I början räknade jag veckor. Ja, jag trodde faktiskt vårt förhållande bara skulle hålla i ett par. Det gjorde ju de flesta förhållanden när en var runt 15 bast. Men helt plötsligt blev veckor till månader och månader blev till år. Nu räknar jag halvår. Det känns rimligt på något sätt. Aldrig hade jag väl kunnat ana att det var pappan till mina barn jag satt och delade en energidryck med för 7,5 år sedan. Men det var det. Och ingen är lyckligare än jag för det ❤️

Jag fick frågan här på bloggen om jag och Pontus hade några planer på giftermål. Och det har vi i den bemärkelsen att vi båda gärna vill gifta oss och såklart med varandra. Men vi är inte förlovade än så det ligger några år framåt i tiden. För oss har det alltid varit en självklarhet att skaffa barn innan vi gifter oss, vilket såklart är tokigt om man ska följa ”regelboken”. Vi har helt enkelt drömt om att vara unga föräldrar, medan det på något sätt känns väldigt vuxet att gifta sig. Jag vet inte varför det känns som en vuxnare grej att göra, eftersom ett barn påverkar livet betydligt mer. Men för oss känns den ordningen rätt i alla fall, men jag hoppas verkligen att mitt finger kommer prydas av en ring så småningom. För är det någonting jag är säker på så är det att jag vill dela resten av mitt liv med honom.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Såhär trött kan man vara efter en härlig helg med besök av mormor och morfar. Men man kan säga att den började i PANIK. Jag vaknar till natten till lördag och upptäcker att jag ligger alldeles intill Pontus. I vanliga fall brukar Nova ligga mellan oss så jag blir på en halv sekund alldeles kallsvettig och säger skärrad ”Pontus var är Nova? Var är Nova”. Eller kanske snarare ”PONTUS VAR ÄR NOVA? VAR ÄR NOVA?”. Till svar får jag ”Hon är ju där”. Pontus pekar nere vid våra fötter. ”Du kan väl inte lägga henne där” säger jag och börjar desperat riva i täcket vid fotänden. Ingen Nova. ”Hon är inte här Pontus!!!!” ”Jodå” säger han. Sedan inser vi att hon ligger i sin egen säng. Jag somnar om skitförbannad på att Pontus ens trodde att han lagt ner henne vid våra fötter. På morgonen frågar Pontus om han drömt händelsen eller om det verkligen hände. Vi skrattade sedan åt det hela förmiddagen. Ingen av oss hade alltså varit helt vaken. Snacka om knasig konversation.

Helgen avslutades i alla fall i lugn och ro med goda våfflor. Nu laddar vi upp inför en ny vecka. Imorgon ska jag på återbesök hos barnmorskan. Hoppas allt är lika bra som det känns.

Likes

Comments

Idag började vi dagen med ett gympass. Eller vi och vi, Nova gymmade och jag tittade på. Babygymmet fick vi i julklapp och det blev en favorit på en gång. Tidigare har det varit svårt att lägga ner Nova när hon varit vaken. I 8 fall av 10 har hon nämligen gnällt, men i babygymmet går det finfint. Och hon är väldigt fascinerad av de gulliga figurerna. Gymmet finns på Ikea och kostar bara ett par hundralappar (299 tror jag) så det kan jag verkligen rekommendera.

Vid elva är det även dags för mamman att röra på sig. Vi ska nämligen ta en promenad med en mamma och hennes son från föräldragruppen. Supermysigt! Och från och med idag har jag satt upp ett träningsmål. Under en månads tid (alltså till den 12 februari) ska jag totalt promenera 6 mil. Jag hoppas det ger mig motivation till att ta mig ut med vagnen nästan varje dag. Jag tror nämligen det är bra för både mig och Nova. Vi båda behöver luft och dagsljus och jag behöver röra på mig.

Hoppas ni får en fin dag!
Kram

Likes

Comments

Hej på er! :) Nu har jag bestämt mig för att ge den här bloggen en ärlig chans. Jag har varit urusel på att uppdatera, men det ska det minsann bli ändring på om det finns ett intresse hos er att läsa. Vår lilla gullunge blev två månader i lördags. TVÅ MÅNADER FRÅGETECKEN FRÅGETECKEN UTROPSTECKEN. De har bara sprungit förbi samtidigt som det känns som att hon varit hos oss ett halvår. Och vad hon växer! Det är inte klokt. Det känns som att det händer någonting varje dag och det väcker en ganska stor stress hos mig. Jag vill bevara varje sekund just för att jag vet att den här tiden aldrig kommer tillbaka. Men åååååh vad jag älskar att vara mamma till den här lilla tösen. Och som ni ser har hon börjat bjussa på leenden som verkligen får mammahjärtat att smälta.

Bilden ovan är tagen när Nova bara är ett par dygn gammal, men här ser ni vad hon har vuxit. Helt otroligt. Men hörni om jag nu ska bli mer aktiv här vill jag självklart skriva om saker ni vill läsa. Så berätta gärna det. Mer Mordpodden? Mindre bebis? Bara bebis? Mer vardag?

Likes

Comments

Idag påbörjade vi vårt långdragna men härliga julfirande. Nova är uppenbarligen trött redan...

Jag tror inte att jag har längtar så här mycket efter jul sedan jag var barn. Jag tycker det ska bli så otroligt fantastiskt att tack vare Nova få tillbaka magin som julen innebar när man var liten.

Idag har vi firat jul med Pontus mammas sida och imorgon ska vi vara med min familj. Totalt kommer vi fira jul fyra dagar. Vi har nämligen kommit fram till att det blir mindre stressigt när vi tillbringar heldagar på ett och samma ställe. Hoppas ni får en fantastisk jul!

