I torsdags på BVC vägdes du in på 4620g och är nu 55,5cm lång och igår blev du sju veckor. Min älskade älskade dotter. Jag finner verkligen inga ord för kärleken jag känner för dig men den är större än allt annat! <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår var vi bjudna hem till Sanna som skämde bort oss ordentligt med smoothie, avocadomackor, islatte(godaste jag någonsin druckit) och fika på det. Tusen tack för igår <3

Likes

Comments

I helgen som va var det dags för det årliga kalaset i Småland för att fira våra bästa killar Arvid och Elis. Jag och Anton åkte i torsdags för att sen åka vidare till den årliga släktmiddagen i lördags. Har haft det så mysigt och nu är vi hemma igen. Gick även så bra att åka bil med Nellie <3

Just idag blir våran Arvid hela fyra år, grattis bästa du <3

Likes

Comments

Idag blir vår lilla älskling fem veckor. Det firade Nellie med att sova från kl tolv till halv fem imorse, sen va vi vakna ett tag sen har vi sovit till och från tills vi gick upp strax efter kl 12. Hon är så himla nöjd vår lilla tjej. När hon är vaken kan hon bara ligga och titta hur länge som helst utan minsta lilla gnäll. Jag förstår verkligen vad folk menar när dom säger att kärleken till sitt barn är det största av allt <3

Likes

Comments

Fem veckor imorgon och i tisdags hos BVC vägde du 4070g och var 53,5cm lång. Tiden går så fort. En del av mig längtar så efter att få se dig växa upp och den andra delen vill ha dig såhär liten föralltid <3

Likes

Comments

I helgen var vi iväg till Antons farfars landställe som ligger mellan Strängnäs och Eskilstuna, ett av de mysigaste ställen jag någonsin varit på. Och allt har gått jättebra med Nellie. Igår var vi även på grönan och körde femkamp och det gick över förväntan med en enmånaders-bebis. Nu har vi även choklad hemma för några månader framöver :)

Så skönt att Anton har semester. Om en timme ska vi iväg till BVC med lilla Nellsan sen åker vi ut till Stångby och hänger lite och hämtar hem Diva <3

Likes

Comments

4 veckor idag och du har börjat le, min älskade älskade dotter <3

Likes

Comments

Måndagen den 26e juni kom, dagen man längtat så mycket efter. Jag var inte ett dugg besviken när jag vaknade och inget hade hänt för jag hade verkligen ställt in mig på att gå över tiden och hade även ställt in mig på att bli igångsatt två veckor senare. Jag kände mig fortfarande så fräsch i kroppen också. Hade ju hört hur tungt det skulle vara i slutet men riktigt så upplevde jag det inte, mer att jag bara längtade efter bebis <3
Iaf så gick jag upp på toa efter en lång sovmorgon och märkte att en del av slemproppen hade börjat lossna (hade legat i sängen en kvart innan och funderat på hur jag skulle kunna veta när den lossnar för jag visste ju inte hur den skulle se ut men det var de ingen tvekan om när den väl gjorde det). Jag hade läst att när slemproppen lossnar kan det gå allt ifrån någon dag till någon vecka innan det var dax, för vissa så lossnar den och så bildas det en ny så jag hade fortfarande inga förhoppningar om att det va igång. Anton blev dock lite nervös när han ringde mig vid lunch för att kolla hur jag mådde och jag berättade att inga känningar utan bara att en del av slemproppen hade gått och vad de innebar.

Tisdagen kom och jag åkte ut med syrran till Ekerö för att kolla på hästar med Antons mamma och pappa.Tänkte att de va bra att vara ute och röra på sig. När det var dax att åka hem började jag få förvärkar. Hade haft två stycken såna veckan innan men nu kom dom flera stycken med jämna mellanrum. Vi åkte förbi max på vägen hem och käkade och förvärkarna kom med allt ifrån bara någon minuts mellanrum med upp till en kvart. Matilda visste nog inte om hon skulle ta mig seriöst eller inte då jag mest satt och garvade. Jag tänkte även själv att det skulle gå över för aldrig att värkarna skulle börja komma någon dag efter BF. Väl hemma skrattade jag och berättade för Anton som inte såg lika road ut och som blev lite nervös igen. Vi åkte ut till Stångby för att fixa med Antons båt, jag kände ju att det var lugnt och väl där berättade jag för familjen. Matildas pojkvän Daniel kom på kvällen som har en mamma som är barnmorska och efter tjat från familj och Anton ringde Daniel upp henne så jag fick förklara hur det låg till och hon trodde absolut de va igång och berättade när vi skulle ringa fl och så skönt med någon som kunde svara på alla frågor. Vi lämnade Diva där och jag åkte hem med en ännu mer nervös Anton. Jag hade fortfarande förvärkar men väldigt oregelbundet. Gick och la mig i soffan och kollade serier hela natten. Fick endast 1,5 timmes sömn för det började göra såpass ont att de inte gick att sova.

