Jag som skulle vara så flitig och skriva blogg så jag skulle komma ihåg min graviditet, så gick det med det..
Jag kommer skriva några inlägg "på raken" som jag vill kunna läsa sen. 😊

Kan börja säga att *peppar,peppar* har jag inte känt av min njure sen en natt efter jag var på akuten, tack och lov!

Men, jag vill berätta om de första riktiga rörelserna.
Jag hade sen en, två veckor tillbaka känt lite grann, som ett fladder i magen. Men inte kunnat skilja på om det var mina konstiga tarmar eller bebis.
Men nu, v. 22 ungefär, var det ingen tvekan när jag låg i soffan eller sängen kändes det tydligt.
Äntligen fick jag känna min lilla bebis, så fantastisk känsla! ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vaknade upp på lördagsnatten vid ungefär 4 av att jag hade så ont i typ ryggen/magen. Jag tänkte att jag kanske hade sträckt mig när jag hade vänt på mig på något konstigt sätt. Så jag försökte lägga mig till rätta på alla vis, gick och la mig på soffan, sträckte ut mig och allt som jag tänkte kunde funka. Men det slutade med att jag bara fick mer och mer ont hela tiden, tillslut outhärdligt. Jag bröt ihop av att det gjorde så ont till slut, vid ungefär halv sex och väckte då Anton och förklarade hur jag kände. Så han ringde nån barnmorska jag fick prata med som tyckte vi skulle ringa 1177 som kunde guida oss till akuten. Så vi ringde dit och de sa bara att vi skulle åka in direkt.
Tur att vi bor nära för jag kunde knappt sitta i bilen påväg ner.

När vi kom in på akuten var det inget folk där så vi fick komma in på typ 5 minuter. Så förklarade jag läget och hon tog blodtryck och blodprov på mig. Sen fick jag ett rum med en säng där vi fick vänta till proverna var klara.
När jag hade legat ner en stund tyckte jag att smärtan avtog så då tänkte jag nästan att vi kanske hade åkt in i onödan..
Men plötsligt kom smärtan tillbaka och jag fick såå ont igen. Tillslut kom en läkare in, efter typ två timmar och sa att proverna var bra i alla fall. Sen satte hon sin knytnäve mot min njure och slog till med den andra handen ovanpå. Aj som faan vad ont det gjorde på den högra sidan!
Så sa hon att jag skulle behöva göra ett ultraljud på njuren.
Sen kom en sköterska in och sa att de skickade upp en förfrågan till röntgen och sen fick jag två alvedon för jag hade så ont nu.
De kunde inte ge mig nåt annat smärtstillande heller för att jag var gravid.

Alvedonen hjälpte tillslut och jag kunde ligga ner och vila lite. Men jag var ju såå hungrig med, vi hade inte ätit sen sju kvällen innan. Så jag bad Anton gå och köpa nånting. Han frågade personalen om jag fick äta, men såklart fick jag inte det eftersom jag skulle göra ultraljudet..

Efter en väntan på ungefär fyra timmar började vi tröttna. Anton stackarn fick ju bara sitta på en stol med. Och jag var så täppt i näsan att jag inte kunde sova heller.
Så Anton gick fram till personalen och skulle fråga vad som hände egentligen. Men han hann inte mer än fram för ens de sa att de hade råkat göra fel och skrivit remiss istället för akutfall. Suck! Men sen tog det kanske bara en kvart så fick jag gå bort till röntgen.

Läkaren gjorde då ultraljud på båda njurarna. Där hon såg en slags fläck på den njuren jag hade ont i. Hon sa att det kan vara vanligt när man är gravid och så förklarade hon nånting som jag inte riktigt förstod. Så frågade jag såklart om det var farligt för barnet, men det trodde hon inte. (Nervös..)
Sen fick vi gå tillbaka till akuten igen för att hon skulle skicka provsvaren dit.
Vänta igen..
Om jag var trött och ännu mer hungrig nu, ja!
Klockan var väl runt tvåtiden nu ungefär.

Efter 45 min tröttnade vi på att vänta och var påväg fram och fråga vad som händer.
Då möter vi en sjuksköterska på vägen som vi frågar. "Oj har dom inte varit hos er?"
Hmm, otur igen..
Så trodde vi ju då att vi bara skulle få samma svar på ultraljudet som läkaren som gjorde det sa. Men nej, nu blev vi uppskickade på gyn för mer utredning.
Tror både Anton och jag ville börja gråta en skvätt då. Fast lika bra att få ordning på det när jag ändå var där.

