Kl 2 inatt kom jag hem från akutmottagningen här i Motala, 6h satt jag där och vi vet egentligen fortfarande inte vad de är för fel, vad det är som orsakar smärtan i mitt bröst...

Jag hade ont hela dagen igår men jag skulle banne mig rida ut i skogen på Triss tillsammans med Malin & Konvalj. En skrittrunda som jag trodde skulle bli min absolut sista ritt, jag hade så ont efteråt så ni kan inte ens tänka er...
Kunde inte mocka, skakade av smärta & kunde inte gå.
Gick sådär när jag skulle försöka köra hem bilen till mamma så hon kunde skjutsa hem Malin.

Ringde vårdcentralen när jag kom hem, inte mycket hjälp där.
Ringde senare på kvällen till 1177, som bad mig åka in direkt.
Kl 19.49 klickade vi ut en kölapp.

Sedan va de 6h av väntan blandat med 3olika provtagningar för olika saker men inget gav resultat.
Läkaren sa att han hade varit orolig för en propp på lungan eller att lungan kollapsat men de såg bra ut. Så nu misstänker han att jag har en inflammation i lungsäcken.

Han har skrivit ut recept på värktabletter som jag fick hos dom, som har funkar hela natten.

Så ser de ut nu, men de blir ingen ansträngning alls nu. Ingen ridning, inga långa promenader men jag ska nog iallafall lyckas hänga i stallet iaf 😉

Christoffer tyckte om sängen på rummet jag fick 😉

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Min kropp säger upp sig, det känns som om mitt högra bröst håller på att slitas bort. Jag har aldrig upplevt en sådan smärta förut, min mensvärk innan p-staven va brutal men de går inte att jämföra med hur ont jag har nu..

Det började i torsdags förmiddag, då hade jag inte alls lika ont men de kändes att de va nått. Oroade mig inte så mycket för detta, tänkte att det nog hade med & göra att jag va så nervös och stressad inför helgen. Vilket det säkert va, för jag har inte känt av de efter i fredags.

Har även under helgen haft ont i höger axeln, det har gjort ont men har ändå kunnat leva liksom. Igår, måndag, gjorde de betydligt mycket ondare men jag jobbade klart mitt pass & åkte hem.
På kvällen kom min bröstsmärta tillbaka och värktabletterna tar inte.
Jag kan inte ta några djupa andetag, jag kan inte vända mig om och i vissa positioner känns det som jag tappat både arm o bröst.. haha..

Frågan är om detta också är någon form av nervositet och stress? Men jag är inte nervös eller stressad, nu har jag en ledig vecka med mycket kul och bra saker på gång....

Kanske borde ringa läkare under dagen??

Likes

Comments

Jag känner att jag behöver förklara mig. Jag känner att det är en del som undrar. Jag känner också att det finns en del som inte förstår. Men jag vill att ni ska förstå.

Ni som har känt mig ett tag vet att jag har ett väldigt instabilt psyke, alltså verkligen väldigt instabilt.
Förut har det bara varit att jag haft stunder där jag gråtit, hyperventilerat och sökt mig undan. Nu är det lite mer än så.

Jag vet att jag inte är den enda människan på denna jord som har problem med psyket, och jag ser upp till alla de som lyckas ta sig ur sina problem eller iallafall kan kontrollera dem.

Ett exempel på när mitt mående ställer till de är när jag blir så fruktansvärt arg och bara ser svart. Det behöver inte vara att någon har gjort nått, de bara kommer.
I dessa stunder kan jag inte ens fejka ett leende, jag kan inte ens försöka anstränga mig att vara glad och trevlig. Detta är inget som folk sagt till mig, utan de är precis vad jag känner. Jag känner att jag inte kan bemöta folk på ett trevligt sätt, jag kan inte ens försöka anstränga mig för att göra de.

Pågrund av att jag känner såhär så blir det att jag kanske inte alltid följer med tex Christoffer till hans familj på middag eller följer med vänner ut. Det är inte för att jag inte vill träffa någon, det är för att jag inte vill var otrevlig. Sen kan man diskutera om de inte är ganska otrevligt att inte dyka upp tillsammans med sin pojkvän hos hans föräldrar, jo de tycker jag faktiskt. Men Christoffer vet varför de blir så och vill han tala om de för dem eller hitta på en annan anledning så ör de upp till honom. Men jag anser att jag gör allt folk en tjänst genom att stanna hemma än att sitta där och inte ens kunna le, inte vilja svara på frågor, inte vilja äta. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Det finns så mycket saker jag skulle vilja skriva om, precis exakt som jag känner men de är inte lätt och det kommer verkligen bli mycket att läsa. Men jag måste bara säga de att jag tycker det är svårt att känna sig behövd när man lever som jag gör just nu.

Och då menar jag inte att jag har de dåligt, för det har jag verkligen inte. Men jag syftar på att jag inte har något socialt. Jag jobbar väldigt lite, 1-3 gånger i veckan i princip, jag umgås knappt med någon utan jag sitter mest i lägenheten hela dagarna om jag inte är ute med Zid eller är i stallet.