Onsdag morgon kom och jag hörde hur Antons klocka ringde och han kom upp och kollade om han kunde åka till jobbet och det kunde han. Värkarna började avta och jag fick mig några timmars sömn mitt på dagen. Hade bara någon värk i timmen under dagen.
Eftermiddagen kom och vi åkte till Ica Maxi för att göra av med dom pengar som skulle gå ut den sista juni. Vi åkte även och köpte islatte och åkte ut till svartkärret och satt där vid vattnet. Nu hade värkarna börjat komma tillbaka och nu var det värkar och inga förvärkar längre. Familjen tjatade på mig hela tiden att ringa till förlossningen men jag tänkte absolut inte ringa eller åka dit i onödan. Jag hade läst på nätet att man skulle åka in när man hade 3 värkar på 10 minuter.
Kvällen kom och jag gick och la mig på soffan igen och kollade serier hela natten. Fick 1,5 timmes sömn den natten också. Hade värkar var fjärde minut ett tag och ringde fl och fick komma in om jag ville men jag kände det bäst själv sa dom och så ont gjorde det inte än. Jag väntade hela tiden på en smärta där de gjorde så ont så jag trodde jag skulle dö, då skulle jag åka in tänkte jag.

Torsdag morgon kom och Anton kom upp och kollade om han kunde åka till jobbet och det kunde han. Värkarna var lite oregelbundna igen men gjorde bara ondare och ondare. La mig i duschen på morgonen och spolade magen och va tvungen att börja andas mig igenom värkarna. Haha jag låg där i fosterställning med huvudet på badrumsmattan och somnade till i några minuter. Förflyttade mig till sängen efter någon timme och familjen började bli irriterad på att jag fortfarande va hemma. Jag själv va trött på att det tog sån jävla tid. Jag väntade fortfarande på att det skulle göra ondare. Mamma och Syrran kom in vid lunchtid och hade köpt med sig donken till mig. Efter det skulle dom åka vidare till Ica Maxi och hade även några ärenden på stan. Mamma ville absolut inte ha med mig men jag ville verkligen få igång det här ordentligt nu så jag hängde på. Hade ju varit på maxi dagen innan där värkarna blev starkare så tänkte att det skulle funka. Vi gick först på stan och sen väl på maxi började det göra väldigt ont. När dom skjutsade hem mig fick jag en värk i bilen så ögonen tårades på mig och då sa mamma att nu när du kommer hem ringer du Anton och förlossningen. Nu hade jag faktist tänkt ringa till fl för även om jag inte hade öppnat mig mycket behövde jag isf smärtlindring för att kunna sova och orka. Gick raka vägen in och la mig i duschen igen. Anton kom hem och undrade om de va okej om han åkte iväg och hämtade våran bil som va på verkstan så han åkte iväg igen. Jag började klocka värkarna och hade nu värkar var femte minut och klockan va ungefär fem. Jag satt i duschen och ringde till förlossningen och dom tyckte absolut att jag skulle komma in nu, dels för att det hade gått så lång tid nu. Anton kom hem igen och jag berättade att nu måste vi åka in. Dock sa jag det att jag tror vi kommer bli hemskickade för är nog inte öppen så mycket. Hade nu regelbundna värkar och väl där inne fick vi först ligga i ett rum i 20minuter för att kolla hur ofta värkarna kom. Fortfarande var femte minut och nu skulle jag undersökas. Jag trodde som sagt vi skulle få åka hem igen men när barnmorskan sa att jag va öppen 7cm blev jag så glad och frågade om jag fick stanna och hon skrattade och sa att jag inte fick åka hem därifrån förens bebis va ute.

Andas mig igenom en värk innan det bar av till rummet vi skulle få.

