Header

Den här miljön är overklig. Vi befinner oss på lite mindre än 4000 meters höjd just nu. Mitt bland Anderna. Bergsväggar åt alla håll. Solen steker på. Damer med långa flätor längs ryggarna och stråhatt. Alla människor är kortare än mig. Alla människor är så mycket vackrare än mig. Alltså min känsla för detta sättet att resa kan bara beskrivas med ett ord: KÄRLEK.
Busslivet är väldigt enkelt, det är smutsigt, svettigt och trångt. Men det är så härligt. Man kommer så nära varandra i gruppen och när naturen utanför distraherar en från träsmaken man får i baken, då vet man att den är magisk. Det senaste dygnet har vi åkt från Salta, Argentina till Potosi, Bolivia och jag har sett några av de mest spektakulära vyerna någonsin.
Bolivia I LOVE YOU!!!

Likes

Comments

Nu har hela gruppen åkt iväg till silvergruvan och jag är kvar i Potosi. Imorse mådde jag lite dåligt på grund av höjden. Huvudet hade bankat hela natten och jag kände mig helt slut i kroppen. Men jag följde med och åt hotellfrukost. Sedan gick jag upp på rummet, drack en liter vatten och åt en energybar. Efter detta plus några minuters djupa andetag var både huvudvärken och illamåendet borta. Så jag drog på mig en långärmad tröja, tights, keps och solglasögon och begav mig ut på staden.

Mitt mål var att hitta ett café eller så med wifi, men det ville inte mitt öde så jag fortsatte att traska på bland de slingriga kvarteren. Jag kom fram till en marknad där jag köpte vatten, därefter vek jag av in på en mindre gata och i slutet på den kunde man se en så otroligt vacker vy över staden och bergen runtomkring. Jag fortsatte vandra, hälsade godmorgon till alla söta tanter som satt vid trottoarerna och sålde empanadas tills jag kom fram till ett torg med en stor stenkyrka i mitten. Jag satte mig där på en parkbänk och läste i min bok ett tag.

Det var så härligt att få den här förmiddagen helt för mig själv. Bara känna in lugnet och lyssna på människorna, bilarna och fåglarna som kvittrade. Jag är en person som behöver ensamtid för att samla energi, och det var precis vad jag fick göra idag. Det är så himla skönt.

Just nu sitter jag på en fin terrass på hotellet med ännu en vackrare vy över staden. Först satt jag nere i lobbyn men så kom en gammal man fram till mig och pekade uppåt och bad mig följa med. Så visade han mig detta stället. Här sitter bara jag och här planerar jag att stanna i ett par timmar och bara ta det lugnt.

Likes

Comments

En fråga jag fick väldigt många gånger innan resan var: Men hur gör man om man behöver gå på toa mitt under färden då?

När man reser med buss tvärs över en den här kontinenten så passerar man städer, skogar, öknar och berg. Behöver man kissa, ja då stannar bussen. Var man än är. På denna resan hittills så har vi kissat långs med motorvägar där bilar tutar på en, bakom kaktusar, på smala grusvägar medan droskor kör förbi, i en regnskog, uppe på ett bergspass osv osv.

Men kissepausen igår var nog ändå en av de mest idylliska.

Likes

Comments

Idag gick vi upp tidigt för att laga frukost. Solen hade ännu inte gått upp så månen fick lysa upp för oss. Vi har gjort ett par buschcamps förut, men inatt var det verkligen ett riktigt buschcamp. Mitt ute i ingenstans, runtom reste sig klippiga berg och massvis med kaktusar och stickiga buskar. Igårkväll när vi kom fram satte jag och Sara oss på en sarong mitt på marken och bara blickade upp mot himlen och alla dess miljarder stjärnor. Senare somnade vi på busstaket med samma utsikt. Det var ett riktigt bra slut på dagen

Idag har vi befunnit oss på över 4000 meters höjd. Det märks. Huvudet spänner fortfarande lite grann och vi blir alla andfådda över att gå uppför en trappa. Det är inget man är van vid. Vi är i Potosi just nu och här ska vi stanna i två nätter. Potosi är känt för sina silvergruvor och imorgon ska gruppen åka på gruvtour. Inte jag. Jag får kallsvettningar bara av att tänka på att gå ner i en gruva. Grottor och så som går nere i marken har jag inga problem med. De är ju naturliga och finns där av en anledning. Men gruvor blir jag bara ängslig av. Det är ju bara människan som borrat sig ned och man hör ju om olyckor som stenras, explosioner och andnöd. Dessutom så läste jag i min Lonely Planet att det är litet och trångt, att det kan vara en jobbig upplevelse för en del och att man avråds från att besöka dem om man har problem med klaustrofobi. Alltså det är säkert superhäftigt. Men jag tar en sovmorgon istället.

Likes

Comments

Salta är en så himla fin stad. Den grundades under kolonialtiden och det finns så mycket att se och göra. Vi har besökt massor med vackra katedraler och byggnader. Idag åkte jag, Sara, Evelina, Sofie och Sandra och åkte forsränning två timmar utanför staden. Det var fantastiskt roligt! Naturen här är helt otroligt. Höga berg som är rödbruna, kaktusar och krokiga träd. Ahhh jag tycker om Salta.

Likes

Comments

När vi var påväg från Asuncion mot Salta hände en väldigt oturligs sak. Vi skulle åka över en flod med en båt, det gick långsamt men bra ändå. Ända tills bussen skulle köra av. Bakre delen fastnade och jag vet inte riktigt vad som hände men jag tror att någon slang som reglerar lufttrycket under bussen liksom gick av. Så vår chaufför har fått meka som en galning längs med vägen och massor nu de senaste dagarna för att bussen ska orka med hela vägen. Åhh vi för verkligen hoppas att det går väl.

Likes

Comments

Likes

Comments

Valentine's Day spenderades i Salta, Argentina tillsammans med Sara, Evelina, Sofie och Pelle. Vi började med att gå på jakt efter busskort in till centrum. Väl där så besökte vi ett museum som heter Museo de Arqueologia de Alta Montana, där man fick se ett av de tre mumifierande inkabarnen som offrades uppe på berget Llullaillaco i Argentina för över 500 år sedan. Den kalla temperaturen har gjort att dessa barn bevarats helt intakta under alla dessa år. Den här dagen kunde man se den yngsta flickan som bara var 6 år gammal när hon dog. Allt var intakt på henne. Huden, tänderna, håret på huvudet och till och med hennes ögonfransar. Det var en oerhört gripande upplevelse, men mycket intressant att läsa och lära sig om inkakulturen och dessa barn.

Sedan åt vi lunch på en tom restaurang. Därefter tog vi linbanan upp till ett berg för att se på den vackra utsikten över staden. Det tog sedan över en timme att vandra ner för berget, men det var de värt. Vi hade det så trevligt och vi fick massor med motion. Under dagen såg vi sedan att vi hade gått 1,5 mil. Woho

Likes

Comments