88 dagar är lilltjejen idag. På torsdag blir hon redan tre månader gammal, och Ryo fyller 29 på fredag. Jag har tänkt fixa frukost och middag på fredag, och sen att vi äter tårta på lördag för att fira Ryo. Viola-Yuzu verkar vara i en utvecklingsfas just nu, så jag hoppas den går över inom någon dag. Annars kommer det bli extra tufft att förbereda allt.

Viola-Yuzu gråter vanligtvis väldigt lite, men de senaste dagarna har det varit mycket gråt och att vilja vara i famnen i princip hela tiden. Svårt att få saker gjorda då. Det börjar bli för varmt för bärsjalen nu, vilket i vanliga fall underlättar mycket när man har en liten bebis.

Annars när Viola-Yuzu är på bra humör jollrar hon på och är social som vanligt. I förra veckan skrattade hon också sitt första riktiga skratt. Så himla gulligt. Ett av de bästa momenten i mitt liv hittills.

Inatt vaknade jag till av att Viola-Yuzu sparkade mig mitt i ögat flera gånger haha (lägger mig längre ner i sängen efter amning på natten). Hoppas på bättre sömn inatt.

Jag förstår verkligen inte hur folk lyckas sova när bebis sover om dagarna. De flesta gångerna kan jag inte somna om. Kanske pga övertrött. Istället blir det oftast att jag passar på att städa, äta, diska, fixa tvätt eller liknande. Det är tufft när man är helt själv med en liten bebis den största delen av tiden. I Sverige får ju papporna 10 dagar att ta ut vilket underlättar den första tiden. Ryo har 5 dagar som han inte tagit ut än (vi kommer nog planera in de dagarna vid något restillfälle istället). Så det har verkligen varit nonstop med Viola-Yuzu sedan start. Det är tufft med en liten bebis, och ja man känner sig som en levande zombie, men det är också en sån otroligt underbar och rolig upplevelse. Det är värt allt det jobbiga tio gånger om, om inte mer.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag blev Viola-Yuzu två månader. Tycker det är så kul att se henne utvecklas mer och mer för varje dag. Utvecklingsfas två är precis avklarad (hon sov knappt dagtid då den pågick.), så sedan gårdagen har hon återhämtat sig och sover extra mycket under dagtid.

Likes

Comments

Min älskade lilla tjej. Hon växer förvånansvärt bra. Eller ja, med tanke på hur mycket hon ammar så kanske inte. I förrgår vägde hon hela 4300gram. Hon har alltså gått upp 1.5kg sedan hon föddes den 6:e april (om man inte räknar in en dipp det första dygnet på nästan 200gram).

Jag tyckte det var väldigt jobbigt med amningen i början. Det hade egentligen inte med amningen i sig att göra. Det var istället okunskapen och motsättningarna hos barnmorskorna som gjorde det jobbigt.

Innan Viola-Yuzu föddes läste jag på enormt mycket om amning, därför att jag hade bestämt mig för att amma. Dvs med förutsättningen att jag skulle kunna amma. De första två nätterna på BB fick jag inte sova med lillskorpan. Dagen hon föddes fick jag knappt spendera någon tid med henne. Detta ledde naturligtvis till att hon flaskmatades (!!!) med ersättning. Från första mål med 20ml (!!!) ersättning per matningstillfälle. Man sa även till Ryo och mig dagen efter hon fötts, att om hon fortfarande var hungrig efter 20ml så skulle vi ge henne ytterligare 20ml (!!!).

När det kom till att ge henne bröstet, var informationen att ge 15 minuter av ena bröstet, sedan byta av med det andra bröstet i 15 minuter, för att sedan låta henne vila. Viktigast var att vi gav ersättning.

När Viola-Yuzu var 3 dagar bestämde vi oss för att åka hem. Vi kände oss mer än redo för att börja vårt nya liv som mamma och pappa hemma, där vi känner oss som bekvämast. Vanligtvis stannar man oftast 5 dagar efter att man fött i Japan.

Sista natten på kliniken fick jag både ha Ryo och Viola-Yuzu hos mig. Även om jag gav bröstet nästan hela tiden, så fortsatte vi med ersättning på uppmuntran av barnmorskor- och undersköterskorna. Viola blev dock aldrig nöjd, och på natten var det enda stället hon ville vara på hos mig, och vid bröstet. Inget annat hjälpte. Blev förstås lite chockad men samtidigt glad att hon verkligen ville vara nära mig. Hade oroat mig över att den tid vi varit ifrån varann påverkat henne negativt.

