Hej igen!

Nu är det dags för ett nytt avsnitt.

Idag tänkte jag berätta mer om vilket hjälp jag fått och om den hjälp jag inte har fått. Det är många som går med psykisk ohälsa och inte söker hjälp. Men det finns också många som söker hjälp men som inte får det beviljat eller som inte tycker att det hjälp och som då ger upp. Jag förstår dessa människor mycket väl. Jag förstår dessa som inte söker hjälp. Den hjälpen man får för panikångest, depression, borderline osv är väldigt olika beroende på vart du bor i landet. Jag vet inte riktigt vart det finns bäst hjälp att få, ingen aning faktiskt då jag bara varit kring Örebro hittills. Jag vet inte jag kanske söker mig till andra platser i Sverige någon gång.

Jag var faktiskt den som var modig och tog tag i mina problem. Jag tyckte att det var så jobbigt med denna panikångesten och att jag inte kunde kontrollera den så jag tog hjälp. Vid årskurs 4-5 ( året 2012-2013) började jag hos skolkuratorn och prata hos och då hade jag fått den här panikångesten och både jag och mina föräldrar ville att jag skulle gå dit, främst dom. Ingen visste då att jag hade panikångest. Jag fick bara tipsen att andas i fyrkant och att inte låta känslorna styra över mig. Jag önskar idag att man skickat mig till bup så jag hade kunnat få hjälp fort så det inte behövde gå så långt. Kontakten avslutades sen i 5-6:an för jag tyckte inte det hjälpte. I september 2015 kontaktade jag kommunens skolpsykolog och ville ha hjälp. I samband med det så kom vi till en på familjeteamet som vi gick dit till 1 gång minst. Det handlade om att vi alla skulle prata om något jag kallade dödsångest. Jag ville så gärna dö mer än gärna. Jag var mina självmordstankar då men jag höll mig borta och 1sen sökte jag hjälp. Vi gick där 1-2 gånger och sen slutade jag. Skolpsykologen avslutade jag kontakten med rätt snabbt. Vi hade bara mailkontakt och försökte hitta en passande tid att träffas men när jag började hos socialen så sa jag där att jag bara ville ha 1 ställe att gå till. Det var mycket skönare än att behöva gå till flera. Iallafall så avslutades allt där och jag levde vidare.

Men sen runt sommaren 2016 fick jag nog. Jag skrev ut en egenvårdsbegäran från bup´s hemsida fyllde i och skicka. Jag skrev att jag haft självmordstankar samt att jag hade panikångest och ville få en ordentligt utredning. Jag blev kontaktad någon dag efter och dom ville ha in på behandling. Jag fick komma 2-3 samtal för att utreda vad jag hade för psykisk ohälsa. När det var färdigt kom dom fram till tidigare depression, ångest, panikångest och drag av asperger men det var inte tillräckligt starkt för att bli diagnos utan det var mer personlighetsdrag. Jag gick 11 gånger hos kurator. 9 st var bara prata och 2 med tips. Tips och tekniker jag redan visste om. I januari 2017 så avslutades kontakten för dom kunde inte göra mer och jag kände inte att det hjälpte. Samtidigt pågick en utredning på socialen och jag mådde inte så bra. Kontakten avslutades och jag avslutade även kontakt med närstående person. Jag mådde så sjukt bra efter dessa livshändelser. Jag tog tag i min panikångest själv, läste mer på internet och tog hjälp av en självhjälpsbok. Jag tog mig så sjukt långt. Mycket längre än den hjälpen jag fått tidigare. Men sen kom en fet käftsmäll. En person började anmäla och bråka med mig så jag sitter nu inte riktigt på ruta 1 men nästan. Det var personen syfte i allt så personen är nog väldigt glad nu. Men iallafall så hittade jag en privatpsykolog så nu går jag på behandling hos den och de känns väldigt bra. Inget kommer stoppa mig. Jag ska ha min hjälp och jag ska må bra. Så nu går jag där och hoppas på det bästa.

Även fast jag haft självmordstankar så har jag aldrig gjort något. Har inte en skråma på min kropp för jag har alltid hållt mig borta från det. Jag rekommenderar alla ungdomar att ni ska hålla er borta från de. Hur lockande det än är.


