Redan ifjol sade flera äldre studerande att andra studieåret som logopedistuderande är tyngst och jobbigast. Nu kan jag ju inte tala för tredje, fjärde och femte studieåret men jisses. Det hade gått EN vecka och hela klassen var helt slut, vi blev väl så bortskämda förra året då vi första veckorna var lediga både på måndagar och fredagar och kunde ha dagar med endast två timmar föreläsning... till skillnad från nu då vi har veckorna absolut proppfulla med föreläsningar, inlämningsuppgifter, inlärningsdagböcker, veckoförhör och statistik i stora lass. Klagar absolut inte över utbildningen men mängden arbete kom lite som en chock till en början.

Till andra året ingår även två praktiker (praktik 1 & 2) vilket man haft i baktankarna hela första året, men allting kändes trots allt så långt borta tills vi hade handledarträff denna måndag och plötsligt är allt väääääldigt nära. Nästa veckas onsdag (4.10) kommer jag ha första träffen med min barnklient och barnets föräldrar, där efter väntar 9 terapiträffar. Jag har nog aldrig drömt och tänkt och svettats så mycket inför något som detta. TÄNK! Jag kommer påverka hur min klient lär sig uttala det/de språkljud som hen har svårt med (t.ex. /r/ och /l/) och chansen finns ju att under dessa 10 gånger kommer barnet tillsammans med mig lära sig uttala det. Guud så spännande men också sååå pirrigt!!! Vilket är förståeligt, det är en helt ny situation och ibland känns det som att jag inte kan något, tillika som jag är fullproppad med information. Det kommer nog gå bra och framförallt vara superroligt och lärorikt, är otroligt glad över att vår utbildning har denna möjlighet och att jag får denna chans!

Och vilken tur att jag har så härliga studiekompisar, de gör allting så mycket lättare och roligare! Hör man ett gäng som kommer skrattandes, vet man vilka de är haha! ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som senast passar jag på att uppdatera med några rader text under nattskiftet. Eftersom jag ganska nyligen kom hem från 12 härliga dagar på skribaläger, är alla känslor och minnen från det väldigt färska och tänkte därav skriva några tankar angående det.

Är så glad att jag en gång valde att gå ledarkursen och på det sättet komma in i skribavärlden och träffa alla underbara och framförallt olika människor, varav flera nu står mig väldigt nära hjärtat. På 12 dagar hinner man lära känna en människa ganska så bra, man hinner se de flesta av personens sidor, man hinner få ett hum om hur personen tänker och handlar i olika situationer. Det är en orsak till varför jag älskar det så mycket, man får chansen att lära känna olika sorters människor och vad jag själv upplever är det just på skribaläger man kan vara sig själv till hundra procent, vilket annars kan vara svårt i dagens samhälle. Men här svävar en känsla av lugn och trygghet i atmosfären vilket låter allas personlighet få chansen att stråla eller åtminstone synas. Och då man själv känner att man vågar vara som man är, lär man även känna sig själv bättre och på det sättet utvecklas som person.

Skratt. Det går inte en dag, ja knappt några timmar utan att man drar på smilbanden och/eller skrattar, här tränar man verkligen magmusklerna på bästa möjliga sätt! Humor är så himla viktigt, världen är inte alltid en så humoristisk plats och just därför är det ännu viktigare att använda sig av den och här får den verkligen blomstra haha. En annan sak som är så skönt när det kommer till skribaläger är att man aningen stängs ut. Stängs ut från övriga världen och istället lever i en bubbla med cirka gurka 30 andra människor. Det kan låta lite konstigt, men jag upplever det väldigt skönt, vardagsstressen avtar och man är koncentrerad på just detta just nu.

Allt roligt har även det ett slut och det är alltid lika jobbigt då det åter igen är dags att packa väskan och bege sig tillbaks till vardagen, usch avskyr det. Men det fina och roliga övervinner det tråkiga och jobbiga och som tur fungerar minnet ännu som det ska så man kan tänka tillbaka på alla fina och knäppa stunder haha :).

