View tracker

Jodå magsjukan hittade mig också. Fast jag blev smittad av jobbet, inte av Anton. I fredags va 8 av 15 barn hemma med magsjukan. Jag fick torka två spyor, så det hade varit mer konstigt om jag inte hade fått det. 😝 Idag, måndag, har jag fortfarande inte repat mig riktigt. Jag spydde bara i fredag kväll och från andra hållet en gång på lördagen. Men magen vill inte repa sig ordentligt, så jag mår illa, har ont och har svårt att äta fortfarande.. Jag är hemma imorgon också och hoppas det rättar till sig ordentligt då, trött på det här illamåendet. 😬 Jag ringde barnmorskan på morgonen också och kollade i fall jag behövde oroa mig, men hon sa att fostret får i sig det den behöver såhär tidigt, så dricka va det viktigaste nu och vila ordentligt så jag blir pigg.
Det är mycket att tänka på, fast på ett positivt sätt såklart. 😊
Längtar till nästa barnmorskebesöket och KUBen! ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Då går vi in i vecka 8 idag, tiden går såå sakta, fast ändå lite fort.
I tisdags och igår mådde jag så himla illa, svårt att veta om det är bebis eller om jag också fick en släng av magsjukan.. Vi får se om det fortsätter eller inte, så kan jag ju räkna ut vad det är. 😬
Jag berättade för Lotta och Laleh (mina närmsta kollegor) igår också.
Jag har funderat länge på när jag ska berätta för dem. Sen igår va Lotta D där och jobbade (hon gick i pension i somras) och hon frågade hur det gick med huset "eller är det nåt annat också?" sa hon sen och då kunde jag inte hålla mig så då berättade jag för henne. Sen sa jag att jag inte berättat för de andra, men hon sa att det kan vara bra att göra det, i fall det händer något. Så då gjorde jag det och de blev jätteglada också. ☺️

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Igår va första besöket på barnmorskemottagningen.
Ett så kallat hälsosamtal.
Barnmorskan, Therese, pratade om kost, motion och sånt. (Det mesta hade jag redan läst, men ändå bra påminnelse.)
Och jag kunde ställa lite frågor som jag oroat mig för. ☺️
Sen bokade vi in ett möte för inskrivning (13 december) och ett för KUB-testet (29 december) och hoppas allt går bra fram tills dess.
Nu känns det lite mer verkligt när jag har varit på mottagningen, men fortfarande har jag inte fattat det helt.
Anton skulle följt med också, men han fick magsjukan stackarn.
Men jag bokade de andra tiderna så att han kan följa med då, jag vill ju såklart att han ska följa med så att han får höra och se allt också.
Vi fick en bok att läsa i alla fall och en film vi ska kolla på på 1177, om KUB-testet.

  • 0 readers

Likes

Comments

Imorgon går vi in i vecka 7, bara 5 veckor av den osäkraste tiden kvar.. Puh, vilken pärs det här är för mitt tålamod! Det är så många delmål och nervöshet för allting. Men det kanske inte är så konstigt när det sker en sånhär stor förändring i ens liv. Första delmålet är i alla fall tisdag och första besöket hos barnmorskan. Sen blir det v.12 typ när det är dags för KUB test som jag tänker att vi ska göra och hoppas på att allt se bra ut! (Och att jag först och främst kommer så långt, nojjig...) Så att vi sedan kan berätta för alla (förhoppningsvis), jag har varit så nära att berätta på jobbet, eftersom jag mår lite konstigt ibland. Men om det inte blir värre, så ska jag försöka hålla mig tills vi har gjort KUBen.
Lyssnar på podd om graviditet, väldigt intressant och det känns bra att lyssna på erfarna personer, än att bara söka på Google. 😄
Fattar ärligt talat fortfarande inte att detta är sant, samtidigt som det typ är det enda som fyller mitt huvud varenda dag. 😊

Likes

Comments

Idag berättade vi för våra närmaste.
Först min mamma och pappa. Jag var så nervös innan, vet inte varför egentligen. Så när jag hade berättat släppte det och jag, känslomänniska som jag är, började lipa igen och mamma lite också. De blev såklart glada och lite chockade med tror jag.
Sen berättade vi för Antons mamma och pappa, de blev också glada.
Jag hade även velat träffa min syster och berätta men hon var inte hemma, så jag ringde faktiskt henne och berättade det och hon blev också glad förstås. Som sagt, det är tidigt, men vi ville ändå berätta för de närmaste och det kändes som ett bra beslut. 😊
Jag har märkt att jag känner mig väldigt trött också och aptiten är fortfarande lite sådär med. Spännande ändå, tycker jag att se vad som händer med kroppen.
Längtar till första barnmorskebesöket!

  • 0 readers

Likes

Comments

Idag är det min födelsedag, 26 år. Jag hade nästan glömt bort att jag fyller år mitt i allt som hände i veckan, allt annat blev så oviktigt liksom. Men jag har blivit ordentligt firad med hotellfrukost på Lagerlunden, blommor och en eltandborste (som jag hade önskat mig). Han är för fin, min Anton! ❤️ Ikväll kommer Sandra, Sofie, Fidde och Glenn och vi ska ner på 4 krogar och äta, sen en sväng på stan. Såklart alkoholfritt och rökfritt för mig, känns helkonstigt men så bra förstås, hihi.

