Header

God morgon från snöiga Göteborg!

Snön vräker ner här och jag tycker det är jättejobbigt eftersom jag inte vågar köra bil då, haha! Har en liten pluttbil som bara glider runt likt en fjäder i vinden.

Tänk att jag är i graviditetsvecka 30 nu!! Det är så galet. Han liksom ploppar ut snart. Direkt från livmodern till ett vinterland, lilla bebbi! Visste ni att nu är han runt 41 cm lång och väger omkring 1,3 kg. Mina lungor arbetar tydligen hårdare nu och måste ta upp 20% mer syre, intressant då jag känt att det vart tyngre att andas den senaste tiden.

Jag har under min graviditet mått förvånansvärt bra. Har läst att många mår illa, har foglossning, ont i ryggen, halsbränna, förvärkar och så vidare men jag har mått väldigt bra. De senaste dagarna har magen dock, så fort jag äter någonting, kan vara något litet som ett äpple, svullnar magen upp likt en fotboll och jag får sammandragningar. Då måste jag ligga i sidoläge tills det försvinner.

Sammandragningar gör inte ont men det är lite obehagligt. Det är livmodern som spänner åt sig för att träna inför förlossningen. Det är mer jobbigt psykiskt för hjärnan eftersom den lurar mig att jag ätit alldeles för mycket på grund av att magen blåser upp sig så. Jag längtar sååå till lilla Milo är här och jag slipper ha mig själv i fokus.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

God morgon!

Vaknade vid klockan 08.00 i morse av att den lilla krabaten körde karate i magen! Gosigt samt lite obehagligt. Sparkarna är starka nu.

Söndag och sista arbetsdagen idag sedan får jag äntligen vara lite ledig, gud vad skönt. Det är väldigt fysiskt krävande att stå på benen i 9 timmar, springa runt och hoppa in och ur bilar när man är 30 veckor gravid. Jag märker själv att jag blir mer och mer begränsad, dels på grund av att jag helt plötsligt har en mage som är i vägen och dels för att min kropp orkar inte lika mycket längre. Och det får jag helt enkelt acceptera även om hjärnan försöker pusha på allt vad den kan. Jag är en allt-eller-inget-person så när jag väl är på jobbet vill jag köra på stenhårt. Lagom, vad är det? Finns inte i min värld.

Nu ska jag äta lite frukost, dricka lite kaffe och spela lite sims 4 (nerd, I know) innan det är dags att göra sig i ordning inför jobbet.

Hoppas ni får en fin dag!

Idag blir det knäckebröd, kokt ägg och körsbärstomater. Måste äta!

Likes

Comments

God morgon!

Klockan 05 idag var det dags för bebis att kicka igång festen. Jag vaknade av hårda sparkar och har inte lyckats somna om sedan dess. Det är så mysigt med sparkarna och det förvånar mig hur hårt han faktiskt kan sparka redan.

Jag har ett deltidsjobb på Circle K vid sidan av studierna som sagt vilket innebär att man träffar väldigt mycket människor varje dag. Majoriteten är glada och trevliga men ibland träffar man tråkigt nog på nötter...
Igår var en sådan dag. Jag jobbar och en man kommer in, beställer någonting och chitchattar lite under tiden varpå han frågar mig när det är dags att föda. "Om ungefär två månader" svarar jag. Då ser han föga förvånad ut och menar på att det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst. Försöker då bara skratta bort det och fortsätta med arbetet när han plötsligt slänger ur sig "är det tvillingar du väntar? Magen är så stor!" Jag blir riktigt förbannad och säger att jag skulle uppskatta om han slutade kommentera mitt utseende. Han går sedan därifrån.

Detta fick självklart min ätstörda hjärna att snurra extra många varv och tankarna var många och intensiva. Dessutom hade jag precis unnat mig en lussebulle på jobbet pga lussebullar är bäst men hans kommentar fick mig att vilja gå till toaletten och kräkas. Självklart gjorde jag inte det eftersom bebis inte mår bra om man regelbundet kräks flera gånger om dagen men det tog många timmar innan den ångesten försvann. "Har jag gått upp för mycket i vikt? Är jag tjock? Ser jag tjock ut? Är det extrakilon eller endast gravidkilon? Det är bara att gå och kräkas så försvinner alla kalorier!" gick tankarna.

Idag är det en ny dag och jag vet att jag inte har gått upp för mycket i vikt och att jag inte är överviktig. Snart dags för frukost!

Ha en fin dag!

Jag på jobbet.

Här inne chillar mina tvillingar.