På Viola-Yuzus 3:e dag återvände vi alltså hem. Amningen tyckte jag fungerade någorlunda bra, även om mjölken ännu inte riktigt hade runnit till. Jag bestämde mig för att satsa mer på att ge bröstet och inte så mycket ersättning, för att verkligen få upp produktionen. Självklart var hon som fastklistrad på bröstet all sin vakna tid. Det var det enda som dög. Precis så som det ska vara med en nyfödd. Ryo som inte läst på om amning blev självklart orolig att hon inte fick i sig nog med mjölk. Vi hade även på kliniken fått besök av en representant för ett av mjölkersättnings-företagen som bla nämnde att mjölkproduktionen inte kommer igång på riktigt förrän efter ca en månad. Därför var det viktigt att tilläggsmata med ersättning (!!!)

Eftersom att vi lämnade kliniken tidigare var vi tvungna att komma tillbaka två dagar senare för kontroll av mig och bebis. Det visade sig att Yuzu hade gått ner inte ens 100gram på de två dagarna. Barnmorskan som var med på förlossningen frågade om amningsrutinerna och hur Violas vaken/sovperioder såg ut. Därefter blev jag informerad om att jag inte har mjölk än så det är ingen idé att amma så mycket. Bebis blir för trött av så mycket amning. Hon rekommenderade 5 minuter vardera per bröst för att sedan ge ersättning och låta bebis vila. Sedan ville hon kolla brösten för att kontrollera hur mjölkflödet var. Självklart blev hon förvånad över hur mycket det kom, men rekommendationen var fortfarande 5 minuter per bröst.

Jag kände mig verkligen bekämpad. Ensam. Där hade jag verkligen kämpat för att få igång en fungerande amning, och så kommer resten och säger att jag gör fel. Att mitt barn skadas av att jag gör så. Att hon inte mår bra. Jag berättade för Ryo att jag fått bekräftat att mjölken faktiskt runnit till. Precis som jag redan visste. Självklart var det väldigt skönt för honom att höra då han oroat sig mycket över det.

När vi lämnade kliniken den dagen uppmuntrade Ryo mig till att inte ge mer ersättning. Det var otroligt skönt att äntligen ha någon på min sida. Att inte känna mig ensam i frågan om amning längre. Han såg ju själv att Violas allmäntillstånd var precis som det skulle. Vi hade fått det bekräftat att det fanns mjölk.

Barnmorskan ville att vi skulle komma tillbaks 2 eller 3 dagar senare för att se till att bebis gick upp i vikt som hon skulle med ersättningen. Ingen ersättning och Viola-Yuzu hade gått upp 170gram. Där var det. Svart på vitt. Amningen fungerade.

Jag är så himla glad att jag var konsekvent i frågan om amning, men samtidigt blir jag väldigt ledsen av att tänka på alla kvinnor som vill amma, men skräms, eller inte får till en fungerande amning pga att vården ger helt åt pipsvängen fel information. Tänk på alla kvinnor som sörjer att de aldrig kunnat amma.

Hur mycket förtroende för vården vågar man egentligen ha när de inte uppdaterar viktig information kontinuerligt? När vårdpersonal inte blir utbildade med jämna mellanrum? Det känns löjligt och pinsamt att vara mer välinformerad om någonting som vårdpersonal egentligen bör veta allt om.

Likes

Comments

Imorgon blir Viola redan 7 veckor gammal. Tiden har gått så otroligt fort sedan hon kom till oss. Jag tycker att vi lyckats få till rätt så bra rutiner vid det här laget. Att bli förälder är en roll som man väldigt snabbt kommer in i. Är självklart otroligt trött varje dag pga sömnbrist, men njuter verkligen varje sekund av att spendera tid med vår älskade lilla tjej. Vårt lilla charmtroll.

Förlossningen gick i överlag bra även om den var utdragen och kämpig, men mot slutet blev bebis väldigt stressad, så fick kämpa på extra mycket för att få ut henne så snabbt som möjligt. Tufft var det, men kan även säga att det var en helt otrolig upplevelse. Är SÅ obeskrivligt glad och tacksam att det i slutändan gick bra med vår älskade Viola-Yuzu. Får vi fler barn så tänker jag definitivt köra på en helt naturlig förlossning igen. Det gör ont, men man tar sig igenom det.

