Både roliga och tråkiga nyheter denna gång.


Vi börjar med de tråkiga för att avsluta med de roliga.
Av tre starter till Stockholms Hundmässa i Rallylydnad Mästarklass kom vi med på noll. Bortlottade alla. Tre. Starter. Hur sjukt är inte det? Rättvist - knappast. Inte när andra kom med till varenda start. Bortlottning som rallyn har är ett så dåligt system så jag finner inte ord. Först till kvarn hade varit bättre - och mer rättvist. De som missar - de missar. Eller gör som agilityn! Blir det för många starter - stryk en klass! Men gör så att alla får starta minst en gång.
Det var den drömmen krossad för i år.
Vi som satsat så hårt och gått all in för det här, prioriterat bort agilitystarter för rallyn.
Känns inte så roligt.

Enough about that.

Det roliga!!
Det roliga är att två har blivit tre.
Den 4e november åkte jag med min pappa upp till Norrtälje och hämtade hem "den där vilda saken".

En liten gobit som är 11 veckor nu.
Hon döptes efter mycket om och men till Wayra som betyder vind på Quechua. En liten Welsh Corgi Cardigan - min alldeles egna Lovlipon Cayenne <3
Just nu är hon mer som en anti-vind än en vind, men så småningom så orkar de små benen öka farten!

Det har varit mycket med den lilla men det har varit så underbart! Hon är ett riktigt litet yrväder och så liten (för mig) på sina 5.2kg - men hon är så satans tuff!! Modig som satan, busig som valpar ska vara men samtidigt så cool - kan bara sätta sig och observera allt runt om. Pratglad är hon redan så tystnad lär jag inte få. Matgalen och lektokig.
På måndag får hon sin 12v spruta sen så går vi vår första "kurs" tillsammans - ringträning!

Jag bara väntar på att de där öronen ska ställa sig ordentligt. Just nu efterliknar hon Chaska så gott hon kan.
Hon hade det inte lätt de första två veckorna här - Chaska skulle styra och ställa med den äckliga lilla valpen. Smilla avskyr den (fortfarande, men det är lite bättre) men det är inte så konstigt. Chaska mjuknade förra veckan men sen började hon löpa - då var det inte roligt längre, riktig liten ättika blev hon :P

Det ska bli en underbar framtid - jag med min bästaste fantastiska Chaska, min sötaste modigaste Wayra och (så långt det går) min underbaraste goaste Smilla.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vadstena har kommit och gått.
Första starten var hon så...inte med mig att jag valde att diska oss och leka ut banan.
Andra starten var hon med mig bra mycket mer! 91p och en 3e placering - därmed tog hon RLD A!
Så nu har jag en trippeltitlare hemma :) RLD N RLD F RLD A Chaska Korítsi, mitt alldeles egna storslagna pucko <3

KMet kammade vi inte hem någonting, det gick så utomordentligt "sådär" så det gick som det gick den helgen.

Idag har vi varit iväg på våra sista två starter avancerad klass i rallyn.
Idag var det Chaska-Bus som följde med till Eskilstuna. Så jädrans busig hon var, vi ville inte alls samma saker på plan! Men vi hade kul och hon fick mig att skratta, busungen. 88p och en 6e plac, 82p och en 10e plac - inget att skryta om direkt (har jag hög ribba på min hund eller har jag hög ribba?). Men jag är nöjd ändå, det har varit mycket trevligt på EHDK idag!
Kom hem med lite godis och en sjujäklar tjockt läderkoppel :P

Nu sadlar vi om inför mästarklassdebuten på Stockholm Hundmässa i december samt till höstens roligaste händelse i hushållet i början av november!! ;)

Likes

Comments

Nu har det gått så där länge sen jag bloggade igen. Att jag inte kan få en regelbundenhet i det...
Jag vill ju skriva av mig ibland men jag gör det på fb istället - tokigt!
Som vanligt lär det här bli sådär störigt aslångt.

