Header
View tracker

Just nu ligger jag hemma hos Nat, bredvid henne och Hanna som båda fortfarande sover. I fredags sa jag hejdå till min värdfamilj, för dem här gången. Jag hade fått de att lova att vi inte skulle ha ett stort hejdå och göra det till en grej vilket vi lyckades ganska bra med tills Ava kom igång haha. Ava älskar att göra allting speciellt och hon är verkligen duktig på det. I torsdags åt vi middag tillsammans för sista gången och min värdmamma hade köpt hem cupcakes, så gott, och Ava släckte alla lampor och satte ett ljus i min cupcake och fick hela familjen att sjunga "happy last day to you" med melodin till happy birthday. Det var verkligen så gulligt. Hon ritade också en teckning där hon skrev "we love you" och allas namn. Fick en hel del tårar i ögonen och Ava fick sig en massa kramar och pussar.
Fredagen var ganska normal, förutom att jag åkte för att möta upp Hanna innan middagen som landat i Seattle. Jag fick som sagt säga hejdå till familjen och det var väldigt svårt att säga hejdå till barnen men eftersom jag vet att jag kommer träffa de om bara tre veckor igen så kändes det lite lättare. De har även bokat flygbiljetter till Sverige i sommar så jag kommer (förhoppningsvis) träffa de i Sverige!

I eftermiddag åker vi mot flygplatsen och sen vidare till Hawaii! Har sett fram emot den här dagen så länge så jag kan inte fatta att den faktiskt är här. Behöver jag ens nämna hur taggad jag är? Vi kommer landa på Hawaii ganska sent ikväll och imorgon drar touren vi bokat in oss på igång. Första dagen kommer spenderas med att simma med sköldpaddor och förhoppningsvis också delfiner! Om sex timmar rullar vi mor flygplatsen och jag har inte fattat det än.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Om någon skulle sagt till mig för 5 år sedan att jag skulle ha denna wanderlust och vilja resa överallt utan någon större planering hade jag förmodligen bara skrattat. Jag hade livet planerat och det var ganska straight forward. Nu sitter jag här efter ett år i USA istället och har fortfarande inte fått tankarna kring att faktiskt börja plugga igen. Jag har sagt att jag ska gå tillbaka till skolan när jag känner mig redo och motiverad och just nu känner jag verkligen av den lusten. Jag vet vad jag vill plugga och jag vet att jag kommer trivas så bra med både att plugga och senare jobba som det och jag kommer ha så många möjligheter när jag väl är färdigutbildad. Men just nu är inte motivationen där den borde vara för att jag ska klara mig igenom högskolan på ett bra sätt. Jag vet inte hur det kommer kännas när jag kommer hem men i nuläget så har jag mer planer på att jobbajobbajobba och sedan resa så mycket jag kan innan jag sätter mig i skolbänken igen. I november i år åker jag till Australien i en månad. Haylee bor utanför Sydney och jag kunde inte vara mer taggad på den här resan! Vi (mest Haylee) har redan planerat nästan hela månaden och allt är såå bra. Planen är att jag ska ta dykarcertifikat medan jag är där, och sedan dyka vid the Great Barrier Reef!

Så jag kommer inte börja plugga i år utan väntar förmodligen på kursstarten terminen efter det istället. Men jag måste som sagt hitta motivationen till det först då det inte är någon idé med att börja plugga om jag inte känner att tiden är rätt. Just nu håller jag och Haylee på att prata om att backpacka genom Europa under två månader nästa vår/tidig sommar. Att backpacka genom Europa har varit min dröm ändå som liten då mamma tågluffade genom Europa när hon var i min ålder. Att backpacka Europa är något som jag kommer göra, frågan är bara när tiden är rätt att göra det. Mycket hänger på hur det ser ut med jobb för både mig och Haylee. Sedan måste vi också bestämma oss för om vi båda ska skjuta upp universitet mer för att uppfylla drömmen innan. Som jag känner just nu så är det mest logiskt att göra alla stora/långa resor innan jag börjar plugga då det inte riktigt finns tid under studierna och efteråt vet jag att jag kommer vilja börja jobba direkt. Jag vill känna mig helt bekväm och säker med mitt beslut om när jag ska börja plugga och jag vill känna att det verkligen är rätt för mig och inte något jag bestämmer mig för bara för att det är förväntat av mig. Jag vet att jag borde börja plugga så fort som möjligt men det finns så mycket jag vill se, göra och uppleva innan jag går vidare i livet och börjar plugga. Jag vill inte ångra mig när jag är äldre och undrat vad som hade hänt om jag rest mer eller upplevt mer. Jag vet att jag kommer få den utbildning jag vill ha när jag väl bestämmer mig för det men just nu känns det som ett bättre beslut, som känns rätt för mig, att vänta med studierna tills jag gjort allt jag vill. Jag vill kunna känna att jag stänger ett kapitel och öppnar ett annat när jag börjar plugga igen och det känner jag inte att jag kan göra om jag börjar plugga nu.

