(Therapy- All time low)

Självkänsla och självförtroende är olika saker. Mitt självförtroende är helt okej, stundvis riktigt bra, stundvis sämre. Men bra. Jag känner att jag kan, att jag ska, jag tror på det. Min självkänsla däremot präglas inte av den optimismen. Jag hatar mig själv ganska ofta. Den jag är. Jag älskar mig själv ibland också såklart, men generellt är min självkänsla dålig. Hur det går ihop vet jag inte riktigt, men iallafall. Det är självkänslan som skriker efter bekräftelse och kärlek, och ju lägre den är desto högre skriker den. Det är självkänslan som sätter ens krav på omgivningen. Hur andra ska behandla en, vilka människor en ska umgås med.

Jag gör, som så många andra, mig själv mindre på grund av behovet av uppmärksamhet och bekräftelse. Och jag blir arg på mig själv. Jag blir arg på mig själv för att jag sjunker till en nivå jag egentligen är över. För den delen av mig som tror på och älskar mig själv, den vet att jag förtjänar mer än killar som inte kan erbjuda i närhet av vad jag kan. Som inte på något sätt kan stimulera mig intellektuellt eller få mig att skratta. Att jag sjunker till en nivå där jag blir så lycklig för en ynka komplimang för att min självkänsla säger till mig att det inte är sant, och samhället säger till mig att det inte är sant. Jag vill, som alla andra, bara bli sedd.

&Så är det sådär i en period, några dagar, kanske några veckor, och sen ger jag mig själv en örfil och kollar mig själv i spegeln. Vem fan är du och vad fan håller du på med? Du är ju smart, och rolig, och bra, och du kommer uppnå fantastiska saker. Och så håller du på med att slösa tid på killar som inte förstår en bråkdel av den du är?

Don't settle. Jag vill ofta bara göra det. Bara tänka att ja, vad spelar det för roll då? Vad spelar det för roll att jag är uttråkad eller till och med gud förbjude är med en person som har vrickade värderingar sålänge jag bara kan få känna lite närhet. Vad spelar det för roll egentligen?

Det spelar jättestor roll. Krymp inte dig själv bara för att någon annan har för små händer. Du förtjänar mer. Don't settle.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

En jättejättemysig(&lång) dag i regniga stan idag, nu e jag nöjd samt svintrött så ska sova mmm bonne nuit

Likes

Comments

Likes

Comments

De senaste dagarna har varit väldigt bra, har känt mig stabil, pluggat och jobbat och bara känt mig generellt tillfreds. Men samtidigt har allt varit väldigt konstigt, och igårkväll bara kände jag att jag inte pallade mer. Idag har jag loggat ut från allt för jag har varken lust eller energi att prata med någon, och så ska jag bara plugga. Är ledig resten av veckan så det är skönt, och sen i helgen lär jag faktiskt komma ut och göra lite grejer också så det är ju bra.

Det spelar verkligen ingen roll vart jag försvinner bort någonstans eller vad jag gör, för oavsett når allt mig ändå. Jag längtar hem men så får jag frekvenser av information på hemmafronten och är plötsligt väldigt glad över att sitta här, jag har tid och plats att tänka. En kan verkligen aldrig springa från det som stör för det kommer alltid springa efter, familjeproblem och drama och personer och beteenden som drar ner min självkänsla flåsar mig i nacken oavsett. Här behöver jag inte vara fysiskt i mitten av det och jag kan stänga av, men aldrig helt. Stand by.

Jaja, skönt med ledighet så jag kan plugga mer koncentrerat och sen hitta på något i helgen med Sara förmodligen. Mamma, Dennis o pappa kommer(med några timmars mellanrum hahaha lol) i slutet av nästa vecka vilket ska bli mysigt också, börjar sakta närma sig halvtid ju så kul att få träffa dem och visa dem runt lite och sen är det inte så lång tid tills vi ses igen.

salut mvh

Likes

Comments

Mitt främsta "mål" med denna resa var att komma bort, få distans, växa, lära mig franska- och samtidigt gå klart gymnasiet. Allt går himla bra med skolan och jag älskar verkligen detta sätt att plugga, för mig som jobbar snabbt och alltid varit den som är klar först passar det perfekt att få köra i min egen fart, som just nu är dubbel studietakt. Att inte längre gå i en "vanlig" skola har varit väldigt bra för mig känner jag, speciellt den skola jag tidigare gått på, då det så lätt blir samma samma, drama och press samt att jag jobbar mycket bättre själv. Såklart är det roligt att gå i skolan med allt det sociala, luncher och raster och snaps på lektioner, men jag har haft det nu så det är inget jag har "missed out on". 