Kort sagt; sommarens bästa höjdpunkt varenda år med härliga konfirmander och fantastiska ledare, så fint så fint!! <3

Likes

Comments

Klockan är 05:38, natten till midsommarafton. Jag befinner mig för tillfället på nattskifte och räknar sekunderna som är kvar tills jag får fara hem och sova. Jag jobbar som personlig assistent till en pojke med handikapp och jobbet består av tre skift och just nu är det då alltså natten som gäller. Det är inte mycket att göra på natten förutom att hållas vaken, vilket är en utmaning och det händer att ögonen går i kors och huvudet nickar. Nattskiftet börjar alltid klockan 21 på kvällen och slutar klockan 7 följande morgon, så med andra ord är det inte länge kvar nu.

Idag, midsommarafton blir det att ta det lugnt tillsammans med Joel, äta gott och bara mysa. Har nämligen ännu morgontur (7-14) på lördagen och på söndag bär det av på sommarens skribaläger, hääärligt!

Annars mår ni bra förstår jag! Det gör i alla fall jag, så skönt med sommar och en paus från studierna, men ser absolut fram emot hösten då andra året av Logopedistudierna inleds och vi kommer få våra första klienter (!!), ii spännande!

Ha de bäst!

Likes

Comments

Varför tycker flickor/kvinnor att mens är pinsamt? Jag blir nästan små irriterad då jag märker det hos tjejkompisar eller överlag, t.ex. att man sänker röstvolymen vid benämning av mens, det liksom hyschas. Mens är något av det mest naturliga, varför i all världen är de tabu? OCH jaa absolut vi har blivit avsevärt mycket bättre på att tala öppet om mens åtminstone här, men ännu är vi inte riktigt där. Jag blir också irriterad på mig själv då jag blickar tillbaka några år och jag tyckte det var smått pinsamt att köpa bindor eller tamponger och jag undvek att gå till en manlig "kassatant"... Nu vet jag att det inte är mitt fel att jag betedde mig som jag gjorde, det är samhällets fel. Det är verkligen inget att skämmas över, för om allt går som det borde kommer alla livmoderbärare slutligen få mens.

För att inte tala om hur jäkla dyrt det är med bindor, tamponger, trosskydd!?? Jag ler alltid lite då jag ser lappen som står på tjejernas WC i Arken (ÅA), nämligen att det finns bindor och tamponger tillgängligt i ett rum vart man kan fa ifall man är i akut behov och glömt att ta med till skolan, och det fungerar så att tar man t.ex. en tampong skall man nästa gång man har med föra dit en så att korgen med tamponger och bindor helatiden är full. Superbra!! Jag önskar vi hade haft det både i högstadiet och gymnasiet och tycker absolut det borde vara något som finns i varje skola, för ärligt, ingen vill ha tusen lager papper i trosorna som skavar bara för att man glömt bindan hemma och är rädd för att det skall komma igenom byxorna.

När kroppen har mens är den extra skör och det är superviktigt att lyssna på sin kropp och ni som lider av rejäl mensvärk vet hur jävla jobbigt det är att bara finnas för tillfället och för att inte tala om att tvinga upp sig från sängen och dra sig till skolan eller jobbet, för det är ingen vanlig magont, det känns ju som 50 knivar instuckna i livmodern. Så varför tvinga sig iväg över huvudtaget? Man kan jämföra det med vilket annat sjukdomstillstånd som helst, feber/magsjuka osv, inte tvingar man iväg sig till jobb eller skola då nej, ( ja magsjuka smittar, men ni förstår min point :) ). Mensvärk är något som också borde talas mer om, för jag visste t.ex. inte förrän ett tag sedan vad endometrios är, nu skall ni få en kort skolning:

Endometrios är väldigt vanligt bland kvinnor, till och med var TIONDE person som har mens har denna sjukdom. Endometrios betyder att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än inuti livmodern och detta leder ofta till inflammation som kan leda till smärta och ibland t.om. bildas ärrvävnad och sammanväxningar. Så alltså ett vanligt symptom på att man har endometrios är att man har mycket mensvärk i samband med mens, alla har inte besvär av den fastän de har endometrios, men det är ändå viktigt att kolla upp hos gynekolog!

Om ni inte visste det från tidigare, har ni åtminstone lärt er en ny sak idag :)

Det jag vill säga med detta är i varje fall att vi vet allt för lite om vad allt mens innebär.


