Nästa vecka är bf vilket känns helt galet. Vart har tiden tagit vägen? Känns som att tiden bara rusat iväg. Bär gärna på lillhjärtat ett tag till. Var på kontroll idag. Allting såg bra ut med bebis. SF-måttet ligger idag på 29 centimeter, och bebis ligger uppskattningsvis på 2880gram. Har öppnat mig två centimeter också. I förra veckan var det helt stängt. Har *äckelvarning• blött otroliga mängder sedan gynundersökningen idag. Lite (eller ganska så mycket) läskigt, men det är normalt, och lillbebi är pigg och social som vanligt. Längtar efter lillen, men nu ska jag njuta av en myskväll med Ryo.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Är så nyfiken på att få lära känna vårt lilla hjärta. Tror fortfarande att jag kommer gå över tiden, men liten kan ju egentligen komma när som helst nu. Ovissheten känns spännande. Skulle gärna vilja gå på bio med Ryo till helgen dock, så det får gärna dröja en vecka till:) Men skulle bebi dyka upp tidigare skulle det bara vara kul.

Min misstanke om att bebis är en extra busig bebis vågar jag nog påstå vara sann. Under var CTG-kontroll så verkar det som vår bebi är väldigt mycket mer aktiv än de andra kvinnornas bebisar. Under samma tidsförlopp så kan liten ha rört/buffat omkring/sparkats minst ett 20-talet gånger, medan deras små liv endast rört sig 1-2 gånger (om ens alls). Blir alltid lika förvånad att skruttisen rör sig så mycket därinne under var kontroll. Det är nästan som att hen förstår att det är dags att stöka runt haha.

Nästa kontroll är nu på fredag, men Ryo kanske inte kan följa med p.g.a. jobb, men hoppas. Vill gärna ta upp med läkaren att jag helst inte vill köra på igångsättning om det blir att vi går över tiden. De kan vara rätt så otåliga här i Japan och insistera på igångsättning snart efter bf, vilket jag tycker känns onödigt. Sålänge bebis har det bra därinne, och allt är bra med mig, så vill jag i den mån det går undvika just att bli igångsatt.



Likes

Comments

Det har blivit en hel del overnight oats till frukost på sistone. Det är ju såå gott. Tidigare brukade jag göra en variant som innehöll quinoa, kakao, mandelmjölk, banan och en massa annat. På sistone har det istället blivit en enklare version med yoghurt+mjölk, banan, kardemumma och kanel. Här hemma så äter vi aldrig japansk frukost, utan det blir oftast västerländsk frukost. Kan ju säga att bröd i Japan inte är mycket att hurra för, så brukar baka en hel del bröd när orken och lusten finns. På sistone har det varit mycket rågbulls-cravings, så det har bakats en hel del:)

I eftermiddag ska vi på kontroll. Sedan några veckor tillbaks så går vi varje vecka för kontroll av bebis. Tycker det är omständigt med så frekventa besök, men förstår ändå att det kanske är nödvändigt. Sedan sist måste jag även ligga med CTG i 20-30 minuter, vilket kanske inte är så roligt för Ryo, då han är tvungen att sitta och vänta i väntrummet. De är så traditionella här ibland. Pappan schasas iväg vid minsta lilla typ. Förstår inte varför Ryo måste vänta utanför i korridoren när dom ska kolla vikt, blodtryck, och sf-mått t.e.x. Som för att behålla kvinnans integritet, eller vadå? Urlöjligt... eller tja kanske bara borde se det som en kulturkrock. Kanske lite etnocentriskt av mig. Han har ändå, i vilket fall som helst, precis lika stor del i det här som jag. Brukar säga att det är okej att Ryo följer med in. Ibland går det för sig, men i de flesta fall schasas han iväg direkt. Inte så mycket vi kan göra åt det antar jag.

Likes

Comments

Marie Antoinette, Pralin, Svartvinbär & Viol, Pistage. Älskar Marie Antoinette (Ladurees teblandning).

