Header

HEJ ploggen!!

Nu var det längesen, men både F och jag har varit dödssjuka! Måhända att jag överdriver aningen, men jag har inte känt mig mer döende än på länge de 24 timmarna min plötsliga influensa erövrade min kropp. Och stackars F har haft feber till och från med tillhörande förkylning. Det var inga Happy Campers som åkte buss den dagen, men nu är det över och uppskattningen över att vara frisk är till och med större än att vi lämnar boendet här i Fox Glacier tidigt imorgonbitti. Ett dåligt boende kan förövrigt kännetecknas som att man sover i sina egna lakan, saknar eluttag och inser att hostelägaren försöker blåsa en på tusenlappen. Men vi får ju trots allt både frukost och wifi så vem kan klaga? (Felix kan, när han insåg att jag använde hans älskade GIF-tisha som örngott...)

Nåväl. Fox Glacier är en liten, liten by vars stadskärna till och med benämns som township i brist på sin storlek. Här finns ett liten överprisat närköp och en glaciär cirka sju kilometer från The Township. Vi tog våra kryare ben på en liten vandring till Fox Glacier idag, vilket var... Lite av en besvikelse då glaciären var ytterst liten och täckt av grus. Men inget är för inget, promenaden dit bjöd på världens natur och vägen tillbaka en liten detour som gav oss ännu fler vyer och kort till galleriet.

Försökte få en någorlunda bild på glaciären, varav resultatet mest liknar en grushög. Till Felix glädje såg vi i alla fall en alptopp med ett lager snö, vilket blev gårdagkvällens vy från promenaden.

Imorgon vankas ytterligare en resedag. Vi åker med Intercity vilket hittills fungerat bra, men när vi kommer fram till Queenstown ska vi hämta upp Jonathan som ska få göra oss sällskap resten av NZ-resan. Jonathan som i bilen Jonathan då... Hehe.

Kolla på Mello åt mig ikväll! Fridens.

  • 36 readers

Likes

Comments

Efter två veckor på världens ände tror jag tammejtusan behovspyramiden förändrats sedan Maslow grundade den. Det har sannerligen skett mycket sedan 40-talet, såklart - man fick ju en smärre chock när man insåg att ens förfäder reste världen över utan ens en telefon. Det är så det är att växa upp i min generation, en tid där man kvalificerar in Wi-Fi i Trygghetsbehovet och förfäras när man endast tilldelas 500mb surf på två dagar. Hmpf. Fjolligt va? Nästan lite spännande, att vara i motsatt tidszon hemifrån och inte full möjlighet att hålla sig uppdaterad på vad som händer omkring en. Tiden har istället spenderats med att äta en förträffligt god brunch med Daniel och familjen, bo in oss i Wellington City och besöka Te Papa. Te Papa är ett museum i Wellington som helt klart är värt ett besök. Vi har bland annat sett världens största konserverade bläckfisk, känt på hur en jordbävning känns och läst på om naturens eget försvar mot det Nya Zeeländska vädret. Visste ni att anledningen till att gräset uppe på bergen har sin gulröda färg för att ha ett naturligt UV-skydd mot solskenet? Eller att det finns en insektsart som fryser sitt blod för att överleva kalla nätter? Nu vet ni!

Dags att spara internet, nu ska vi tvätta. Hei konā rā!

Likes

Comments

Dagarna som gått sedan Tongariro har vi spenderat i en förort till Wellington som heter Paremata. Daniel - mammas jobbarkompis - med familj har varit så trevliga och låtit oss sova här ett par nätter innan vi drar in till huvudstaden. Igår förmiddag var vi ute och paddlade kajak med Åsa och idag gick vi ut på en riktig långpromenad med en utsikt som kallas duga. Nio kilometer på höga kullar med får på vänster sida och havet på den högra. Man kunde till och med se sydön i horisonten! Med andra ord har vi det väldigt bra här i Paremata, men ska imorgon in till storstaden.