Spårandet har ju inte alls blivit mer av. Jag har jobbat mycket på nya jobbet under sommaren och har varit rätt trött.
Någon jägarexamen blev det inte heller - anledningen kommer kanske lite längre fram i tiden.
Utbildningen kom jag inte heller in på detta år.


Så hur blir det nu?


Vi börjar med tävlingssäsongen:

Tyvärr blev det totalt 0 agilitystarter denna höst - inte EN enda tävling jag kunda komma iväg på.

För två veckor sedan var vi i Mariestad på utställning för BlandisRix igen. Chaska kammade hem BIG 1, HP, BIS 2 (bästa tik 2, egentligen), Dogshow Vinnare och TeamWork 2a. 2a som snabbaste hund i hundracet kom vi också! En natt i Mariestad sen åkte vi vidare till Lysekil via Kinnekulle och var där en natt för att sen åka hem - ett äventyr och ca 450km bilkörning (plus pappas ca 250km) rikare.

Denna säsong går vi hårt in för rallylydnaden istället. Vi är uppe i avancerad klass, som ni vet. Första starten vi tvingade ut oss på slutade med 69p. Träningen efter det har gått upp och ner. Vissa dagar asbra, andra så jävla dåligt att jag bara vill gråta. Förra veckan hade vi en så där asdålig träningsvecka - C ville inte alls träna med mig. Så inför tävlingen i Västerås i söndags hade jag inte stora förhoppningar, men all in skulle vi gå iaf. Första banan vi körde gick sådär enligt mig - C var inte riktigt med mig och var förvirrad, vi talade inte riktigt samma språk den banan. Andra banan gick myyycket bättre, kommunikationen var tillbaka oss emellan. Högerhandlingen kändes bra även om backningen blev skit.

Så jag förväntade mig inga superpoäng. Jag hade tjuvkikat redan innan prisutdelningen på ena resultatet på första banan - något jag aldrig gör då det tar bort spänningen. Men jag trodde det gått så skit att jag inte skulle få de 80p som behövdes. Jag scrollade och scrollade och där på 11e plats av 16 var vi - döm min förvåning när jag såg poängen. 91p och lätt ett kvalificerande resultat!
Sen körde prisutdelningen igång och dom började med banan jag körde sist. Första pris utdelades först - en man från Norge med en av sina två staffar. Andra pris och han ropades upp igen men sen ropades helt plötsligt JAG upp med Chaska som delad tvåa. Skitförvånad och skitglad hade vi fått ihop 96 hela poäng!! TVÅ ytterst fina kvalificerande reslutat. TVÅ!!

Mitt mål denna säsong såg ut så här: bli klar med avancerad för att kunna starta mästarklass i Stora Stockholm. Det här var drömmen för denna säsong. Och helt plötsligt, efter första rallytävlingen för säsongen, så står vi med 2 av 3 kval res innan uppflytt. Linn Aasen, domaren på ena banan i V-ås, tyckte inte det skulle vara några problem alls för oss. Hon sa "snart tävlar vi mot varandra!" - svarade med ett "åh nej, sluta, vad nervös jag blir XD". Linn har vi tävlat för förr, ända från nybörjarklass - och hon VET hur struligt vi haft det, hon har sett det och kommit ihåg det. I söndags hade hon sagt till sin skrivare att "Oj, vad långt de har kommit på detta år!".
Jag var helt lyrisk efter tävlingen. Sån glädje jag fick av den tävlingen.

Så nu laddar vi inför lördagens dubbla starter avancerad i Vadstena! Visst FAN ska vi ta det sista resultatet som behövs och ta titeln!!
Fatta att jag är så jävla nära att ha en Svensk Rallylydnadschampion till hund! Min FÖRSTA hund KOMMER att bli champion (alltså, ja, kantarell because blandras) - det är en riktig verklighet där det bara är en tidsfråga. Det slog mig rätt hårt i söndags att min dröm är inte ett dugg omöjlig.