Likes

Comments

Nästa vecka är bf vilket känns helt galet. Vart har tiden tagit vägen? Känns som att tiden bara rusat iväg. Bär gärna på lillhjärtat ett tag till. Var på kontroll idag. Allting såg bra ut med bebis. SF-måttet ligger idag på 29 centimeter, och bebis ligger uppskattningsvis på 2880gram. Har öppnat mig två centimeter också. I förra veckan var det helt stängt. Har *äckelvarning• blött otroliga mängder sedan gynundersökningen idag. Lite (eller ganska så mycket) läskigt, men det är normalt, och lillbebi är pigg och social som vanligt. Längtar efter lillen, men nu ska jag njuta av en myskväll med Ryo.

Likes

Comments

Är så nyfiken på att få lära känna vårt lilla hjärta. Tror fortfarande att jag kommer gå över tiden, men liten kan ju egentligen komma när som helst nu. Ovissheten känns spännande. Skulle gärna vilja gå på bio med Ryo till helgen dock, så det får gärna dröja en vecka till:) Men skulle bebi dyka upp tidigare skulle det bara vara kul.

Min misstanke om att bebis är en extra busig bebis vågar jag nog påstå vara sann. Under var CTG-kontroll så verkar det som vår bebi är väldigt mycket mer aktiv än de andra kvinnornas bebisar. Under samma tidsförlopp så kan liten ha rört/buffat omkring/sparkats minst ett 20-talet gånger, medan deras små liv endast rört sig 1-2 gånger (om ens alls). Blir alltid lika förvånad att skruttisen rör sig så mycket därinne under var kontroll. Det är nästan som att hen förstår att det är dags att stöka runt haha.

Nästa kontroll är nu på fredag, men Ryo kanske inte kan följa med p.g.a. jobb, men hoppas. Vill gärna ta upp med läkaren att jag helst inte vill köra på igångsättning om det blir att vi går över tiden. De kan vara rätt så otåliga här i Japan och insistera på igångsättning snart efter bf, vilket jag tycker känns onödigt. Sålänge bebis har det bra därinne, och allt är bra med mig, så vill jag i den mån det går undvika just att bli igångsatt.



Likes

Comments

Det har blivit en hel del overnight oats till frukost på sistone. Det är ju såå gott. Tidigare brukade jag göra en variant som innehöll quinoa, kakao, mandelmjölk, banan och en massa annat. På sistone har det istället blivit en enklare version med yoghurt+mjölk, banan, kardemumma och kanel. Här hemma så äter vi aldrig japansk frukost, utan det blir oftast västerländsk frukost. Kan ju säga att bröd i Japan inte är mycket att hurra för, så brukar baka en hel del bröd när orken och lusten finns. På sistone har det varit mycket rågbulls-cravings, så det har bakats en hel del:)

I eftermiddag ska vi på kontroll. Sedan några veckor tillbaks så går vi varje vecka för kontroll av bebis. Tycker det är omständigt med så frekventa besök, men förstår ändå att det kanske är nödvändigt. Sedan sist måste jag även ligga med CTG i 20-30 minuter, vilket kanske inte är så roligt för Ryo, då han är tvungen att sitta och vänta i väntrummet. De är så traditionella här ibland. Pappan schasas iväg vid minsta lilla typ. Förstår inte varför Ryo måste vänta utanför i korridoren när dom ska kolla vikt, blodtryck, och sf-mått t.e.x. Som för att behålla kvinnans integritet, eller vadå? Urlöjligt... eller tja kanske bara borde se det som en kulturkrock. Kanske lite etnocentriskt av mig. Han har ändå, i vilket fall som helst, precis lika stor del i det här som jag. Brukar säga att det är okej att Ryo följer med in. Ibland går det för sig, men i de flesta fall schasas han iväg direkt. Inte så mycket vi kan göra åt det antar jag.

Likes

Comments

Marie Antoinette, Pralin, Svartvinbär & Viol, Pistage. Älskar Marie Antoinette (Ladurees teblandning).

