livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa
Och jag är där igen. I en sjukskrivning. För psykisk ohälsa. Depression, ångest och utmattning. Skammen, skulden, frustrationen och besvikelsen hänger över mig som en tung slöja, som sammanstrålar i en perfektion med depressionen, ångesten, oron, gråten och den fullkomliga utmattningen.

Tjugofyra år fyllda, snart tjugofem. Utmattningsdeprimerad två gånger. Varje gång ökar risken för att drabbas igen. Min framtid, hur kommer den egentligen att se ut?

Vad har jag för möjligheter ens, med den här sårbarheten och funktionsnedsättningen, som ständigt är där och flåsar mig i nacken? Min dröm som jag kämpat för i så många år, kommer den verkligen att kunna fortskrida i verkligheten?

Det är en förbannelse att lida av en kronisk psykisk sjukdom. Men jag kommer alltid kämpa för att drömmen alltid ska vinna över förbannelsen.

Så jag tog en paus. Stannade upp innan det var alldeles försent, lät allting få läka en stund, samlade nya krafter, samlade på mig nya insikter och perspektiv som jag alltid gör.
Och jag ställer mig upp och borstar av mig, och kliver på karusellen som kallas livet ännu en gång.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments