View tracker

​... Som vi fick se vårt älskade lilla Kianbus på en skärm för första gången, under ett rutinultraljud. Man blir verkligen känslosam av att se tillbaka på den dagen. Under inskrivningen hos barnmorskan fick det lilla livet inom mig det beräknade födelsedatumet 160209, men under rutinultraljudet kom det att ändras till 160223, d.v.s. att vi flyttades tillbaka med cirka två veckor. Att vara "tillbaka" i vecka 17, när man trodde att man var i vecka 19 var jobbigt, men jag hade mina aningar. Det som fick mig att tro att jag kan inte riktigt var ändå in i vecka 19 var att jag började må SÅ dåligt under morgnarna cirka fyra veckor innan RUL. Jag började kräkas och få blodtrycksfall, inte varje morgon men flera gånger i veckan under några veckors tid. Jag tyckte det var konstigt att illamåendet kom så pass sent då jag läst mig till att det var som vanligast de första tolv veckorna. 

​Vi valde att ​inte kolla könet. Jag ville gärna, men min käre sambo ville att det skulle vara en överraskning så jag fick ge med mig. Så här i efterhand ångrar jag inte det. Det var så spännande att inte veta. Kommer aldrig glömma ögonblicket när barnmorskan inne på förlossningen vänder Kian om och jag och Fredrik får se att det är EN POJKE vi fått! Magiskt var det <3 Jag hade hört och läst innan om att vissa upplever det lättare att skaffa en anknytning till barnet man bär om man vet kön. Jag upplevde det inte så. En liten komisk grej är att jag någonstans inom mig alltid vetat att OM jag får barn så kommer mitt första att bli en pojke. Efter RUL frågade jag mamma vad hon trodde att det var och hon svarade " - vill du verkligen veta vad jag tror?" och så svarade hon en flicka när jag sa att jag gärna ville veta. Efter det började jag tro att det var en flicka jag bar. Mammor har alltid rätt, tänkte jag. HAHA. 

Jag kommer aldrig att glömma ögonblicket när vi fick se vårat lilla busfrö på skärmen för första gången. JAG BAR VERKLIGEN ETT BARN. Jag gjorde verkligen det! Graviditetstesten var faktiskt sanna (jag tog tre stycknen på raken hehe) OCH illamåendet var inte inbillning. Min mage som växte berodde på att ett litet liv växte där inne, inte på grund av uppblåsthet. Ja, jag hade svårt att verkligen ta in att ​vi​ väntade barn innan jag fick se det under ultraljudet. Vilken lycka det var. Tre dagar senare, en lördagsmorgon, kände jag det första "fladdret" i magen. Den första rörelsen. Det var också lycka det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

... sedan jag bloggade senast men dagarna har rusat förbi. Förra lördagen åkte jag, Kian och pappa till min älskade farmor. Precis som vanligt rullade vi därifrån i matkoma, haha. I veckan som varit har jag och Kian bland annat även hunnit med att besöka min mormor två gånger, gått barnvagnspromenader runt Lida med fyra andra mammisar, haft mammaträff med fina mammor till grannar och igår kom Kians farmor på besök. Jag har sagt det förr, men säger det igen... FINNS DET NÅGON STOPPKNAPP? <3<3 

Likes

Comments

View tracker

"Några bilder från igår. Det var Fredriks lediga fredag och solen sken så vi passade på att gå ut till lekparken så att Kian fick gunga. Jag hade med mig en kopp med té och bara njöt av att få vara med mina killar. Därefter gick vi hemåt och dukade upp denna gofrulle. Perfekt start på dagen, och vår tredagarshelg!

Efter frukosten satte Fredrik igång med att sätta upp taklister, så jag och Kian myste i soffan. Denna lilla kille älskar att stå lutad mot soffan så här och försöka nå allt som ligger på fönsterbrädan. Denna gång lyckades han, mot sin mammas stora förvåning, att greppa tag ett stadigt grepp om hortensian. Deras armar är längre än man tror... Hihi.

Likes

Comments

Lite nytt till vårat Kianbus. Dem båda två adidas seten ovan finns redan i Kians garderob, i hans nuvarande storlek. Men när det fanns ett par kvar av varje, i storlek 80, kunde jag inte låta bli att slå till med tanke på att dem var på rea. Hade USA i tankarna när jag slog till på t-shirten och shortsen. Förhoppningsvis passar storlek 80 i februari när vi reser iväg, men det kan ju vara på håret. Annars får det vara mysplagg inomhus. Replaytröjan är en present från Kians morfar. Hur snygg? Dessutom så mjuk och gosig inuti <3 