Pistagemaränger

Saint Honore med smak av ros och hallon

Pistachio Religieuse

Nu var det egentligen ett par veckor sedan vi var till Laduree i Ginza, men här är iallafall lite bilder från vårt afternoon tea. Allting föll oss verkligen i smak, förutom smörgåsarna. Smörgåsarna var enligt mig, under all kritik. Vi var ju ändå där för sötsakernas skull, så antar att det inte gjorde så mycket i slutändan :)

Likes

Comments

Man kan verkligen säga att det börjar närma sig nu. Bf om 16 dagar. Om jag ska vara helt och hållet ärlig, så har jag inte varit en sisådär jättebra på att "räkna ner". Känner inte riktigt ett behov av att räkna ner dagarna. Det handlar inte på något sätt om att jag inte ser fram emot lillen, för det gör jag verkligen. Är såå spänd på att få träffa vårt lilla hjärta, men tycker alltid man ser folk räkna ner dagarna till bf frenetiskt, och sen blir dom väldigt besvikna när bf-dagen är kommen och bebis inte dyker upp. Då blir var dag man går över olidlig. Jag anser att man kan se fram emot att få träffa sitt lilla liv precis lika mycket utan att behöva fokusera så mycket på bf, eller t.o.m. vara helt inställd på att liten ska komma innan bf. Jag känner mig rätt så lugn. Sansad. Jag tänker att bebisen kommer att komma precis den dag som bebis är ämnad att komma (om en nu inte går över tiden överdrivet mycket, men är fortfarande inte helt positivt inställd till igångsättning).

Känner mig konstigt nog inte speciellt nervös inför förlossningen heller. Visst, har tänkt ett flertalet gånger på hur galet det egentligen är att föda här i Japan. Behärskar inte språket tillräckligt bra. Speciellt inte om man ser till medicinska termer o.s.v. Har inga närstående förutom Ryo, vilket stundtals har känts jobbigt att tänka på, men det är inget som oroar mig längre.

Eftersom Japan än idag är ett väldigt traditionellt land, så är ingen smärtlindring mer regel än undantag. Bryr mig nog inte speciellt om det ändå i ärlighetens namn. Vet att ingen som helst smärtlindring erbjuds på kliniken jag valt, så då blir det en sak mindre att tänka på.

På vissa sätt blir det en avsaknad av trygghet att inte föda i Sverige, men samtidigt har jag tillräckligt stort förtroende för läkaren, och barnmorskorna på kliniken, men, framförallt har jag förtroende nog för min egna förmåga att kunna föda. Jag har inställningen att det som ska hända, kommer att hända. Det kommer gå precis som det ska gå helt enkelt.

Det som just nu känns jobbigast är att behöva spendera minst 3 dagar på kliniken (vanligast med 5 dagar här i Japan som förstföderska). Känner redan nu att jag kommer klättra på väggarna för 1, tycker inte om sjukhusmiljö 2, Ryo får inte stanna över natten 3, den mest troliga ADHDn kommer göra att jag inte kan slappna av tillräckligt och känna mig alldeles för fängslad, alternativt bli enormt uttråkad, och 4, hemma bäst!! (det säger ju sig självt). Samtidigt förstår jag att det också kan vara bra, framförallt för att komma igång med amningen (håller tummarna för att det kommer fungera som det ska). Det kryper i kroppen av att tänka på att behöva stanna så länge. Vi får se hur det känns när man väl är där. Det kanske istället kommer kännas avslappnande, tryggt, och kanske t.o.m. roligt, men känner jag mig själv rätt så kommer jag vilja komma hem så fort som möjligt.

Annars tycker jag det är roligt att magen växt till sig lite nu såhär mot slutet även om ingen tror att en nu är i vecka 38. Det är oftast mysigt med alla sparkar och buffande därinne, men inte lika roligt när bebis får riktig superstyrka och man nästan viker sig dubbel av smärta haha :) Bebi har också hicka minst en gång om dagen, och kan ju inte låta bli att tycka synd om lillskrutten, men det är ju trots allt ett gott tecken.

Likes

Comments

Har sedan igår börjat dricka hallonbladste. Det sägs ju kunna hjälpa till att blöda mindre både vid och efter förlossningen, hjälpa till med att få igång mjölkproduktionen, och också hjälpa med anknytningen (förutsatt att man dricker ett par koppar per dag). Vet ju inte sanningshalten i det, men har ändå haft teet i skafferiet sedan tidigare, så varför inte? Hade egentligen tänkt börja med teet tidigare, men eftersom jag har endometrios, och man avråder gravida att dricka hallonbladste om man i vanliga fall lider av endometrios så har det inte blivit av förrän nu. Vet inte riktigt anledningen till varför man avråder, men kan tänka mig att det kan ha antingen med för tidig födsel/värkarbetet att göra. Nu tänker jag att jag ändå är i vecka 38, så det bör väl vara lite mer safe, men tänker ändå inte häva i mig alltför mycket för säkerhetens skull. Tänker att om jag börjar må dåligt av teet, så är det ju egentligen bara att sluta, och sen börja dricka det igen efter att lillpluttisen är här :)

Likes

Comments

Igår så gick vi in i vecka 38 (37+0). Är så glad och tacksam att allting har gått bra med bebis hittills. Förra veckan låg blodtrycket väldigt högt på 150/90 (har i vanliga fall ett vääldigt lågt blodtryck), men igår såg det bättre ut på 134/76. Det är ju vanligt med förhöjt blodtryck i slutet av graviditeten. Jag tycker att magen har växt på sistone, men den är fortfarande väldigt liten med ett SF-mått på 28 (!!) centimeter, så ligger ju i nedre kurvan vad gäller SF-mått. Har ändå gått upp skapligt i vikt annars:). Litar just nu inte på TUL som vi gör varje vecka. Tror man får ta TUL-resultaten med en nypa salt. Åtminstone efter att man passerat 30 veckor.

