View tracker

Idag målar jag målar från hjärtat, precis som allt annat jag gör. Tänk inte för mycket, sa han innan han åkte. Här sitter jag idag och jag tänker på tok för mycket, jag tänker på allt som kanske inte spelar någon roll men kanske spelar roll. Jag tänker på du och jag och jag tänker på jag idag och jag om en dag. Allt handlar om livet men livet handlar inte om någonting, det blir precis det vi gör det till och vi kan göra det till vad vi vill. Det handlar om ingenting, det handlar om allting, det handlar precis om vad vi vill.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett av mina stora delmål var definitivt Lofoten, och min mest minnesrika kväll spenderades på Haukland. Resan dit var något av det finaste jag någonsin skådat, vyerna började i takt med att jag kom allt längre norrut att slå mig med häpnad. Så fruktansvärt stort, mäktigt, tyst och ensamt. Väl framme vid Haukland, helt utan förväntningar möttes jag av den vitaste, mjukaste sandstrand jag någonsin skådat samt ett hav kristallklart och turkost. För första gången på flera dagar sken solen, och för första gången på flera dagar kände jag ett lugn svepa genom mig. Jag stod med fötterna i Atlanten, framför mig hade jag ingenting annat än oändlighet, bakom mig reste sig höga berg mot skyn . I just den stund, kände jag så mycket positiv energi strömma genom min kropp, jag kände att jag har hela världen under mina fötter, och jag kände att jag kan att jag kan göra precis vad jag vill.

Likes

Comments

View tracker

Ett par dagar efter sølen befann jag mig i ett landskap som kunde varit direkt plockat ur filmen Into The Wild. Jag är inte säker på, om jag någonsin, någon gång innan sett något så vackert. Jag hade varit ute i fyra dygn vid det här laget, och jag började att tvivla. Kanske var det inte mig själv jag tvivlade på, jag tror snarare att det var vad jag höll på med. Jag bodde i min bil, jag var 75 mil från vad jag brukade kalla hem, jag var ensam. Jag var någonstans i Norge, inte helt säker på vart jag var, eller vart jag var påväg.

Likes

Comments

Eftersom det redan var kväll när jag kom fram till parkeringen, ungefär sju kilometer ifrån den lilla fjällsjö som fanns i dalen, vid foten, till två av de högre topparna spenderade jag natten där. På morgonen vaknade jag tidigt, åt frukost i morgonsolen, och gav mig sedan av när klockan slog åtta.  Några kilometer in längs stigen som tog mig över fjällen gick jag ikapp en kille från israel, som slagit sig ned för att äta frukost vid en liten sjö. Eftersom även han tänkt bestiga toppen, tog vi sällskap. Efter ett par timmar nådde vi dalen med den lilla fjällsjön med ett vatten alldeles kristallklart. Killen från israel tittade upp för den branta slänten, och talade om för mig att han inte trodde att han skulle klara det, att han borde vända om och gå hem. Det kanske låter underligt, men jag hörde en gång en blomma viska "se målet, nå målet". Se målet, nå målet, uppmanade jag killen från israel. Tydligen var det precis vad han behövde höra just då, vi nådde toppen tillsammans ytterligare en och en halv timma senare. Det blev en dag av en mil och sjuhundra höjdmeter upp, en mil och sjuhundra höjdmeter ned. Förmodligen de flesta höjdmeter på längst sträcka jag gått på en dag än så länge under mina tjugoett år. Mina fötter gjorde ont, men oj vad det var värt det!

Likes

Comments

De här fjälltopparna, norska rendalssølen, ser jag på långt håll från familjens sommarstuga. Jag bestämde mig en dag i juli, när jag stod på toppen av støtfjllet en timmas promenad från vår stuga, att jag skulle upp på den högsta toppen. På håll ser jag fjällen med de stora bergmassiven, från toppen såg jag allt så långt ögonen kunde nå, jag var över allt i min åsyn, högre än bergen. Känslan av att stå där uppe, 1700 meter över havet, var storslagen. 


Likes

Comments