​Nu ni har magen tagit form ordentligt och det märks på många sätt. Bland annat när jag ska gå längre sträckor, ta på mig strumpor och skor eller sätta mig upp efter att ha legat ner. Allt blir en liten kamp. Men det är det så klart värt! Jag har på många sätt varit bortskämd med en väldigt "enkel" graviditet och har inte klagat speciellt mycket, men nu känner jag att jag ändå måste göra det. 
Den här veckan har varit riktigt riktigt tuff. Jag har börjat få ont i ryggen, speciellt om jag farit runt mycket, men det är inte det värsta. Ungefär fem cm under vänster revben har jag haft så fruktansvärt ont. Det går som en öm linje in mot mitten av magen. Så fort jag suttit/gått/stått för länge kommer smärtan. Det känns som när man har sträckt en muskel ni vet, det liksom bränner, och så är det som att någon tar tag i muskeln och drar lite i den hela tiden när jag rör mig. Jag pratade med min barnmorska om detta och hon sa att det troligtvis är muskeln som blivit överansträngd och det är inte så konstigt när jag tänker efter. Bebisen sparkar nämligen alltid extra hårt just där så troligtvis har senor och muskler blivit uttöjda vilket skapar smärtan. Men jag hoppas verkligen att det går över. Någon annan som varit med om någonting liknande? 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I lördags åkte jag och Pontus iväg på förmiddagen för att göra lite ärenden på stan. Det var inget konstigt med det. Pontus tyckte vi skulle köpa en ny blomma till vårt kök som precis blivit klart och jag tyckte det var en bra idé. Vad jag inte visste var att lägenheten i samma stund som vi åkte fylldes av mina fantastiska vänner som pyntade den från topp till tå med allt som har med Baby Shower att göra. När jag sedan vred nyckeln i låset och öppnade dörren stod de där i hallen. Mina fina fina vänner som åkt många många tiotals mil för MIN skull. Jag kunde inte tro att det var sant, men det var det. Behöver jag säga att tårarna rann?

Ovan ser ni hela gänget. Så mycket kärlek. Varenda kotte där betyder oerhört mycket för mig. De hade planerat det här ända sedan augusti. Och det märktes för oj vad de lyckades bra. Vi proppade i oss så mycket mat och fika att jag tror min mage tog en "nio-månaders-form" på en gång.

De vet hur mycket jag älskar att leka och spela så vi gjorde både ett babyquiz, "vem kommer...", gissa bajset (som luktade och smakade oerhört gott), gissa barnmaten (som smakade mindre gott) och gissa barnet. Den sista leken gick ut på att gissa vem av oss som var på vilken bebisbild.
Att alla bara var samlade under ett och samma tak var självklart en present nog. Men de hade även fixat massa fina saker till den lilla i magen. De här tofflorna är nog de gulligaste jag sett i hela mitt liv!
Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer. Jag har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv. Nu är det tisdag, men jag har fortfarande inte kunnat sluta le. Det här kommer jag bära med mig i resten av mitt liv. Allt tack vare världens finaste vänner <3

Likes

Comments

Hej fina ni! :)
I veckans "Gravid vecka för vecka" besvarar jag och Pontus frågor som vi fått gällande vårt förhållande och graviditeten. Vi hann tyvärr inte med alla frågor i videon så jag tänkte att jag svarar på resten skriftligt här på bloggen.

Hur misstänkte du att du var gravid?
Jag och Pontus hade bestämt oss för att försöka skaffa barn så jag slutade därför med p-piller. Med andra ord visste vi att det var möjligt för mig att bli gravid (även om vi inte trodde att det skulle gå så snabbt som det gjorde) så när mensen inte kom köpte jag helt enkelt ett test. Vi fick reda på det redan i vecka sex så jag hade inte hunnit få några direkta gravidtecken förutom den uteblivna mensen.

Vad hände när ni plussade?
Stickan visade ett plus nästan på en gång så det blev ingen nervös och lång väntan. Jag minns att vi stod i köket och bara tittade på varandra helt tysta. Trots att det var planerat blev det ändå en stor chock för oss båda. Eftersom jag hade ätit p-piller i så många år trodde vi att det skulle ta ett tag tills min kropp fungerade "normalt" igen. Det var alltså inga glädjetjut och glädjetårar. Detta berodde inte på att vi INTE var glada. Det var bara så mycket olika känslor och tankar som slog till som en riktig bomb. Nu var det verkligen på riktigt. Vi skulle få barn. Inte sedan. Utan NU. Men när chocken lagt sig blev vi såklart mer och mer glada!

Hur berättade du för Pontus att du var gravid?
Vi köpte testet tillsammans så jag berättade inte för Pontus att jag var gravid utan vi tog emot beskedet samtidigt.

Vad jobbar du med?
Jag har en egen firma där jag främst jobbar som podcastkreatör (driver podden "Mordpodden") och frilansjournalist. Utöver det föreläser jag även om Mordpoddens resa och jag har gjort en del konferencierjobb. I våras undervisade jag även i radio på universitetet.