Så rörigt inlägg och jag vet inte om någon blev klokare av det här. Fan vad livet ska vara svårt ibland, det blev inte lättare när man blev äldre och fick bestämma saker själv. Jag vet dock att vad jag än bestämmer mig för att göra så kommer det vara rätt beslut och det kommer att vara genomtänkt och sett på från alla håll och vinklar.

Likes

Comments

View tracker

Här var det tyst. Efter så länge borta så gör jag inte så mycket nytt och spännande längre, allt är vardag och jag har byggt upp ett riktigt liv här borta så jag känner inte att jag har så mycket att berätta längre. Av samma anledning känns det som att jag varit här så länge, mycket längre än ett år, men samtidigt känns det som att jag precis kom hit typ förra veckan. Det är så svårt att förklara för det känns helt knäppt med tiden. Meeeen om en vecka åker jag till Hawaii! Om 5 dagar gör jag min sista någonsin som au pair! Just nu känner jag mig bara glad och taggad på att resa innan jag kommer hem. Jag har gjort det här i ett år nu, med alla bra och alla dåliga stunder. Jag har växt otroligt mycket som person och blivit mer självständig som var mitt mål. Jag har kämpat mig igenom vissa dagar och skrattat igenom andra. Jag älskar Ava och Jack med hela mitt hjärta, "all the way to Saturn" som jag och Jack säger, och jag vet att jag kommer sakna de så otroligt mycket när jag kommer hem. För stunden så tänker jag bort det. Just nu blickar jag mot Hawaii, California, Las Vegas och Grand Canyon. Jag fortsätter pricka av platser på min "att se"-lista och jag längtar så mycket tills jag äntligen får sätta mig på planet mot en, om jag får säga det själv, välförtjänt semester. Innan jag kommer hem till Sverige så kommer jag tillsammans med Hanna att åka tillbaka till Seattle i 10 dagar. Jag tror att detta är min räddning och varför jag inte är ledsen över att göra min sista dag på fredag. Jag vet att jag kommer tillbaka och att jag får säga hejdå till alla när jag kommer hem (skrev hem utan att tänka på det, menar såklart hem till Seattle) innan jag åker hem hem (till Sverige). Om en vecka åker jag på semester, att säga hejdå till mitt liv här borta kommer efter det så just nu tänker jag inte på det. 


Likes

Comments

Även om det var ett tag sen det var jul och nyår så vill jag ändå dela med mig av min jul här borta.

23 december åkte vi, kl 6.00, iväg mot Kanada där min värdmammas familj bor. Jag som verkligen inte hanterar morgnar bra kämpade mig upp, satte på mig kläder och satte mig i bilen. När allt var färdigpackat in i bilen och alla var med så vände sig min värdpappa till mig och sa "nu får du ta dig ur morgon-koman ett tag och dubbelkolla så du har ditt pass, visum och alla papper du behöver". De känner mig rätt bra ändå. Hade alla papper med mig, även om kvinnan vid gränsen skrämde slag på mig på väg in i Kanada. Efter en ca 2 timmars bilresa, med stopp för frukost på McDonalds, så kom vi fram till gränsen där hon frågade lite frågor så frågade hon om jag hade med mig mitt I-20 papper då jag behövde det för att komma tillbaka in till USA. Saken är bara den att det kallas inte I-20 om man är au pair, utan DS-2019 så jag fick PANIK då jag såklart inte hade något sådant men efter lite googling insåg jag vad de menade och att jag hade rätt papper med mig.
Sedan åkte vi mot en färja där vi mötte mormorn och morfarn och vi åkte iväg mot en av öarna utanför Vancouver där min värdmammas bror bor och där vi spenderade de närmsta fyra dagarna. Så himla fridfullt på ön, allt var tyst och lugnt och all stress försvann direkt. Vi gjorde inte särskilt mycket där på ön utan umgicks mest, tog promenader med hundarna, vilade och tog det lugnt men det var så himla mysigt och jag trivdes så bra under hela ledigheten. Sen firade vi ju jul också såklart.

