En sten la sig över bröstet och det högg till i hjärtat på mig när jag såg hur mammas ögon sakta fylldes med tårar när jag berättade hur ofta jag kräks. Hon brottas nog med samma tankar som jag gör. Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför skadar jag mig på detta sättet? Det är ingen idé att försöka smyga med det längre, eller ljuga. Den här ätstörningen tar kål på mig och jag orkar inte leva med den längre men jag vet inte hur jag ska sluta. För mig är det normalt att svälta eller kräkas, det är vardag, det är konstigt om jag inte gör det. Det är naturligt. För mig. Vad gör man annars efter man har ätit? Går och sätter sig i soffan? Läser en bok? Tar en dusch? Nej, man smyger in på toaletten och trycker ner fingrarna i halsen och kräks tills det inte kommer upp något annat än magsyra till slut.
Jag kämpar varje dag för att inte kräkas, eftersom jag egentligen hatar det. Men det är svårt när demonerna kommer krypandes. I början var det en lättnad att kräkas och jag kunde må bra efteråt. Men tre år senare orkar man inte mer. Det får en att känna lättnad ja, men känslan av att ha fingrarna i halsen hatar jag. Men jag måste. Jag kan inte sluta. Jag är beroende.

Likes

Comments

Hej på er!

Vem är jag? Jag är en helt vanlig tjej bosatt i Sverige precis som du, du som läser detta nu. En helt vanlig ungdom som precis som du gått igenom olycklig kärlek, fjärilar i magen, ångest, lycka, kärlek, hat, dåligt självförtroende, bråk, svek och så vidare. Allt vad som tillhör det ungdomliga livet.

Mitt namn är Amanda. Jag är 23 år och bor i Göteborg. Just nu studerar jag och arbetar extra på KappAhl. För 2,5 år sedan förändrades mitt liv totalt då jag gick ner 54 kg. Det var då mitt liv började kan man säga. Jag har vart överviktig.

Hatat mig själv.

Isolerat mig.

För 2,5 år sedan förändrades mitt liv totalt då jag gick ned 54 kg. För 2,5 år sedan förändrades mitt liv totalt då jag fick diagnosen anorexia nervosa och bulimia nervosa. Hur kunde jag hamna där? Jag som vägde över 100 kg.
Idag kämpar jag för att hitta en balans. En balans mellan vikt, kost, träning och självförtroende. Jag kämpar fortfarande mot mitt överviktiga-jag-tänk och mina ätstörningstankar. Jag är på väg mot ljusare tider även om jag ibland ramlar tillbaka i mörkret.

Men då är det bara att resa sig och börja om igen.

Jag startade denna sida som en plats för mig att ventilera en aning. Mitt huvud är aldrig tyst.

Välkommen till min blogg.

Likes

Comments