View tracker

De som håller sina barn med bra hållning??? Hur gör man?? Står som en banan i en säck potatis men meen

Ae fy satan vad svårt det var igår. På kvällen när det faktiskt slog mig att jag skulle lämna dem kändes det så konstigt. Inte hålla och gosa med Erik, inte prata (och till stor del skälla) med Hugo och inte ha kul med My. Även om jag tror att jag kommer att hälsa på så är det fortfarande jobbigt. Och till och med Hugo som inte ens verkat gilla mig sådär supermycket känns tufft att lämna. Hjärtat brast ju lite först när han sa ses sen, sen när vi sa att jag inte skulle vara här imorgon var det som att han inte hörde och sen när han skulle gå uppför trappan och gå och lägga sig sa han "ses imorgo... ses se... Hejdå." Ush.
Alla blev iallafall glada för sina presenter så det blev jag mycket nöjd med! Hugo var nästan gladast av alla, eftersom han är svårimponerad blev jag nästan lite stolt hahah

Nu lär jag förmodligen inte blogga mer, det var mest en sommargrej och när jag varit här. Den kommer vara kvar ifall ifall att jag vill flika in någon dag eller bara kolla tillbaka på mina flummiga inlägg och sådär.
Nu ska jag snart gå hemifrån, typ om en halvtimme(och vet ej vad jag ska göra tills dess). Puss o hej

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jahapp, nu sitter vi här. Sista morgonen med barnen, sista dagen. Äter pannkakor som är lite tjocka pga lathet från min sida(går ju snabbare att göra färre tjocka än massa tunna hehe).. Det är fint väder och faktiskt gör det inget att jag ska jobba idag. De sista dagarna har gått så fruktansvärt långsamt, har nästan räknat ner sekunder. Men idag känner jag inte så, idag är sista dagen och jag ska försöka ta in den så mycket som går.
x

Likes

Comments

View tracker

Så många fel, överallt, så många, för många. En av bristerna är väl att jag ofta säger emot mig själv. "Älska dig själv" samtidigt som jag tittar på mig själv och vill spy, lyssnar på mig själv och vill sy ihop läpparna.

Det är inte bara födelsemärkena på hakan, leverfläcken bredvid bröstet, bristningarna, finnarna, ögonbrynen, magen, kroppen. Det är också otåligheten, känsligheten, ångesten. Att fästa sig för snabbt men få panik när en relation blir för mycket att hantera. Avundsjukan och paranoian, latheten, dömandet. Att ändra åsikt för snabbt. Tvångstankarna. Att prata för högt och snabbt och lägga sig i. Och det känns som jag sabbar för människor och sabbar det mesta. Det är så många fel att jag inte ens förstår alla de som faktiskt älskar mig och vill vara med mig, det känns som jag ljugit på något sätt. Lurat dem till att tro att jag är bättre än jag faktiskt är. Att de kommer inse någon dag och sticka. Får väl vara glad tills dess antar jag. Jag tror jag är rätt dryg ibland. Eller det beror ju på vilken situation. men i många situationer där andra också hade varit dryga fattar jag inte varför det inte är okej när jag gör det. Varför ska jag vara tvungen att acceptera skit?

Jaja jag vet om det där att våra brister gör oss till de vi är. Men jag vill inte vara mina brister. Jag vill inte vara allt det jag hatar med min kropp, jag vill inte vara det jobbiga och dåliga. Jag vill inte vara den som blir ledsen och självdestruktiv så lätt. Jag vill bara vara de bra sidor jag har, glad och (ibland faktiskt) rolig, ambitiös och social och stöttande. Om mina brister gör mig till den jag är kan jag ju inte vara en bra människa. 

Sen försöker jag ju tänka på att man ser sina brister tusen gånger mer än andra gör, men det spelar väl ingen roll om andra ser dem, för jag ser dem. Och jag känner mig i vägen för så många, att de hade haft det lättare eller bättre utan mig. Den tanken är farlig men svår att undvika. Tacka gud höll jag på att skriva, men nej, tacka någon eller något för min familj iallafall. Det är de enda jag kan vara 100% säker på älskar mig trots att även de säkert ogillar saker hos mig. 

Likes

Comments

Måndag och tisdag kändes som 100 år långa var, herregud, och igår var jag ändå ledig till 14. Var på lindt och köpte en låda choklad till familjen, blir ju rätt mycket när man fått dubbel familj hahah. Är även klar med alla presenter till familjen här så behöver inte känna mig stressad över det längre. Är dock lite stelt då de bett mig välja ut vad jag vill ha i avskedspresent(?), får se hur det blir med det..

