Header
View tracker

Tänkte starta upp bloggen lite smått med detta inlägg, då jag verkligen behöver SÄLJA MINA KLÄDER!!



Jag är 168 cm lång, och har i princip Xs-S i alla mina kläder! Ni ser även på bilderna hur de sitter på mig. Har ni mer specifika frågor angående ett visst plagg är det bara att fråga på, självklart :)


Jag nås FRÄMST på min mobil: 073-500 10 23

Möts endast upp inom stockholmsområdet, men kan frakta om du själv står för fraktkostnaden!

Hoppas ni hittar något :))


T-shirts/ pikeér 

1 för 60 kr
2 för 100 kr
Gäller ALLA T-shirts och pikeér!


Tröjor/ Sweaters

1 st för 100kr
2 st för 150kr
Gäller ALLA tröjor och sweaters


Klänning/Tunika- från Odd Molly

200 kr


Linnen/ Toppar

1 st för 80 kr
2 st för 120 kr
Gäller ALLA linnen och toppar


Crop Top- set

300 kr för båda delarna
(Nypris 900kr)


Tjockröjor/ Jackor

Pris för varje enskild står under var bild!

80 kr


50 kr

100 kr
(Nypris 700 kr)

100 kr

150 kr

200 kr

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt första inlägg på länge är ett inlägg som innehåller tråkiga nyheter- ajaj. Tänkte meddela er att jag slutar blogga från och med nu.
Anledningarna är många många, men den främsta är att jag längre inte ser bloggen som en rolig fritidsaktivitet, utan som något som MÅSTE göras, som alltid finns som en stressande faktor i mitt liv. Bloggen har helt enkelt övergått till en negativ sak i mina ögon.

Fler anledningar:

1. Jag vill kunna njuta av de fina stunderna i mitt liv, utan att känna att jag måste fota allt, och sedan skriva ett långt inlägg om det. Det kräver mer tid än många tror, och som sagt, jag vill bara njuta njuta njuta utan vetskapen om att jag måste skriva om allt som händer.

2. Stressen, tror många har svårt att förstå hur OTROLIGT stressigt det kan vara med en blogg. Att skriva 5-7 inlägg per dag som jag i princip alltid gjort, det tar sin tid, och det sätter även en enorm press på en. Den där tanken att "Nu måste jag blogga annars tappar jag alla läsare" har fått mig att sitta vaken så många nätter när jag egentligen behövt min sömn.

3. Portalen, ja Nouw är helt klart min favorit bloggportal, men även denna har jag tröttna på. Varför? Jo för alla bloggar som lyfts fram, är likadana (De flesta) Det är mode mode mode, och det gör mig lite frustrerad. Lyft fram bloggare som skriver om sina inte så perfekta dagar, lyft fram de som berättar om sina tankar och drömmar istället för sina klädesplagg och lyft fram de med en unik touch istället för de som bara är som alla andra. No hate verkligen, men en tanke jag tänkt på länge, och önskat se. En större variation helt enkelt.

4. Skolan, som jag tänkt satsa mer på. Så många dagar och lektioner har jag varit "tvungen" att blogga när jag egentligen behövt plugga. Nu är det slut med det och den känslan, herregud vad skönt?!

Jag känner att jag uppnått det jag vill med bloggen. jag har nått ett läsarantal jag inte kunnat drömma om, jag har blivit uppskattad och berömd för något jag tyckt var kul att göra och jag har lyckats att hjälpa och inspirera andra. Så jag känner mig "klar" nu.
Jag vill i alla fall tacka er fina fina människor som läst min blogg och stöttat mig och det jag gjort, ni är GULD värda och världens finaste. tack tack tack.

MEN ni kan fortfarande följa mitt liv på andra ställen, bra va?

Sociala medier

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Mina svar om Axel

3 ord som beskriver honom: Värdlensroligaste, världensomtänksammaste och världensunderbaraste.