Har du och Pontus några syskon?
Jag har en lillebror som är 18 år. Pontus har två småsystrar. En som är 13 år och en som är fyra.

Hur många barn drömmer ni om?
Jag gissar att det här en fråga som kommer klarna när vi väl har fått vårt första barn. Men i nuläget tror vi att vi vill ha två barn. Sedan kan man såklart inte knäppa med fingrarna bara. Men vår förhoppning är fler barn i alla fall.

Vad tror du blir den största utmaningen när bebisen kommer?
Just nu känns det som att ALLTING kommer vara en stor utmaning. Eftersom det är första barnet är allt så nytt och främmande. Jag tror och hoppas att det kommer falla sig naturligt när barnet väl är här, men självklart är jag nervös. Jag vill inget hellre än att vara en bra mamma och jag vet att jag kommer göra mitt bästa, men det finns ändå en rädsla för att inte räcka till. Att jag inte ska kunna läsa av barnets signaler eller missa att någonting är fel.

Har ni bestämt namn?
Jajamen! Det finns en video om detta på "Gravid vecka för vecka". Om det blir en pojke kommer han heta Liam (Melvin har vi heller inte släppt). Om det blir en flicka har vi valt namnet Nova. Och barnet kommer få Pontus efternamn Strömqvist.

Vad är ert bästa köp till bebisen?
Det är lite svårt att svara på nu innan barnet är här. Men som jag nämnde i ett tidigare inlägg är jag tokförälskad i boken vi köpt som vi ska fylla i om barnets första år.

Har ni samma smak när det kommer till inredning?
Ja tack och lov! Vi har faktiskt aldrig varit oense gällande inredning och nu är lägenheten precis som vi vill ha den.

Har ni körkort båda två? Hur gamla var ni när ni tog det?
Ja det har vi. Vi tog det när vi var 18 år gamla.

Hade ni en sparkassa till allt som har med graviditeten/bebisen att göra? Var det någonting ni tänkte på innan graviditeten eller tog ni det som det kom?
Vi har inte haft en sparkassa kopplat till graviditeten, men både jag och Pontus hade sparkonton med sparade pengar som vi använt oss av. Och oj hörni vad det behövs! Det är inte billigt att skaffa barn.

Har era kompisar barn? Eller är ni först ut i kompisgänget?
Vi är först ut bland våra närmaste vänner. Och det är faktiskt någonting jag tycker är lite jobbigt. Det ser så underbart ut när vänner umgås tillsammans med sina barn. Ibland kan jag känna mig lite ensam och även fast jag har världens underbaraste vänner som mer än gärna (iaf låtsas) lyssna på mitt bebistjat hade det varit skönt att ha någon att bolla med som går igenom samma sak.

Jag hoppas att ni fick svar på era frågor! Om jag missat någon är det bara att hojta till i kommentarsfältet. Stort tack för era fina frågor!
Kram





































Likes

Comments

Hej på er! :) I veckans klipp berättar jag om saker som förvånat mig med graviditeten so far. Innan jag blev gravid hade jag en bild av hur det skulle vara, men den har inte helt stämt överens med hur det faktiskt är. Ni som är/har varit gravida, vilka saker har förvånat er?

Likes

Comments

Det blev självklart en hel del stora inköp till bebisen i Ullared. Bland annat köpte vi ett Babynest, en badbalja och bäddsett till både vagn och späjsäng. Men mitt absoluta favoritköp från det stora gula varuhuset är trots allt den här boken. Den har med alla kategorier man kan tänkas vilja veta om barnets första år. Varje uppslag bjuder på både överraskningar och hemligheter och har mycket utrymme för egna foton. Jag ÄLSKAR den och bara längtar efter att få fylla den med fina minnen. jag tror att det är lätt att tänka att man kommer minnas alla saker när de väl händer, men att man glömmer bort snabbare än vad man tror. Därför ska den här alltid få stå framme så varje sida verkligen blir ifylld. Nedan följer lite andra blandade inköp:

Varken jag eller Pontus använde napp när vi var små, men alla barn är ju olika så nu har vi köpt några stycken ifall vi får en "napp-bebis".

Om jag ska vara ärlig blev jag faktiskt väldigt besviken på bebisklädesavdelningen. I vanliga butiker brukar det ju finnas en flickavdelning, en pojkavdelning och en babyavdelning. Men i Ullared var till och med babyavdelningen uppdelat i flick och pojk. De låg dessutom på olika ställen. Och i stort sett allt på flickavdelningen var rosa och puttinuttigulligt medan nästan alla kläder på pojk var blåa/gröna med bilmotiv på. Letade halvt ihjäl oss för att ens hitta vita strumpor. Självklart kan det vara jättefint med rosa klänningar och blå biltröjor MEN jag anser att Ullared 2017 borde ha satsat på lite mer könsneutrala kläder.