Likes

Comments

​Första september, välkommen hösten. Tänk att jag nu fått uppleva min första sommar som mamma, vad häftigt! Även om vi renoverat hemma hela sommaren så har vi haft många mysiga dagar ihop iallafall. Det finaste med hela sommaren har varit att se hur Fredrik och Kians band till varandra har stärks något enormt i och med att Fredrik varit hemma med oss i hela åtta veckor. Häromdagen ringde Fredrik Facetime till oss på sin rast och Kian sken upp som en sol när han fick se sin pappa på skärmen. Han log non stop i flera minuter, det spratt i kroppen på honom och han jollrade mot mobilen, Det var så fint <3 

Dock välkomnar jag hösten med öppna armar. Ska bli så mysigt att få spendera den hemma med Kian. Vi har haft en mysig första höstdag iallafall. På eftermiddagen kom mina bröder och Ida hit för fotografering och fika. Min storebrors tjej Ida är certifierad inredare och homestagingkonsult och har hjälpt oss att få dit den sista touchen för att få vårat vardagsrum att kännas mysigt och ombonat. Och SOM vi är nöjda! Ida tog lite efterbilder idag och som tack för hjälpen fick hon rosbuketten ovan. Kvällen spenderades sedan med min lillebror som stannade kvar lite längre. Kvällsmat och tända ljus framför TV:en, precis så som en höstdag mitt i veckan ska spenderas. 

Likes

Comments

Kläder från Minirodini och Zara samt sneakers från Nike som har fått flyttat in i Kians höstgarderob. Höstkläder är ju det absolut roligaste att köpa. Och att klä sitt barn i. Finns ju så galet mycket fint i butikerna för tillfället, svårt att inte gå bananas. Men vad hände med sommaren egentligen? Swiiiiiiish sa det, så var det plötsligt 31 augusti, sommarens sista dag och som den har gått i ett. På förmiddagen kokade jag i ordning barnmat till Kian i form av hans favoriträtt innehållande kyckling, couscous, kokta morötter och lime som jag mixar ihop. Hann även med att koka blåbärspuré vilket han också är alldeles tokig i. Runt lunch hann vi med lite lekparkshäng. med Moa och Malin och deras två små gullisar Collin och Lennon. Så kul att vi alla bor på samma gata och att samtliga är födda i december, januari och februari. Därefter tog vi oss till Ellen, käkade sen lunch och gick sedan en promenad. Lilla Hilda var med, men blev lite trött på vägen. Det löste vi så här:

Haha, en mycket nöjd liten hund som fick åka snålskjuts... Kvällen har sedan spenderats hemma hos mamma och pappa framför idol. Mys!

Likes

Comments

Dem senaste dagarna har Kian vaknat upp två-tre gånger/natten för att att amma (vanligtvis brukar han enbart vakna upp en gång), men inatt sov han hela natten till sin mammas stora glädje. Tänk vad lite extra sömn gör för humöret. När Kian var en och en halv månad började han sova hela nätter med undantag för en amningspaus och när han var runt tre månader (om jag inte minns fel) började han sova hela nätter. Kommer ihåg hur jag vaknade upp flera gånger om nätterna under den perioden för att se så att han andades. Dock är han åter till att vakna upp för att amma om nätterna. Det är dock rätt så (läs väldigt) mysigt eftersom jag då får flytta över honom från sin säng till våran säng då vi ligger i den och ammar tills vi båda somnar om. Att sedan vakna upp av att någon ligger och drar en i näsan, kinden eller munnen är ju det bästa som finns. 

Efter lite familje-morgon-mys tog jag en promenad med Kian i vagnen och köpte mat samt lite nya blommor som fick liva upp i vardagsrummet. Hur fina?!?! När vi kom hem tog Fredrik Kian medan jag lagade mat och kort därefter åkte Fredrik till jobbet. Måste bara dela med mig av dagens mysigaste stund. Jag hade precis gjort i ordning en kopp med kaffe och la ner Kian i sängen och skulle klä på honom då vi skulle ut och gunga lite i lekparken. Dock börjar han gno med sin nalle i ansiktet, tröttheten var ett faktum och kort därefter sov han. När han sedan vaknade tittade han upp på mig och la till det där leendet (se bilden nedan). Gaaahhh, lika underbart varje gång dem vaknar upp med ett leende på läpparna. Det når ända in i själen.

Likes

Comments

Sedan vår älskade lilla Kian för första gången mötte världens ljus. Och i skrivande stund nästan exakt på minuten. Mycket har hunnit hända under detta halvår som bestått av så obeskrivligt mycket kärlek. Tiden har verkligen bara sprungit förbi och ibland önskar jag att det fanns en stoppknapp. Startade därför denna blogg för att ha en plats att kunna spara och samla på. Kul att kunna blicka tillbaka och se vad vi gjort under Kians första tid i livet samt följa hans utveckling.
/Amanda

Likes

Comments