Hela mitt liv och mina tankar cirkulerar verkligen runt universitetet just nu och jag längtar så jag spricker, vilket gör att jag har megamycket motivation att jobba hårt och prestera i skolan nu. Att jag kan göra det samtidigt som jag jobbar och tjänar lite extra pengar och lär mig ett nytt språk är bara ett stort plus. Kändes inte så i början men nu är jag faktiskt glad att vi bor här ute på landet, finns inte så mycket distraktioner, haha. Jag kan inte fatta att jag om mindre än ett år tar studenten och sen får flytta hemifrån och plugga och äntligen äntligen känna att jag är påväg till att göra det jag vill. Det jag vill är att hjälpa, att förbättra, att utveckla, men att göra det utan rätt kunskap och tillgångar och kontakter är svårt. Att alltså äntligen få börja med det gör mig så lycklig, då jag alltid känt att om jag inte får göra det är mitt liv inte värt något. Det är kanske en tanke som låter sorglig och sådär lagom pressande, men jag kan verkligen inte undvika att känna att mitt syfte och det som kommer göra mig lycklig är att få förändra. Grundskolan var vägen till gymnasiet som är vägen till universitetet som är vägen till ännu flera vägar. Och att känna att det jag gör faktiskt lönar sig, att ha kämpat mig igenom skolan och presterat trots att saker varit förjävliga runtomkring till och från gör mig stolt.

Nu är det helg, jag har varit ute och gått en runda, snackat med Lisa och ska nu fortsätta skriva en uppgift jag tänkte ha gjort klar till måndag. Och som pauser kollar jag på boenden och studentgrejer och allt annat roligt som hör till och motiverar mig att fortsätta. (Dessutom tycker jag ämnena jag har nu är roliga så det gör det ju lättare). Salut <3

Likes

Comments

Sitter orörlig i sängen och hade egentligen velat gråta eller på något annat sätt uttrycka tomheten men jag är så trött, trots att jag precis lyckats sova någon timme den första lediga eftermiddagen, sovit dåligt hela veckan. Veckan har gått i 180, jag har jobbat dubbelt så mycket än vad jag ska och pluggat hela tiden, jag har haft så extremt mycket energi, varit pigg och glad, men eftersom att jag haft fullt upp har jag heller inte kommit utanför dörren sen i måndags. Och jag vet att jag behöver röra på mig, men har ingen motivation att gå ut och gå en runda vid sidan av en motorväg och en åker, och jag har ingen motivation att åka in till stan.

Jag är besviken på mig själv för att jag inte tar vara på mer här och inte socialiserar mig mer. Jag borde göra det, det känns som jag borde göra så mycket, men jag varken orkar eller vill. Om jag velat hade jag kunnat ha roliga grejer att göra i helgen men jag har bara inte lust. Varför har jag inte lust att göra saker med människor? Varför väljer jag att istället sitta hemma och plugga?

Jag är även än igen så trött på människor och relationer. Det är fantastiskt hur en aldrig slutar bli besviken, hur en fortfarande har en standardnivå en förväntar sig att människor ska leva upp till. Det handlar om att ge och inte få, som vanligt. Jag vet inte varför, och det är självklart också en positiv sak, att folk gillar att prata om sig själva med mig. Kanske överlag, men även med mig, och hela tiden. Och jag lyssnar och jag hjälper och jag hör av mig för att följa upp och mitt i en konversation flikar jag in med något om mig själv men blir ignorerad, och det gör mig bara trött. Och jag är trött på att en kan skylla på att människor är ledsna eller sjuka, för det är inte en legitim anledning att inte visa omtanke eller bara ge tillbaka, bara lite. Jag kan också vara ledsen och jag är också sjuk men det är ingen som cuts me some slack för det?

Oj vad jag sitter och tycker synd om mig själv märker jag. I vanliga fall gör jag inte det, men jag är bara så trött nu så hade behövt någon att luta mig mot. Jag skäms så mycket för att jag inte är överlycklig här och det beror väl på förväntningar från allt och alla och den finpolerade ytan som visas upp överallt, pressen över att vara glad. Idk. Borde inte klaga. Så mycket borden?

Sen är ju jag jag, så denna sinnesstämningen och perspektivet lär vara annorlunda om någon dag. Men nu är nu och så är det med det

Likes

Comments

Sexualisering är ett mycket omtalat och diskuterat begrepp, ofta inom feminism. Sexualisering drabbar absolut även män, men är mest förekommande bland kvinnor samhällsmässigt. (jag är medveten om problemen med mäns kroppsfixering och att män också sexualiseras men det är inte det detta kommer handla om). Man använder kvinnors kroppar för att sälja. Sälja alla sorters saker som inte har ett dugg med varken kroppar eller sex att göra, vi säljer bilar och choklad och pennor och allt man ens kan sälja genom att visa kvinnohud, visa kroppar som inte bara är så retuscherade och onaturliga(som även i sin tur leder till ätstörningar och annat kul här i samhället) utan även, sexiga. Ja, mäns kroppar används också för att sälja. Men jämför hur kropparna gestaltas i medier och reklam, i det "sexiga" är männen alltid de dominanta vilket späder på en våldskultur, och annars är män påklädda, stiliga, starka). Men kvinnor, är som kvinnor ska vara. Sexiga- men bara på rätt villkor.

