Header

Nu har det gått ett tag sedan jag senast bloggade. Senaste inlägget är från mars då jag kom hem ifrån Sydamerika. Tiden går så otroligt snabbt. Nu är det redan mitten av juni och nästan halva 2017 har passerat.

När jag kom hem ifrån Sydamerika började jag jobba på skolan igen. Det var varit en helt fantastisk vårtermin och jag har verkligen känner mig lycklig över att fått gå till ett så mysigt jobb varje dag. Jag är så glad över att få vara kvar där till hösten. Då ska jag även få ta mig an lite nya uppdrag. Utöver musikundervisningen så ska jag även stå för ämnena Bild och Hem- och Konsumentkunskap. Det ska bli riktigt spännandes att få prova på något nytt. Bilden passar ju mig som handen i handsken, hem- och konsumentkunskapen däremot... det blir en utmaning, men jag ser det som så att jag själv kommer att utvecklas mycket tillsammans med mina elever i köket. Så jag ser riktigt mycket fram emot höstterminen. Men idag har det varit skolavslutning och det gick så himla bra. Jag har verkligen världens goaste elever.

Nästa vecka jobbar jag två dagar till, därefter har jag fem dagars ledighet innan mitt nya sommarjobb drar igång!

I en taxi i Bolivia satt jag och skrev min ansökan och en vecka efter min hemkomst fick jag komma på arbetsintervju. Åhhh och att bara få skriva ner detta känns så himla spännande. Hela sommaren ska jag jobba som vikarierande journalist på Falköpings Tidning!

Obviously så tycker ju jag väldigt mycket om att skriva men att få skriva för en tidning känns som ett så humla stort steg framåt och jag ser verkligen fram emot att få utveckla mitt skrivande, använda mig av min kreativitet på ett nytt sätt och ta an alla nya utmaningar jobbet kommer ställa mig inför. Åhhhh jag kan knappast bärga mig!

Jag ska också meddela att jag kommer ställa ut på årets Konstnatten i september-oktober. Arbetet är i full gång just nu, men jag vill ännu inte avslöja exakt vad det är som är på gång.


Detta är väl i stora drag vad som är på gång just nu.

Men så får jag inte glömma att berätta om min nästa resa. I januari åker jag och Edvin till Sydostasien för att backpacka i fyra månader. Så typiskt nog för mig är planeringen redan i full gång. Edvin är inte lika insatt ännu eftersom att han har lite annat att tänka på för stunden. För i september så ska han åka och jobba på ett barnhem i Ghana. Han kommer vara iväg i tre månader. Jag är så himla stolt över honom!!

Sådär, det var det. Nu väntar helg, två arbetsdagar och sedan ett fem dagar långt sommarlov innan journalistjobbet drar igång!

ÅH JUST DET, en sista sak bara. I sommar ska jag vara en av värdarna för Radio Fkps sommarprogram "Tankar från hängmattan"! Jag har spelat in ett eget program och jag kan inte bärga mig tills det kommer ut! Mer info om detta kommer jag att ge ut vad det lider. Åh det är så mycket härligt på gång just nu. Livet kunde inte ha varit bättre.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Er kommer jag sakna till tusen. Min rosabussfamilj❤️

Likes

Comments

Dag 45/45.
I Lima tog resan slut och det är dags att åka hem. Rastlöshet har genomsyrat den här dagen. Längtan efter att börja resan hem till Sverige men samtidigt en sorts bedövande stress av att få ut så mycket av den sista dagen som möjligt samt sorg eftersom vi måste lämna varandra. Detta äventyret hade inte varit detsamma utan alla fantastiska människor jag mött här. Min "rosabussenfamilj". Åh vad jag älskar varenda en av er!

Det blev en molnig dag idag. Min rödbrända hud tackar alla vädergudar för detta. Lika som att man aldrig ska åka "det sista åket" på skidsemestern har jag nu förstått att man heller aldrig ska göra "den sista sol- och baddagen". Idag har jag betalat priset för det och gått omkring med flammig och ömmande hud. Jag behövde en dag i skuggan och det fick jag.
Jag och Sara promenerade ner till havet idag och satte oss för att kolla på vågorna. Man kunde se några personer som surfade. Det var livet att sitta där och bara andas, njuta och tänka tillbaks på allt som hänt och allt vi gjort de senaste veckorna. Det känns som en längre tid. När jag ser tillbaka på bilderna från Rio känns det som en evighet sedan. Det känns som en evighet sen jag var hemma.