Efter det kör vi KM på VHK, sen Eskilstuna dubbla starter!
Sen blir det ett par tävlingar till, men i det stora hela - this is it. Tre tävlingsdagar. 6 chanser, 4 chanser kvar. Jag behöver bara en.


Samtidigt måste jag plugga till körkortet och till högskoleprovet. Skicka ansökan till komvux som djurvårdare måste jag också göra. Något måste hända nu alltså. Prio 1 - körkortet. Jag insåg precis nu hur lite tid jag har kvar till dagen D...


Likes

Comments

Idag var jag på föreläsning av Per "Bula" Kristoffersson.
Jag kan inget annat säga att han fick mig att tänka tillbaka på den gren och den inriktning jag och Chaska började med.
Viltspår.
Jag kommer alltid tillbaka till viltspåret.

Lite back story är väl på sin plats.

När jag köpte min tokiga tjej för 3.5 år sedan så tänkte jag "Vi ska viltspåra, kanske även utbilda till eftersökshund."
Vi viltspårade och tränade, vi gjorde anlagsprovet med bravur och stjärna i kanten. Eftersök var en dröm jag ville uppnå.
Jag ville göra Chaska till Champion (kantarell) i viltspår.
Vi fortsatte med vår spårträning och...och sen hände några saker lite samtidigt. Vår ena träningskompis hund skadade sig allvarligt - han mår fint idag men kommer nog inte komma tillbaka till viltspårandet och dom kommer aldrig få leka ihop igen då Chaska kan vara för fysiskt hård i leken. När vi tappade dom så gick träningsmusten ur mig lite - det var dom vi tränade mest med, vi eggade varandra i viltspåret. Vi började tävla rally på allvar och det tog mer och mer tid och vi fick svårare och svårare att ta oss till skogs (vi återkommer till denna punkt snart). Vi började träna agility för att sedan tävla i det med.

Ju bättre det gick i rallyn desto mindre spårning blev det.
Agilityn tog mer av vår tid och vi började tävla - och vi gick in hårt i antal starter.
Vi tävlade i stort sett varje helg i tre månader (lugna sig nu, vi hade återhämtningspauser med).
Ännu mindre spårande - ännu svårare att ta oss ut till skogs.

Men idag på föreläsningen fick jag en aha-upplevelse angående spårtränandet - även om det var så pass länge sedan att jag säkert kan räkna månader (på en han iaf) istället för veckor. Bula kom med så otroligt bra poäng att jag storknar.

Jag måste inte ut till skogs för att träna viltspår. Jag måste inte ha blod i spåret alls - det är ju trots allt klöven jag vill att hon ska spåra. Jag behöver inte ha en färsk, upptinad skank utan kan lika gärna ta en torkad bit hud eller en fryst skank - lukten finns fortfarande där, min hund har ett otroligt luktsinne som jag aldrig kommer kunna förstå till fullo.

I alla andra sporter jag tränar och tävlar i har jag fått tänka "outside the box" för att komma vidare, få bästa resultat. Jag har varit för låst i mina tankar angående blod i spåret, angående skanken som måste tinas upp och angående spårplatsen - det han sa var bara så självklart för mig. När han väl sa det. Det är klart att jag kan testa spåra på gatorna! Hårda spår med väldigt kort liggtid, till en början. Gå genom parker - i både gräs och på väg, gå förbi hus, över ett gärde...
Jag känner mig så dum som inte tänkt på det - och det med att vi spårat på gärdet här hemma förut. Men då personspår när vi tränade inför patrullhundsprovet.

Nu tror jag att Chaska är...för gammal - hur otroligt det än låter - för att utbildas till en arbetande hund. Hon är snart fyra år och en utbildning tar ju tid. Fast jag kan ändå inte släppa eftersökstankarna. Samtidigt är vårt mål Stora Stockholm 2017 i rallyn och Klass 2 i agilityn - men all träning behöver ju variation. Jag blir så exalterad när jag får nya krafter och idéer till träningen. Samtidigt känner jag att jag vill så mycket. Jag behöver dels klona mig själv och dels en till hund - så enkelt är det (enkelt, pssh, skitsvårt).