På gyn kom en sköterska och tog puls och blodtryck på mig och det såg fortfarande bra ut. Sen sa hon att det kommer en läkare, men det är en hel del att göra på förlossningen så det kan ta en stund. Och där ville jag bara bryta ihop och Anton var totalt vansinnig.
Jag försökte hålla modet uppe och tänkte att nu kanske vi kan äta nåt så länge då.
Så jag bad Anton gå ner till Pressbyrån och köpa nåt. Han kom först inte ut ur dörren, sen skulle jag försöka och mötte en sköterska som undrade om hon kunde hjälpa mig med något.
Jag förklarade att vi försökte komma ut så vi kunde köpa något att äta.
"Nej men du får inte äta, vi vet ju inte vad det är
med dig om du behöver opereras eller så."
Andas Amanda, andas!
Jag berättade att vi inte hade ätit sen sju kvällen innan och varit där sen sex på morgonen. Men har du inte fått dropp då, undrade sköterskan då. Nej ingenting!
"Oj då ska jag kolla detta direkt" sa hon då.
Äntligen, tack!!
Sen kom läkaren på typ tio minuter.

Hon förklarade att det var något mer mitt bäcken som var uttöjt till 11-12 cm, men det var ingen fara. Hon hade dom som hade 18 cm och det var ingen fara. Sen tror jag hon sa att det var något med urinledaren och njuren, därför jag hade ont i njuren. Typ att barnet tryckte mot där. Men jag var så trött och hungrig då så jag svarade bara ja på allt. Sen det viktigaste av allt var att det inte var någon fara med barnet i alla fall! ❤ Sen fick jag en smärtstillande medicin (spasmofen) jag kunde hämta ut på Apoteket.
I värsta fall för att avlasta njuren kan man få kateter sa hon, men bara i värsta fall.
Kändes jättekul att höra..

Så nio timmar på akuten en lördag var väl inte riktigt vad vi hade tänk oss, men det gick ju bra tillslut i alla fall. 😊 Lilla hjärtat i min mage, vad det kan hända saker! 😊❤

Likes

Comments

Äntligen dags för rutinultraljudet. Samtidigt som jag var så nervös att jag fick hjärtklappning och handsvett.
Vi fick en jättebra barnmorska som förklarade hela tiden vad vi såg och vad hon gjorde.
Tack och lov såg allting bra ut och det va en sån skön känsla att få veta! ❤
Vi (eller Anton mest) ville inte veta kön så det får bli en överraskning.
H*n vägde 225g, lilla hjärtat! ❤
Barnmorskan flyttade fram en dag, så 9 juli är det beräknat nu. Alltså redan halvvägs ungefär, helt ofattbart vad tiden går fort nu helt plötsligt. 😊

Lilla magen. ☺

Likes

Comments

Bara 12 dagar kvar till rutinultraljudet. Längtar ihjäl mig! Vill bara se våran lilla krabat och hoppas att allting ser bra ut. ❤

Igår kände jag första rörelserna. När jag hade gått och lagt mig, precis släckt lampan och lagt mig till ro på höger sida kände jag något!
Mina tarmar är ju lite konstiga (IBS) så det brukar röra sig i min mage, även när jag inte är gravid då. 😄 Men den här känslan var annorlunda. På höger sidan kändes det som det fladdrade ungefär och det höll på en liten stund också. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka, lilla hjärtat! ❤ Hoppas det fortsätter såhär och att jag snart får känna mer också. 😊

Jag har även börjat fundera mer och mer på förlossningen. Självklart är jag livrädd, men jag har ändå börjat få ett lugn. Jag längtar på något konstigt sätt, att jag förhoppningsvis ska få föda ut ett barn, det är så sjukt häftigt ändå och jag känner mig taggad liksom. Sen kommer säkert den här känslan ändra sig på vägen, men just nu känns det väldigt bra i alla fall! 😊

Snart halvvägs alltså, jösses! ☺
Magen har inte växt så mycket, men jag är ganska glad för det och hoppas att det fortsätter så jag kan jobba så länge som möjligt, utan att bli för tung och osmidig. Men vi får se, det kanske säger "pang" en dag så blir jag superstor. 😄

