​Att hela tiden vilja utvecklas som lärare är en utgångspunkt som jag tycker är fantastiskt vettig och intressant och det är även något jag har sett från lärare under min VFU. En lärare som gärna ville inspireras var väldigt ofta snabb med att fråga till exempel mig om vilka idéer jag hade och hur jag såg kring hens tänk om uppgifter och lektioner och var väldigt lyhörd vilket jag såklart tyckte var jättekul! Läraren tänkte att det var bäst att ta tillvara på chansen att fråga mig om sånt medan jag var där under så få veckor så det blev att jag fick prata väldigt mycket om sånt och oftast väldigt fritt och det slutade oftast med lektionsplaneringar där vi båda fått diskuterat och kommit fram till idéer som senare varit uppskattade utav elever. Jag tänker även att man får försöka hitta inspiration ifrån elevernas vardag och intressen och att det är en viktig utgångspunkt för att de ska få känna sig sedda och hörda och även kanske tycka att det är en intressant och autentiskt uppgift när man koppla det till ens vardag. Det här var även någon denna läraren gjorde väldigt bra och det märktes på eleverna under hens lektioner, istället för att leka runt med ansvaret eleverna fick med uppgifter så satt de faktiskt och arbetade och frågade om hjälp när det krävdes för att kunna arbeta vidare.

​Veckans spaning

Jag själv tycker att det här kapitlet i boken har varit väldigt kul för det är något som jag sett lärare använda sig utav nu under VFUn, har varit roligt att även få vara en del av det och diskutera med lärare om idéer och uppgifter som elever kan tänkas vara intressanta. Det här är något som jag säkerligen kommer försöka använda mig själv utav mycket när jag kommer ut i arbete för jag har verkligen sett de positiva delarna med att kunna säga "ja".

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Om vi ska prata om ro i klassrum så kan jag känna igen mig i det som Klapp skriver om mobiltelefoner, en teknik för "classroom management" som användes på skolan där jag har min VFU är "mobildagis" som det står om i boken. Dessa mobildagis har hjälpt väldigt mycket med att få en lugn lärmiljö för eleverna på skolan, men det är också viktigt att varje lärare använder sig utav det här på varje lektion så att man bygger rutiner med eleverna för det märktes när det hade slarvats med dessa mobildagis. Eleverna började gömma att de hade mobiler, tog fram dem senare under lektionstid och störde andra elever och allt det här för att man inte låtit dem skapa stabila rutiner. När vi ändå pratar lärmiljö så vill jag sannerligen slå ett slag för en lärare här, alltid positiv och glad, under lektionstid så finns det alltid material och uppgifter av olika slag för eleverna att välja kanske efter att de känner sig klara med en huvuduppgift de fått under lektionstid och varit väldigt snabba och jobbat effektivt. Läraren tyckte det var jättekul att prata om elevers framgångar i kunskapsutveckling och eleverna förstod snabbt vad läraren förväntade sig av eleverna och jobbade gärna för att uppnå de mål som hen satte upp.

Veckans spaning

Det märks väldigt tydligt hur mycket mobiltelefoner och annan teknik man kan använda sig utav i skolan idag kan vara väldigt kul för eleverna, men man ska nog vara väldigt försiktigt för det är lätt att fokus läggs på annat än just uppgifter och skolarbete så det är viktigt att man skapar bra rutiner och pratar om elevers förhållningssätt till allt det här med just eleverna själva så att det själva förstår.

Likes

Comments

Precis som Katja nämner i sitt elfte kapitel ''Att låta sig inspireras'' i sin bok ''Välkommen till mitt klassrum'' så var jag med om en händelse under mina sista dagar på min VFU. Min handledare skapade en uppgift som denne var väldigt skeptisk till eftersom att min handledare inte var säker på om den skulle bli lyckad.

Min handledare skulle leda en Estet-Musik klass och i sitt examinerande moment efter att ha läst ''Of Mice and Men'' samt bakgrundsfakta om hur det var på 20 till 30-talets USA med både Dust Bowl och Wallstreet krashen så skulle eleverna skriva och spela in en egen låt som i grunden handlar om och ska vara baserade på de händelser som skedde under 30-talets USA. Genom att kontakta deras musiklärare och anpassa undervisningen efter elevernas intresse och förmåga så skapade min handledare en uppgift som eleverna uppskattade oerhört mycket efter att ha gjort uppgiften svårare än vad den från början var. Eleverna ansåg att uppgiften skulle bli tråkigare om den genomfördes på det sätt som den först var skapad som, detta är ett tecken på att uppgiften i sig verkligen var en succé, samt att uppgiften var så uppskattad att eleverna själva ville göra den svårare för att slutligen göra den roligare.