Vad skiljer honom från resten av alla killar? Han skäms inte för att visa upp mig, och han skulle aldrig såra mig, även om det är en superliten sak det rör sig om. Han visar att det är mig, och bara mig, han vill vara med, och det blir man så glad i hjärtat av.
Och när vi gjorde slut, då fortsatte han att kämpa. Han är inte en sån som låter något så töntigt som stolthet stå i vägen, utan han står upp för det han älskar, och skyddar det med hela sitt stora, guldhjärta.

När visste du att han var den rätta? Den här frågan är så svår, för jag vet själv men kan nästan inte förklara det. Ni vet när man skriver med sin bästavän på sms? Då förstår man varandra, och man har sin egna humor och man behöver inte massor av hjärtan och smilysar. Så var det med Axel, redan under perioden vi skrev med varandra innan vi träffats, så förstod jag att; det här är en kille med humor och något innanför pannbenet som inte många andra har (no hate).
När vi sedan träffade kändes bara allt så perfekt, och från början kändes det tryggt att vara med honom. Som att han alltid varit pusselbiten i mitt liv som saknats, och nu äntligen kom han in i mitt liv och gjorde bilden hel.

Första intrycket av honom? Hur gullig som helst, verkligen. Men det jag mest kommer ihåg är att första gången vi träffades, allra första, var hemma hos honom. Båda var lite blyga, lite nervösa, sådär som man brukar vara inför personen man gillar. Och så skulle vi spela Playstation, och då går han och byter om till mjukis shorts och en gosig tröja. Det var då jag insåg att han verkligen inte försöker vara någon han inte är, utan det här är han; Avslappnad, med fötterna på jorden och 100% Axel som jag älskar.

Ditt favoirtsätt av spendera tid med honom? Först ute med alla våra gemensamma kompisar, kanske på någon fest, på bio eller bara på någon fotbollsplan. Sedan åker vi hem tillsammans, med varsin hörlur och lyssnar på vår låt, för att sedan krypa ner i sängen och somna till en film, med bröstet på hans huvud och hans arm runt min midja.
På morgonen efter vakna upp av att han håller mig tätt intill, med sitt morgonrufs och sin mörka morgonröst. Åhhh.

Det jag älskar mest med honom: Att han är en sån fin person, som aldrig sårar mig eller får mig att må dåligt. Vi är världens bästa team.

Axels svar om mig

3 ord som beskriver henne: Svårläst, ärlig, världens finaste.

Vad skiljer henne från resten av alla tjejer? Hon är mer grabbig av sig om man jämför med andra tjejer, hon har lite samma humor som killar och hon har lättare för att umgås med killar.

När visste du att hon var den rätta? redan när vi började skriva med varandra så tyckte jag att hon verkade som en riktigt bra tjej, hon var nästan för bra för att vara sann när vi skrev med varandra haha, så när vi väl sågs så hade jag skyhöga förväntningar på hur hon skulle vara, och hon levde verkligen upp till dom! Vi fortsatte träffas och jag tror jag insåg att hon var den rätta för mig redan den tredje gången vi var med varandra, för allt var så himla bra och vi klickade till 100 procent!

Första intrycket av henne: När jag mötte henne i tuben första gången vi skulle ses så tyckte jag att hon var väldigt snygg, väldigt!

Ditt favoritsätt att spendera tid med henne: Hmm, egentligen så är det alltid lika mysigt att vara med Amanda men måste jag säga det bästa så är det nog när hon lägger allt fokus på mig och är gullig på ett sätt som jag älskar!

Det jag älskar mest med henne: Det är när hon är gullig på det sättet som jag älskar, alltså vi har typ ett eget språk eller vad man ska säga, och I simply love it haha nej men allt är bäst med Amanda!!

Likes

Comments

-Ur arkivet-

Jag förstår inte, hur människor klarar av att gå bakom ryggen på varandra. Hur man klarar av att ljuga en människa, som älskar en och litar på en, rakt upp i ansiktet, eller göra val som man vet sårar den andra djupt och hårt.

Jag förstår inte, hur man kan ha det samvetet, jag gör verkligen inte det.