Det var detta jag ville komma till. Kvinnor sexualiseras och objektifieras konstant i media och på andra ställen, men så fort en kvinna själv väljer att uttrycka sin sexualitet trycks hon ned. Kvinnor ska vara sexiga, men de ska inte själv ha valt det, de ska inte själv vilja ha sex eller gilla sex för då är de motbjudande, horor, slampiga. Motsägelserna bara rullar in.
Det pågår just nu en rörelse som sker främst på social media där främst tjejer från, ja, min/vår(beroende på läsaren) generation protesterar mot detta. Där tjejer lägger upp bilder och videor på sig själva, i protest. Sexualisera mig inte. Om jag står rakt upp och ner, men utan tröja och utan bh, då vill jag inte bli sexualiserad. Då är min kropp inte ett objekt, den är inte något, den är en kropp. För att jag har bröst och jag har bröstvårtor, som alla andra människor på jorden, är den inte förbjuden eller annorlunda.
Sedan kommer det då till det som gör många förvirrade- de sexiga bilderna, de som inte är en kvinna som står rakt upp och ned men utan tröja eller bh. Jag såg en tweet som löd något liknande "du säger att du inte vill bli sexualiserad men du lägger upp sexiga bilder i spetsunderkläder, därmed sexualiserar dig själv?". Där finns en poäng, en stor poäng, men ska vi titta på skillnaden?
Personen som väljer att lägga upp en objektivt betraktad "sexig" bild väljer att sexualisera sig själv. Hen väljer att uttrycka sin sexualitet, sin kropp, hen väljer att göra precis vad hen vill göra med sin kropp. Inte för att sälja något, inte för att någon annan ska få ut något av det, utan för att hen vill.

Att stoppa sexualisering handlar om att stoppa samhällets sexualisering. Den som förminskar kvinnor. Den som bestämmer åt mig att mina bröst är sexiga och att min kropp är sexig och inte bra, inte fantastisk. Den som lär flickor att banta när de är 13 istället för bestiga berg. Den är sexig och inte bra, inte fantastisk, inte vacker. För min kropp är vacker, den har tagit mig runt jorden och genom snart 18 år och fungerar fortfarande perfekt. Mitt hjärta slår och mina ben rör sig. Mina bröst kommer att ge näring till nya människor vilket är hur coolt som helst, men det är det. Sex är endast en av kroppens funktioner och jag kan inte förneka att en kan finna andra människor attraktiva, men inte någonstans finns det en logisk röd tråd som går från punkten finna en människa attraktiv till sexualisera en hel grupp av människor. Att stoppa sexualisering innebär att stoppa det faktum att någon annan bestämmer vad kvinnor får och inte får göra med sina kroppar. Det är inte mycket svårare än så.

Och ja, jag måste skriva såhär radikalt. Även om vi kommit såhär långt, måste jag fortfarande skriva såhär. För instagram tar fortbarande bort bilder där en millimeter av en kvinnas bröstvårta syns men inte än mans, och facebook tillåter fortfarande mer än hemska grupper, och man säljer fortfarande bilar med nakna kvinnor på. Kanske ser du inte problemet, eller drabbas inte. Det betyder inte att det inte finns.

Likes

Comments

Och så var det igång. Först och främst har jag haft en hemsk helg med den snabbaste influensan någonsin som slog mig med 39 grader, svett och kyla, hallucinationer och en megamassa vattendrickande. Turligt nog gick det snabbt över så jag är på fötterna idag.

Men, ja som sagt, nu är det igång. Skolan började idag och att säga att min hjärna är överväldigad är en underdrift, mängden information och intryck idag räcker en vecka. Fast nej, för imorgon blir det lika mycket och sedan är det bara att hålla igång med plugget. Takten är snabb, har nu 4 uppgifter att göra på 9 dagar och jag försöker så gott jag kan strukturera upp allt och köra igång samtidigt som jag försöker förstå var jag loggar in när och hur och hit och dit. Flikar och hemsidor och länkar och underkategorier snurrar runt, men jag hoppas att jag om en vecka eller två är inne i rutinen. Det känns iallafall bra, lärarna och personalen verkar väldigt duktiga och verkar gå massa roliga elever här(kan man säga här när det inte är geografiskt "här"??) m.m. Väntar på att få ett individuellt möte med SYV för att lugna mina nerver lite om kurser och universitetet som tar över ca 70% av min hjärnverksamhet.