Så jag har kollat på jägarexamen - något jag sneglat på i flera år.
Den startar i september.
Min anmälan hänger nu på en enda sak - om jag kommer in på min sökta utbildning till universitetet eller inte.
Kommer jag in så flyttar jag (igen). Kommer jag inte in så...kan jag lika gärna ta jägarexamen samtidigt som jag bekostar mig en kortare utbildning (samt göra högskoleprovet) inom friskvård för hund. Vad ska jag annars göra medans jag väntar på nästa omgång antagningar (förutom att förhoppningsvis jobba om jag får jobba kvar)?

Det här blev betydligt längre än vad jag tänkt!

För övrigt har jag fifflat på ett Klass 1 program till lydnaden idag. Otroligt roligt att få planera!
Och så en bild på Chaska för att hon är så söt ;)

Likes

Comments

Shit, 3 månader (och 5 dagar) har gått sen jag gjorde mitt senaste inlägg. Aslänge.

Så vad har vi gjort under dessa månader?
Tävlat. Tävlat, tävlat och åter tävlat. Hållit kurs har vi också gjort!

I februari gjorde vi vår agilitydebut - som ni vet. I tisdags hade vi vårt säsongsavslut med tävling i Strängnäs. Dbuten gick ju...som den gick. Avslutet gick helt över förväntan med två tredje-placeringar och två pinnar i agilityklass.
I april började agilitysäsongen på allvar. Hur har det gått för oss, undrar ni? Det har gått asbra! Eller, det har gått bra. Upp och ner. Jag vet ärligt talat inte vad/vem/hur jag ska jämföra vår agilitykarriär med. Oavsett har vi, på totalt 19 starter, lyckats få en pinne i hoppklass 1 och tre pinnar i agilityklass 1!
Så vi är redan K-L-A-R-A med agilityklassen, vilket jag personligen tycker är helt sjukt med tanke på att vi tränat agility i ca ett ynka år nu. Känslan "vi är bäst" är inte långt ifrån - fast vi är också inte särskilt snabba på plan (det är mest mattes fel som är tjock och långsam på plan, hahaha)! Uppflytt i agilityklass får dock vänta, jag vill bli klar med hoppklassen innan jag flyttar upp oss till nästa klass - chans på diplom och titulering skulle inte heller vara dumt! Då får vi även lite mer erfarenhet och rutin på plan, vilket lär behövas.

Derbyt mellan Katrineholm-Flens brukshundklubbar har även den passerat. Vi ställde upp i agilityn då vi inte fick ställa upp i mer än en gren. Jag och Chaska kom tvåa i vår gren!! Så det går framåt för oss ;)

Debuten i Rally Avancerad är även den gjord - utöver tre starter i fortsklassen för att få in "tävlingsträning" på de nya skyltarna. 69 poäng men en riktigt bra känsla! Högerhandlingen sitter inte alls och det reflekterades i poängen - men gud vad nöjd jag är. Domaren hade jättefina ord att säga till oss också - hon var SÅ säker på att det var vallhund i henne då kontakten och samarbetet var så fint. Då radade jag upp hennes raser och hon blev ännu mer imponerad över vår "fina kontakt"! Hårt slit, blod, svett och tårar ger resultat ;)
Och även då har vi våra betydligt sämre dagar där kontakten är att hunden ger fingret åt matte - oavsett sport eller aktivitet!

Vad mer har vi gjort då...
Jo, juste, vi har varit på ytterligare en utställning för Blandis Rix. Denna gång kom vi BIG 1, BIS 2 med HP och vann även Dogshow med vår tricksuppvisning! Så jävla nöjd så det finns inte.
Påbörjat min utbildning för tävlingsledare i lydnad har jag också gjort.
Börjat mitt nya jobb på outlet med - jag är toknöjd över min nya arbetsplats.
Det har hänt ganska mycket, nu när jag tänker efter.

