livet
Det är över ett år sedan du lämnade oss. Men bara för den sakens skull betyder det inte att vi saknar dig mindre - snarare tvärtom. Du finns alltid med oss, i våra minnen och i våra hjärtan. Jag önskar att vi hade fått mer tid tillsammans med dig, men du har det bättre där du är nu och du lider inte mer.

Men vackraste Bella, du ska veta att din mjuka päls, ditt glada leende och ditt underbara ylande fattas oss.

Likes

Comments

musik
Jag är fullkomligt förälskad i ett band som heter Buried In Verona. Jag har lyssnat på de ganska länge, men inte sådär frekvent och ofta som jag gör med typ Suicide Silence. Deras ganska nysläppta album vultures above, lions below har jag nästintill lyssnat sönder. Albumet är så jäkla bra! BIV har utvecklats enormt mycket och ändrat hela sin framtoning, och bara till det bättre. Jag älskar verkligen när band vågar ta steget till något helt annat och när det dessutom blir så lyckat. Jag är väldigt glad över att jag har sett de live, även om det var några år sedan nu.

 

Likes

Comments

livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa, musik
Did you crawl, did you claw, did you fight back?
Did you walk, did you hit, did you fight back?
Did you push till it cracked, did you fight back?
Did you love just enough to get love back?
Let’s keep marching on
Let’s all keep marching on
Push aside all the broken times
Break away and leave the past behind
 

Likes

Comments

livet
jag och du, du och jag
det här året jag varit med dig har
varit det bästa i mitt liv
jag kan inte förstå att jag väntat
på dig så länge och nu när
du äntligen är här kan jag
knappt förstå det ändå
det finns vissa dagar när du
går mig på nerverna
och jag såklart på dina
men ett liv utan dig är otänkbart
utan dig, ditt leende, ditt skratt, dina varma bruna ögon, dina stora mjuka läppar,
med dina ljud du gör som får mig att kikna av skratt, med dina otroligt ocharmiga smeknamn på mig som jag ändå älskar att höra dig säga
utan dig, ditt ansikte, din kropp, din doft är jag sönder och det vill jag aldrig vara igen
du förstår mig och jag förstår dig och det är ingenting jag någonsin varit med om
du får mig att känna mig fin, vacker, sexig, smart, snygg, intelligent, värdefull
de egenskaper och fel jag känner att jag själv har, älskar du och beundrar mig för
din passion, din kreativitet, din kunskap om allt från andra värlskriget till vad den där filmen,
boken eller skådespelaren heter, din allmänbildning om allt onödigt vetande
som dessutom ofta får mig att
känna mig puckad, älskar jag
jag älskar allt med dig, jag älskar allt jag älskar mindre med dig som dina strumpor överallt
och ditt snarkande, jag älskar att du fått mig att älska mig själv
jag älskar dig

Likes

Comments

livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa
Jag kom ut ur mörkret igen. Det tog ett tag, men ändå inte alltför länge. Det är lättare att andas igen. En del dagar ligger jag fortfarande kvar i sängen med en ångest så hög, att jag inte går upp förrän solen går ned.

Men jag kommer alltid upp.

Dosen på medicinerna är höjda, den ena till max. Jag grät, jag skrek, jag svor, jag rev ned saker, jag kastade saker, jag sov, sov och sov, jag försökte få frisk luft en stund varje dag ,jag grät lite till och sov lite mer. Och det hjälpte mig.

En tanke som förföljt mig länge är vad jag behöver och inte behöver för att må bra. Jag resonerar och diskuterar ofta med mig själv kring vad som kanske behöver ändras eller tas bort helt i mitt liv för att måendet ska vara i balans. Minsta rubbning av sömn, rutiner eller belastning kastar mig direkt ur formen och jag får återigen stå där och balansera på en tunn tråd, famla i ett mörker efter lyse, springa runt i en labyrint utan slut. Varenda förändring och det valda alernativet före det andra har varit betydande.

Livet med psykisk ohälsa är en konstant läxa som jag drar lärdom av varje dag. Därför att jag måste.

Likes

Comments

livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa
Och jag är där igen. I en sjukskrivning. För psykisk ohälsa. Depression, ångest och utmattning. Skammen, skulden, frustrationen och besvikelsen hänger över mig som en tung slöja, som sammanstrålar i en perfektion med depressionen, ångesten, oron, gråten och den fullkomliga utmattningen.

Tjugofyra år fyllda, snart tjugofem. Utmattningsdeprimerad två gånger. Varje gång ökar risken för att drabbas igen. Min framtid, hur kommer den egentligen att se ut?

Vad har jag för möjligheter ens, med den här sårbarheten och funktionsnedsättningen, som ständigt är där och flåsar mig i nacken? Min dröm som jag kämpat för i så många år, kommer den verkligen att kunna fortskrida i verkligheten?

Det är en förbannelse att lida av en kronisk psykisk sjukdom. Men jag kommer alltid kämpa för att drömmen alltid ska vinna över förbannelsen.

Så jag tog en paus. Stannade upp innan det var alldeles försent, lät allting få läka en stund, samlade nya krafter, samlade på mig nya insikter och perspektiv som jag alltid gör.
Och jag ställer mig upp och borstar av mig, och kliver på karusellen som kallas livet ännu en gång.

Likes

Comments

livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa

Livet med psykisk ohälsa. En del människor som har någon psykisk sjukdom behöver inte äta mediciner för det. Andra behöver äta det ett tag, och en annan del behöver äta sina mediciner livet ut. Jag vet själv inte vilken grupp jag hamnar i. Eller kommer att hamna i. Vad jag vet just nu, är att jag behöver äta mina antidepressiva med det verksamma ämnet duloxetine. Jag behöver också mina receptbelagda respektive receptfria läkemedel mot magen. Och mina ångestdämpande, som jag tar vid behov. Det behovet är inte alls så starkt som för tre, fyra år sedan. Två, tre burkar med 100 tabletter i månaden med Theralen har idag minskats till en burk på ett helt år. En sjukt galen och bra skillnad.

Duloxetinen kan jag inte leva utan. Just nu. Men i framtiden kanske det går att minska dosen. Kanske till och med sluta äta dom helt. Men vad jag vet NU är att dom fungerar och att dom får mig att må bra. Dom räddade mitt liv, faktiskt. Och bara det faktumet gör mig ibland livrädd samtidigt som det ger mig en sån enorm lättnad och livslust.

Jag fungerar idag. Jag mår bra idag. Så bra som det går, när man lever med generaliserat ångestsyndrom och en högsensitiv personlighet med lite släpandes i bagaget också. Och att det ser ut såhär kanske inte spelar så stor roll egentligen. Så länge en mår bra, kan fungera och kan leva. Kanske till och med tycker om att leva.

Syftet med bilden är inte pga. av att jag är "uppmärksamhetssökande" eller ute efter medlidande. Jag gör det för att helt enkelt bara visa att det finns. Överallt. I alla hem, hos alla slags individer. Och att det inte är något att skämmas över. Jag tänker fortsätta att prata om det, att problematisera psykisk ohälsa och att det INTE tas på allvar i det här skeva samhället idag. Jag tänker vara "jobbig". Vara som en nagel i ögat på vården som vägrar hjälpa mig eller mina närstående med dom osynliga sjukdomarna vi lever med. Tänker vara just den där, som bara pratar om det, delar bilder och inlägg kring ämnet och bara vara sådär jävla jobbigt jobbig.

Och jag tycker ni ska vara det med.

Likes

Comments