Pistagemaränger

Saint Honore med smak av ros och hallon

Pistachio Religieuse

Nu var det egentligen ett par veckor sedan vi var till Laduree i Ginza, men här är iallafall lite bilder från vårt afternoon tea. Allting föll oss verkligen i smak, förutom smörgåsarna. Smörgåsarna var enligt mig, under all kritik. Vi var ju ändå där för sötsakernas skull, så antar att det inte gjorde så mycket i slutändan :)

Likes

Comments

Man kan verkligen säga att det börjar närma sig nu. Bf om 16 dagar. Om jag ska vara helt och hållet ärlig, så har jag inte varit en sisådär jättebra på att "räkna ner". Känner inte riktigt ett behov av att räkna ner dagarna. Det handlar inte på något sätt om att jag inte ser fram emot lillen, för det gör jag verkligen. Är såå spänd på att få träffa vårt lilla hjärta, men tycker alltid man ser folk räkna ner dagarna till bf frenetiskt, och sen blir dom väldigt besvikna när bf-dagen är kommen och bebis inte dyker upp. Då blir var dag man går över olidlig. Jag anser att man kan se fram emot att få träffa sitt lilla liv precis lika mycket utan att behöva fokusera så mycket på bf, eller t.o.m. vara helt inställd på att liten ska komma innan bf. Jag känner mig rätt så lugn. Sansad. Jag tänker att bebisen kommer att komma precis den dag som bebis är ämnad att komma (om en nu inte går över tiden överdrivet mycket, men är fortfarande inte helt positivt inställd till igångsättning).

Känner mig konstigt nog inte speciellt nervös inför förlossningen heller. Visst, har tänkt ett flertalet gånger på hur galet det egentligen är att föda här i Japan. Behärskar inte språket tillräckligt bra. Speciellt inte om man ser till medicinska termer o.s.v. Har inga närstående förutom Ryo, vilket stundtals har känts jobbigt att tänka på, men det är inget som oroar mig längre.

Eftersom Japan än idag är ett väldigt traditionellt land, så är ingen smärtlindring mer regel än undantag. Bryr mig nog inte speciellt om det ändå i ärlighetens namn. Vet att ingen som helst smärtlindring erbjuds på kliniken jag valt, så då blir det en sak mindre att tänka på.

På vissa sätt blir det en avsaknad av trygghet att inte föda i Sverige, men samtidigt har jag tillräckligt stort förtroende för läkaren, och barnmorskorna på kliniken, men, framförallt har jag förtroende nog för min egna förmåga att kunna föda. Jag har inställningen att det som ska hända, kommer att hända. Det kommer gå precis som det ska gå helt enkelt.

Det som just nu känns jobbigast är att behöva spendera minst 3 dagar på kliniken (vanligast med 5 dagar här i Japan som förstföderska). Känner redan nu att jag kommer klättra på väggarna för 1, tycker inte om sjukhusmiljö 2, Ryo får inte stanna över natten 3, den mest troliga ADHDn kommer göra att jag inte kan slappna av tillräckligt och känna mig alldeles för fängslad, alternativt bli enormt uttråkad, och 4, hemma bäst!! (det säger ju sig självt). Samtidigt förstår jag att det också kan vara bra, framförallt för att komma igång med amningen (håller tummarna för att det kommer fungera som det ska). Det kryper i kroppen av att tänka på att behöva stanna så länge. Vi får se hur det känns när man väl är där. Det kanske istället kommer kännas avslappnande, tryggt, och kanske t.o.m. roligt, men känner jag mig själv rätt så kommer jag vilja komma hem så fort som möjligt.

Annars tycker jag det är roligt att magen växt till sig lite nu såhär mot slutet även om ingen tror att en nu är i vecka 38. Det är oftast mysigt med alla sparkar och buffande därinne, men inte lika roligt när bebis får riktig superstyrka och man nästan viker sig dubbel av smärta haha :) Bebi har också hicka minst en gång om dagen, och kan ju inte låta bli att tycka synd om lillskrutten, men det är ju trots allt ett gott tecken.

Likes

Comments

Har sedan igår börjat dricka hallonbladste. Det sägs ju kunna hjälpa till att blöda mindre både vid och efter förlossningen, hjälpa till med att få igång mjölkproduktionen, och också hjälpa med anknytningen (förutsatt att man dricker ett par koppar per dag). Vet ju inte sanningshalten i det, men har ändå haft teet i skafferiet sedan tidigare, så varför inte? Hade egentligen tänkt börja med teet tidigare, men eftersom jag har endometrios, och man avråder gravida att dricka hallonbladste om man i vanliga fall lider av endometrios så har det inte blivit av förrän nu. Vet inte riktigt anledningen till varför man avråder, men kan tänka mig att det kan ha antingen med för tidig födsel/värkarbetet att göra. Nu tänker jag att jag ändå är i vecka 38, så det bör väl vara lite mer safe, men tänker ändå inte häva i mig alltför mycket för säkerhetens skull. Tänker att om jag börjar må dåligt av teet, så är det ju egentligen bara att sluta, och sen börja dricka det igen efter att lillpluttisen är här :)

Likes

Comments