Likes

Comments

Oj nu går plötsligt tiden väldigt fort, bara två och en halv vecka sen är vi halvvägs, helt sjukt! 😃
Jag har även börjat må lite bättre nu, mår inte lika illa så jag kan äta bättre och inte lika trött heller, det känns väldigt skönt!
Dock kan jag får väldigt ont typ i mellangärdet ibland, men jag har läst på lite och jag tror det är min IBS som krånglar.. Jag får kolla med barnmorskan nästa gång om det inte blir värre så jag få ringa eller åka in innan.

Vi har fått datum för stora ultraljudet också 13 februari är det dags. Och jag är redan ganska nervös, men ska bli så skönt och se hur det går där inne. Hoppas verkligen att det ser bra ut! 🙈

Vänder och vrider mig mycket när jag sover och jag har fått för mig att det inte är så bra för barnet, så jag är lite nervös för det med..
Pjuh, det är mycket man inte vet när det är första barnet och graviditeten alltså!

Igår var Johanna och jag och kollade barnvagn på babyproffsen. Mamma och pappa är så snälla och har lovat att köpa den till oss. 😍
Jag tror nästan jag har bestämt mig vilken det blir, en grå Britax smile 2. Den kändes smidig och bra finesser och inte för stor och klumpig. Snygg också förstås. ☺

Lite har det börjat landa att Anton och jag ska bli föräldrar, att vi ska ha en egen liten snart (om allt fortsätter gå bra då förstås)! 😍 Fast ändå fortfarande svårt att greppa.
Magen är fortfarande liten så det är nog därför man inte förstår heller. ☺

Likes

Comments

Idag var det äntligen eller ja med skräckblandad förtjusning egentligen, dags för oss att göra KUB-testet.
Igår kollade vi på en film på 1177 om fosterdiagnostik som vi blivit rekommenderade att se av barnmorskan.
Och den skrämde upp mig ganska rejält, de gav exempel på olika fall där det inte hade gått så bra på ultraljudet.
Innan filmen hade jag en känsla som ändå sa att det går nog bra, men sen efter filmen kände jag att det här går inte..
Nu är det ju ett ultraljud till v.18-20, så detta är ju inte garanterat heller.
Men jag har inte sovit så gott inatt kan jag säga och var väldigt nervös på förmiddagen.
Klockan 13.00 blev vi inkallade av "Eva", jag fick lägga mig på britsen och dra ner byxorna.
Hon la på sån där "kräm" på magen och drog igång direkt.
Hon berättade att hon skulle mäta olika saker på barnet. Första sekunderna såg jag ingenting på skärmen, så jag hann tänka, "nej det är ingenting där inne", men så plötsligt dök det upp en liten figur.
Alltså den här känslan, jag låg och log som ett fån hela tiden och Anton med (trodde dock innan att jag skulle börja lipa). Så häftigt, det bor faktiskt nån liten där inne på riktigt!
8 juli blev beräknat bf, istället för 5, som appen räknat ut, då är det 40 fulla veckor sa hon.
Men det stod 13+0 på bilderna så jag vet inte hur det räknas riktigt.
Det var i alla fall låg risk på allting och det kändes så himla skönt och lättande när hon sa det!
Vi fick se när den drack och den sprattlade, rörde på sig höjde armarna, det va så häftigt alltså. Även urin syntes tillslut, så då vet man att en njure fungerar i alla fall som hon sa. Så liten men redan så utvecklad!
Den ville mest ligga på sidan, så hon hade lite svårt att mäta nackspalten på den, men tillslut efter ca 20 minuter fick hon några bra bilder. ❤
Så nu har vi bestämt att vi ska berätta det för våra närmaste som vi inte har berättat det för än. Får se när vi lägger ut det på sociala medier, om vi nu ska göra det. Svårt beslut det där. På ett sätt vill jag lägga ut det där snart, så
"vi" får berätta det och folk inte får reda på det av andra. Men fortfarande lite tidigt kanske.. Vi får fundera helt enkelt. ☺


Nästa gång blir det stora ultraljudet v.18-20, där kommer kallelse på posten så vi vet inte när det blir än riktigt.