Tävlingssäsongen har kommit och gått - och den gick "with a bang". Dagen efter vaknade jag förkyld och tre dagar efter det sa min rygg "adjö, jag går på semester". Så här sitter jag: trasig och förkyld och väntar på att ryggen ska komma kravlande tillbaka så vi kan börja träna igen!

Likes

Comments

Då har det börjat! Träningen i rally till avancerad klass.

Vi körde en rallybana i fredags och det gick väl...inte så bra, kan jag väl säga. Högerhandlingen är ju katastrofal men det är för att Chaska inte kan det än - och jag blir förvirrad vid skyltarna. Vi körde igenom banan ett par gånger sen bytte jag över till enbart vänsterhandling. Finns ingen idé att tjata höger höger höger heller.

Efter lite ransakan - och när jag insett att agilityn kommer ta större och större prioritering tävlingsmässigt - har jag gjort om målet i rallyn. Målet nu är att ta vår titel i avancerad klass - RLD A - till hösten. Målet är att våga starta mästarklass på Stora Stockholm.

Så nu måste vi hårdträna högerhandling - något jag har skitsvårt för av någon anledning. Vänsterhandlingen var ju inget problem så varför skulle höger vara det? Min hjärna kortsluter vid vissa skyltar. Så här sitter jag och letar inspiration, tips och idéer på hur vi ska lära in högerhandling på bästa sätt. Läste i en annan blogg om hur dom tränat med fyra kompostgaller, värt att testa! Men så har man en hund som har problem med att hon lätt kan känna sig trängd. Men vi gör ett försök iaf! ;)

Plnaerna framöver är att gå på ett par tävlingar i fortsättningsklass innan vi går upp i avancerad. Dels för att tävla med de nya skyltarna och dels för att få tillbaka känslan i rallyn, komma tillbaka till rallyfolket lite.
Agilityn har tagit över träningen vilket är både roligt och less so. Även lydnaden har tagit över mer och mer.
Jag måste få tillbaka lusten att träna rally och då i synnerhet högerhandling.
Min olust att träna högerhandlingen speglar sig i Chaska och hennes beteende när vi väl tränar. Hon blir låg och har inte "that spring in her step". Varför har vi tappat lusten för rally? Det är ju så roligt! Eller det har varit så roligt.

Nästa week-end kommer min kära W hit. Då ska vi chilla, spela spel och gå på bio, kanske ta någon längre skogsprommis. Jag kanske kan be henne gömma sig så Chaska får leta upp henne så det blir liiite arbete - fast arbete för skojs skull. Ta lite paus från pressen av att träna vissa saker varje vecka, skippa agilityträningen och bara vara en stund. Mars är trots allt en tom tävlingsmånad för oss. Men april. Där börjar det på riktigt, direkt från första helgen och sen Varje. Helg. Västerås, Bro-Håbo, Tyresö, Katrineholm, Nacka, Örebro, Arboga, Vadstena (eller Finspång).

Och inte på tal om att min kurs börjar i april! Materialet är väl inte helt 100% klart heller - även om det är so close så är jag inte riktigt nöjd än. Min medhjälparledare anser inte att det behövs så mycket att fixa innan dess, vi behöver inte fixa klara banor tex. Men jag vet att har jag inte det jag ska säga, allt vi ska göra, klart så kommer jag komma av mig och vi kommer slösa tid på det. Min hjärna kommer flatline och jag kommer stå där och inte veta vad jag ska göra. Med tanke på att vi har några rutinerade rally-människor som kursare så känner jag pressen lite extra. Nåde om R ska lägga sig i, som hen har en tendens att göra, bara. Hen har redan försökt komma med saker vi borde ha med i kursen - saker som jag tänkt på för länge sen och som redan är med i materialet sen jag började planera. Det här är MIN kurs där jag är kursledare och R är min kursdeltagare - back off. Och jag vet att R säkert vill väl men jag kan bli irriterad när andra lägger sig i för mycket - som om jag vore inkompetent.