Veckans spaning

Det är så intressant och bevittna hur mycket ansträngning och förberedelse som egentligen krävs för att enbart sätta på en CD-skiva och låta 30 elever sitta och lyssna, vad som ligger bakom hela processen samt att med egna ögon bevittna vad alla lärare absolut hatar mer än något. De nationella proven. Jag fick sitta med min handledare och rätta en del av dessa proven och jag kan nog inte uttrycka mig med de ord som existerar i det svenska språket, hur mycket medlidande jag känner för alla lärare i Sverige som måste sitta med detta i timtal. Det är en väldigt bra upplevelse men även ifall jag vet om att det inte är sista gången så önskar jag nästan att det vore det. 

Likes

Comments

I det sjunde kapitlet i ''Välkommen in i mitt klassrum'' så tar Katja Hvenmark-Nilsson upp det ämnet som alla lärare är mer än väl bekanta med. Stökiga elever i klassrummet.

Katja berättar bland annat om sin egen erfarenhet och tar upp begreppet ''classroom management'' och tekniker som är väldigt behaviorism inspirerade. Där uppmuntrande av goda handlingar ligger i fokus.

Som nämnt tidigare så är alla lärare bekanta med stökiga lektioner eller kanske till och med hela klasser. För mig var det inte heller någon erfarenhet som missades.

När elever som går sitt sista år på gymnasiet gör allt förutom det de ska så blir man trött. Jag var med om en lektion med just sådana elever. Jag pratade med min handledare om just detta och vi insåg snabbt att något måste göras. Att vara uppmuntrande och varm i sitt bemötande som Katja tar upp i sitt kapitel fungerade men med en twist.

Genom att köra på en balansgång av ''good cop och bad cop'' så lyckades vi. Genom att under de första lektionerna patrullera bänkraderna med armarna i kors och säga ifrån så fort en telefon kom upp eller en hemsida som inte har med lektionen att göra. Detta gjorde självklart att eleverna inte direkt blev uppmuntrade till att arbeta med de uppgifter de skulle. Under genomgången i slutet av lektionen så fick de inte räcka upp handen och svara på frågorna utan jag tilldelade ordet eftersom att de påstod att de arbetat med uppgifterna. Så var inte fallet vilket ledde till att vi arbetade vidare med samma frågor lektionen efter. Denna gång så fick jag fria tyglar. Min handledare gick igenom muntliga presentationer med några elever i taget i rummet bredvid, under tiden resterande arbetade med frågorna.

Jag förklarade för de i inledningen att de fick arbeta med uppgifterna i klassrummet och ingen annanstans, men att de fick använda sig av alla hemsidor de kunde hitta för att få fram de svar som jag var ute efter. Deras intresse för uppgiften kanske inte sköt i höjden men den lilla informationen satte arbetet i rätt riktning. Medan jag fortfarande gick omkring och hjälpte eleverna så såg man att större delen faktiskt hade Wikipedia sidor uppe istället för Facebook, det fanns inte heller spår av Facebook bland flikarna. Vilket till min stora glädje var ett tecken på att mitt nästa steg skulle göra lektionen ännu mer effektiv.

Efter att 20 minuter gått så berättade jag för eleverna att de jobbar på bra och kommer med ett förslag. Att om de arbetar klart med frågorna under lektionen och är beredda att gå igenom frågorna tillsammans och diskutera de i helklass under nästa lektion så slutar vi tidigare lektionen därpå. Då blev det fart på eleverna och många av de berättade att ämnet som de tidigare inte brytt sig om, var intressant och jag hade flera intressanta diskussioner med de under tiden som de arbetade med uppgifterna.

Lektionen efteråt så kunde eleverna svara på alla frågor och till och med diskutera svaren sinsemellan. De märkte inte ens av att jag fortfarande var den som tilldelade ordet utan att de räckte upp handen och de kunde svara utan problem.

Jag vet att belöning med kortare lektioner inte är att föredra och att de är en självklarhet att elever arbetar effektivare med den sortens morot. Men till min stora glädje så gav den moroten en givande diskussion och intresserade elever som genuint tyckte att ämnet inte var så tråkigt som de trott.