Här kan ni se vår Ullaredsresa i videoformat. Där visar vi ännu fler saker vi köpte till mini i magen :) Det här blev nog det längsta inlägget hittills, men jag hoppas ni tyckte om det! Säg gärna till om det är någonting annat ni önskar på bloggen. Jag vill självklart göra inlägg som det finns intresse för att läsa. Kram

Likes

Comments

Hej på er! Jag fick frågan häromdagen ifall jag kunde ha en frågestund här på bloggen. och självklart kan jag det! Så länge ni har någonting ni undrar vill säga. Jag och Pontus hade faktiskt tänkt att göra en "fråga-svar-video" på Gravid vecka för vecka snart så jag tänkte att ni gärna får slänga iväg frågor här och så laddar jag upp videon på bloggen när vi svarar på dem. Och de som inte får plats i videon/handlar om någonting annat än graviditeten svarar jag på skriftligt i samma inlägg. Låter det bra? I så fall är det bara att fråga på för glatta livet! Kram på er

Likes

Comments

I torsdags ringde väckarklockan redan vid halv fem. Efter många gäspningar och mumlande i form av "varför gör vi såhär?" så satte vi (Pontus & jag) oss i bilen och åkte till Ullared. Huvudfokuset låg på att pricka av så mycket som möjligt på vår "saker-vi-måste-fixa-till-bebisen-lista" som är väääldigt lång. Vi har pratat så länge om saker vi ska köpa innan mini kommer, men nu är det vecka 31 och vi känner att det får vara slut på snacket och att det är dags att göra verklighet av det vi pratat om. Och tack och lov hittade vi väldigt mycket av det vi behövde. Jag tänkte att jag gör ett separat inlägg om bebissakerna sedan. Här får ni se lite annat som följde med hem som gör hemmet lite trevligare. Ha en fin måndag!

Likes

Comments

Hur har er helg varit? Min har varit så himla mysig. I fredags åkte vi hem till mina föräldrar i Vimmerby. Jag bad dem vara med i nästa veckas Gravid vecka för vecka-video. Tänkte att det kan vara roligt att få ta del av hur det känns att bli mormor och morfar. Att få barnbarn är naturligtvis en väldigt stor grej. "Livets efterrätt" som man brukar säga och det var jättekul att få höra deras tankar kring det.

I lördags besökte vi mitt gamla hem. Astrid Lindgrens Värld. Kan inte beskriva kärleken jag känner till den parken! Jag jobbade som barnskådespelare där under fyra somrar när jag var liten. Hur klyschigt det än må låta så hade jag definitivt inte varit samma person utan den chansen. Jag längtar orimligt mycket tills jag får ta med mina egna barn dit. Och vi fick faktiskt öva oss i helgen. Vi var nämligen barnvakt åt min kusin Arthur. Vilken underbar unge! Jag längtar ju inte mindre efter november nu ;)

På lördagskvällen åkte vi vidare till Hultsfred och gick på en 80-talsfest som anordnades av Pontus pappa. Det var kul att få spöka ut sig, men för min del slutade kvällen redan klockan elva. Kroppen orkar inte så mycket har jag märkt medan den bakar en bebis. Men det gör mig absolut ingenting. Hoppas ni får en fin vecka!

Likes

Comments

Under graviditeten har jag målat upp olika "drömbilder". Små glimtar som jag längtar efter i mitt kommande liv som mamma. Jag vet såklart att mycket av min vardag kommer bestå av bebiskräks, trötthet, skrik och bajsblöjor. Men jag har även mycket mysiga stunder att se fram emot och det är just dem jag målar upp inom mig. En av dem är den här:

Det är morgon. Regnet/snön vräker ner utanför fönstret. Bebisen har vaknat och vi kryper ned i soffan och gosar. Den alldeles rödrosig om kinderna. Mini sitter i mitt knä/ligger i min famn i sin lilla pyjamas. Regnet struntar vi i för inomhus är det varmt. Och vi har ju faktiskt varandra.

Det är en drömbild jag har som jag hoppas ska bli verklighet. Och nu har vi inhandlat två pyjamas som vi bara tyckte var helt underbara. Sedan köpte vi även en björndräkt som bebisen kan ha precis i början. Det är ju trots allt en vinterbebis vi ska ha.

Jag börjar verkligen längta på riktigt nu...





Likes

Comments

Här är den, magen i vecka 29. Det har slagit mig hur mycket fokus som ligger just på magen under en graviditet. Storleken på den framförallt. Men varför ska det spela någon roll över huvud taget? Det som spelar roll är att bebisen där inne mår bra. Men om det är ett stort eller litet "hotell-rum" den bor i är väl egentligen ganska orelevant. Så det här är inte bilder på hur en mage SKA se ut i vecka 29. Det är ett exempel på hur den KAN se ut i vecka 29. Bebisen rör sig och sparkar för fullt och det är det enda viktiga.

Likes

Comments