Näe, nu kom vi väldigt off topic.

Story of my life ;)

Går ut med hundarna istället sen får jag nog tänka på städning :P

Likes

Comments

I lördags var vi på blandrasutställning som Blandis Rix arrangerat i Nykvarn. Jämrade mig för att vi skulle åka 7 - jag är en extremt morgontrött person så ni anar inte. Varje gång jag måste upp tidigt för att åka iväg på tävling undrar jag "Varför gör jag det här? Varför plågar jag mig själv?".

Men det är ju SÅ KUL att tävla!!

Och jag kan ju säga att SHIT vad det var värt den tidiga morgonen i lördags!! SJUKT värt!!

Det här blev vår tredje utställning - båda gånger innan har vi kommit tvåa i vår klass (Junior och Unghund 2). Så mina förväntningar och förhoppningar låg väl där någonstans. Båda gångerna var det Rebecca Andersson som var domare, nerifrån skåne, jättetrevlig och jag har ju varit supernöjd med våra placeringar!

Vi tog vår plats under värmefläkten och väntade. Träffade en trevlig tjej med sin supertrevliga JRT-blandhane Brad som hon inte haft länge (en omplacering från Irland). Han och Chaska föll direkt för varandra och skulle leka och busa! Klickade så fint ihop <3

Chaskas (och Brads) klass var Unghund 2 (fortfarande, 2 tom 3 år) och denna gång var det Lasse Berg som var domare. Min största bävan var att hon skulle skälla ut domaren eftersom det var en man. Så tänkte jag "Jag skiter i att hon ska gå fint fram till honom och börja jobba innan hon träffat honom. Kanske funkar bättre då hon får känna att det varit på hennes initiativ och villkor."

Och det funkade!!

Hon fullkomligt ÄLSKADE honom! Skulle pussas och lät sig visiteras. Han kollade tassar, muskelmassa i lår och boge, hull, tänder, öron...hon tillät ALLT! Det här är STORT. Så jävla STORT. Hon har aldrig låtit sig visiteras sådär grundligt utan att ens kråma av någon hon inte känner. Han kallade henne för "Den Polska Korven" för hennes namn Chaska Korítsi xD

Och sen VANN vi vår klass och kom Bäst i Grupp 1 och fick HP!! Sååå glad jag blev!
Och Brad vann Bäst i Grupp 1 för hanarna i samma klass!!

Så tänkte jag "Ja, nu har vi ju vunnit vår klass, vi kommer säkert inte vinna nå mer idag."
Vilket var heeelt okej i mina ögon.

Så kom BIS-finalen där en BIS-1 tik och en BIS-1 hane väljs ut.
Brad placerades som BIS-1 bland hanarna och jag tänkte "JÄVLAR vilket flyt dom har! Vad roligt och som första utställning!!"

Vi sprang i ring med tikarna och BIS-5 placerades. BIS-4 och BIS-3 fick sitt och vi stod kvar tillsammans med en till. Då tänkte jag "NÄE. LÄGG ÄGG om vi vinner det här!" - då börjar man ju hoppas!

Sen sa domaren "BIS-1 går till...Den Polska Korven!!" (han kunde inte uttala Chaskas namn). Vi kom BIS-1 tik!! Helt sjuuuukt!! Min Chaska som aldrig vunnit nåt!! Förutom KM i lydnad i höstas iofs!!

Sen var det dags för Chaska och Brad att springa i ringen igen för att slåss om Dagens Bästa Hund (som på vanlig utställning skulle vara BIS-1). Jag hade ju inte ens kunnat drömma om att vi skulle ta oss så långt.

Så vi sprang, och sprang, och sprang lite till och sen sa domaren "Ni kan stanna."

Vid det här laget ville Chaska inte stå längre så jag fick kämpa att hålla en trött hund ståendes - hon ville bara sitta ner och inte arbeta längre, så trött så trött.

"Dagens Bästa Hund blir Den Polska Korven!"

Ni vet den där stunden då man inte riktigt fattar vad som hänt.