Ordet storstad har förövrigt en mycket diffus mening. Eller så blir man blind av allt resande. Hur som så är storstäder här i Nya Zeeland ungefär som i Sverige... Med andra ord; inte stora alls. Men har man befunnit sig i både Bangkok och Sydney en längre tid så är det inte så konstigt.

Vi är nyligen hemkomna från en must-do-dinner i Nya Zeeland, Fish and chips på stranden. Så gott som det bara kan bli med lokalt fångad fisk och nyfriterade pommes.  Inför kvällen har de två sönerna i familjen ordinerat att vi ska kolla på Moana, en Disneyfilm som faktiskt handlar en del om Maorikulturen som dominerar här i landet. Mer om det senare, movietime awaits!

Likes

Comments

När Felix för ett par veckor sedan sa att vi skulle gå Tongariro crossing i Nya Zeeland så tänkte jag inte mer än att det lät som en trevlig idé. Tongariro National Park, där vandringen tog plats, är ett unescomärkt område och därmed orörd natur bortsett från själva leden i sig.

Så finns det natur och Natur. Likväl som det finns backar och Backar. Och Nedförsbackar. Ja... Det var två krävande mil och så värda sådana. Gick förbi en vulkan, en röd krater, kollade ut på turkosa sjöar från toppen av en kulle...  Många nya upplevelser på samma vandring. Önskade jag packat ner farmors gångstavar på väg nedför högsta punkten när vi praktiskt taget gled nedför gruset. Tog tillbaka alla fördomar jag tidigare haft om alla tanter som gick med stavarna när vi fick möta ödet själva, hehe.  Så nu har man alltså varit i mordor.

Låter bilderna tala för sig själva och fortsätter att göra ingenting ett tag till innan läggdags. Lodgen vi bor på har jacuzzi så man kan ju bara gissa vart vi hängt i eftermiddags.

Heippa.

Likes

Comments

Oj vad trötta vi blev! Det är som om våra kroppar snokat sig fram till att vi ska vandra imorgon och därmed vill lagra på sig ett par timmars energi i förväg. Men en powernap och tidig lunch på det och vi laddar upp batterierna för Tongariro crossing i morgon bitti. En annan skäms nästan över att säga att jag inte hade en susning om vad det var, att ha sett Sagan om ringen är ju tydligen lika självklart som att ha sett Lejongkungen.

Fast den har jag ju inte heller sett.

...  Åter till energiuppladdningen, hur gör man en bra och billig lunch likt den vi åt idag? Man kokar en påse ris, steker upp den med lök och burritokrydda, knäcker i ett par ägg och en påse wokgrönsaker et voila! Mexikansk stir-fry för den okräsne. Uppskattningen över att ha ett rent och stort kök är stor när man reser länge, vilket vi hade när vi var i Rotorua.  Herregud, gubben som ägde boendet sprang runt som en stressad duracellkanin i sin lilla snickardräckt och städade och donade. Rent bar bara förnamnet.

Vidare så gav gubben oss ett litet utflyktstips igår när han hade en sekund över mellan städandet och pulandet. Felix och jag var nämligen på väg till Redwoodskogen utanför stan när vi blev uppmanade att åka till Hamurana Springs. Vi frågade om det låg nära Redwood varav han skakade på huvudet och sa No, no. Other side!

Det blev alltså en detour runt Rotorua Lake, och det var det så värt! Hamurana Springs hade det blåste vattnet jag någonsin sett, det var som att gå runt i en sagovärld. Titta bara!

Wonderful! Nu ska vi åka mot Tongariro. Får se hur mycket internet det finns i bergen.

Likes

Comments

Ja. Vi har kommit fram till Rotorua, om det inte framkom tillräckligt i rubriken... Behövde inte ens lämna bilen i morse för att få sniffa in den inte alltför härliga doften av sulfiter som omger staden. Jag kan verkligen tänka mig att det är så här det luktar i tecknade filmer när gröna moln ska symbolisera en riktigt vidrig lukt...  Men F försvarar det genom att säga att det är så här det luktar när vattnet svettas.  Såklart!