Men åh vad jag längtar hem nu. Två flygresor på totalt 14 timmar, en natt i Stockholm samt en resa med tåg står nu mellan mig och hemma. Imorgon får jag sätta min fot i kalla Sverige igen och på torsdag får jag ligga i min egna säng och vila ut ordentligt. Det känns både skönt men konstigt att resa hem igen. Som människa anpassar man sig snabbt till nya omständigheter. Livet på bussen var lätt att anpassa sig till, jag älskar att vara på resande fot, sova på busstaket, ha sand i håret och mellan tårna tillsammans med kladdig solkräm. Nomadlivet passar mig perfekt.

Men jag är också en riktig hemmagris. Och just nu vill jag bara bara bara vara hemma!

Likes

Comments

Idag har vi levt ett liv i lyx på en yacht i stekande solsken. Några av våra kompisar på resan känner en kille i Lima som hade en båt och idag fick några av oss följa med. Det har varit en så himla mysig dag! Vi har legat uppe på däck och solat och göttat oss. Vi åkte till en öde ö och simmade med vilda sjölejon. Helt sjukt. Haha vi bara hoppade i vattnet och simmade mot dem. De kom fram till oss, simmade under och runt oss. Det var såå läskigt men jätteroligt att vi gjorde det. Efter det lade vi till vid en strand och simmade i land. Vi sprang efter pelikaner och kastade lera på varandra. Åhh vilken himla härlig dag vi har haft! Ett perfekt avslut på detta äventyret!

Likes

Comments

Här i Paracas har vi haft det så fantastiskt lungt och skönt. Dagarna här har vi alla spenderat slöande vid poolen med en pina colada i ena handen och en bok i den andra. Det har varit sååå fruktansvärt gött!
Första kvällen gick vi ut ett gäng för att äta middag på strandpromenaden. Jag åt hen helt magisk skaldjurspasta och drack jordgubbsjuice. Det smakade svensk sommar alltihop. Vi hade klätt upp oss och tog bilder i solnedgången. Det var jättemysigt.
Under den varma natten som vi på busstaket. Kl 7 nästa morgon vaknade jag av solens värmande strålar och jag låg där och bara njöt av den här fantastiska tillvaron. Det är faktiskt riktigt sorgligt att detta snart är över. Jag älskar busslivet!

Nu är det snart dags att resa hem. Men först väntar ett par dagar i Perus huvudstad Lima. Imorse sa vi hejdå till vår rosa buss och satte oss på en vanlig transferbuss mot Lima. Imorgon ska vi åka ut på en liten båt och spendera halva dagen på den tillsammans med några kompisar från bussen. Till haaaaaaaaaaaavs!

Likes

Comments

Idag har vi besökt "Fattigmansgalapagos"!
Vi åkte på en båttur ut till en klippig ö där man kunde se sjölejon och massor med olika sorters fåglar. Det var jättemysigt och spännande att se så många djur på samma gång. Hundratals sjölejon låg på stränderna och grymtade. Hannarna var nästan groteskt stora och klumpiga. Men det var en jättefin båttur, förutom en liten detalj: vi blev dyngsura!
Jag och Sara satte oss längst bak i båten eftersom vi tänkte att vi skulle se bäst därifrån och få de bästa bilderna. Skrattar bäst som skrattar sist. Vi var de enda i båten som det skvätta vatten på. Helt absurt. Så vi satt resten av resan och frös haha.

Längst ner lade jag in en liten bildserie som visar händelseförloppet från att vi satte oss i båten till att vi var framme vid ön haha.