Jag får överdrivet lätt dåligt samvete, alltså verkligen superlätt. Om jag lovar någon något, då kan jag inte svika det löftet utan att få ångest och en ständig klump i magen. Och det kan röra sig om både stora och supersmå saker, men det är inte det som är poängen. Utan det är, att svika någon jag bryr mig om, som jag aldrig skulle klara, oavsett vad det rör sig om.


Därför går det heller inte ihop för mig, hur man kan ljuga för någon man älskar, gå bakom dens rygg och kanske vara otrogen t.ex., för att sedan dagen efter vara med honom/henne igen, som att inget har hänt. Jag förstår inte, hur man ens klarar av att titta in i den andres ögon, utan att fyllas med ångest och skam.

Sedan är det klart att vi alla gör misstag här i livet, alla tar vi någongång snedsteg som vi lär oss av och blir starkare av. Man det är inte förrän man inser att det är misstag, som man faktiskt lär sig något. Jag har själv gjort många misstag här i livet, sagt och gjort saker som varit fel, men jag har aldrig gått bakom någons rygg på det sättet. Aldrig.


Skulle jag göra något som jag inser eventuellt skulle såra någon annan, då måste jag berätta det för personen. För jag vill tusen gånger mer att personen vet och förlåter mig, än att han/hon inte vet men att jag måste bära på det själv. Mitt samvete skulle inte ens klara av att bära på något sådant.

Otrohet som jag nämnde som ett exempel, är inget misstag. Att ljuga någon rakt upp i ansiktet är inget misstag, och att gå bakom någons rygg är inget misstag.
Alla dessa saker är val, som vi medvetet väljer, även väl medvetna om konsekvenserna.


Jag vet att många har gjort dessa val och felsteg, men det jag inte vet är varför man skulle vilja det. Hur kan ens samvete inte äta upp en, när man möter den man älskars blick, som litar på en av hela sitt hjärta? Hur kan man ha mage, att medvetet förstöra en annan människa så mycket?



Jag förstår inte. Jag förstår inte. Jag förstår inte.

Likes

Comments

Saknar att somna i hans famn, saknar att vakna upp av hans kyssar och jag saknar att ha min andra halva bredvid mig.

Likes

Comments

-Ur arkivet​​-


Under tiden som jag och Axel varit tillsammans, har han sagt så så så mycket fina saker till mig.

Jag har somnat till långa texter om hur mycket han älskar mig, jag har vaknat till rader långa sms om hur glad han är att han har mig och jag har nog hört honom säga alla ord som man drömmer om att få höra. Sådana där ord som ekar i ens huvud långt efteråt, och som nöts in i ens hjärta och lämnar en med en obeskrivlig lycka i hela kroppen.
Han har fått mig så lycklig, så många gånger att jag faktiskt skulle säga att han fått mig lycklig "en gång". Och det var från dag ett, och håller fortfarande i sig, för lyckan försvinner aldrig.

Men nu i helgen, sa han något som jag verkligen inte kan släppa. Något som var långt bortom fint, det var så mycket mer. Det var kärlek, i dess renaste och klaraste form.

Jag låg i sängen, nyvaken och sömnig. Något som Axel sa fick mig att brista ut i skratt, och jag hängde ut från sängen för at nå min mobil, halvt naken med täcket i en stor röra runt mig, och håret uppsatt i en slarvig och ful tofs.
Axel som satt bredvid mig, bara stannade upp, kollade på mig och sa plötsligt "Det är nu du är som perfektast." och jag tänkte att han drev, för jag kände mig verkligen inte fin just då, haha långt ifrån.
"När du inte bryr dig, nu när du ligger här osminkad och ofixad och bara är dig själv." fortsatte han.

och, I swear to God, att de orden är inristade i mig, djupt. För det är det finaste någon sagt till mig. Det klår alla kommentarer som man får när man är uppfixad om hur fin man är, trust me. Inget slår den känslan, som att känna sig så älskad för PRECIS den man är.

Likes

Comments