Men lukten är inte för inget. Vi hade nämligen planerat in ett besök på en liten loppis i en av stadens alla parker, och möttes inte bara av begagnade kläder, handgjorda smycken och munkar -  utan hade hamnat i en park med geothermal pools. Det rykte konstant ur de inhägnade hålen i parken, bubblade och murrade i jorden. Kan lättast beskrivas som det typiska hungerljudet timman innan lunchrast.  I vilket fall var det en upplevelse! Jorden blir plötsligt så mycket mer än det skog och grönt man ser hemma, lite mer planet av det hela så att säga.  Och man ska inte underskatta de underjordiska krafterna! Blev så rädd när vi stod vid Lake Rotorua och hörde hur det plötsligt började låta i marken. Sjön hade i november fått ett litet utbrott, bara sådär.

Önskar man var lite mer av ett kemihuvud för att förstå alla ekvationer kring omgivningen. Tur man har Google.

Likes

Comments

Tycks inte ha vant mig vid tidsskillnaden mellan oss och Sverige. Känns fortfarande konstigt att vara så pass långt framför er tidsmässigt, men å andra sidan har vi inte varit här ens en vecka. Det till trots har vi redan hunnit med om mycket, dagarna blir långa och otroligt händelserika när man är igång större delen av dygnet. I förmiddags tog vi en två kilometers promenad ner till Cathedral Cove där vi på samma gång fick besöka två av de finaste stränderna vi sett. Cathedral Cove är som det låter en grotta beläget i en dal vid stranden, och den andra stranden vi besökte låg en tiominuterspromenad därifrån. Tänk va, här köper man regnjackor för 1500kr i tron om att Nya Zeeland skulle vara regn och rusk, så möts man av 26 grader och solsken. De får ligga i väskan till sydön, där det rent generellt är kallare.

På eftermiddagen hade vi - hör och häpna - en tid att passa! Den största anledningen till att vi åkte till Coromandelhalvön var på grund av Hot Water Beach, en av de större turistattraktionerna och det med all rätt. En enorm sten ligger långt under jorden på stranden, vilket bidrar till att det väller upp varmvatten ur sanden om man gräver lite i närheten av stenen. Däremot måste man hålla koll på tiden då detta enbart fungerar när det är lågvatten. Det var fullt med turister utrustade med spadar som kämpade för att gräva sina egna små spa:n på den lilla ytan, medan F och jag kämpade på minst lika bra med våra fossingar. Hur häftigt som helst att känna varmvatten sippra fram under ytan! Helt klart värt ett besök.

Efter några felsvängar har vi i kommit fram till ett bed and breakfast fem minuter från Hamilton. Det är i princip så Nya Zeeländskt det kan bli, drar vi gardinerna åt sidan har vi utsikt över kossor!

Ett litet urval från dagen.  Nu är vi trötta och ska göra som indianerna.  


God natt! 

Likes

Comments

Har upplevt helt galen natur idag! Åherregud.  En förenklad beskrivning vore att säga att dagens sju timmars bilresa till större delen bestod av att kolla ut genom bilfönstret och gång på gång förundras över det omringade landskapet. Man blev liksom inte mätt på vyerna. Felix ska ha en eloge för sitt bilkörande, det är en sak att ha levt i vänstertrafik i fyra månader och en annan att köra i den men det klarar han galant! Själv vet jag inte ens vilket håll jag ska kolla åt när jag korsar vägen...  Vägarna här är stundtals otroligt krokiga. Ena sekunden är det relativt rakt och platt för att sedan bytas ut till en uppförsbacke som ormar sig fram längs bergen. Vi tackar och bockar att det inte är samma trafiksystem som Indonesien.