Klockan va nu ungefär 7 på kvällen och jag var så glad för att det äntligen var igång på riktigt. Värkarna gjorde skit ont men de gick att andas sig igenom dom. Dom visade hur lustgasen funkade men jag blev aldrig kompis med den, jag som hade hört hur skön den va. Slängde ifrån mig den hela tiden för tyckte det blev som ett motstånd när jag skulle andas. Nu har jag ingen koll på klockan längre men värkarna som jag fortfarande hade var femte minut började göra väldigt ont så bestämde mig för att ta epidural. Narkosläkare kom in och satte den och kände knappt av när han gjorde det och från att ha skit ont så va smärtan iprincip borta. Det blev bara som ett tryck neråt och jag började käka godis och läste tidning som jag hade fått av mamma. Anton passade på att sova lite.

Haha Anton tog kort på mig efter att jag hade fått epiduralen. Andra bilden ser man bebis puls och mina värkar. Barnmorskan berättade hela tiden att bebis hade det väldigt bra där inne.

Jag lyckades somna tillslut jag med och barnmorskan kom in och undersökte mig med jämna mellanrum. När jag somnade runt kl 12 ungefär så började värkarna avta lite så barnmorskan kom in och tog hål på hinnan så vattnet gick. Fortsatte sova och jag fortsatte att öppna mig sakta men säkert. Epiduralen funkade super och tillslut mitt i natten någon gång var jag öppen 10cm men bebis skulle tydligen ner lite till innan man skulle få krysta och de va nu den där "jag kommer att dö smärtan" kom.

Här började det göra så ont så jag började bröla som en jäkla ko typ. Anton stackarn fick lite panik när han såg hur ont jag började få så han höll på att svimma.

Kan tänka mig att klockan nu va mellan tre och fyra. Jag hade barnmorskan inne hos mig hela tiden hon bad mig testa hänga på sängen, sitta på medicinbollen osv för att bebis skulle komma ner den sista biten men det gick trögt och gjorde så in i helvete jävla ont. Tänkte att folk som har fler än ett barn är helt jävla dumma i huvudet.

På bilden ovan hade jag så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Barnmorskan satte akupunktur nålar i ryggen på mig för jag hade så ont så jag trodde ryggen skulle gå av. De hjälpte inte och hon ville nu undersöka mig igen. Kan tänka mig att klockan nu är fem på morgonen ungefär. Hon behövde fortfarande komma ner mer så barnmorskan ber mig ställa mig upp och varje gång de kom en värk skulle jag ställa mig och göra som en squat. Hängde med överkroppen på en sån där gåstol som dom hade där och ville egentligen be barnmorskan och undersköterskan fara åt helvete och göra squats själva men jag lyssnade och gjorde som dom sa. Ena benet vek sig även hela tiden pga epiduralen. Nu satte även barnmorskan in värkstimulerande dropp så jag hade värkar varannan minut. Om jag hade vetat hur många timmar de skulle ta innan jag fick börja krysta med den smärtan jag hade så hade jag nog lagt mig ner och dött eller ngt.
Barnmorskan ville undersöka mig igen och hon sa det att nu får du krysta utan krystvärkar så hon kommer ner sista biten. Krystade ett tag och de gav lite resultat men nu skulle jag ta några värkar igen för att orka trycka ut henne när krystvärkarna kom. Dom bad mig gå på toaletten. Brölade mig igenom värkarna och jag hörde att dom i rummet bredvid hade fått sin bebis. Väl i sängen igen bad dom mig stå på knä och hänga över huvudändan på sängen som dom hade höjt upp. Tog mig igenom några värkar tills jag kände ett tryck där de kändes som jag skulle skita ner mig och de gick inte att hålla emot längre. Sa det till barnmorskan och då sa hon att "nämen då är det dax att börja krysta". La mig på rygg igen och vart jag fick kraft ifrån vet jag inte. Anton satt och gav mig vatten mellan varje krystvärk och helt plötsligt va det ytterligare en barnmorska där inne. Innan hade jag fått höra att vad du än gör, försök lyssna på barnmorskorna och det gjorde jag och jag har ingen aning om efter hur många krystvärkar men tillslut va huvudet ute och efter en värk till kom hon upp på mitt bröst kl 06:48.

Här rann tårarna på både mig och Anton och smärtan va som bortblåst.

Äntligen va du ute hos oss, vår perfekta lilla tjej. Det tog tid och smärtan är lätt de värsta jag varit med om samtidigt som hela förlossningsgrejen va det bästa jag varit med om. Är så tacksam hur bra det ändå gick och att vi alla mår så bra <3

Likes

Comments