Slutligen ett tips till alla, tala mer om mens!

Tack för mig!

KÄLLA: 1177 vårdguiden ifall ni vill läsa mera om endometrios.


Likes

Comments

Så länge sedan jag satte mig ner och skrev ett blogginlägg. Det känns nästan lite underligt samtidigt som jag älskar att skriva av mig och uttrycka mig i text. Jag tänkte ifall jag istället för att tvinga fram ett blogginlägg varje dag, kommer skriva då jag känner för det. Som en digital dagbok lite nu och då, som en stresshantering eller bara för att få ner mina tankar svart på vitt.

Jamen det här känns som en bra ide, därav spelar det inte för mig en stor roll ifall någon läser vad jag skriver eller inte, man får gärna läsa om man råkar komma in på min blogg eller så struntar man i det!

Kvinnodagen uppmärksammas 8.3, det vill säga för några dagar sedan. Jag måste ärligt säga att jag är lite tudelad då det kommer till den dagen, vår dag. Kvinnodagen skulle nämligen inte borda existera. Kvinnodagen skulle inte existera om inte vår värld vore så störd. Kvinnodagen skulle inte existera om vår värld hade ett gemensamt motto. Frihet, respekt och jämställdhet.

Då någon säger "Grattis på kvinnodagen" till mig vet jag inte genast vad jag skall svara. Skall jag svara "Tack"? Tack för vad? Tack för att kvinnan nedvärderas, att kvinnan används som sexobjekt. "Tack" för att kvinnan behandlas som skräp, för att kvinnan inte har samma rättigheter som mannen?

Eller så kan man se det från ett annat håll och säga, "Tack" för att jag fick bli en kvinna, "Tack" för alla underbara kvinnor jag har i mitt liv. "Tack" för alla fantastiska kvinnor som finns på denna jord, för alla mödrar, systrar och döttrar.

Så där är mitt dilemma, jag vill säga "tack" för en sak, men tillika blir jag då påmind om varför kvinnodagen existerar. Och jag vill att människor skall bli påminda om att det är ojämställt i vår värld, jag vill att alla kommer ihåg det och är medvetna om det hela tiden. Framförallt vill jag att människor jobbar på det, hyllar kvinnan varje dag, stöder henne, ser upp till henne och gör världen till en bättre plats för alla genom att stöda det rätta. Stå för människans frihet. Stå för rättvisa i världen. Uppskatta. Stå för jämställdhet i alla situationer och hela tiden. Gör ingen narr av varken kvinna eller man (eller andra kön), utan respektera och älska.

Kvinnodagen är inte en dag. Kvinnodagen är alla dagar. Tillsammans med resten av könens.

Jag har ett hel avdelning av tankar angående detta, men här betonades några och jag lyfte fram mitt dilemma då det kommer till Kvinnodagen. Och ja ännu en sak, till männen som grattar oss denna dag. Innan ni säger "grattis", stöd kvinnorna ni har i er närhet, stå upp för er fru, dotter, syster och kompis. Stå upp för kvinnan som blir kallad hora, stå upp för de som blir kränkta och lär era söner, bröder, partner och kompisar hur en människa skall bemötas.

Tack för mig!

Likes

Comments

Det har hänt en del saker sedan jag senast bloggade. I know, jag är usel på att blogga regelbundet och kan förvarna att det blir en paus på två veckor då det blir skribaläger på söndag för min del.

Förra torsdagen passade Verzi och jag på att dra ut till Koupo för att krama om ledarna (de verkade stortrivas på lägret, vilket är huvudsaken!), då vi inte hade möjlighet att närvara på besöksdagen på grund av föreställning.

På fredagen satte vi, några tjejer flera timmar ute på Elins terrass tillsammans med filtar och te. Det satte verkligen perfekt och tycker absolut man skall ta vara på små guldkorn som detta.

På lördagen drog vi med Hajat & Jelka till Råttis på pizzalunch i solskenet och fortsatte sedan med kaffi och glass på gästhamnen. På kvällen åkte jag till bästa Lotta, var vi åt mat, försökte meta (fick EN liten fisk.......), åt lite mera mat och bara tog det launa.