Likes

Comments

Äntligen har Nova blivit tillräckligt stor för att kunna använda den här fina bärselen vi fått hem i samarbete med Najell. Det verkar som att den fick godkänt av huvudrollsinnehavaren. Hon somnade så fort hon kom i den. Jag tror att vi kommer få stor användning av bärselen. Jag har nämligen insett att det är svårt att få någonting gjort med en bebis som kräver båda ens händer. Men nu kan jag alltså ha henne nära OCH händerna fria. Hur bra är inte det? Kommer uppdatera er om vad jag tycker om detta när jag använt den ett tag.

Hur gulliga små fossingar???

Likes

Comments

Igår inspirerades jag av alla bedårande luciatåg jag fick ta del av på Instagram och kände att jag ville fota Nova i julutstyrsel också. Hon hade en lite grinig dag så det var inte helt enkelt, men till slut fick jag till några bilder som enligt partiska mig är urgulliga.

En aningen stor tomteluva på en aningen trött liten tjej.

Hoppas ni hade en fin lucia!

Likes

Comments

När jag tittar in i de där ögonen känner jag en oerhört stark känsla av att jag vill ge den där lilla människan precis allt. Jag vill att hon ska se tillbaka på sin barndom med ett stort leende på läpparna och en känsla av att hon inte kunde ha haft det bättre. Jag vill att hon ska känna kärleken jag känner för henne. Att hon ska förstå hur mycket hon betyder. Därför finns det också en stark rädsla hos mig. En rädsla för att inte räcka till. Det känns som att vad jag än gör så kommer jag inte vara bra nog. Hon är ju värd det allra bästa. Anledningen till att jag känner att jag inte räcker till beror främst på mitt jobb. Häromdagen hade jag ett riktigt break down. Eftersom Mordpodden är mitt jobb kan jag inte bara ta ledigt från den ett år och sedan förvänta mig att det sedan bara är att fortsätta. På något sätt måste jag få den att överleva och min plan är därför att kombinera jobb med mammalivet. Jag är ju trots allt inte beroende av någon plats och jag kan jobba tider som passar mig (och Nova) så förutsättningarna är alltså goda. MEN nu när Nova är här känner jag att jag verkligen vill tillbringa varenda sekund med henne. Mitt sista avsnitt för säsongen (som publiceras på julafton) är fortfarande inte färdigt. Jag hann inte innan Nova kom eftersom hon kom lite tidigt. Så nu sitter jag varje liten stund jag får för att hinna färdigt, vilket innebär att jag antingen går upp väldigt tidigt på morgonen, anammar varje liten sovstund Nova har (om hon går med på att sova själv, vilket hon inte alltid gör) och på kvällar och helger när Pontus är hemma. När jag inte jobbar känner jag mig otillräcklig och dålig pga. att jag vet att jag borde och när jag jobbar känner jag mig istället som en dålig mamma. Jag får helt enkelt inte pusslet att gå ihop. Hur jag än gör blir det fel. Jag vill verkligen fortsätta driva podden. Den är trots allt min bebis också och någonting som betyder väldigt mycket för mig. Samtidigt vill jag kunna känna mig mammaledig. Jag vill kunna gå en barnvagnspromenad, besöka öppna förskolan eller bara sitta och titta på min dotter utan att behöva bli stressad över att jag inte jobbar. Jag kan helt enkelt inte njuta av mammalivet så mycket som jag skulle önska. Oj oj oj vilket långt inlägg och förmodligen helt osammanhängande. Men var tvungen att bli av med lite tankar. Kram på er!

Likes

Comments

Igår åkte granen upp här i lägenheten. I vissa ögon kanske det är tidigt, men eftersom vi åker hem över jul är det vår enda chans att hinna njuta av den. För visst är det mysigt med julgranar! Och vår har faktiskt en ganska rolig historia bakom sig. Vi köpte den för två år sedan. Jag och Pontus hade pratat om att vi gärna ville ha en gran, men det blev liksom aldrig av att vi fixade en. Men en dag när jag och min bästa vän Emelie satt och tragglade med vår C-uppsats i mitt kök fick vi ett infall. Det vore ganska roligt ändå att åka och köpa en gran och överraska Pontus. Sagt och gjort. Det var precis vad vi gjorde. Och vi ville göra det ordentligt! Så vi gjorde en lista med allt vad man kan tänkas behöva. Och det är rätt mycket saker när man tänker efter. Det är matta, pynt, fot, stjärna mm. Men vi åkte i alla fall iväg och införskaffade alla dessa saker. Tror summan landade på drygt 800 kronor, men vad gör man inte för lite julmys ;) Och jag kan lova att vi hade väääldigt roligt på vägen! Ett fint minne helt enkelt.

Likes

Comments

Idag fyller vår lilla dotter en månad. Vilken grej. På ett sätt har den här månaden bara flugit iväg och det känns som att hon har utvecklats och vuxit så otroligt mycket på den här tiden. Samtidigt känns det som att hon varit en del av vår lilla familj hur länge som helst. Hon är så självklar. Och jag kommer knappt ihåg hur det kändes att vara gravid. Men en sak är säker. Det har varit den bästa månaden i mitt liv.

Idag tog vi en promenad i regnet till barnhälsovården. Det var nämligen dags för ett läkarbesök för Nova. Ungefär samma kontroll som de gör på BB. Doktorn lyssnade på hjärtat, kollade reflexer och tryckte och klämde lite överallt. Men hon klarade som tur var besiktningen. WHIHU!
Nu ser vi fram emot kommande månader. Hoppas inte de springer iväg alltför fort.

Likes

Comments