Jag förväntade mig bättre hjälp än vad jag fick men man får inte ge upp där. Det finns så mycket hjälp att få. Det beror helt på vad man behöver. Det finns fler behandlingar än KBT terapi. Det finns hypnos och massor av andra behandlingar. Testa olika och hitta rätt. Många ger upp och jag förstår det verkligen, allt kan kännas så värdelöst ibland men tycker man att det är jobbigt så får man hitta ljuset i mörkret. Det går men det är tufft. Det är riktigt tufft. Jag tycker att du där som mår dåligt försöker hitta det här ljuset jag skriver om och ta vara på det. Leta efter det som gör dig glad och sök hjälp. Försök iallafall! Det är värt det!

Fortsätt gärna följ mig och dessa inlägg. Du kommer få möta mycket mer, få mer tips och jag tror det kommer hjälpa mycket. Kom ihåg tills dess att du är aldrig ensam!! Kram på er och ha det bra nu<3

#staystrong


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu tänkte jag prata om ett viktigt ämne och ett slags kedjebrev som går ut på facebook just nu!

JA, som ni kanske sett så går det runt ett kedjebrev som det står skrivet så här " #metoo if all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote "me too" as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem". I samband med att jag såg det här så tänkte jag att nu är det dags att öppna käften. Nu är de dags att öppna munnen.


Jag ska erkänna själv att jag som kvinna är rädd. Jag är rädd i det här landet. Jag läser mer och mer om våldtäkter, sexuella övergrepp osv. Ännu värre är de när man läser att allt läggs ner. Det är inte många våldtäkter som dom kommer någonstans med och det är ju hemskt. Om något skulle hända mig vet jag aldrig om jag hade klarat av att veta att jag kan möta denna personen när som helst igen. Jag är rädd för att gå ut. Jag är rädd för mörker. Jag är rädd för att åka kollektivt själv för jag vet aldrig vem jag kan stöta på. Jag är rädd för att vara själv i mörker i en skog, park, stan eller liknade. Jag vågar snart inte mycket längre. Det blir inte bättre för att jag har panikångest direkt.


Jag har själv erfarenheter av sånt här. Jag har blivit kallad hora, slampa, fitta, slyna. Jag har gått på stan och blivit kallad "engångsliggarn" för att en kille spred rykten om att jag legat med honom vilket jag absolut inte gjort. Jag har många gånger försökt blivit tvingad till sex av olika killar men har alltid stått på mig så det har aldrig hänt. Jag har också blivit tagen på fåtal gånger "på skoj". Jag tyckte inte det var direkt kul. En sista sak är att killar pratat om mig på ett sexuellt sätt. Det är hemskt.

Jag har även varit med om killkompisar som skickat runt en bröstbild som en kille fått av en tjej som jag känner. Då har man skickat runt den till flera killkompisar. Dom sitter och skrattar och tycker att det är as kul. Det är inte as kul?! Det är jävligt sorgligt, respektlöst och olagligt.


Jag tycker allt är så hemskt. Men jag drar inte alla killar över en gräns. Men jag uppmanar killar att hjälpa och informera varandra. Om du sitter bredvid en vän som skriver nått dumt, säger dumt eller något annat så uppmana och säg sluta. Det är nedtryckande och kränkande kommentarer och det mesta olagligt. Då säger alla killar att det är finns kvinnor som våldtar också. Ja, det finns max 5 % av dom för resterande 95% är killar som utför våldtäkter. That´s it.


Ja, nu har ni fått lite av min insyn på det hela och jag hoppas verkligen att lagarna skärps till. Sen uppmanar jag alla killar att hjälpas åt att stoppa det här. Men mycket mer än så kan jag inte skriva. Jag hoppas ni tog till er något, ha iallafall en fortsatt bra dag <3

Likes

Comments

Hej på er!

ja ni läser rätt. Nu så här på lördags förmiddagen blir det en uppdatering om det som hände förra veckan hos socialen.

Ni som inte läst det inlägget hittar det här:

https://nouw.com/ameliaahlgren/allt-som-hande-hos-socialen-forra-veckan-31615821

Jag nämnde i förra inlägget om en utredning som utredaren lovade att göra. Men som jag sen tvivlade på och då mailade chefen om det och får till svars att dom ska inte alls hålla på med någon utredning. Att hon först sitter och ber mig om min tillit och jag ger det en chans sen sumpar den totalt. Hur dum får man vara? Iallafall så hade jag mailkontakt den 6 oktober med chefen. Nu ska ni få se mailen:


Mitt mail om utredningen:

"Hej!

Jag har nu varit i kontakt med IVO och dom säger att jag har rätt att få veta att min ------ utreds av personer med rätt utbildning, eftersom vem som helst inte får göra en sån utredning av en person. Så svara nu på min fråga är utredarna av min ----- psykologer, psykiatiker eller sjukvårdspersonal?

Jag kräver även att få byta ut min nuvarande utredare av fallet ------- ------ mot en annan utredare då jag och hon inte går ihop. Jag mår bara dåliga av att komma till socialen och att möta henne.

//Amelia"



Detta är svaret jag får när jag ifrågasätter utredning:

"Hej!

Tack för ditt mail. På barn -och familjeenheten utreder vi barn och ungdomars sociala situation och vid behov är insatsen familjeteamet en insats som beviljas. Din ----- skall inte utredas så det måste du ha missförstått. Familjeteamet som du hade möte med den här veckan tillsammans med ------- är till för att hjälpa dig i din relation till din -----. Så att ni förhoppningsvis skall få en bra relation som du mår bra av.

------- arbetar tillsammans med ---------- som också är socialsekreterare och det pågår en utredning för att titta på om du behöver någon mer hjälp från socialtjänsten. Det är tråkigt om du känner att det inte har blivit bra mellan dig och -------. Jag vet att ------- vill göra sitt bästa för att du ska ha det så bra som möjligt i ditt liv och jag tror att det vore det bästa om ------- fortsätter att träffa dig tillsammans med ----------. Hon vill hjälpa dig och hon vill försöka förstå din situation men hon behöver din hjälp eftersom du är den som har den bästa kunskapen om din situation.

Hälsningar

----- -------

Enhetschef IFO"


Svaret jag ger tillbaka:


"Hej!

Man blir sur för ni säger helt olika version. Ni står ju inte för det ni lovar. ------- har sagt att familjeteamet ska utreda min ----- för adhd, asperger osv. Det har hon sagt och nu kan ni inte stå för det? Vad är det för någon myndighet? Jag har gång på gång sagt att jag inte litar på er och sen sa ------- att jag skulle ge er en chans till. Det var ju super bra för det är bara samma sak igen.


Hur var det? Ska jag må bra eller må dåligt? om jag ska ha henne som utredare så funkar det inte i hur hon pratar med mig. Jag får bara panik och ångest av henne. Hon pratar på ett sätt så man mår riktigt dåligt när man suttit på möten och jag tror aldrig att jag avsluta en möte på riktigt med henne ut det har slutat med att jag inte klarar av att sitta i samma rum som henne.


Jag har gång på gång berättat hur det är. Jag har förklarat redan flera gånger så har man inte fatta än då vet jag inte vad. Jag har redan talat om att jag inte tänker ha någon relation med min ----- innan han får psykologisk utredning. Det har jag krävt i 9 månader så det är inget nytt. Innan det är löst så blir det ingen behandling på familjeteamet.

//Amelia"


Ja vad ska jag säga? Det första jag kan tillägga är att jag har sökt chefen eftersom jag inte fått något svar på mitt senaste mail ovan. Men hon är som borta. Det tycker jag är rätt fult av en chef att inte ens höra av sig. Jag har sökt henne i en vecka utan svar. På tal om det så har det hänt en konstig grej. Denna utredaren vi har/haft i fallet har också försvunnit. Hon har avbokat flera möten. Hon är knappt nåbar. Förut ringde hon och kontrollera en hela tiden men inte ett ljud har vi hört ifrån henne. Jag kan säga att ja det är skönt att dom är borta men samtidigt ligger det en oavslutad utredning hos dom. Sen så är det inte så skönt när man haft dom på sig som hökar i 1 år och sen helt plötsligt försvinner dom. Då är det något fuffens på g, något håller på att hända men jag har ingen aning om vad, det oroar mig.

Sen blir jag sur på en till sak. Det är att när jag satt där hos socialen senaste gången så förklarar dom för mig att det är jag som begärt allt det här. Men nu när jag gått och fundera på det är tag då det inte alls kändes som något jag bett om så vet jag vad det är. Jag bad inte utan när jag var på ett möte hos bup så önskade jag kontaktperson och dom skickade vidare till socialen. Socialen tar in mig på möte och jag säger kontaktperson där också, då säger dom att det får bli en av familjeteamet som får bli kontaktperson. Men nu har dom ändrat om allt till någon j*vla terapi mellan mig och "personen". Det går jag inte med på överhuvudtaget nu men problemet är att jag skulle tänkt mer innan jag godkände vårdplanen. Det "roliga" är att dom säger att det är en tvångsåtgärd, tvångsåtgärden är att tvinga mig umgås med en person som skadar mig. 1, det är väldigt fel 2, dom kan inte tvinga mig för jag är för gammal och bestämmer själv. Sen har jag ställt vissa krav som dom inte uppfyllt än vilket jag haft som krav i 9 månader som inte är något nytt.

Ja summan av kardemumman är att allt är väldigt rörigt just nu. Jag tycker att socialen beter sig konstigt och gör fel (läst på om regler). Jag tycker inte att dom lyssnar ett skit på mig som dom säger att dom ska göra. Jag tycker inte att dom är pålitliga överhuvudtaget för dom säger helt olika saker (chefen och olika utredare) samt att dom säger och lovar saker som dom inte håller och där har man gått över min gräns för läääääänge sen. Sen har jag fått papper på om tider jag ska på terapin men jag har sms.at familjeterapeuten och sagt det att jag inte tänker komma och varför. Inget svar där heller men jag får se.

Av vilket anledningen gör jag det här, skriver om det här?

Jo jag tycker det är dags att någon får läsa vilka konstigheter socialen gör. Om ni bara visste vilket jag tänkt göra i en storytime om vad dom gjort mot mig. Fattar ni att jag går i behandling för det nu? För att min panikångest kommer b.la därifrån. Socialen i Hallsberg är konstig okej? Jag vet andra socialkontor som är mycket bättre men detta är hemskt. En till anledning till varför är för att jag nämnt lite små saker om socialen tidigare som min kära stalker har skickat vidare till dom som dom tar med i sin utredning. Vad jag skriver är ju min uppfattning av allt dom gör. Om dom ska använda de mot mig sen visst gör de men det är för det första ytterliggare ett tjänstefel och sen är det ju min skrivning konsekvenserna av deras handlingar. Är det någon som ska ändra sig så är det dom och ingen annan.

ja, nu har ni fått en update om detta. Jag kommer nog skriva mer om allt som händer men de kommer upp på förmiddagen oftast bara för att alla vill inte läsa och för att mina vardagsinlägg kommer på kvällen så vill inte störa dom.

Ha en bra dag iallafall, kramisar<3

Likes

Comments

God kväll på er! Hoppas ni haft en bra dag

Idag har jag varit hemma då det var gymnasiemässa hela förmiddagen i Örebro. Jag är inte så intresserad av det då jag redan valt gymnasium. Men jag ska gå på öppet hus iallafall. Men bara för att jag inte var i skolan så betyder inte det att jag inte gjorde något. Jag åt frukost och kolla något avsnitt av min nya serie "The killing" som jag är helt fast i. Sen pluggade jag inför ekonomiprov imorgon för hemkunskapen. Det kommer tror jag iallafall gå bra. Sen åt jag lite mat och fixade lite allt möjligt. Resten av eftermiddagen var blandat med musik, plugg och serie. Sen en snabb visit ute men hade velat spendera hela eftermiddagen i stallet men det var ju storm ute så det lockade inte. Nu sitter jag med mörk choklad och lite te med honung. Jag tror jag håller på att bli sjuk så det får bli te, honung och ingefära nu.

Snart är wahlgrens värld slut så då blir det att sova. Kram och godnatt på er <3

Likes

Comments

Hej på er!
Hoppas ni haft en bra dag de har jag.

Idag var jag till skolan med mormor. Äntligen går det framåt så jag var på en lektion vilket gick super. När det var gjort så kom vi hem och jag åt lite. Sen efter det gick jag upp och kolla lite på en serie. Sen var det egentligen möte på skolan idag men jag mår så sjukt dåligt av dom så mamma åkte själv. Det var skönt. Istället så gick jag ut och klippte Freja samt Pajaz. Freja fick spårklippning och Pajaz fick halvklippning. Passar perfekt för dom. När dom blivit klippte så gick jag in och åt lite sen ut och löshoppa. Dom hoppade gymnastik båda två på lägre höjder. Sen red både jag och mamma lite på Affrodite. Men nu är jag inne och ska äta lite dinkelpasta med bacon.

När jag ätit och allt så ska jag ha en "Ta hand om mig själv kväll". Det betyder att jag ska mysa ner i sängen med något gott som kommer bli te, popcorn och mörk choklad. Sen kolla på serier. Bara ta hand om mig själv och älska mig själv. Sluta tänka på något annat, så skönt!bild kommer på Insta.

Jag säger godnatt nu, sov gott alla❤️❤️

Likes

Comments

Nu tänkte jag berätta allt som hände förra veckan hos socialen.

Jag kom dit på ett möte. Jag får reda på att bara jag och min pappa ska gå in i rummet och mamma vänta ute i väntrummet. Vi går in, det är första rummet. Där pratar vi med en familjeterapeut och utredaren i fallet. Jag hinner sitta där 2 minuter innan jag får världen panik. Jag frågar schysst om utredaren kan följa med mig ut, hon försökte börja prata med mig men jag drog bara. Det är ingen ide när det är i det stadiet. Jag får sitta och lugna mig i väntrummet hos mamma. Under den tiden pratar dom med min pappa enkilt. Det tar ca 20-30 min sen kommer dom ut igen. Då ska jag in igen. När jag kommer till rummet så är det nya personer. Det är utredaren och en sekreterare som hjälper utredaren. Vi börjar prata och jag bryter ihop ex antal gånger där inne, bryr sig någon? Nej, så klart inte. När jag första gången bryter ihop vet ni vad anledningen var? Det var för att utredaren berättar att dom har fått in skärmdumpar från vad jag skrivit på min blogg, facebook mm. Nästan så att dom hotar lite fast ändå inte. Jag bryr mig egentligen inte för att jag står för allt jag säger. Men självklart gillar ju inte dom det men det jag skriver är sanning. Gillar dom inte det jag skriver eller det ryktet dom får vems fel är det? Jo, det är deras fel. Hade dom bara skött sig från början och varit schyssta så hade jag ju skrivit det istället för allt annat som hänt som bokstavligen är negativt. Iallafall jag bryter ihop då, vet ni varför? Jo, jag känner mig så sjukt iakttagen. Seriöst jag får inte ha något privatliv alls längre för allt jag gör det snokar någon i och använder emot mig istället. Det kändes bara sjukt jobbigt där och då. Så om ni märkte det så satte jag lösenordsskydd dagen efter. Anledningen var för att denna stalkern inte skulle få tillgång till informationen men senare på dagen tog jag bort den. Anledningen var att jag kände att fan visst använd informationen då, jag gör inget olagligt så vad är vitsen med det? Fortsätt det kommer inte stoppa mig. Jag vet ju att det kommer skickas skärmdumpar på det här med så jag låter dig min kära stalker göra det. Ha de så kul. Iallafall vi fortsatte och snacka. Men under tiden vi snacka så ifrågasatte jag mycket av deras planer, av vad hon säger och tänker sig osv. Det är självklart jätte jobbigt för henne eftersom det är väldigt smarta frågor och genom dom får jag fram baktanken med allt, den dolda sanningen kan man säga som dom inte berättar. Men vi kom in på mycket när det gäller min pappa. VI snacka mycket om det och det blev en diskussion. Om jag minns rätt så blev jag till slut sur och sårad så jag sa som det var till utredaren att jag blir sårad över det hon säger. Att jag får jätte mycket ångest av hennes uttalandet och att vem som helst skulle få det. Även att hon trycker på känsliga punkter som bara vissa personer gör. Vet ni vad hon förklarar för mig då när jag har panik osv? Hon förklarar för mig att det är mitt fel. Att jag misstolkar allting som gör att jag mår dåligt. Men bara det att de är mitt fel, eeeeh hallå?. Vet ni vem utredaren är/säger sig vara? Hon ska vara en speciell barnutredare med kurator och psykologi utbildning. Jag tror hon anmälde sig men aldrig riktigt. Helt seriöst man säger inte till någon som mår dåligt att det är den personens fel, det är steg 1 i allt. Det blev iallafall tjafs och på mötena så är det så att om jag höjer rösten, då höjer hon rösten högre, då höjer jag rösten ännu högre ja ni fattar så vi skriker tillslut. Jag skriker tyst till henne för jag tröttar på henne. Där har min fas 3 slagit igång. Jag har 3 faser: 1, jag håller alla känslor inom mig 2, jag börjar gråta 3, jag blir aggressiv. Det finns bara 2 personer som fått fram min aggressiva sida och det är hon samt 1 till person. Hon förklarar för mig att man gör inte så bla bla bla. Då reser jag mig upp åt vänster för där är dörren och säger att jag går nu. Då gör hon något man absolut inte gör på någon med panikångest attack eller på någon som varit med om saker i sitt liv. Hon tar tag, inte hårt men hon tar tag i min arm vid armbågen. Men jag är både stark och smidig så jag svänger runt armen så hon tappar greppet. Sen kollar jag i hennes ögon och säger skarp till henne att "Du håller inte i mig" eller liknande. Det ska tilläggas att det var skrik och gråter samt höga röster från min sida och högra röster från hennes sida. Haha, andra på socialen sa i efterhand att dom har aldrig hört någon skrika så mycket där som jag. Hihi nu är jag kändis på socialen också haha.

Ja det var kaos hela den dagen sen. Jag kunde inte sova på kvällen och allt var bara rörigt. Jag satt i 1 h den kvällen och skrev ner allt i detalj och namn för att få sova sen. Jag konstigt nog valde att åka till nästa möte dagen efter eller 2 dagar efter. Dom ville då att jag inte ens skulle vara där. Min morfar kom och hämta mig. Men innan han kom så pratade vi om händelsen dagen innan. Då sitter utredaren och säger hur det var och nämner då att det finns vittnen för sekreteraren var med så hon kan bekräfta allt. Men såklart till hennes för del. Jag fick höra " JA, hon tog Amelia lite på axeln..", vilket "j*vla bullshit alltså. Visst vi har 2 olika tolkningar av saken. Men att jag tolkade det som att dom skulle hålla fast mig osv bara det är hemskt och oacceptabelt. Även att dom beskyller mig för min ångest. Men också så är det så att första mötet med dom så talar jag om för dom att jag litar inte på socialen och så är det. Då säger utredaren att det kommer aldrig bli fler utredningar om det här efter hennes osv. Sen ber hon mig om tillit för det dom gör och säger. Jag säger nej men ger dom en liten chans men litar ändå inte. Då sitter dom och säger senaste mötet vilket var det här att dom ska utreda min pappa. Ja det låter bra tänkte jag. Jag känner att jag inte litar på det och mailar chefen efter att ha pratar med IVO om händelsen som skett. Då får jag till svars att nej det kommer dom inte göra för det är inte deras ansvar, att utreda alltså. Då har hon suttit och sagt det till mig och sen är det bara en fet lögn. Hur tänker man då att jag ska kunna lita på dom om dom inte är ärliga?

Ja det var sjukt rörigt. Jag kommer inte varken lita på dom eller åka dit mer och dom kan inte göra ett skit åt det. Jag mår så sjukt dåligt av dom och deras beteende samt deras handlingar. Dom ska hjälpa och inte stjälpa. Dom gör motsatsen nu. Iallafall jag är i kontakt med IVO och även frågat om detta på facebook och annan sida. Där skriver alla bara att jag ska IVO anmäla och byta utredare. Jag vet inte vart det är kommer sluta, det märker vi. Men nu är det dags att sova hörrni, godnatt <3

ps. Varför jag reagerade som hon gjorde när hon höll fast mig kan ev. komma i en storytime längre fram men det är en tung händelse som jag inte bara kan berätta men tanken är nog det.

Likes

Comments

Godmorgon på er!
Hur mår ni?

Idag har jag ätit frukost som blev gröt med banan och blåbär samt havremjölk och tagit en dusch. Nu sitter jag i skolan och väntar för ska in till kuratorn om en kvart men jag passar på att blogga lite. Idag är det regnigt och ruggigt ute. Man ville verkligen bara ligga kvar i sängen.

Ni kommer kanske ihåg att jag i veckan sa att jag skulle berätta om en händelse, tyvärr det blev så mycket att göra men ikväll ska jag skriva om de. Det är hemskt.

Dagens planer är:

>Soc möte men som jag inte tänker gå på vad jag känner

>Vara hos hästarna

>Posta lite grejer

Hoppas ni får en bra dag kramisar<3

Likes

Comments

Hejsan!

Detta blir min nya serie på bloggen, ja som ni ser så handlar den om min psykiska ohälsa. Jag väljer att göra detta för att nå ut till andra. Berätta mer hur det är, om hjälp, om hur man blir bemött och att man aldrig ska känna sig ensam. Detta har varit en sån sjuk tabu att prata om så det är sjukt. Även jag har haft tabu och skäms över det i vissa sammanhang än idag. Varför ska jag skämas? Det är ju en del av mig, en del av hur jag är. Jag vet att många har psykiska problem där ute och som faktiskt inte vet varför dom har de, vad det är och känner sig ensamma. Så det är absolut ett viktigt ämne att lyfta!

Jag tänkte börja nu första inlägget med att berätta om hur allt började för mig. Det var en dag i årskurs 4 tror jag. Jag var alltså 10 år gammal. Jag hade varit hemma själv många gånger tidigare. Jag hade t.o.m gått och lagt mig själv sen under natten så kom pappa hem. Jag hade skött mig själv väldigt mycket helt enkelt. Men en eftermiddag blir jag riktigt rädd helt utan anledning, jag börjar få panik och vad tror ni det slutar med? Jo, en mildare panikattack. Jag ringde min pappa eftersom jag var hos honom då. Han var påväg hem från jobbet. Jag kommer inte ihåg om jag hade panik ända tills han kom, om det lugnade ner sig eller om jag gick över till min farfar som bodde granne. Ingen aning men där började allt. Min första panikattack var kommen och där började min kamp.

När jag fick min första panikattack förstod jag inte var det var överhuvudtaget. Jag tyckte att allt var jätte konstigt. Om jag inte minns fel så var jag hemma fler gånger själv efter det men de slutade med panikattack. Jag blev väldigt rädd efter de och tyckte det var konstigt alltihop. Vad hände med mig? Då hade jag ingen vetskap alls om panikångest och panikattacker som jag hade då.

Varför jag fick panikångest har jag ingen aning om överhuvudtaget men jag vet att jag levde i en enorm stress och press son kan ha varit en bidragande orsak. Jag hade fotboll, 3 st danser, danstävlingar, piano och fiol. Det blev väldigt mycket och skola sen på det. En enorm stress blev det ju såklart. Det var en ohållbar situation. Jag ville sluta många gånger men tyvärr fick man ej det för ena föräldern. Det har varit ett tufft liv för mig, inte det tuffaste som man kan leva men ändå tufft. Det ska man förresten att komma ihåg att bara för att man inte varit med om slag, hot osv så är t.ex kränkningar lika allvarligt. Iallafall det har varit tufft och det har byggt mig till den jag är idag både på gott och ont.