På julafton startade jag dagen med att skypa med hela familjen och släkten som firade jul tillsammans där hemma. Jag hade inte känt att jag saknade att vara hemma över julen alls tills att de svarade i skype och alla satt samlade runt bordet efter att ha ätit massa god, svensk julmat. Jag kunde inte ens säga hej direkt då jag fick en klump i halsen och nästan började gråta när jag såg dem, men det tror jag ingen hann märka haha. Var så mysigt att få vara med på ett hörn med alla där hemma som firade jul och jag ser såå mycket fram emot att få fira svensk jul igen nästa år.
På julaftonskvällen åt vi ett smörgåsbord som var lite svenskinspirerat med hemgjorda köttbullar och gravlax. Innan barnen gick och la sig hängde de upp sina julstrumpor och la fram kakor och varmchoklad till Santa Claus. När barnen hade somnat fyllde min värdmamma och mormor allas julstrumpor med massa godis, choklad och små oinslagna julklappar. Alla julklappar lades under julgranen också.

På juldagsmorgonen vaknade jag väldigt tidigt av två väldigt exalterade barn! Det är ändå väldigt mysigt att alla julklappar öppnas på morgonen och alla sitter i pyjamas och bara är. I min julstrumpa fick jag en massa godis och choklad, en stickad mössa, en doftessens, fluffiga strumpor och en handkräm. Sedan delade vi ut alla julklappar och öppnade tillsammans. Jag gav mina värdföräldrar en fotokalander med bilder på barnen, de blev jätteglada och uppskattade den och den sitter uppe nu. Fick dessutom komplimanger för mina bilder av både min värdpappa och min värdmammas bror vilket var riktigt roligt då de båda håller på mycket med foto och morbrorn ska publicera en bok med sina bilder! Barnen älskade julklapparna jag gav dem och tackade mig om och om igen. Senast häromdagen så spelade jag och Jack spelet han fick av mig i julklapp och han tackade mig igen för att jag gav det till honom. Gosedjurs-dinosaurien som jag gav honom har blivit hans favorit och Ava sover alltid med nattlampan i form av ett gosedjur som jag köpte en varsin till dem. Så roligt! Resten av juldagen var väldigt lugn och på kvällen åt vi en traditionell kanadensisk/amerikansk julmiddag, så gott ändå. Turkey, yams, brussels sprouts och mashed potatoes yummm.

På lördagen åkte vi tillbaka till Vancouver där vi skulle spendera en natt. Jag sov hos mormor och morfar medan min värdfamilj sov på hotell. Trivdes så bra med mormorn och morfarn och hade inte tackat nej till en till natt där! Blev så ompysslad. På eftermiddagen på lördagen så åkte vi till Stanley Park där vi gick på Christmas lights och åkte Santa Train. Det var roligt att få uppleva och jag tror nog inte jag kommer se något liknande igen, särskilt inte i Sverige. På söndagen var det dags att åka hem igen och efter många om och men kom vi till slut hem till Seattle igen. Och på tisdagen jobbade vi alla som vanligt igen.

Nyårsafton spenderade jag faktiskt med barnen. Mina värdföräldrar skulle på nyårsfest så jag fick jobba. Det gjorde inte så mycket dock då jag som sagt är minderårig här borta och jag ändå inte hade haft så mycket för mig. Som tack fick jag ett presentkort på Cheesecake Factory vilket var så gulligt av dem! De hade även köpt en en massa snacks och läsk som vi fick äta under kvällen. Haylee kom över efter att Jack hade somnat också så jag fick skåla in det nya året tillsammans med henne, thank you Haylee I know that you're reading this, you made my new years eve.

Och för alla som verkligen inte orkade läsa allt så kommer det massa bilder till er

På juldagsmorgonen tog jag mig ut på en timmes promenad för själv och förutom att nästan gå vilse så träffade jag på två rådjur, vilket var mer en regel än ett undantag när man var ute och gick.