Likes

Comments

På morgonen åkte vi från Nazca mot en stad som ligger mitt i Huachacinaöknen. Den heter Ica. Jag sov mestadels av färden men vaknade strax innan vi rullade in i staden och såg gigantiska sanddyner breda ut sig på båda sidor vägen. Ica är ganska stort men vi körde till en mindre oas som låg strax intill staden men mitt i öknen. Vi skulle åka buggybil över sanddynerna och därefter sandboard. Solen var stekande het här men som tur var gick den i moln lagom till bilturen. Annars hade sanden varit för varm för att gå på när vi skulle åka sandboard. Vi satte oss i tre olika bilar, spände fast oss som om vi skulle åka bergochdalbana och far iväg. Vi körde upp och ner över det böljande landskapet och det var riktigt härligt. Efter en stund stannade bilarna på toppen av en medelstor sanddyn. Härifrån skulle vi åka sandboard. Jag trodde att det skulle vara som att åka snowboard men (till min besvikelse) vi skulle lägga oss på mage på brädorna med huvudet först och bara åka rakt ned för backen. Det var så himla roligt! Det fick fort och var så himla härligt att få flyga fram. Sedan åkte vi till en ännu större och brantare sanddyn. Det var lite läskigt men sekunden man kom ner låg man där på magen och skrattade av upprymdhet. Sen sista backen var inget skämt. Den var kanske 100 meter lång och lutade kanske 60 grader nedåt. Herregud tänkte jag, detta gör jag aldrig. Då kom en av chaufförerna med en vattenflaska och ropade "Pisco!". Alla skrattade för vi trodde att han bara skojade. Pisco är en sprit som de tillverkar i Peru, den smakar typ som Tequilla och är klar som vatten. Men som sagt, vi skratta först åt hans skämt om att ta en shot av pisco innan vi for nedför backen. Men sen kom han med ett litet shotglas av plast och hällde upp lite åt den första personen i hans närhet. Så vi fick faktiskt alla ta oss en liten piscoshot innan det sista och värsta åket. Haha så himla roligt. Men åhhh vad det var härligt att flyga nedför den där backen. Det var visserligen superläskigt och vinden tjöt i mina öron när jag swishade förbi. Men åh vad det var roligt! Jag upptäckte dock när jag kom ned att mina höftben tagit skada av de vilda åkturerna. När sanddynerna planat ut sig så fortsatte man åka framåt på plan mark. Det var bara det att den plana marken hade vinden format till små vågor, så det skumpade väldigt mycket när man åkte över dem. Nu har jag två stora gula blåmärken på framsidan av mina höfter haha.
Men det var den dagen i stort sett. Efter bilturen och sandboardingen åkte vi tillbaka till Oasen för att äta lunch, därefter fortsatte vi vår resa mot en närliggande stad som heter Paracas där vi skulle övernatta.

Likes

Comments

WOW!
Idag har vi flugit över Nazcalinjerna. Det var otroligt häftigt. Dessa mytomspunna figurer i sanden tros ha skapats av folk från Nazcakulturen som levde här mellan 900 f Kr till 400 e Kr. Så man vet egentligen inte hur gamla de är. Men de består av hundratals figurer och linjer och man kan bara se dem tydligt från ovan. Sååå spännande. Det var riktigt spännande att sätta sig i det där pyttelilla flygplanet och åka upp och se dem. Jag började dock må dåligt efter ett tag, så jag kunde tyvärr inte njuta av hela resan haha. Men de 15 av 25 minuterna jag fick med Nazcalinjerna var helt klart oförglömliga.

På bilderna nedan kan man se några av formationerna. Jag hoppas att upplösningen är tillräckligt bra så att man kan se dem, men man får allt leta lite för de är inte supertydliga.

The Astronaut

Jag tror att apan gömmer sig här någonstans..

Kolibrin

Spindeln

Troor att det är en ödla här och något träd. Samt någon figur men 9 fingrar som man tror ska representera de nio månader en kvinna är gravid.

Likes

Comments

Efter vår sista buschcamp är vi äntligen framme i Nazca. Här kommer vi ha det riktigt gött och vet ni varför?
FÖR STT HÄR ÄR DET 30 GRADER VARMT!!
Äntligen är vi nere på havsnivå och har fått tillbaka värmen i våra liv. Ända sedan vi kom till Potosi och konstant befann oss på 3000-4000 meters höjd har det varit kallt. Jeans- och tjocktröjaväder. Men inte nu inte. Här sitter jag vi campingens pool i bikini och har det suuuupergött. Åh vad jag längtat efter det här. Nu när det bara är drygt en vecka kvar på resan är det så skönt att ha tid till att ta det lugnt och vila upp sig.

Om folk där hemma tror att jag kommer komma tillbaka hem utvilad som efter en chartersemester så tror det hundra procent fel. Haha detta har inte varit en lugn och skön resa för fem öre. Don't get me wrong, detta var precis det jag ville. Men jag menar att det inte skulle sitta helt fel med en solsemester i Grekland efter detta äventyret.

Men jag kommer nog få tid till avslappning dessa sista dagar ändå tror jag. Idag har jag inga planer på att göra någonting. Bara ligga här vid poolen och riktigt götta mig i solen. Imorgon ska vi upp i ett litet flygplan för att kolla på Nazcalinjerna.

Likes

Comments