Allmänt

Men. Hallåååå eller (säger jag stolt som den äkta göteborgare jag vill vara är). Alltså vad sjukt det känns att det var 1,5 år sedan jag skrev här sist? Jag kommer ihåg för några år sedan, när bloggen typ var mitt liv och jag spenderade flera timmar om dagen på att optimera den och skriva så många och bra inlägg som möjligt. Det fanns en fascination inom mig, en fascination inför skrivande och allt som kommer med det. Och den höll ett tag, men när det hade gått några månader blev allt mer rutinmässigt och tråkigt och tvångsmässigt. Det kändes som att jag var tvungen att publicera inlägg, trots att jag inte hade mer än typ 90 läsare som mest :/ nu i efterhand förstår jag att det inte gjorde så himla mycket för världen att vara borta ett tag! För se på mig, jag har ju som sagt knappt tänkt på den här bloggen på 1,5 år och jag har inte dött. Tvärtom, jag har levt. Och gjort massor av roliga och tråkiga saker OCHH hör och häpna insett ett par saker om livet och mig själv. Några av sakerna jag insett kommer att bifogas i en lista nedan:

1. jag har börjat gilla bananer som inte är gröna utan typ lite mogna, wow

2. jag tycker inte om att börja listor med stor bokstav

3. gymnasiet var (och är) mer tids- och energikrävande än jag trodde

4. jag älskar känslan av att meditera

5. jag har en känsla av att jag alltid har rätt och ser det vanligen som en självklarhet

6. jag är fortfarande agnostiker men mer åt ateist-hållet fast ändå inte fast äaeh nu får jag ge mig

7. jag har jättesvårt att verkligen hänge mig åt något och hålla kvar vid det länge. Detta har visat sig i crushar, intressen, musik (förutom lana del rey, hon är typ det enda undantaget) arbeten osv osv osv. Jag är så himla explosiv inombords och får en jättestark känsla för något/någon en kort stund som jag tror ska hålla på för evigt, men en timme, dag eller månad senare fattar jag inte hur det kunde vara så och har kommit ur den "världen" helt

8. jag har typ panik inför studenten men mest för det som kommer efteråt

9. jag ser det som en självklarhet att inte berätta om mitt inre, inte nödvändigtvis för att jag tycker det är pinsamt eller nåt men jag har det som ett invant beteende som jag försöker förändra (för det är lite jobbigt ibland och det ska inte kännas helt världsomvälvande att berätta om att man känner sig stressad eller har haft ett ostadigt humör den senaste tiden).

10. jag vill ha ett förhållande men är samtidigt rädd för vad det innebär och är rädd att bli begränsad (där har vi det där med att hänge sig igen) + tycker att de allra flesta är för irriterande/tråkiga för att bli tillsammans med

11. jag är jäääätteintresserad av anatomi och hur hjärnan fungerar. Har läst flera böcker om det och kommer nog att fortsätta läsa tills det sprutar information ur öronen på mig.

Jaja, jag skulle kunna skriva på den där listan hur länge som helst. Men lite mer om skrivande: under den här perioden av mitt mystiska, eller faktiskt inte så mystiska, försvinnande från bloggis så har jag stundtals fått impulser med lust att skriva. De har dock försvunnit ganska snabbt. Men fascinationen finns kvar, det gör den verkligen. Det är en känsla som inte riktigt går att förklara, en välbekant men ny och uppslukande men vardaglig känsla... fattar inte hur det kan vara så jävla intressant med sammansättningar av bokstäver men det är det tydligen. Det har massor med pannloben och amygdala och en jävla massa hjärnstrukturer att göra.

Förresten, såhär ser jag ut idag! Jaa, just idag faktiskt.

En sjuk grej som jag lärde mig idag när jag lyssnade på Anders Hansens bok Hjärnstark, var att hjärnan består av maaaaaasssor med kopplingar asså du kan inte ens förstå hur många kopplingar typ. Och varje dag görs det skitmånga nya kopplingar och vissa hjärnstrukturer förstärks medan andra försvagas och görs mindre smidiga. Detta händer på grund av tankar, händelser, syn- och hörselintryck - ja typ allt man är med om varje dag. Och summan av kardemumman är att vår hjärna förändras varje dag! Så... jag är inte samma person som jag var igår. Inte riktigt i alla fall. Det här fick mig motiverad att göra och tänka bra saker, för jag kan, och kommer troligtvis att, förändras för alltid av mina tankar och handlingar.

En annan sak jag lärde mig fast från den tidigare nämnda författarens sommarprat i P3, var att människor inte är gjorda för att vara lyckliga hela tiden utan evolutionärt sett så är ju målet att överleva och föra generna vidare. Hela vårt beteende styrs av detta. Så ha inte sån press på att vara så jävla glada hela tiden!!! Men livet ska vara som Helix, en riktigt rolig och lagom lång bergochdalbana. Så man kan ju försöka ibland i alla fall.


Ha det bra, hå hå ja ja

Gillar

Kommentarer

Fotografier

I onsdags berättade jag ju att våren var här, och att vi hade fotat massor av våriga grejer på fotolektionen. De bilderna var rosa, ljusa och klara. Men nu tänkte jag posta några bilder som inte fick följa med den gången, och som jag valde att redigera i en annan stil.

Jag är nämligen ett stort fan av vintage-foton; även om de är tagna med en skarp och icke-brusig kamera så gillar jag att redigera dem så att de ser lite slitna och gamla ut. Det finns en skönhet i det, bara man gör det på rätt sätt!

Visst hade det här kunnat vara Örebro på typ 60-talet? Om man bortser från bussen då, förstås.

Gillar

Kommentarer

Fotografier

Jag har försökt lära mig lite italienska på Duolingo, och därför bestämde jag mig för att döpa detta inlägg till just "våren är här" på italienska.

Idag kom i alla fall våren till Örebro; den mest optimistiska och hoppfulla årstiden som finns, tror jag. Det var mulet, blåsigt och kallt men det blev bra bilder. En liten side-note är att foton faktiskt ofta kan upplevas som bättre när det är molnigt ute, eftersom det blir mjukare och kallare (naturligare) ljus då. När det är stark sol framhävs kontraster och så kanske man inte alltid vill ha det; det beror naturligtvis helt på vilken känsla man vill skapa. Vi har fotolektion ungefär tre timmar på onsdagsförmiddagar, och vi blev till slut mer eller mindre tvungna (hehe) att gå in på H&M ett tag. Det var som väntat varmare där inne. Och vi hittade några olika bodymists med skimmer i som luktade jättekemiskt och starkt.

på denna bild är min fina vän Hanna som jag hoppas är okej med att jag lägger ut den här bilden. ett kort på nån som tar kort är väl lite kul tyckte jag hihi

Jag känner mig så blessed som går på en sådan fin skola som Karro! Bästa skolan verkligen. Trevliga människor, fin skola, det ligger centralt - men så måste ju grädden på moset ändå vara att det finns sådana här fina träd ute. Jag blev så glad imorse när jag såg att körbärsblommorna verkligen hade slagit ut.

Gul må vara min favoritfärg men ack så vackra är rosa blommor på våren

Gillar

Kommentarer