Nu har det gått några dagar sen beskedet, men det snurrar fortfarande i huvudet och det är fortfarande väldigt overkligt. Jag har fortfarande ont som mensvärk en del, Sofie sa att det är livmodern som växer så det är därför det gör ont.
Jag ringde barnmorskemottagningen i fredags och fick en tid tisdagen den 15 november. Ska bli så skönt att gå dit och få svar på massa frågor och då tror jag det kommer bli lite mer verkligt också. Jag vet att det fortfarande är tidigt och att mycket kan hända, men samtidigt kan man inte hålla på att oroa sig hela tiden (även om jag gör det också), man måste njuta också! 😊

Imorgon ska vi till Lammhult och diskutera om vårt förhoppningsvis blivande hus. Mycket spännande som händer just nu. ☺️

Likes

Comments

Tisdagen den första november och mensen lyste fortfarande med sin frånvaro. Fredagen innan 27 oktober var den väntad, men hade fortfarande inte kommit. Jag hade haft en molande känsla i magen, som mensvärk under en tid, men jag tänkte att det kunde kanske va så eftersom det inte var så längesen jag slutade med mina p-piller. (8 augusti)
Fast jag hade ändå börjat få en tanke om att jag kanske kan vara gravid ändå där på söndagen när mensen fortfarande inte dykt upp. Fast det kändes tidigt efter bara två månader utan p-piller. Det kanske är en cysta som gör att det krånglar. Många tankar.. Jag beställde ändå ett graviditetstest.
Samma tisdag var jag uppe på Grand Samarkand och fikade med Sandra och Sofie. Tjejer ni vet, pratar om allt. ;) Så när de frågade kunde jag inte hålla mig, jag litar på dessa tjejer till 100% och jag kände att jag behövde prata med någon om det. De övertygade mig tillslut att gå och köpa ett graviditetstest på Apoteket och göra direkt (då de jag hade beställt fortfarande inte hade kommit). Jag skulle på spinning på kvällen med Cazandra, men jag hade tid på mig, så jag tänkte att jag hinner göra det innan jag åker. Kunde liksom inte tänka på annat.. Jag läste nog bruksanvisningen 5 gånger och pulsen var väldigt hög innan jag tog mod till mig och gjorde testet. 5 minuter(!) som det skulle ta innan testet var helt hundra klart, jag har aldrig varit med om så långa minuter. Och det kändes som att mitt hjärta skulle pumpa ur kroppen. Jag fixade och donade här hemma under tiden, försökte sysselsätta mig.
Efter 4 minuter tittade jag på testet, för jag vågade inte kolla innan. Herregud det är två streck!! Fast det ena är lite svagare. Eller visst skulle det va två streck? Jag kunde knappt tänka klart. Jo, två streck skulle det ju va.
Jag kan inte med ord beskriva den här känslan, men den var helt överväldigande, något jag aldrig hade känt förut! Jag ringde till Anton när jag hade samlat mig lite. "Jag tror jag är gravid." sa jag och sen kom tårarna, av lycka med samtidigt av nervositet. Jag kunde inte fatta att jag var gravid, jag trodde inte på det. Anton mest bara fnissade, han var också chockad, men också glad såklart. Vi pratade en lång stund och han kunde också lugna ner mig en del.
Jag lovade att ringa tillbaka till Sandra och Sofie när jag hade tagit testet, men de var upptagna just vid den tiden. Så jag åkte på spinning först, dock hade jag missat tiden mitt i allt, så det blev bara 20 min cykel för mig själv, med en miljoner tankar i huvudet. Men det kanske var lika bra, jag hade förmodligen inte kunnat koncentrera mig ordentligt ändå.
Sandra och Sofie ringde till mig när de var påväg hem från Växjö sen och jag skickade ett kort på mitt test och Sofie visste hur det skulle se ut och det stämde. Mina fina tjejer, vad glad jag är att jag har er! ❤️ Peppade mig och vi pratade länge om allting. Sofie förklarade att man börjar räkna från senaste mensens första dag, jösses då är jag ju i vecka 5 redan i så fall!

Jag kunde fortfarande inte tro på detta. På onsdagen den andra november kom de andra testen jag hade beställt (Clearblue), så jag tänkte att jag provar ett till för säkerhets skull. 4 minuters väntan och pulsen var hög igen. Jodå, det stod "gravid" och 2-3 vilket betyder v 5-6. Nu måste det ju va sant. Även om jag fortfarande inte kan förstå det.

Jag har sen haft en hel del "mensvärk" under dagarna och lite mindre aptit.
Jag vill helst berätta för hela världen om det här just nu, men det är ju fortfarande så skört, så jag får nog vänta lite till om allt går som det ska.
Jag är gravid, med barn, ett litet foster växer inom mig. Det här är en sån sjuk och underbar känsla på samma gång!

Likes

Comments