Bilen tog oss hela vägen till Coromandelhalvön på nordöns östkust, där vi bor på en touristpark över natten. Vi bor i en liten stuga nära vattnet, väldigt angenämt om jag får säga det själv!! Tog en promenad i solnedgången men har inte gjort mer än så här. Imorgon ska vi upp tidigt igen och misstanken lyder att det kommer se ut så ett tag framöver. Myten om Nya Zeelands rika utbud på aktiviteter ska inte tas med en nypa salt. Håller vädret någorlunda så är morgondagens plan att åka till Hot Water beach, men mer om det imorgon. Jag har ordinerat massage åt F och lär sätta igång illa kvickt.

Fridens!

Likes

Comments

Första dagen med hyrbil!

Imorse brummade vi iväg från Auckland i en Fiat Punto som vi hyrde via Jucy. Vi har tänkt på att hyra bil ett tag och är glada att vi gjorde det, inte bara har den kört oss på snirkliga små vägar och branta kullar utan är även en perfekt plats att stjäla grannhostelets WiFi från. Hehe. WiFi i NZ är inte känt för sin starka signalstyrka om man säger så... Och man får ofta betala för att få använda det på boenden. Tillbaka till bilen - vi har inte gjort mycket mer än att köra idag innan vi kom till Paihia där vi nu befinner oss. Eller, Felix körde och jag läste kartan*.  Paihia är ett litet ställe med små butiker och restauranger, men mer känt för sin vik Bay of Islands. Turkost vatten, segelbåtar, små öar... Helt fantastisk utsikt!
När vi ändå talar om bilar och utsikter så har vi bara på dagens bilfärd fått se riktigt Nya Zeeländskt landskap.  Så fort vi lämnade Auckland blev vi omringade av trädveklädda kullar, betande kossor i mängder och små grönblåa vattendrag. Ska man försöka beskriva det så kändes det som om man befann sig i en Windowsbakgrund, haha! Försökte oss på ett par bilder som inte gjorde naturen rättvisa, men men...

×Jag vet vad du tänker syrran... Och jag erkänner: jag följer snarare GPSinstruktionerna som F matat in på telefonen än hittar själv...

Quick-stop vid Whangerei Falls. En del småbarnsfamiljer badade.

Ska försöka få till en bild på Bay of Islands när vi åker imorgon bitti, nu när solen gått ner ser det inte alltför spännande ut... Utcheckningen blir tidigt imorgon, vårt rum är en spartansk (mar)dröm och vi har ett par timmars resa framför oss. Let the road trip continue!

Likes

Comments

Från och med i söndags morse kom F och jag så långt hemifrån man fysiskt kan komma. Om man inte räknar den omtalade resan till Mars men den blev vi minsann inte medbjuden på...

Talar givetvis om Nya Zeeland!! Eller Aotearoa som ursprungsbefolkningen Maorierna säger. Flyget medförde två timmars tidsskillnad vilket gav oss ynka två timmars sömn på planet, och vi ligger numer 12 timmar framför svensk tid. Sedan var det tydligen morgon enligt The city of Auckland och dags att utforska en ny stad i ett nytt land. Kunde som tur var lämna väskorna på YHA där vi bor och mörka tröttheten med en kopp svart innan vi begav oss in i stan. Åkte dyr buss i city med omnejd, köpte nödvändigheter på Countdown (som tydligen är deras namn på Woolworths.. vem döper en butik till Countdown??) och somnade rätt omgående när vi kom hem den kvällen.

Något piggare idag hade vi sightseeing inplanerat. Auckland har inte jättemycket att se eller göra inne i stan, men hamnen med båtarna är fin och kanske kan det vara det turkosa vattnet som gör det. Går liksom inte att jämföra med grumligt brunt eller iskallt mörkblått vatten. Kikade förbi något event jag inte minns namnet på, vilket innebar food trucks, helikopterturer, en barnkarusell, gatuartister samt en del solskyddsstationer som bilden visar. Ozonlagret är liksom Australien tunt här, vilket de tar på allvar och erbjuder gratis solskydd. Hur bra initiativ? Tummen upp!

Annars har vi laddat upp för kommande veckor. Mycket att se och göra.  Nu ska jag göra som indianerna, F sussar redan. 

Likes

Comments