Det var den stunden.

VI. VANN.

ALLT.

What?!

Visst, han tyckte ju uppenbarligen att hon var snygg och trevlig. Men att han tyckte hon var SÅ snygg gjorde mig alldeles salig!!

Min Chaska. Mitt lilla stördo. Mitt CP-öra. MIN HUND blev Dagens Bästa (Snyggaste) Hund på utställning! Det här kommer vi leva på länge! Och så jävla snygg pokal så det inte är sant.

Mind. Blown.

Sen igår hade vi inget planerat. Kände direkt att "Nä, fan vad tråkigt, jag vill göra nåt."

Gjorde en shoutout på FB och Maria med Ossie frågade om vi skulle ut på skogsprommis. Perfekt!

Dom hade så otroligt roligt och sprang och sprang, busade och tacklades och sprang lite till. Ossie hade inte en suck att hålla takt med Chaska - men det är inte många hundar som har :P Speciellt inte en större och tyngre ras som Rottweiler.

En av dom bästa lekkompisarna vi har fått, nu när vår bästa OEB Gypson inte finns att busa med längre <3

Idag fortsatte vi det roliga med måndagspromenaden nere på klubben - det var min tur att fixa mackor till fikat och dom blev uppskattade! Sen fort iväg till Tollarflickorna, ut på en till prommis. Gjorde pitstop hemma för jag tänkte byta hund och ta med mig Smilla istället för Chaska resten av vägen men såg att Chaskas nya haslband låg i lådan! Då var jag självklart tvungen att prova det! Gjorde misstaget med att sätta mig i soffan så pitstop fick bli vilopaus. Smilla kom springandes och la sig bredvid mig. Vilopausen slutade med att jag totaldäckade i soffan i typ 1.5h. Smilla på mig i lilla soffan, Chaska och Embla i stora soffan och Indra i fotöljen. Dom slapp vara ensamma hemma särskilt länge iaf :P

Oops XD

När jag vaknade traskade jag med alla fyra hundar tillbaka hem till dom.
Chaska fick inviga sitt nya fina halsband som jag är bra nöjd med! Det är så fint och välgjort! Lika brett som hennes vanliga så ca 7cm. Bredare än så kan hon inte ha iaf :P

Likes

Comments

Kom överens med K att vi skulle åka på bruksträningen som var idag i hundhallen. Hon med Cille och jag med Chaska.

Jag vet, jag vet - jag får inte tävla bruks. Men all träning är bra träning.
Plus att vi skippade det vi inte har behov av att träna på så det blev fotgående och apport mest till lydnaden. Passade även på att gå igenom de nya rallyskyltarna upp till fortsklass. Ska försöka satsa på att tävla en fortsättning igen innan vi tar oss an avancerad på riktigt - som repetition och övning på de nya skyltarna. Och ge oss lite tid att träna i högerhandling - fasiken inte hunden som har större problem med det utan jag som förare. Känns så onaturligt och jag vet ibland inte vilka rörelser jag ska göra - så går det när saker blir till rutin!

Om inte annat så måste jag lära mig att allt vi tränar ska tränas på båda sidor mer.

Platsliggning körde vi alla gemensamt, totalt 7 hundar med ca 2 meter mellanrum. Jävligt duktigt gjort och inte en enda av hundarna rörde sig på de fem minutrarna platsliggningen var på! Så stolt över att Chaska kan ligga bredvid en helt okänd hund så länge utan att suktas till bus - även om det faktiskt var över ett år sedan hon skulle försökt något. Matte remembers.

Vad mer har vi gjort då?

Oh! Beställt ett nytt halsband till tösen :D Som OM hon behövde fler utöver de 10+ hon redan har. Men hon har inget i just DEN färgen! ;) Så såg jag idag att limegrönt foder kommit in hos sömmerskan så nu måste jag ju nästan beställa ett TILL halsband för vi har inget i DEN färgen heller! Och limegrönt är Chaskas färg (dock svårt att hitta i rätt nyans av grönt).
Eller så tar jag och köper ett par nya hundförarbyxor.
Decisions decisions.