Likes

Comments

Long time no see, som vanligt dessa dagar. Att det är jul om bara några dagar är så konstigt. Dels har jag ingen julkänslan alls då jul här borta verkligen inte är som hemma, och dels för att tiden går så snabbt och jag inte riktigt fattat att det är så nära. Sen Frida flyttade till New York så har jag mest umgåtts med Haylee, från Australien, och Alisha, från England. Så numera har jag inte bara förbättrat min amerikanska här borta utan även min australienska och brittiska. En av de mest givande sakerna med att vara au pair är att man inte bara får lära sig om amerikansk kultur utan även om kulturen från alla andra länder där au pairer kommer ifrån. Har lärt mig så mycket om tysk, mexikansk, australiensisk och brittisk kultur. Nu under juletiderna så har vi pratat mycket om våra traditioner vi har i våra olika hemländer. Våra svenska traditioner låter extremt konstiga när man förklarar dem, "vi sätter på oss vita nattlinnen och tänder ljuskronor i håret/sätter på sig dumstrutar med guldstjärnor på och sjunger sånger". En annan sak vi har diskuterat är hur lite julkänsla det är här borta. Vi trodde alla att julen och alla högtider (thanksgiving, halloween osv) skulle vara jättestora här borta men är överens om att det är större och mer julkänsla hemma. De har väldigt mycket julbelysning överallt men that's about it. Går man i husen eller i affärerna så försvinner julkänslan ganska fort. Det är ingen julmusik i högtalarna, inga adventsljusstakar eller någonting som avslöjar att julen är mindre än en vecka bort. På onsdag åker vi upp till Kanada för att fira jul tillsammans med min värdmammas bror och föräldrar. Det ska vara jättemycket snö där uppe vilket jag är så spänd på, här i Seattle är det fortfarande plusgrader och regnar mest.

Den senaste månaden har jag känt mig ganska nere och haft hemlängtan. Det är så nära att åka hem nu och jag är så redo för det. Jag älskar att vara med barnen så mycket men att bo hos de man jobbar för är ganska svårt emellanåt och jag längtar efter att få bo hemma igen. Sen saknar jag all svensk mat också haha. Men nu har jag bara 47 dagar kvar som au pair och om 49 dagar lyfter vårt plan till Hawaii!

Jag har faktiskt inte gjort så mycket på den sista tiden, tjejgänget jag umgås med träffas ofta på starbucks och spelar phase 10. Helgerna spenderas med det som kommer upp och planeras oftast inte. Igår hängde jag med min värdpappa och barnen upp till bergen och åkte skidor vilket var supermysigt! Vi åkte i ca 4 timmar och jag och Ava åkte tillsammans hela tiden. Hon är redan superduktig och ska gå i skidskola i år igen för fjärde året. Vi åkte upp tillsammans i sittliften och hon tog sig ner helt på egen hand. Var så nervös första gången vi satte oss i liften men hon klarade helt själv.

Likes

Comments

När man måste lämna lilla Sverige och alla dess skönheter bakom sig så tänker man (jag i alla fall) att det är väl inte så mycket man kommer sakna. Men så är det inte riktigt. Såhär långt ifrån så blir man väldigt patriotisk och så fort man ser/hör något svenskt så skriker man för full hals THIS IS SWEDISH. och vet ni vad? Det finns otroligt mycket svenska saker ute i världen. Haylee, som oftast är med när jag i glädjeskrik utbrister något om Sverige, har sagt att hon redan vet mer om Sverige än Australien (hennes hemland) och att hon lär sig mer om Sverige än USA här borta. Igår började vi prata om det igen då de tog upp Sverige i ytterligare en tv-serie vi tittade på, och jag började googla efter svenska saker. Läste upp en lista högt och kom till IKEA och nämnde det bara lite snabbt då "hon redan vet det" men vet ni vad? Efter allt jag och Frida tjatat om IKEA och alla svenska saker, maträtter och godis vi kan köpa där så visste Haylee ändå inte att det var svenskt? "Jag visste att ni köpte svenska saker där men jag visste inte att det var svenskt", hallå??
Andra populära saker som brukar komma upp är; fika, H&M, Absolut Vodka, Avicii, ABBA, Volvo, Pippi Långstrump och, efter gårdagens googling, the Pirate Bay.
Jag har lovat att göra en lista till Haylee över alla svenska saker jag påpekat innan jag åker hem. Jag har dessutom fått henne att ta till sig fika och allt vad fika innebär. Fika är inte bara fika, även om ni kanske tror det. Fika är en kultur och det är det bästa. Det är något av det jag saknar mest här borta, alla fikapauser, fikor tillsammans med vänner och bekanta på stan, spontana och planerade besök som kommer hem till en på fika, morgonfikat, efter-lunchfikat, eftermiddagsfikat och kvällsfikat. Trodde väl aldrig att fika betydde så mycket men det är en av de sakerna jag älskar och saknar mest. 

Nog känner man lite stolthet över att Sverige är den största exportören av musik efter USA och UK, och att Coca Cola-flaskan kommer ifrån Sverige. Att ett sånt litet land ändå har ganska mycket att sätta ut i världen, lilla landet lagom.

Speciellt stolt över denna fantastiska mind map över Gävlemål som cirkulerar runt på sociala medier just nu. Saknar att få prata lite norrländska ibland, umgås man med en göteborgare hela dagarna så blandas dialekterna ihop och vi har skapat vår egna variant.

Likes

Comments