Igår gjordes även en koll av livmoderstappen, och det gjorde rent ut sagt SKITONT. Så otroligt obehagligt. Hoppas slippa göra det igen. Livmoderstappen är helt opåverkad, så inga tecken på att bebis är redo för ankomst än på ett tag. Det känns ändå skönt att veta att det antagligen inte är dags än, även om man längtar. Bebis trivs nog bra därinne :)

Likes

Comments

Idag är det redan 3 år sedan vi lämnade in giftermålspapprena. Det var en varm vårdag som bjöd på hela 18 grader. Det känns nästan som om det vore igår.

I år så firade vi med en lunchdejt på samma ställe som Ryo bjöd mig på födelsedagsmiddag. En ekologisk restaurang i Fujinomiya, grannstaden till Fuji. Lunchen bestod av 6 helt fantastiska rätter. Tänk att vi har en sådan bra restaurang här i närheten av Fuji. Majoriteten av de gäster som besöker restaurangen kommer dock oftast från Tokyo, och Tokyos närområde.

Det var även tänkt att vi skulle fira med tårta idag, men väntar fortfarande efter tre dagar på att paketet med Fleur D'oranger ska komma. Väldigt besviken på att inte kunna färdigställa tårtan idag, då nästan allt annat är förberett. Jag hade även tänkt dekorera tårtan med färska hallon, och björnbär bl.a. men nu så säljer tyvärr inte affären knappt några bär längre, så håller på och tinar upp frysta bär i kylen, så får vi se om det ens går att använda dem senare. Vet inte om graviditetshormonerna gör så att en känner sig extra besviken. Är ändå glad att bara få spendera dagen med min älskade. Det kommer förövrigt ett till inlägg med lite uppdatering kring bebis och magen :)

Visst ser lunchen helt fantastisk ut? Uppskattar verkligen kockarnas talang och kreativitet.

Likes

Comments

Tänk att helgen gick över så snabbt. Lite för snabbt tycker jag nog allt :) I lördags var vi på kontroll, och allt såg bra ut med vår skatt. Fortfarande verkar bebis vara liten, men tänker att det är bäst att ta det hela med en nypa salt. Sålänge bebis mår bra är jag glad:) Tyvärr såg vi knappt något av lillen när vi gjorde 4D den här gången. Vi har ändå många fina bilder, så ska inte klaga. Har sedan jag sist jobba haft riktigt ont i ryggen. Det verkar som att ischiasnerven kommit i kläm p.g.a. foglossningarna. Det har bara blivit värre desto mer jag rört på mig. I helgen cyklade vi ca en mil (inte så långt ändå) till en park vid havet, och igår var vi till en park med plommonblommor och vandrade. Det var kanske inte det bästa för kan knappt röra mig längre. Hoppas på att lite stretchövningar ska hjälpa. Vill ju inte heller vara helt stillasittande när det (trots smärta) är så skönt att röra på sig. En får klaga när en är gravid ;)

Det bästa i helgen var iallafall helt klart tårtbitarna vi köpte från ett konditori på vägen hem igår. Vi kommer definitivt att köpa flera tårtbitar därifrån i framtiden. Både min och Ryos favorit vart earl grey & chokladtårtan, och sakura & körsbärstårtan. Har själv sedan förra våren tänkt göra Eclairs eller liknande med sakura och någon sur körsbärskompott eller dylikt, nu vet jag definitivt att det är en riktigt god kombination, så det ska säkerligen bakas något sådant snart:)

Just nu bakas kokostoppar i ugnen. Vi får besök av Ryos familj i helgen (eller ja från torsdag kväll), så passar på att baka och frysa in lite nu i veckan så vi har fika tills de kommer. Ryo och hans familj kommer åka till Kawazu på fredag för att se körsbärsblomningen, men jag blir hemma då det är alldeles för långt hemifrån, och skulle inte orka gå i flera timmar i sträck. Istället kommer en vän över för lite gofika.