Köpt ett par benviktsmanschetter har vi också gjort - för friskvård och som komplettering till all övrig fysträning. WP-sele ska också skaffas men det får bli längre fram - pengar växer inte direkt på träd tyvärr.

Och så lär jag ju behöva köpa grejer till när jag hittar min liten. TRE intressanta kommande parningar till våren iaf! Så nu håller vi tummarna att allt går som det ska och det finns en liten tik som passar mig och mina ändamål!

Likes

Comments

Eller, ja, Årets Tredje Rallyhund 2016!

Vi var på årsmöte idag på KBK. Ett trevligt årsmöte. Vissa försökte repa in mig till valberedningen men där satte jag ner min fot :P Utan körkort blir mitt engagemang i klubben limited. Och jag har suttit i valberedning förut för VHK och har ingen större lust att göra det igen :P Dock skulle jag kunna tänka mig vara med i Rallysektorn nästa år!

Efter mötets slut delades det ut priser till styrelsen och sektoransvariga. Årets bruksstipendium delades också ut. Sen korades Årets Klubbhundar 2016! Agility, Rally, Lydnad, Bruks och Utställning. Även första året som vi varit med och deltagit.

Lydnaden kom vi på 5:e plats med vår enda start på 159p och var därmed sist i listan ;)

Rallyn kom vi på 3:e plats av de 10 anmälda! Så blev ju "pallplats"! Så jävla kul! Jättestolt och glad :D Och vi fick så jöttesöta små pokaler hem, kolla bara på dom små schäffisarna!

Nästa år deltar vi i TRE sporter - då lägger vi till agilityn och även fler lydnadsresultat! Vet inte hur jag ska hinna med allt tävlande men på något sätt ska det gå ;)

Likes

Comments

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAA

Sammanfattar det nog eller? :P

Kan ju bara säga vilken jädra knäpp hund jag har!! Tur att hon är så förbaskat söt.
Tävlingarna hölls i ett nybyggt ridhus - det var jättefint där och väldigt stort. Packat ganska bra men inte hårt nog för att lura Chaska! Vi har tävlat och tränat i ridhus innan och VARJE GÅNG är det samma resultat - slint i skallen och tuppfjuck. Hon sprider ut tårna på sina små tassar och rör runt som en galning i underlaget och racear runt i cirklar. Hon ÄLSKAR lös jord och sand mellan tasstårna ;)

Var det någon skillnad idag?

NÄ! Det var det ICKE! Innan det blev vår tur så värmde vi upp, precis innan vi skulle in fick hon damp och skulle gräva. Efter en tillsägelse att hon skulle lägga av så lugnade hon sig och vi ställde oss vid start. Slängde ifrån mig koppel och halsband, lämnade henne vid start och sen bar det av!! Över första hoppet, genom tunneln och RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACEASFJOPUFHOUÅEGHÅJPDGIJH och över tredje hoppet åt fel håll, RRRRRRAAAAAAAAAACEEELJFOUHFOAUHGIUAÅHDOIAFJ fjärde hoppet och sen kom sla-daLJFBOIDSGUHODIGHPIFUHPAOJN-lomet ja...
Det gick inte så bra för oss, va?
Det hjälpte inte att vi hade haft en väntetid på över fem timmar heller, trots att jag försökte busa av utomhus innan.
Så blev jag förbannad på henne och sa "FOKUS NU!!" så skärpte hon äntligen till sig och tog andra hälften av slalom kanonfint och resten som hon brukar - snabbt och med stor glädje.

Hon hade kul iaf.

Blev en glad debut med urkassa resultat!

Men jag vet vad hon går för egentligen och jag VET att vi kan klara det.
Hon måste bara hålla sig i skinnet för all den där GLÄDJEN som så lätt bubblar över och spiller ut okontrollerbart.

Mot nästa tävling! :)

Likes

Comments