Vilket enligt mig gjorde det värt de minuterna som vi slutade tidigare.

Veckans spaning.

Jag vet inte riktigt vad det kan bero på, kanske är det uppmuntring av beteenden eller något annat som gör att eleverna uppför sig annorlunda från ämne till ämne, kanske är det läraren eller så kanske det helt enkelt är intresse, detta funderade jag på under några dagar. Framför allt efter denna erfarenheten.

På min VFU skola så har lärarna någonting som kallas läslyftet varannan vecka, där lärarna går igenom arbetssätt som kan genomföras på lektioner och sedan pratar man om erfarenheten och vad man kommit fram till. Jag och min handledare kunde inte genomföra uppgiften själva men deltog på en annan lärares lektion, detta var svenska och eleverna som deltog har även vi, men i engelska. Eleverna var helt annorlunda. Från att vara stökiga, ifrågasättande och allmänt negativa så var de raka motsatsen. Svårt att avgöra vad det kanske berodde på nu i efterhand men det var upplyftande att se och fick mig att bli inspirerad till lektionen som jag berättade om innan.

Likes

Comments

​I det elfte kapitlet I Katja Hvenmark-Nilssons bok “Välkommen in I mitt klassrum” talar hon om att variera och anpassa undervisningen och det första jag kommer att tänka på är från min gymnasietid när min filosofilärare tog med oss ut till den intilliggande kyrkogården med anor från 1600-talet. Solen lyste på en klarblå himmel, de varma majbrisarna smekte sig runt husen och trädstammarna och de oundvikliga spårvagnsklockorna som klingade när de startade från hållplpatsen en bit bort. Det var precis som att han hade förutbestämda stationer där vi stannade till och läraren talade om olika teman, om döden, om livet och andra filosofiska frågor och tankar, och vi fick diskutera tillsammans om våra tankar kring temat. Vi gick en runda genom kyrkogården över vallgraven och längsmed ån, där ankor simmade lugnt, och ibland höghusen tills vi kom tillbaka till skolan. Detta var nog den bästa filosofilektion jag haft, den tycktes lite bökig och onödig till en början, men när han väl satte igång var den väldigt rolig och intressant. Mycket bättre än att stå och lyssna på när läraren smackade och smakade på sina ord med precision innan han uttalade dem och skrev något meningslöst på tavlan i det gamla, dunkla klassrummet på tredje våningen.

En stor anledning till att jag valt läraryrket är just för den frihet yrket innebär och min frihet att få vara kreativ, för att det alltid är nya situationer man sätts i och för att man ständigt står i utveckling. Dessutom har jag bara haft bra upplevelser från mina praktikperioder och jag har trivts väldigt bra där jag varit. Jag har blivit väl omhändertagen av handledare och kolleger (även andra VFU-studenter) som är måna om att jag får ut mesta möjliga av praktiken, de delar gärna med sig av egna erfarenheter, hur de planerar lektioner, vad de gör på lektionerna och vad som är viktigt att tänka på. De lyssnar gärna på mig, vad jag gör, hur jag tänker när jag har planerat en lektion eller uppgift, de tar till sig och ger råd och utvecklar mina idéer.

I boken listas många kreativa och framförallt roliga sätt att lära ut, där man kan använda sig av låttexter. Ett exempel författaren tar upp, som jag själv aldrig tänkt på men som jag tror kan vara väldigt roligt att jobba med, är att i samhällskunskap (och historia för den delen också) arbeta med politiska låttexter. Det finns så många låtar som använts i politiska sammanhang. Det jag kommer att tänka på först är artisten Sixto Rodriguez och hans musik som var väldigt stor i Sydafrika under apartheid. Eller den självklara Bob Dylan vars många texter kan kallas för politiska och sociala protestsånger. Varför inte analysera och diskutera sådant i skolan? Eleverna lyssnar på musik hela tiden och dessa två herrar har de garanterat hört talas om och hört låtar av också.


Veckans spaning:

Just den här veckan har jag svårt att koppla något till litteraturen då fokus har varit på skolproven. Eleverna har gjort liknande nationella prov i engelska, i läsförståelse, skriva, hörförståelse och muntligt. Något som jag lade märke till och som syntes tydligast framförallt på hörförståelseprovet var elevernas avsaknad i uppmärksamhet. De har mycket svårt att läsa och följa instruktioner. I en klass hade nästan ingen följt instruktionerna på sista delen där man skulle fylla i sina svar i boxar. De är alldeles för rastlösa för att klara av att sitta stilla under ett hörförståelseprov där det kommer långa pauser emellanåt. De skriver ett svar med en gång och sedan får de vänta väldigt länge och ibland spelas samma sekvens upp en gång till, så när de tycker att de har svarat på allt åker mobilerna fram, hela tiden.