Likes

Comments

Idag är en sådan dag då jag vill vira om mig i en gosig filt, dricka något gott chaite och bara ligga i soffan för alltid. Tills imorgon iallafall. Jag är så fruktansvärt trött. Både fysiskt och psykiskt. Jag orkar inte ta tag i saker så som packning inför flytt, tvätt, disk, matlagning, promenad etc. Är det ok att bara ligga en hel dag? Utan att ställa massa krav på sig själv? Utan att man förbränner några kalorier? Jag får ju inte äta om jag inte rör på mig? Då blir jag ju tjock? Eller går iallafall upp onödiga extra gravidkilon. Jag får inte ta det lugnt för ätstörningen eftersom det alltid finns mer kalorier att förbränna men andra hjärnhalvan säger till mig att jag måste ta det lite lugnt för att jag faktiskt är inne i sista trimesten nu och bebis börjar bli ganska stor. Ibland känner jag mig schizofren.
Mina ögon går på riktigt i kors nu, jag ska trotsa min ångest och ätstörningen och faktiskt bara ta det lugnt idag. Sen blir det jobb för resten av veckan.

Hoppas ni haft en fin dag!

​Blir alltid lite gladare när jag ser dessa bilder på knodden. 

Likes

Comments

Känns som jag är helt bakom flötet när det kommer till vad bebis behöver när han kommer. Jag är med i några gravidgrupper på Facebook mest för att det är underhållande läsning och där skriver blivande mammor om saker jag aldrig hört talas om... men jag tänker att man lär sig på vägen, har aldrig vart förälder innan så det är nog inte så knasigt att man inte har stenkoll på allt. Lite sunt förnuft räcker nog!

Det vi har inskaffat till bebis hittills:

1. Barnvagn
Jag sprang av rena slumpen på en Emmaljunga Viking i en affär för ett riktigt bombpris redan i graviditetsvecka 17, liiite för tidigt att skaffa barnvagn kanske men med det priset på en splitterny vagn kan man inte säga nej!

2. Spjälsäng
Vi har en fin och vit spjälsäng från Nids4kids. Den har avtagbar kant och man kan höja och sänka liggdelen. Perfekt! Många säger dock att spjälsängen inte används speciellt mycket, vi får väl se.

3. Bilbarnstol
Vi har en bilbarnstol som jag dock inte sett än då det är min sambo som fixat den, vi måste bara åka och hämta den.

4. Åkpåse
Har en jättefin åkpåse till vagnen som lilla Milo ska ligga i och hålla honom varm. Han ploppar ju ut mitt i vintern då ska han inte behöva frysa, lilla knodden.

5. Babynest
Jag har hört, sett och läst att babynest ska vara jättepraktiskt! Därför har vi ett sådant med. Då kan man lägga han lite överallt i detta nest. Tydligen gillar ju bebisar när det är lite trångt och gossigt.

6. Kläder
Vi har lite olika kläder i olika storlekar, inte överdrivet många. Tror våra stora familjer kommer skämma bort oss med massor av presenter nämligen ;)
Än så länge har vi bodys, mössa, vantar, strumpor, overall, byxor och tröjor.

7. Övrigt
Vi har lite nappar, blöjor, tvättservetter, en mobil till vagnen, filtar, lakan, snutte, gosedjur, hakklappar etc.


Det verkar dock som vi har en del kvar att köpa.

Inköpslista:

1. Ett skötbordsunderlägg
Vi kommer inte köpa ett skötbord pga onödigt, tar massa plats och används inte så mycket ändå. Vi kommer dock köpa ett flyttbart underlägg.

2. Sittdel till vagnen
Tyvärr fanns inte sittdelen till vagnen i babybutiken så den måste köpas. Det är dock ingen stress än med tanke på att liggdelen använder man ungefär ett halvår iallafall.

3. Regnskydd till vagn

4. Babygym och andra leksaker
Vill ha ett specifikt babygym som finns på Big Baby, det är dock ganska dyrt. Men det ska min lilla knodd få ändå!

5. Badbalja
Vi har inget badkar i lägenheten utan endast dusch och därför behöver vi skaffa en sådan liten badbalja.

6. Övrigt
Vi behöver lite småsaker som febertermometer, babyolja, salvor, nappflaskor, sån där snorsuggrej och en bröstpump. Ja, det var väl det viktigaste jag kunde komma på just nu.

Likes

Comments

God morgon!

Vinterhalvåret brukar många tyvärr se som en mörk tid i Sverige. Men denna vintern är faktiskt den första jag riktigt längtat efter! Aldrig har jag haft så mycket inplanerat som nu. Ätstörningen ska inte få ta över livet längre. Jag har många grejer att se fram emot:

24 november - möte hos barnmorskan igen för att lyssna på bebisens hjärta, mäta magen och ta blodprov. Ok, det där sistnämnda ser jag väl inte så jättemycket fram emot men jag älskar att lyssna på bebbis hjärta.