Djuren ger mig så mycket, men känner jag att jag vill prata med någon och få råd så finns det ingen att vända sig till.

Så jag måste erkänna de att jag känner mig väldigt ensam, jag må vara överkänslig också så jag gråter en hel del både på dagarna och massorna på kvällarna. Igårkväll va en sån typisk kväll där humöret är kaos och tankarna på helt fel saker, tårarna sprutade i timmar men min älskade lilla Zid vek inte från min sida i sängen, han torkade mina tårar och så somnade vi tillsammans..❤️


Inget lätt inlägg att formulera men förhoppningsvis ni som undrar förstår något av detta.

Likes

Comments

Längesedan, men här sitter jag. Framför brasan hemma hos mamma och pappa och kollar på när snön faller ner utanför fönstret.

Jag är fortfarande frusen sedan imorse när jag släppte ut hästarna & klippte Triss igen.
Måste samla mig och åka dit snart igen, men just nu trivs jag alldeles för bra framför brasan ❤️

Får elda på ordentligt så de fortfarande är varmt när jag kommer hem, då ska jag krypa ner under täcket meden film tills Christoffer kommer hit ❤️

Likes

Comments

Efter att ha haft en dipp i både humör och mående ett tag så fick jag äntligen lite bra energi idag, så himla skönt.
Och idag var det faktiskt min älskade fux-pojk som gav mig nått bra.

Har faktiskt inte gjort något med honom på ett tag, då jag inte har haft bra humör i stallet och inte känt att jag vill vara där.

Men idag var jag själv i stallet, hade bra humör och Triss är en sådan häst som måste röra på sig att må bra, han klarar inte av att bara stå så det blev ett longerpass över bommar.

Sist jag longerade så totalvägrade han att gå framåt, och det gick absolut inte att få honom i vänster varv.
Men idag först gjorde jag små ledövningar för att se att han va med mig sen lite longering på bommar och i slutet lite studshoppning - jäääätte duktig kille❤️❤️

Hoppas på fler bra pass, så det finns någon positiv energi även i stallet.

Likes

Comments

Nu sitter jag här i lägenheten ensam med Zid, för tredje gången denna helg.
Men inte ska jag väl klaga, det är jag själv som satt mig i denna sits, det är jag själv som valt att skicka iväg Christoffer utan mig.

Ska jag vara helt uppriktig så har jag inte en aning om vad som har hänt, det har varit så mycket runt omkring mig som inte har varit bra och det är väldigt svårt att förklara vad eller varför. Men jag har varit rätt instabil psykiskt ett tag, så som jag kan bli lite till och från och har varit under många många år, men jag upplever att det blivit värre sen jag satte in min p-stav. Vad ska jag göra mer än att lära mig att hantera det och leva med de?

På det här så har det varit lite olika saker som jag reagerat fruktansvärt starkt på, saker som jag i min "vanliga" värld egentligen inte alls hade tagit så hårt på.
Lets start from scratch - Jag som person skulle nog kunna uppfattas som rätt stark och en väldigt ärlig människa, faktiskt för ärlig. Jag brukar faktiskt få höra att jag alltid säger som jag tycker, visar när nått år fel osvosv men mina kära vänner, to be honest with you - det ska mycket till för att de där sakerna ska hända kan jag lova er.
Jag är ingen stark människa från grunden, och har aldrig varit. Jag har bara blivit stöttad och puschad av rätt folk under en lång period.

Idagsläget så är jag inte heller en stark person, men jag är inte lika lätt att knäcka.
Men det är faktiskt såhär, det är min svaga personlighet som gör mig så fruktansvärt stark i vissa situationer, vilket kan bli både bra och mindre bra för mig.
Iochmed att jag faktiskt är en svag individ så vill jag gärna inte uttrycka mig, tala om att jag känner mig sårad, tala om att någon gjort fel alt någon annan illa m.m, för jag (tro det eller ej) vill inte såra någon annan, vilket det kan verka som när jag väl kommer till min gräns, då bägaren svämmar över.
Då menar jag alltså att jag gått och samlat på mig så mycket känslor att jag inte längre kan ta mer. Det är då jag blir den här tjejen som säger exakt vad jag tycker om exakt allt och alla. And at that second, jag skiter fullständigt i om personen jag pratar med blir sårad. Jag är helt enkelt alldeles för förbannad när det gått så långt och då blir allt katastrof.


På senare tid nu har de skett lite jobbigare saker på 2 veckor, där det handlat om rätt så nära vänner till mig. Och där har det varit precis som jag skrev över, det har hänt saker efter saker efter saker men jag har inte sagt något om det tills min bägare svämmar över och jag uttrycker mig - and guess who suddenly hurts all of the other people, jo men såklart Amanda Viktoria Karlström, det är ju fruktansvärt konstigt att jag ska kunna ta & ta & ta & ta men när min käft för en gångs skull vill tala om saker - då har jag gjort fel.