M

Likes

Comments

​I det tredje kapitlet i Katja Hvenmark-Nilssons bok ''Välkommen in i mitt klassrum'' pratar hon om scaffolding i alla dess former. Hon beskriver det genom en mängd olika exempel och ger en som läsare väldigt bra tips och tricks. Att hitta material för att skriva detta inlägg krävde ingen större ansträngning, min handledare använde sig av scaffolding med jämna mellanrum, till både min och elevernas stora glädje. 

Under en av lektionerna så hade eleverna precis börjat med ett nytt område som handlade om social network. De hade fått ett häfte med materialet de skulle arbeta med de kommande veckorna och var nu inne på deras andra lektion. De första de skulle göra denna lektion var ett vokabulär test på ord som var kopplade till ämnet som de fått lektionen innan. Efter detta så arbetade de med för frågor till den TED-talk videon de skulle kolla på, videon i sig handlade om att ens liv online är lika permanent som en tatuering. Så därför fick de prata med varandra och svara på frågor, en av dessa var till exempel om de själva har tatueringar. I syfte att få igång elevernas tankeprocess om låta de koppla ämnet till något de kan relatera till. En uppvärmning till videon skulle man kunna kalla det. 

Efter en snabb diskussion i helklass så fick de titta på videon och skriva ner lite anteckningar. När videon sen var slut så fick de svara på en mängd nya frågor, baserade på TED-talk videon vilket gav goda resultat och en mycket trevlig diskussion mellan eleverna. Denna gruppdiskussion pågick under resterande lektionstid och var mycket uppskattad, eftersom alla de elever som var där har tatueringar eller har planer på att skaffa. Jag vet personligen vet inte om min handledare hade en aning om detta eller om det bara var en pedagogisk fullträff med en nypa tur. Jag antar att jag aldrig kommer få reda på det. 

Veckans spaning. 

Även ifall man kommer från samma stad och känner en del elever genom detta så är det inte jätte lätt att skapa goda lärare-elev relationer. Eftersom att när man står på andra sidan klassrummet och ber eleverna vara tysta, så har iallafall jag känt att man skapar en annan form av byggnadsställning i relationen till de vilket kanske inte alltid känns som en stabil och positiv sådan... Men som tur var så blev det ändring på det och den tidigare ostabila grunden har blivit en stabil och solid betong grund. Det ska bli kul och se om den fortfarande är lika stabil om man stöter på eleverna ute bland Skaras gator. 

Likes

Comments

Inspiration i mängder har jag med mig från min VFU-plats! Där har man aktivt försökt få lektionerna att vara varierande, nyskapande och relevanta samtidigt som de utbildar och utvecklar eleverna. Även jag själv har fått bidra till inspiration. Jag och en annan lärare behövde på kort varsel vikariera på en engelsklektion och vi brainstormade idéer. Jag kom ihåg ett roligt men lärorikt klipp från YouTube där en man på ett humoristiskt och modernt sätt berättar om universums historia från att det fanns ingenting till 2016 på tjugo minuter. Eleverna skulle sen välja två olika delar ur det här och återberätta med hjälp av research och Google. Trots att klippet var långt så var det många skratt bland eleverna på grund av jargongen i klippet. Det höll deras uppmärksamhet i dessa tjugo minuter vilket gjorde att den andra läraren bokmärkte detta och spred vidare till ordinarie lärare och säkert andra också.
När jag har följt min handledare har jag blivit inspirerad av hennes mod att våga vara utmanande på ett respektfullt sätt som fått eleverna att tänka, bland annat när de jobbat i ett projekt om #metoo. En annan lärare, liksom jag och många elever i klassen är stora fan av, har dragit paralleller till Star Wars på biologilektionen om kloning vilket har fått igång eleverna och hjälpt dem hitta ett intresse i ämnet som annars kanske kändes sterilt. Vilket fräckt sätt att bidra till utveckling! Man kan göra mycket för att hitta nya infallsvinklar och sätt att undervisa bara man är öppen och nyfiken själv.