Likes

Comments

Just det, ska försöka skriva lite här med, tiden flyger förbi.. Jag är nu inne i slutet på vecka 11 och idag var det dags för inskrivning hos barnmorskan.
Jag fick börja med att göra kissprov (aldrig gjort innan), det kändes så konstigt att kissa i ett glas, haha.
Sen tog vi blodprov i fingret, kollade blodtryck och allt såg bra ut där.
Så gick vi (Anton va också med idag) in i barnmorskans rum och pratade om pappret jag hade fyllt i om sjukdomar i familjen och liknande. Allt såg bra ut där också.
Vi pratade om mitt illamående också och hon erbjöd att be läkare skriva ut tabletter mot det, men jag känner att jag vill vänta till v.14 i alla fall och hoppas det går över av sig själv innan jag börjar krångla med massa tabletter..
Tillsist var det dags för stick i armen, vilket jag har fasat för då jag typ höll på att svimma sist jag gjorde det.. Men jag kollade bort när hon satte i nålen, sen gick det bra faktiskt som tur va. 😊
Om det var något så ska hon ringa, till exempel att jag har väldigt lågt järnvärde.

Så nu är det bara 16 dagar kvar till kuben, längtar så jag håller på att spricka!! 😊
Tror att efter det, om det går bra, kan det bli mer verkligt.
Det är pyttelite mer hårt längst ner på magen, än vanligt, men det är ju långt ifrån att det syns än, fast jag inbillar mig att jag ser lite. ☺️

Likes

Comments

Jodå magsjukan hittade mig också. Fast jag blev smittad av jobbet, inte av Anton. I fredags va 8 av 15 barn hemma med magsjukan. Jag fick torka två spyor, så det hade varit mer konstigt om jag inte hade fått det. 😝 Idag, måndag, har jag fortfarande inte repat mig riktigt. Jag spydde bara i fredag kväll och från andra hållet en gång på lördagen. Men magen vill inte repa sig ordentligt, så jag mår illa, har ont och har svårt att äta fortfarande.. Jag är hemma imorgon också och hoppas det rättar till sig ordentligt då, trött på det här illamåendet. 😬 Jag ringde barnmorskan på morgonen också och kollade i fall jag behövde oroa mig, men hon sa att fostret får i sig det den behöver såhär tidigt, så dricka va det viktigaste nu och vila ordentligt så jag blir pigg.
Det är mycket att tänka på, fast på ett positivt sätt såklart. 😊
Längtar till nästa barnmorskebesöket och KUBen! ❤️

Likes

Comments

Då går vi in i vecka 8 idag, tiden går såå sakta, fast ändå lite fort.
I tisdags och igår mådde jag så himla illa, svårt att veta om det är bebis eller om jag också fick en släng av magsjukan.. Vi får se om det fortsätter eller inte, så kan jag ju räkna ut vad det är. 😬
Jag berättade för Lotta och Laleh (mina närmsta kollegor) igår också.
Jag har funderat länge på när jag ska berätta för dem. Sen igår va Lotta D där och jobbade (hon gick i pension i somras) och hon frågade hur det gick med huset "eller är det nåt annat också?" sa hon sen och då kunde jag inte hålla mig så då berättade jag för henne. Sen sa jag att jag inte berättat för de andra, men hon sa att det kan vara bra att göra det, i fall det händer något. Så då gjorde jag det och de blev jätteglada också. ☺️

Likes

Comments

Igår va första besöket på barnmorskemottagningen.
Ett så kallat hälsosamtal.
Barnmorskan, Therese, pratade om kost, motion och sånt. (Det mesta hade jag redan läst, men ändå bra påminnelse.)
Och jag kunde ställa lite frågor som jag oroat mig för. ☺️
Sen bokade vi in ett möte för inskrivning (13 december) och ett för KUB-testet (29 december) och hoppas allt går bra fram tills dess.
Nu känns det lite mer verkligt när jag har varit på mottagningen, men fortfarande har jag inte fattat det helt.
Anton skulle följt med också, men han fick magsjukan stackarn.
Men jag bokade de andra tiderna så att han kan följa med då, jag vill ju såklart att han ska följa med så att han får höra och se allt också.
Vi fick en bok att läsa i alla fall och en film vi ska kolla på på 1177, om KUB-testet.

Likes

Comments