Ja hör ni det här blev ett kortare inlägg. Så kan det bli ibland men jag hoppas du "gillade" det du läste och kommer fortsätta följa serien. Inom någon vecka väntar ett nytt "avsnitt" ska du se, ha det så bra <3

#staystrong

Likes

Comments

Godmorgon på er!
Igår satte jag lösenordsskydd på bloggen. Varför? Jo för att jag har någon som tar information härifrån för att sedan trycka ned mig och skicka runt till b.la socialen. Jag har inget att dölja och står för allt jag skrivit så jag har inget att vara rädd för. Men personen använder informationen i ett förj*vligt syfte. Det personen skickar på är endast det jag skriver om socialen, skola osv. Såklart gillar inte dom det för då anses dom som dåliga. Men jag står för allt jag sagt och jag har inte gjort något olagligt (har aldrig nämnt namn). Så för min del är det lugnt. Men iallafall så igår bestämde jag mig för att sätta på lösenordsskydd. Men jag har funderat och fan visst ta all information då. Må bra genom att försöka trycka ned mig. Problemet är att du kommer aldrig lyckas. Jag har inget att dölja. Det här är min blogg och jag tänker använda den och uttrycka mig hur jag vill. Du kan ju fortsätta att stalka mig på Instagram, Facebook och allt det också. Det blir super bra. Men du ska veta att jag vet vem du är men hur tänker jag inte säga. Ha de så kul nu och lycka till i framtiden med allt skit!

Ja iallafall god morgon på er. Hoppas ni sovit gott inatt, jag har sovit okej. Ni kanske läste inlägget om när jag var på väg till möte med socialen. Ja jag kan säga att det är de värsta jag varit med om och vill aldrig mer dit. Extrema tjänstefel. Jag har tänkt berätta min version av de hela och hur JAG uppfatta det men det blir nog ikväll. Iallafall idag blir det vila då jag har en extrem mensvärk och mens. Jag är helt död. Jag har precis ätit frukost och ligger nu och vilar i soffan lite. Ha en bra dag kram❤️

Likes

Comments

Hej på er!

Idag är det kanelbullens dag vilket betyder full rulle på mammas konditori. Det blev ingen skola idag eftersom jag måste ha med mamma dit och hon kan inte. Det blir istället hemstudier på hennes kontor medans hon jobbar. Igår var jag hos en person i Örebro som kan hypnotisera och även ofta får fram vad som är felet i kroppen när vårdcentralens läkare inte hittar felet. Jag har ju som ni kanske vet mått väldigt illa i snart ett år, alltså konstant illamående. Jag har blivit testat på vårdcentral för allt men dom har inte hittat något så jag ska vidare till sjukhuset. Men igår när jag var där så testade vi olika saker på mig och kom fram till att jag är mjölkintolerant, veteintolerant, citrusintolerant och jordnötsintolerant. Jag hade även candida i tarmen, mina klaffar mellan tjock och tunntarm var iprincip ur funktion, magsmältningen funkar inte, jag har nästan bara dåliga magbakterier och inflammationer. Slutsats av det är: Konstigt att jag mått dåligt? Mitt mag och tarmsystem funkar inte alls. Läkarna har inte hittat något av det här. Men jag kommer gå på behandling i 6 månader för att få bort det här. Jag kommer kunna få bort mina allergier men får inte äta det nu. Men utöver det kommer jag att bli hypnotiserad för min panikångest. Vi kan efter prat fram till att det är något som hänt som gör att jag har panikångest. Han testade mig och jag bara grät. Han sa bara att något traumatiskt hänt som vi ska ta reda på och göra bättre. Även kontaktat andra människor som säger det att i grunden är det inte panikångesten utan en extrem rädsla. En traumatisk upplevelse. Inte jätte konstigt att bup behandling inte fungerat? Ja iallafall jag tror på han nu och min blivande psykolog. Håller alla tummar.

Nu iallafall sitter jag och pluggar lite. Men jag ska nu rulla iväg mot möte jag ska ha 13:34. När det är klart blir det nog att fixa lite ärenden och vara hemma. Det blir nog motion av hästarna också. Men nu måste jag åka. Ha en fortsatt bra dag!!

Likes

Comments