View tracker

Det är kyligt ute idag. Hösten är här på riktigt nu. Strålarna från solen värmer genom fönsterrutan. Jag har varit vaken i cirka 8 timmar hittills. Utan att äta. Men det enda jag tänker på, det är just att äta. För jag vill äta, jag älskar att äta egentligen. Men ända sedan monstret flyttat in i min kropp är det svårt. Jag får inte äta.
Därför försöker jag dra ut på det så länge jag orkar. Tills magen krampar, så hungrig jag är. Jag har varit vaken i 8 timmar hittills. Och nyss åt jag en smörgås för hungern tog nästan död på mig. Magen bullrade likt åskan och allt svartnar när jag reser mig upp. En vanlig smörgås. Med skinka. En skiva smörgås.
Jag grät efteråt. Och ångrade mig. Hur kunde jag äta den där smörgåsen? Hur dum får jag vara? Jag vet ju vad som händer när jag äter. Jag får ångest. Panikångest och vill kräkas. Springa. Laxera. Eller svälta mig efteråt. Rösterna i huvudet är starka "hur kunde du vara så dum och äta den smörgåsen? Du kommer bli tjock nu. Och värdelös. Vill du hamna där igen?" säger dem till mig.
Jag ville kräkas efteråt. Men orkade inte idag. Jag kräktes så mycket igår kväll att tänderna värker något extremt idag. Jag gissar att det är den sura magsyran som gör att tänderna värker.
Ångesten har lagt sig lite nu. Men jag är rädd. Rädd att jag imorgon kommer vakna upp tjock.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Det är bara en kropp.
   En kropp, uppbyggd av miljontals celler beståendes av atomer och andra grundämnen som är programmerade att genomföra olika uppgifter för att tillsamman få en komplicerad helhet att fungera och existera.
   Det är bara en kropp. Varför har den så stor betydelse? Överallt kroppar. Smala, tjocka, långa, korta, böjda, raka, krokiga, stora, små, breda. Den avgör inte min kompetens. Varför har dessa miljontals celler som bildar ett utseende så stor betydelse? Kan någon förklara det för mig.
   Det är bara en kropp. Synapserna i hjärnan måste förstå det. Min kompetens är inte sämre ifall mina lår skulle gnuggas mot varandra när jag går. Jag måste förstå det.

Det är bara en kropp.

Det är bara en kropp.

Det är bara en kropp.

Förstå det.

Likes

Comments

View tracker

​Hej på er

Om jag nu kan skriva hej på er, om det ens finns någon som läser detta, det vet jag inte. Jag har länge velat starta en blogg som handlar om just kropp, träning, kost, anorexi, ätstörningar, fetma och allt vad det nu handlar om. Eftersom jag anser det vara en viktigt ämne.
   Det du läser skrivs av en 23-årig tjej som är bosatt i Göteborg. Jag brukade väga över 100 kg och har egentligen hela mitt liv vart överviktig. För ungefär 1,5 år sedan tappade jag nästan 60 kg på bara ett par månader. Men det jag inte märkte var hur en sund viktnedgång sakta men säkert förvandlades till anorexi/bulimi. Hela mitt liv vändes upp och ner på när jag gick från XXL till XXS, självsvält, hetsätning, kräkningar och var tvungen att börja gå på Drottning Silvias anorexi- och bulimimottagning. Jag brukade väga 100 kg, hur fasen hamnade jag här?

Likes

Comments