Då är 4 nattpass över, tack och lov. Kände verkligen inatt hur trött jag var. Idag när jag cyklade hem kl 07.30 så var det dessutom mörkt ute, så det var riktigt skönt att gå och lägga sig sen.
Klockan ringde sedan kl 14 för att tvinga mig upp i "tid" (man kan ju inte sova för länge, för nu måste jag ställa om dygnet till "vanlig dygnsrytm igen"). Alltid lika jobbigt att gå ur sängen när ögonen bara vill slockna och somna om, men nu sitter jag här framför datorn i soffan efter 3 koppar kaffe (haha).

Tiden bara springer iväg, nu var det exakt 1 månad sen jag sa upp mig, och nu är det bara 2 månader kvar till avresa! Kan knappt fatta vad jag har gett mig in i.. Men jag är så glad för mitt beslut ändå.
När jag dessutom tittar i min kalender är jag typ upptagen med något var helg fram till december så känns som tiden VERKLIGEN kommer springa iväg ännu snabbare.

Nu ska jag faktiskt försöka göra något vettigt av dagen och inte bara softa alldeles för länge.

Kram


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har ni en iPhone/Samsung/hel telefon som bara ligger hemma och inte kommer till användning? Vill ni göra något som verkligen gör skillnad?

Barnen på New Hope växer och flertalet ungdomar blir klara med High school och får därefter klara sig själva på egen hand och får ej längre bo kvar på barnhemmet där de är uppväxta. Efter de avklarat sin grundskola (detta kan jämföras med gymnasiet i Sverige) så måste de flytta ut och försörja sig på egen hand ifall ingen voluntär kan betala för högre utbildning.. Vissa har gamla telefoner som knappt fungerar osv, så har ni telefoner hemma som bara ligger och skräpar men fungerar alldeles utmärkt så skriv gärna till mig så kommer den till användning till dessa fina ungdomar i Kenya istället! 🐒

Kram på er!

Likes

Comments

Regn regn regn.
Ska bli skönt att lämna denna kyla inom 3 månader.

Likes

Comments

Då ska jag nu försöka att börja blogga på riktigt (dvs. hålla bloggen vid liv). Så därför har jag valt att börja bloggandet med en ny blogg helt enkelt! Wish me luck!

Jag ska nu försöka förklara vad som kommer hända i mitt liv om sådär drygt 2,5 månads tid.

Jag har bestämt mig att åka ner till Kenya under obestämd tid (tills pengarna tar slut helt enkelt). Som ni många förstår har alltid Kenya varit en speciell del i mitt liv, och ni som känner mig riktigt bra vet att jag har tillbringat större delen av min semester där än hemma i Sverige.

Sedan min första resa 2013 har jag varit i Mombasa/Kenya 6 gånger totalt, vilket är en del om jag själv får ha en åsikt om det. Men vad gör man när allt bara känns sådär lätt och bra liksom? Man är lycklig och bara lever liksom. Ska man ge upp det? Kommer det alltid vara samma känsla? Jag vet inte, därför har jag nu bestämt mig att åka ner under en längre tid denna gång för att testa mig på det kenyanska livet.

Men vad kommer jag göra där nere?

Som ni säkert också vet, är ju barnhemmet (New Hope) min lilla kärlek där nere. Jag kommer såklart hälsa på dessa underbara barn, men tanken är att jag ska försöka få kunna voluntära/praktisera på något sjukhus där nere som sjuksköterska för att få lite inblick på arbetslivet där nere.
Så klart är det en väldigt komplicerad process som ”utländsk” att få jobb där, men skam den som ger sig tänker jag. Vi får se var jag tar vägen, men jag ska kämpa tills någon är villig till att ha med mig och göra. (Jag tror såklart många är tacksamma osv, men det är många lagar och regler i Kenya om just det här med arbeta och inte vara kenyansk medborgare).
Men detta är då planen...

Ska väl inte babbla mycket mer i detta inlägget för då kommer ni väl inte orka läsa nästa inlägg som kommer inom snar framtid.

I helgen kommer jag att tillbringa min tid på jobb, vilket faktiskt är helt okej när man faktiskt har hittat ett yrke som man trivs med. Och självklart kommer jag sakna min avdelning här hemma i Sverige när jag är iväg.

Det känns faktiskt konstigt att lämna ett ställe som man verkligen trivs på. Både personal och patienterna.. Men det ska bli så skönt att släppa mitt svenska sönderstressade liv och lägga det på hyllan och inte ha något som väntar på en liksom...

& vem vet, kanske saknar jag mina leverpatienter alldeles för mycket att det är där jag kommer söka mig tillbaka hos när jag är hemma i Sverige igen..
Only time will tell.

Fredagskramar och trevlig helg på er!
/A


Likes

Comments