Header

Vardag
Bilden är från igår morse.

Äntligen är det onsdag! Igår bestämde jag mig för att jag ville gå på horseshow idag, och jag smsade Nathalie och frågade om hon ville med, och det ville hon. Så idag ska vi gå på horseshow! Är faktiskt roliga tävlingar/shower och ska bli kul att vara med Nathalie. Förr hängde vi jämt men pga olika omständigheter är det inte lika ofta längre. Tråkigt, men det försöker vi ändra på! :)

Så idag, horseshow! Men först jobb såklart. Jag tar med mig kameran så ska jag fota lite tänkte jag.

Likes

Comments

Tankar

2016 var året. Det var året då det vände för mig. Den konstanta klumpen i magen som åt upp mig inifrån och ut blev plötsligt mindre någonstans under det sista halvåret av 2016. Det halvåret är bland det bästa i mitt liv. Det var inte längre jobbigt eller ansträngande att vara glad. Det är ingenting som jag måste jobba för. Jag känner mig lycklig och glad utan att behöva oroa mig för att inte kunna andas för ångesten är för stor.

Det är så konstigt. Det är först när man har perspektiv på saker som man inser hur det var. Hur illa det faktiskt var. Jag har gått i flera års tid med konstant ångest, konstant dåligt samvete och konstant nära till tårar. Hur jag än har gjort. Jag har aldrig känt att jag har dugit. Jag drev mig själv till den punkten där det bara brast och jag hade ingen aning hur jag skulle ta mig från det där mörkret. Under 2016 hittade jag mig själv på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag landade i vem jag var och jag kände mig trygg i mig själv. Jag kände mig trygg med de personer jag valde att ha nära mig. Jag trodde aldrig att relationer var en sådan stor faktor i ens välmående som det är. Jag ser ju det nu. Jag ser det som min familj, min pojkvän och min bästa kompis har försökt trycka in i min hjärna så otroligt länge. Det tog evigheter för mig att inse, men det viktiga är att jag har gjort det.

Även om jag kanske aldrig blir helt fri från där klumpen i min kropp som matar mig med saker om att jag inte duger, att jag inte är tillräcklig, den konstanta stressen och pressen så har jag en helt annan insikt. Och ett helt annat sätt att hantera det på. Jag vet vem jag kan ringa för att må bättre. Jag är inte rädd för att inte vara ostabil, för jag vet vilka som fångar mig när jag faller. Jag vet det nu och det gör mig trygg. Och säker. Och det är nog därför jag mår så otroligt mycket bättre nu. Jag förstår att det är läskigt när man sitter i mörkret. Jag förstår att det är svårt att höra att man inte är ensam. För det är ju så man känner. Man känner sig ensammast i hela världen. Men det är man inte.

Sträck ut handen för de som sträcker den ut mot dig.
Vänd ryggen mot de som vänder dig ryggen.
Du är värd mer än så. Och gör dig själv en tjänst och försök inse det nu.

Jag är hellre ensam än med någon som spär på min ångest.

Likes

Comments

Foto

Det här är ett par bilder jag tog på min systers hund Nelia. Visst är hon fin!

Likes

Comments

Vardag, Tips & tricks

What you need:
* champinjoner
* gul lök
* vitlöksklyfta
* timjan
* pasta
* matlagningsgrädde
* salt och peppar

Koka upp pastan enligt förpackningen.
Skär champinjonerna i lagom stora bitar (dela på 4 brukar jag göra). Stek i stekpanna.
Hacka gul lök och tillsätt i stekpannan.
Pressa en vitlök i röran.
Fräs!
Tillsätt grädde så det blir såsigt och därefter timjan efter smak. Salta och peppra!
Blanda i pastan i champinjonröran och strö parmesan/ost över.
Ät upp, som Sandra Beijer brukar skriva.

Likes

Comments