Perfekt veckoslut bakom och en bra avkoppling inför denna veckas föreställningsrush >> fem föreställningar efter varandra (sön-tors), vilket för tillfället innebär tre bakom och två to go. Tillsammans har vi endast TRE föreställningar kvar (!!). Det har varit både tungt och roligt, svettigt och kallt och framför allt kännts som en evighet till sista föreställningen, medan det nu är alldeles för nära.

Jaaa och för att inte glömma, nu har jag äntligen kortare hår vilket är så mycket skönare sommartid!

FÖRE - EFTER, här kan man tydligt se längskillnaden och hur mycket friskare det ser ut nu.

​Var lite ovan i början med hårlängden, men är nog supernöjd!

Likes

Comments

...och nu är hon tillbaka! För ett år sedan då jag var på skribaläger kom Lexi till Koupo för att ge en sista kram innan hon sedan åkte tillbaks till USA. För ett år sedan stod vi på berget och grät eftersom ett år kändes som en evighet. På fredagen kom hon tillbaka "hem" och på lördagen fick jag äntligen krama hårt om henne igen!!

Efter dagsföreställningen på lördagen for jag snabbt hem via och sedan var det grillkväll + Harry´s som gällde, super rolig kväll och så härligt att få umgås med Lexi och alla andra. Lexi stannar här i 2 veckor, så vi har gott om tid att umgås!

Idag är det4th of July så vi hade tänkt grejja nåt ikväll, får se vad vi hittar på!

Ha de bäst!

Likes

Comments

Jag önskade mig en gopro till studentgåva och fick pengar så att jag själv fick köpa de jag ville ha och nu har jag äntligen fått den! Den är verkligen pytteliten, men super behändig och tar både skarpa bilder och videon, dessutom tål den alla väder.

Även idag har det varit en super skön dag, har varit ledig från teatern så kunde göra något annat för engångsskull. Idag passade det bra att ha lite kvalitetstid med Annika då hon far på skriba på söndag. Fick dessutom på köpet pröva min kamera.

Imorgon har vi vår första dagsföreställning och efter det blir det äntligen mys med Lexi som var här på utbyte förra året!! Tänk att ett år redan gått...huhhuh!

​Ha en bra kväll!

Likes

Comments

Igår var det en ganska lugn och skön dag, var ensam hemma så det blev flera promenader med den --icke så välgående hunden--, grillmat (för vad är bättre än grillmat på sommaren??) och föreställning numero dos som gällde. Det finns en myt om att det brukar gå sämst på den andra föreställningen men för mig gick vissa saker nästan bättre än på premiären, vilket kan bero på den chock publiken blir för en då man endast övat med högst en hand full människor som åskådare.

Ifall ni vill köra vegetariskt någondag, i foliet finns potatis blandat med olivolja, vitlök, salt, peppar och lite dill&persilja. Squashen stekte jag tillsammans med olivolja samt salt och peppar, supergott! Dessutom så lyxigt att ha egen odlad sallad i trädgården.

För att fortsätta på temat lagade jag en fräsch och god sallad till lunch idag som innehöll chilikryddade broilerstrimlor, tomat, äppel, gurka, fetaost och salladsblad (hade egentligen tänkt blanda broccoli i salladen, men ville inte använda den efter att jag hittade en mask på den... en nackdel som kan (ska inte) finnas hos ekologiska grönsaker).

Likes

Comments

För cirkagurka 10 veckor sedan hade vi kollationeringen av sommarpjäsen Doris- flickan i läderrock som min kära gudmor har skrivit, sedan dess har tiden bara flugit iväg fastän det emellanåt känts som åratal till premiären. Idag är premiären redan förbi, vår första riktiga föreställning. Det var verkligen så roligt att äntligen få respons i form av bland annat skratt, det känns alltid så mycket roligare att stå på scen då än att bara låtsas att där sitter en hög människor. Dessutom gick det superbra, vilket alltid är en lättnad, min mick samarbetade igen, jag kom ihåg alla danssteg och hade roligt!

Efter premiären drog vi till The Barn var premiärfesten höll hus. Här var det mycket skratt, god mat, flera tal... så härliga typer hela bunten! Klockan 4 traskade Lotta och jag hem och lade oss, och imorgon är det föreställning nr. 2 som gäller.

​Ha en bra dag!

Likes

Comments