Veckans spaning:

En elev som annars inte sett mig än mer än "killen som går runt och tjatar om mobilerna och "shhh":ar oss" öppnade upp sig med ett problem innan en lektion som jag tog mig tid med för att hjälpa och lugna ned. Efter det så har hen alltid sagt hej till mig i korridorerna och småpratat ibland - och alltid med ett leende. Vilken bekräftelse att man har gjort i alla fall en liten skillnad i någons liv! Jag älskar läraryrket, har man tålamod med och ödmjukhet emot eleverna så tror jag att man kommer långt.

/Andreas

Likes

Comments

​Det finns en klass på min skola där det ofta är väldigt stökigt. För lärarna är det en ständig process i att få arbetsro och eleverna att sitta stilla. De har utövat  (och gör det fortfarande) korta informella samtal där de i korridorerna pratar med eleverna och bygger relationer. Vissa av dem sätter sig även bland dem i matsalen. De byter också platser regelbundet för att förbättra miljön då det finns vissa som inte borde sitta vid varandra ur ett classroom management-perspektiv - helt enkelt för att vissa pratar med varandra och vissa är bara inte så bra vänner. I klassrummet finns också de elever med "behavioural disorders" och bl.a finns det en elev som får sitta på en stol långt bak i klassrummet för det är då han får ro att arbeta. Lärmiljön i den här klassen är väldigt till och från, som jag anmärkt. Nyligen, efter en stökig period, fick de skriva lappar till läraren om hur de själva upplevde det och tips och idéer vad som kan förbättras. Det kom in många intressanta svar och man försöker nu anpassa lite efter dessa. Hon hade ett allvarligt samtal med klassen och det ledde till ett par dagar där de var väldigt tysta och effektiva, men mot slutet av veckan så började det spåra ut igen. Då bestämde man sig för att man ska byta platser igen inför kommande vecka. Det återstår att se om det förbättrar arbetsron igen. 

Veckans spaning: 

Jag har fått hålla samma lektion för tre olika klasser i samma årskurs och det är rätt häpnadsväckande hur kunskapsnivåerna skiftar emellan klasserna. Det ser jag som positivt ur ett lärande-perspektiv då det utmanar mig i att anpassa lektionerna efter elevernas behov. Det är roliga och intressanta utmaningar! 

/Andreas

Likes

Comments

Det som alltid har dragit mig till läraryrket kontra restaurang branschen som jag jobbade inom innan var det faktum att som en lärare är man i näst intill konstant utveckling, nya idéer och koncept tas in, diskuteras med kollegor och förhoppningsvis testas i klassrummen, ibland går det bra och ibland inte. Men trots dem gångerna när det går dåligt att försöka sig på en aktivitet så har man ändå lyckats med att testa något nytt, snarare än att vara fast i den grå monotoni som ofta kan förknippas med de typiska kontorsjobb och sinneslösa rent fysiska arbeten. Att vara en lärare betyder på många sett att man aldrig är statisk vare sig i sina handlingar eller i sitt tänkande.

"Välkommen in i mitt klassrum" har varit ett givande stycke av litteratur när det har kommit till just vad det är vi ska observera men detta sista kapitel finner jag svårt att skriva om. Läraren är i ständig utveckling trots allt, och genom auskultering med kollegor och styrande element så är hela utvecklingen inom ramen uppsatt enligt styrdokumenten väldigt öppen för finjustering utifrån vad läraren enligt personliga kontakter med eleverna finner lämpligt. Detta är något som Hvenmark-Nilson lägger stor vikt på, att styrdokumenten är en allegorisk ledande stjärna och som vi själva har fått känna genom våran individuella planering och utvärdering under de lektioner vi har hållit för de besökande lärare. Det är genom styrdokumenten som vi får svar på didaktiska frågor såsom just VAD det är eleverna ska kunna åstadkomma och NÄR under vilken tidsperiod detta skall utföras, samt genom personlig erfarenhet kan vi anpassa materialet till VEM.

Det är elevernas individuella situationer som vi som lärare bör vara öppna för, att förstå att det är inget fel med att eleverna ser oss begå misstag då det snarare öppnar upp oss som människor i deras ögon snarare än kalla känslolösa robotar. Det är ju trots allt genom våra misstag som vi växer både i erfarenhet och karaktär, jag kan säkerligen komma med flera olika exempel under min egen period då detta har inträffat, vilket min handledare kan intyga med ett pillemariskt leende. Katja nämner detta faktum själv, trots allt, men det borde nästan inte ens behövas sägas, allt är ett läromoment i skolan ett tillfälle att lära sig något nytt att ta in en ny erfarenhet. Jag tror att en sådan disposition är direkt givande och nödvändig för att man inte ska kollapsa under den akademiska vikt som naturligtvis är kopplat till ämnet, jag tror något av de största och kanske den bästa saken jag har lärt mig under min VFU period är att våga ta plats, att andas samt att inte ta allt så seriöst hela tiden, det är inte alltid slutprodukten som är viktigast utan resan dit.