Det var nog bara det jag ville ha sagt, nu ska jag fortsätta jobba med en av uppgifterna och orientera mig lite bland alla sidor. Hai

Likes

Comments

Jag har så mycket hemlängtan. Det känns konstigt att ha hemlängtan när jag trivs här, men fortfarande är den så stor. Jag saknar mina vänner så otroligt mycket. Det senaste året har jag fått så fantastiskt fina vänskaper och att veta att jag är saknad tillbaka gör det så mycket värre(motsägelsefullt but u get it). Det finns mycket hemma som inte är på topp och det är lätt att glömma bara för att ja, det är så hjärnan gör, förfinar. Men jag har insett att det som inte är bra där inte heller blir bättre här, jag kan aldrig komma bort från problem oavsett hur långt jag flyger. Man kan verkligen inte komma undan, speciellt när det gäller familj. Det gör ont oavsett, men det är fortfarande hemma.

Hur som helst har jag först nu haft lite kontakt med min nya skola angående uppstarten och det känns både klarare men också läskigare, det är så himla mycket nytt. Massa tekniska grejer som ska fixas hit och dit, kurser och böcker och lärare och grejer, jag längtar tills jag kommit in i det lite och förstår hur det fungerar. Att gå i en vanlig skola är ju betydligt enklare, det är bara att gå dit och så är det klart. Dock känns det som att fördelarna med detta sätt väger mycket tyngre, speciellt för mig både nu och sen. Sista sega dagarna nu, får väl passa på att njuta av de då jag förmodligen kommer sakna detta lugn om ett par veckor. Gräset är ju alltid grönare på andra sidan så att säga.

Likes

Comments

Oj du kommer lära dig så mycket! Utvecklas! Växa!

Innan både Schweiz och detta var det utan tvekan vad folk sa mest, och till svar nickar man och fnissar och säger jaha jodå det kommer jag allt!
Precis som att man inte ser någon växa eller krympa eller förändras när man är med en person på nära håll är sådana förändringar också väldigt svåra att märka. Men saker jag märkt att jag lärt mig?

Att man klarar sig ensam, att vi i grund och botten är ensamma. Att det fungerar och är bra och viktigt att vara ensam men att det i slutändan alltid är skönare med människor kring sig ändå. Att närhet inte är nödvändigt, men behövligt. Människor och kärlek.
Jag har lärt mig att om man är tom så är man tom. Det spelar ingen roll vad man försöker fylla tomheten med, för tomhet är, tomt.
Att människor är ungefär likadana. Fungerar på ungefär samma sätt, allihopa. Man hittar mönster efter ett tag, och det kommer till en punkt då man inser att det inte är så stor skillnad på folk. De är enkla att läsa.
Jag har lärt mig att distans ger en perspektiv, förståelse, att man av distans ser saker klarare. För det är nog som mest när jag varit själv, ensam, på platser utan den självklara tryggheten jag sett saker jag tidigare varit omringad av.

Relationer är farliga. Ingenting kommer förgöra dig som banden till människorna kring dig, spelar ingen roll vilken typ av band det är. Jag vet inte om det är här eller där eller bara generellt jag insett det men oavsett är jag övertygad om att det värsta man kan göra mot sig själv är att





förvänta sig för mycket av relationer. Att bli för fäst, för beroende, för.. trygg? För fortfarande anser jag att man inte kan förlita sig på att någon annan kommer finnas där på det sätt du vill, man kan inte förlita sig på att någon annan kommer plocka upp dig när du faller.

Vad mer? Att skapa nya kontakter, att bygga upp ett nytt liv, socialt och rutinmässigt. Det är inte särskilt svårt men det är lite tufft till en början, man står utan någonting och det är bara att börja om. Det är också en av anledningarna till att jag tror att jag kommer hem i december och stannar, jag vet inte om jag orkar bygga upp ett nytt liv någon annanstans igen, det tar energi. Men det är nyttigt. Det är kul att träffa nya människor, och jag har säker träffat fler nya än många andra i samma ålder. Jag hänger med tyskar, tjeckar(?? gud vad heter det) , irländare, fransmän, albaner, italienare osv, alla med olika liv och historier och så träffas vi på en punkt där vi hittar små gemensamma faktorer, och bygger tillsammans.

Framförallt lär man känna sig själv, det är nog det viktigaste av allt. Om du tar dig ut någonstans själv, okänt, så kommer man utan tvekan börja förstå sig själv bättre. Vad man trivs med och inte, hur man hanterar obekväma situationer, vilka slags människor man vill ha i sitt liv, osv osv. Om man lever i samma miljö hela livet tror jag inte den insikten kommer på samma sätt. Kanske.

Kanske finns det mer att skriva nu men det får vara så för denna gång. Idag tar jag det bara lugnt, har franska 13.30-15.30 men annars inget inplanerat, skönt faktiskt. Happy monday

Likes

Comments