För att kunna avsluta detta inlägg så måste jag säga att jag egentligen inte tycker att jag gjort något fel, bara att det jag skulle sagt från början kommer fram senare och tillsammans med ett kanske liiiite för högt temperament.
Men för att göra alla en tjänst så har jag faktiskt inte träffat någon på hela helgen, jag har suttit här i lägenheten med hunden, sagt åt Christoffer att umgås med sina vänner utan mig, för jag vill faktiskt inte umgås med någon. Inte ens mina egna vänner, jag känner mig så sviken av alla i princip just nu och då mår jag bäst att bara umgås med min familj så lång tid som jag behöver och sen kunna ta det vidare därifrån. jag behöver finna ro bland alla dessa hormoner och fucked up männsikor.


Tack för mig.

Likes

Comments

Hallå halå, nu är jag tillbaka såhär på kvällkvisten.
Från och med idag ska jag och Christoffer börja äta lite bättre mat än vad vi brukar, ta tag i våra liv och framför allt våra kroppar.
Sluta äta ute för de mesta, börja äta när vi väl är hemma och sen faktiskt röra på oss. lättare sagt än gjort...

Men eftersom vi börjar idag, måndag, så har jag gjort det första kvällsmålet hos mamma och pappa. Pitabröd med någon "grön"-blandning.

Hur lätt somhelst och hur gott somhelst!! Jag tänkte skriva hur jag gjort och visa bilder, alltså ni kan ej tro mig hur gott det är.

1 äpple
1 röd paprika
1 gurka
cirka 2,5 dl créme fraiche
1 förpackning Pärsons strimlade skinka
Kryddat med salladskrydda efter smak

Skär ner allt i små bitar, blanda tillsammans med créme fraiche och salladskrydda, värm pitabrödet - vips klart!

Ni förstår inte hur smidigt!!! Och woooooooow så gott😍

Likes

Comments

Godmorgon, eller godförmiddag världen. Hoppas allt är väldigt väldigt bra med er !! Med mig är det bara bra, sitter hemma hos mina föräldrar och äter lite brunch ( avokadomacka utan avokado ;) ).
Det är bara jag och Zid är hemma här. Mamma jobbar, pappa jobbar, nått syskon är i skolan, ett annat är på älgjakt och Christoffer är också och tjänar pengar. Bara lilla jag som är ledig, och jag jobbar väldigt lite denna månad... Måste hitta något mer att försörja mig med..

Varför sitter jag hemma hos mina föräldrar när jag ändå är ensam här? Jo, det är faktiskt så att jag och mamma har utsläppen i stallet varje vardag och då hjälper jag hemma två morgnar i veckan och då är det smidigare om jag sover här. Och eftersom jag ska sova här i natt också, så är jag kvar här hela dagen😜

Har inga jätte stora planer för idag, söka lite jobba, ska åka till stallet ( kanske filma lite 😏 ) och bara invänta min familj för mys ❤

Likes

Comments

Dag 2 av vecka 39 - riktigt höstväder utanför.

Grey's Anatomy på tvn, sovande valp i knät & en sovande mamma i soffan bredvid.
Senare sen bär det av till Linköping tillsammans med mina coola vänner Robert & Anton, hoppas på några timmar med mycket skratt och ha tankarna någon annanstans.

Denna vecka kommer bara bli bättre 🌸

Likes

Comments

God förmiddag världen, idag är det fredagen den 29 september. Mindre än 3 månader kvar till julafton❤ Exakt 86 dagar kvar, hur mysigt är inte det??? Längtar så himla mycket.
Ledigt, bara mysa med familj och vänner, förhoppningsvis mycket snö och bara leva i nuet. Jag blir helt varm i hjärtat när jag skriver detta 😍

Just nu sitter jag med en nyduschad Zid i knät framför datorn, vi ska efter detta ut på en lite längre promenad tror jag det blir. Igår påbörjade vi inlärning av sitt på kommando. Har trälat länge men fick lite nya tips igår av min kompis Bella och nu funkar det mycket bättre, så det är bara att fortsätta träna på och även lära in fler saker.
Zid är i en perfekt ålder att lära sig nu. Han lyssnar mycket mycket mer än vad han gjort innan och därför så är han nu också mer mottaglig för vad jag har att säga, eller be honom om. Spännande tider .

Nu har jag varit ledig i nästan två veckor från jobbet, det har varit himla skönt. Men jag tycker tiden har gått så himla fort ändå, men imorgon är det dags att komma tillbaka igen. Dock en mjukstart på 4h bara, men de blir nog fullt upp ändå. Ryktas om att Gallerian ska ha lite festligheter imorgon så det blir nog att göra för oss om det kommer tillräckligt mycket folk.
Christoffer jobba samma tider som mig imorgon, vilket är toppen. Vi både kommer upp ur sängen, vi kan umgås hela eftermiddagen och kvällen. Kan behövas, Vi har knappt träffat varandra nu på några dagar. Han har jobbat och jag har varit ute och roat mig med kompisar när de slutat jobbat osv - vi har i princip bara sovit ihop.
Men de är ju skönt det också, att va i från varandra lite.

Ha en super fin dag i höstvädret, nu blir de promenad för min del🐶🍃🍁🍂




Likes

Comments