Veckans observation:
Det har hänt mycket saker både på ett personligt och professionellt plan nu när jag sitter och reflekterar över perioden. En gång varje vecka har det skett möten då nya didaktiska teorier samt videor diskuterats i ett öppen forum med flera av de ledande lärarna på språkprogrammet. Saker såsom hur man tacklar elevernas varierande förmågor och hur man kanske på bästa sätt jobbar med förförståelse, underförståelse och definitivt efterförståelse. Då inga direkta och konkreta svar framkom då många hade olika tillvägagångssätt beroende på ämne samt typ av övning eller litteratur så blir man inspirerad (Iallafall jag). Till att försöka tänka sig hur andra lärare genomför och tillämpar sina idéer i jämförelse med en själv.

Ett ämne som jag och mina handledare har diskuterat har varit tillämpning och genomförande av material, ett exempel på detta var när jag höll mina egna små parallell grupper för att testa engelska elevernas verbala framställningar, det vi gjorde då var att jag hade skrivit ut små "talkort" Dessa diskuterades senare i liten grupp ledd av mig själv medans handledaren tog hand om ett annat ämne. Viss problem uppstod då vissa av frågorna kanske inte var alltför bra anpassade; exempelvis så kanske inte nyanlända har många tankar gällande om skolmaten är bra eller dålig och varför de då skulle motivera detta. Vilket självklart var en miss från min sida. Som sagt misstag är naturliga och vi bör ta risker, ibland går det bra, och andra gånger, tja mindre bra. Men det som är av största vikt är att våga försöka.

Likes

Comments

​Inom ett sociokulturellt perspektiv så talar man om scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Med det menas att eleverna konstant kan lära sig mer genom att ta småsteg framåt inom samma område och det gör de ofta genom att få hjälp av "den kompetente kamraten" (vilket kan vara en lärare eller annan elev) som tar dig till nästa nivå i utvecklingen. Ett mycket bra exempel på det här på den skola jag är på är att de får ge och ta emot kompisrespons på en krönika. När de har fått sin respons så får de bearbeta sin krönika utifrån den och det leder också ofta till att de pratar med varandra för att förtydliga något; på det viset så går texterna till en högre nivå med hjälp av sin kompis. Detta, vad jag har förstått, har varit mycket uppskattat och har hjälp många att förbättra sina krönikor. Det öppnar också upp till en kommunikation med varandra som kanske inte hade varit där innan. 
En sak som jag också har använt på mina lektioner är att återkoppla till ett tidigare arbete för att aktivera deras kunskaper och förståelse. De har fått lära sig om Aboriginerna, som är en minoritetsgrupp, och för att hjälpa eleverna förstå varför de känner sig utsatta och förtryckta så har jag påmint om ett arbete om minoriteter som gjordes i åttan (detta är nior). Detta har givit några en "Aha!"-upplevelse och därmed har det blivit lättare att svara på frågeställningarna. Ibland har jag även märkt att lärarna återkopplar till något på deras fritid som gör att de börjar förstå ett ämne eller område lite bättre. 
Återkommande är också bedömningsmatriserna som min handledare jobbar mycket med. Det är en formativ strategi för att kontinuerligt hjälpa eleverna att förstå vad som krävs av dem för att bli godkända. Det är inte längre så främmande begrepp eftersom de ofta utsätts för dem och därmed blir det snabbt tydligt vad som förväntas för att klara uppgiften. 

Veckans spaning: 

Ett nytt projekt i svenskan är #metoo" och jag tyckte det var intressant att ALLA hade hört talas om uttrycket (det var handuppräckning) men många händer åkte ned när läraren frågade om hur många som visste vad det handlade om. Jag tänkte då att wow, vilken utsträckning det här verkligen har fått men blev lite konfunderad när det visade sig att en del var osäkra på vad det var. Jag menar inte att det är fel på något sätt, utan jag tyckte det var intressant att observera. 

Likes

Comments