Morgondagens arbetspass har blivit inställt, men istället har chefen bett mig arbeta på torsdag vilket känns lite sisådär. Skolan i Susono ligger 50min bort med tågresa, plus en promenad på ca 20-25 minuter (och då är inte cykelresan till stationen inräknad). Det känns inte alls optimalt om nerven fortfarande är i kläm då, men får försöka kämpa mig igenom torsdagen så gott det går. Vill inte be Ryo hämta mig med bil efter jobbet då det är så långt hemifrån, och såklart jobbigt att köra under rusningstrafik. Tja.. det är bara att bita ihop helt enkelt. Snart är det äntligen över:)

Likes

Comments

Ni ser det här rosa lilla märket som sitter på väskan? Det är ett så kallat "maternity mark" man får som gravid i Japan. Tanken är att när andra som åker buss och tåg får syn på det lilla märket ska de överlämna sin plats (åtminstone om de sitter vid de reserverade sittplatserna) till den gravida kvinnan. Detta kan vara till stor hjälp om man inte är säker på om kvinnan är gravid eller inte, men också är det till stor hjälp tidigt i en kvinnas graviditet, då man fortfarande är liten om magen. Man mår ju ofta värst under första, och tredje trimestern. Under första trimestern är det i de flesta fallen omöjligt att se om någon är gravid, och då är det ju perfekt med ett litet graviditetsmärke. Visst låter det bra? Det tycker jag iallafall. På tåget som jag tar till, och från jobbet, finns det antingen 16, eller 20 reserverade sittplatser per vagn. Alltså finns det gott om plats för gamla, sjuka, gravida, barn o.s.v.

Japaner har ett rykte om sig att vara väldigt artiga, punktliga, duktiga, hårt arbetande o.s.v. Överlag en väldigt positiv stereotypisk bild. Den här stereotypiska bilden tycker ofta japaner själva om att spä på. Det märks framförallt i media. Det finns en stark vi- och dom mentalitet som inte kommer försvinna på ett bra tag. Man tycker om att prata om hur fantastiskt Japan och japaner är bl.a. med deras "omotenashi", och ja, visst är Japan ett fantastiskt land. Jag håller med, men Ibland känns det bara urlöjligt hur man separerar folk från folk, och sätter sig själva på piedestal.

Ja, Japan är ett bra land, och japaner har många fina kvaliteter, men... jag kan inte för allt i världen släppa hur egoistiska folk generellt sett är här. Det är något som man borde vant sig vid nu, men jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer göra det oavsett tid spenderad här. Det kanske handlar om att jag inte vill sluta hoppas på att folk trots allt är godhjärtade innerst inne, eller om det är för att jag förväntar mig mer från mina medmänniskor.

Som jag redan sagt tycker jag att graviditetsmärket är en riktigt bra ide... åtminstone i teorin, för i praktiken så funkar det inte överhuvudtaget. Under mina 34 (nästan 35) veckor som gravid har inte en endaste person gett upp sin sittplats TROTS att de suttit på en av de reserverade platserna, och då kan man ju skylla det på att "nej men det är nog bara för att de inte märkt att du är gravid". Ja, jo, tack för den. Det är lite av ett "wishful thinking" enligt mig. Det handlar helt och hållet om egoism. Har väldigt, väldigt många gånger mått riktigt dåligt på tåget under den här graviditeten, men (!!) har det kommit någon äldre, så ska ni inte tro att någon av de yngre eller friskare gett upp sin plats. VAR gång har det varit jag, den gravida kvinnan. Utlänningen. Utlänningar som enligt majoriteten här inte vet ett dugg om vett och etikett, som istället bara kommer hit och beter sig illa. Istället när det är fullt på tåget, så kan folk sitta och stirra på ens mage, och på graviditetsmärket när de sitter vid de reserverade platserna, för att sedan låtsas sova. Vissa är så pass oförskämda att de istället sitter och stirrar under hela resans gång.

Och visst kan man då vilja skylla över detta dåliga beteende på att 1. de inte vet om jag förstår japanska 2. eller att magen är ju så liten.. folk inser nog inte riktigt hur gravid du är. Nej, det är fult att skylla ifrån sig sådär istället för att ta ansvar. Som svar på 1. japanska kvinnor behandlas exakt likadant, så det beror INTE på någon språksbarriär och 2. många japanska kvinnor har också väldigt små gravidmagar. Kan vi bara erkänna att folk är egoistiska, istället för att förminska gravida kvinnors upplevelser? Tack. 16-20 reserverade sittplatser per vagn, och ingen som kan ge upp "sin" plats. Hur sjukt är inte det egentligen?




Likes

Comments