Idag känns det dock som att dagen kommer att gå lite snabbare, fast att jag fortfarande räknar ner dagarna. Onsdag torsdag fredag lördag, 4 jobbdagar och sen söndag morgon bär det av. Längtar så himla mycket nu! Erik kommer dock vara så fruktansvärt saknad, men tror faktiskt att jag ska åka ner någon dag på höstlovet hit, My fyller år då och så får jag träffa dem igen.

Nu ska jag dricka upp kaffet och sen typ byta blöja och göra i ordning Erik för dagen och gå ut. Handla och lämna lite kläder och ett par skor i en sån återvinningsgrej, ska bli skönt att bli av med lite och minskar vikten i resväskan lite iaf..

Jahaja hejsvej

Likes

Comments

Jag är stolt över att jag är någon folk känner att de kan anförtro sig till, någon de litar på och kommer till när de mår dåligt. Jag tycker om att hjälpa, att prata med människor när det behövs. Tycker om att vara någon som alltid finns där, gör nytta. Är ofta orolig när jag stänger av ljudet på mobilen när jag ska sova ifall att någon skulle skriva och behöva hjälp och att jag då inte är där.

Tro det eller ej, blir det tungt ibland att alltid vara psykologen. Att vara ankaret som håller andra uppe gör också att man själv drunknar. Det gör ont att vara någon man ringer när man är ledsen och alltid förväntas vara stark och vara ett stöd. (Jag vill inte att detta ska misstolkas. Jag vill att folk ska kunna komma till mig såklart, måste bara få skriva av mig lite.) Det beror på vad man får tillbaka också. Jag har inget emot att hjälpa människor utan att få något tillbaka, jag är ändå glad att jag kunnat visa stöd men när det blir så för länge och för ofta så tar orken slut. Ibland känns det bara som att jag ger så mycket att det knappt finns något kvar sen till mig själv. Ger 5 timmar och får tillbaka 1 minut. De människor det är ömsesidigt med är fantastiska, men det är tyvärr få. Jag vet inte riktigt. Blir flummigt och rörigt. Antar att jag bara är trött på att jag alltid ska finnas för andra men sen inte få det tillbaka. Låter själviskt. Är kanske självisk. Okej

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag ska hantera faktumet att han inte kommer vara där när jag kommer hem. Jag älskar dig Budda, du kommer alltid vara mannen i mitt liv.

Likes

Comments

Man fick inte ens ta bilder där inne men jag lyckades smyga upp mobilen iallafall 3 gånger hehe

Likes

Comments

Vilken dag. Först massa små skitsaler som att försova mig, sen glömde My sitt presentkort och sen sin mobil osv, men egetnligen rätt oväsentligt. Spa't var iallafall riktigt najs.

Men kan ändå inte se dagen som bra. På bussen hem fick jag reda på att min hund dog idag och började storgråta på bussen och sen fortsatte jag bryta ihop hemma. Världens underbaraste älskade hund, kommer inte ens ihåg livet innan honom i och med att jag var 4 när vi köpte honom. Vuxit upp med honom, skrattat, gråtit, skrikit, sovit, kramats, gosat. Han har träffat alla männsikor som varit i mitt liv, kompisar jag har, eller haft osv. Han var bästa lyssnaren och bästa tröstaren. Hunden är människans bästa vän. Det finns ingen sannare sanning. Man kan inte älska någon mer än man älskar sin hund. Och det värsta är att jag inte ens fick säga hejdå, och inte fick träffa honom under hans sista 3 månader av livet.

Pallar inte skriva fint nu och ännu mindre fixa med bilder, godnatt

Likes

Comments

Nu ska vi snart åka in till stan och sätta oss nånstans, blev heldag idag iallafall och de har fortfarande inte åkt haha.. Detta är sista lediga helgen vilket känns konstigt, den kommande veckan blir sjuk av jobb och även lördagen och sen åker jag ju på söndag morgon.
Ser fram emot spa imorgon!!!
Go fredaag

Likes

Comments

Idag fyller min underbara kära mamma 50 år och jag älskar och saknar henne så himla mycket. Vi har så himla roligt tillsammans och hon tar hand om mig så bra och är så glad över att det är hon som uppfostrat mig. Min gosiga fina mamma, det är nästan(nästan!!) så att jag till och med längtar till att kolla på tv och massera fötter. Grattis älskade mamma, längtar efter dig så.

(Skrev detta för två dagar sen men tydligen gick nåt snett så ajaa)

Likes

Comments