25 november - ska vi ha en liten babyshower/avskedsfest med endast familjen eftersom vi både ska få bebis och flytta snart!

1 december - dagen med stort D! Vi får äntligen flytta in i vår nya lägenhet. Ni förstår inte vilken stark längtan jag har efter det. Jag älskar att jag, min kille och bebis ska få vårt egna lilla ställe att gossa och leva i!

10 december - då är det dags för babyshower med mina underbara vänner! Så kul! Det blir god mat, härligt umgänge och roliga lekar.

24 december - julafton! Jag älskar julafton! Eller ja, hela december som kretsar kring julen älskar jag väl egentligen. Sååååå mysig tid på året.

31 december - nyår! Tror dock jag kommer jobba nyår men man får ändå en härlig känsla i kroppen under nyårsafton.

1 januari - min älskling fyller år, det ska vi såklart fira med presenter, kalas god mat och ballonger!

7 januari - serbisk jul! Ännu mer god mat. Juggemat slår det mesta.

14 januari - jag går på mammaledighet, no more job!

8 februari - BEBIS BERÄKNAD! Denna dagen är den dag jag ser allra mest fram emot! Längtar ihjäl mig tills jag får träffa det lilla liv som odlas inom mig just nu.

marsaprilmaj - bara massa bebismys!

Under tiden fram tills bebis kommer ska vi såklart mysa massor, inreda och fixa fint i lägenheten, gå härliga promenader, äta brända mandlar på jul på Liseberg och bara njuta av varandra.


Likes

Comments

Så lider även denna måndag mot sitt slut. Idag har jag haft ledigt från allt som har med jobb och studier att göra. Ibland måste man vara lite radikal, trotsa sina måsten och ta hand lite om sig själv istället. Det har vart en lugn och skön dag. Jag har promenerat med mina hundar, handlat, tvättat och lagat mat. Min sambo kom hem efter jobbet och däcka direkt... roligt sällskap. Därför har jag bestämt mig för att resten av kvällen kolla min serie, äta klementiner och dricka julmust! Hur underbart låter inte det? Jag ska tillåta mig själv att bara ligga och chilla i flera timmar, jag och lilla Milo i magen!

Puss o kram från oss

Likes

Comments

Det är ingen hemlighet att jag kämpat mot anorexi och bulimi i snart 4 år nu. Även om jag periodvis levt under dessa 4 år p.g.a att ätstörningen är värre och bättre i perioder känner jag ändå att det är 4 viktiga år som sjukdomen stulit från mig. Jag försöker se det positiva och börja leva nu istället.

Jag lyckades bli gravid trots svält, kräkningar, överdriven träning och en mens som för det mesta uteblev men kom ibland. Vilket mirakel! Glad och tacksam är jag då min kropp till viss del fungerar som den ska. Jag älskar att vara gravid. Det är en sådan otroligt häftig känsla och det är underbart. Men jag tänker inte sticka under stolen med att det många gånger också är jobbigt för mig som ätstörd, inte mig själv personligen, men för mig som ätstörd.

Imorgon går jag in i graviditetsvecka 29 och har hittills gått upp 10 kg. Om det är mycket, lite eller lagom vet jag inte. För mig Amanda, är det helt normalt men Hanna, ätstörningen säger såklart till mig att det är för mycket onödiga kilon. Hur jag tacklar den ångesten är helt enkelt att jag lever med den. Står ut tills den sakta avtar. Vanligtvis hade jag tränat tills jag svimmar och spytt tills det kom blod. Men jag vägrar göra det nu. Jag kan inte. Min älskade bebis finns ju där inne.

När jag fick reda på att jag var gravid i vecka 7-8 var jag tvungen att på ett drastiskt liv förändra hela mitt levnadssätt. Jag var då både underviktig och undernärd. Folk runt omkring mig pratade och frågade om jag var sjuk.
Att bryta ett så inrutat, rutinerat beteende är inte lätt och jag kämpar med det än idag. Det svåraste har varit att börja äta och sluta kräkas. Och den jäkla rösten man har i huvudet som hela tiden påpekar, kritiserar och poängterar varenda liten sak är nog det svåraste av allt att motstå. Det är dem jag kallar demonerna.

Min bulimi skiljer sig lite från det "normala". Bulimi innebär att man tappar kontrollen, hetsäter och sedan kräks eller kompenserar på annat sätt. Jag har aldrig tappat kontrollen över mitt matintag. Jag kan äta en morot och rösten är där direkt och påpekar dess onödiga kalorier och hur lätt det är att bli av med dem genom att kräkas. Jag har alltså kunnat äta en morot och sedan gå och trycka fingrarna i halsen. Jag kräks fast att jag svälter vilket är helt ologiskt egentligen. Men det är ett tvång.

När jag blev gravid gjorde jag helt enkelt som så att jag började äta det som var lättast, alltså det som sjukdomen hade lättast för att acceptera. Grönsaker, sedan kött, mejeriprodukter och kolhydrater. Idag är jag helt ångestfri vad gäller grönsaker, det får jag äta hur mycket jag vill utav, tänk att det var förbjudet förr. Vitt kött är också helt accepterat. Mejeriprodukter och kolhydrater är det allra svåraste. Varför vet jag inte utan det bara är så. Som sagt, det är en ologisk sjukdom. Ibland kan jag äta bröd, ibland potatis och väldigt sällan pasta. Men det är på väg ditåt. Någon form av kolhydrater stoppar jag i mig varje dag för bebis skull. Jag vet att om man utsätter sig för sina rädslor regelbundet kommer dem så småningom försvinna och bli ett blott minne.
Jag längtar till den dagen då jag kan äta en pastarätt och sedan fortsätta med livet som vanligt efteråt. Utan att reflektera över kalorier, kolhydrater, förbränning, att kräkas osv. Utan att planera var och när jag ska spy och när jag ska ut och springa bort alla kalorier. Tänk så underbart att bara kunna äta och fortsätta med livet, snart så!

Likes

Comments

En väldigt tidig god morgon

Här var det ett tag sedan man tittade in, jag antar att det är så enkelt som att livet ibland kommer i vägen och man inte alltid hinner sätta sig ned och skriva om det.

Imorgon går jag in i graviditetsvecka 29. Bebisen klarar sig på utsidan nu om han skulle vilja titta ut tidigare (vilket vi inte hoppas) men det är en lättnad. Jag klarade det trots dumma ätstörningar!
Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor men det är otroligt underbart. Att känna Milo växa inom mig dag för dag är bara så underbart. Han sparkar, hickar, hostar, snurrar runt, vänder sig, har gymnastik där inne och ibland skrämmer han mamsen genom att vila lite för länge.

Andra gravidsymtom nu då? Just nu är det väldigt svårt att sova. Det är endast en sovställning som är bekväm men som blir obekväm när man ligger likadant för länge. Om jag lägger mig på rygg får jag jättesvårt att andas. Under natten behöver jag kissa 3-4 gånger. Att promenera eller jobba för länge resulterar oftast i sammandragningar.
Brösten är huge och magen är huge den med, det är såååå gossigt.
Saffran! Jag har en sådan otrolig craving efter saffran. Spelar ingen roll om det är i mat eller bakelser jag vill bara ha saffran. Mmmm.... måste till affären och köpa saffran sedan. Santa Marias saffran är helt klart bäst hittills.
Nu ska jag lägga mig, chilla och titta på serie innan jag måste ta tag i denna dag på riktigt.
Puss!

När cravingen är så hård att man måste baka lussebullar var och varannan dag :))

Likes

Comments

​Hej på er!

Jag är nu i graviditetsvecka 24 och har känt rörelser i ungefär 4 veckor nu. Rörelserna började kännas tidigt då moderkakan ligger i bakvägg och uppåt som barnmorskan sa. Bebis Milo är en riktig vilding, han sparkar, snurrar och gör kullerbyttor konstant. Med andra ord känner jag av honom i princip någon gång varje timme, främst på morgonen och kvällen. Varje läkare och barnmorska vi träffat har sagt att vi har en extremt aktiv liten bebis i magen! Vilket bara är mysigt!
Det senaste dygnet har dock rörelserna minskat. Jag kände knappt av Milo på ett dygn vilket gjorde mig orolig. Jag har generellt vart väldigt lugn under graviditeten och inte oroat mig för någonting, jag har mått väldigt bra. Men nu blev jag faktiskt orolig. Därför åkte vi in akut till barnmorskan idag för att lyssna på bebbens hjärta. 140 slag/minut. Precis som sist. Vi behöver alltså inte oroa oss för någonting. Barnmorskan tycker ändå vi ska vara uppmärksamma och eventuellt åka in till förlossningen om det inte blir någon förändring. Lilla Milo har dock gett tre hårda kickar i magen nu, mindre än vanligt, men vi kan slappna av och avvakta en stund. Jäkla onge och skrämma oss så!
Minskade fosterrörelser ska tas på största allvar då det kan vara ett tecken på att fostret kan få för lite näring eller att det är något fel med moderkakan. Men oftast kan det bero på att fostret ändrat dygnsrytm och därmed nya sovrutiner, han växer, han sparkar inåt istället för utåt och så vidare.

Så allt är bra med oss! Jag och korven lever!

Likes

Comments