Livet rullar på i vanlig ordning. Skola, plugg, jobbsökande, tågresor, träffa Robin, arbetsintervjuer, plugg, tågresor, hemvisiter, jobbsökande, plugg. Ja, en fortlöpande cirkel av vad livet har att erbjuda just nu! Examensarbetet har gått jävligt bra, enda från start men nu börjar det bli svajigt - dock inte på grund av mig och Johanna. Men, det är som det är med det. Jag vet hur det har varit åren innan och jag hade mina aningar med de förutsättningarna vi fick i början. Men det är så otroligt frustrerande när det inte är vårt fel egentligen att läget är en aning rörigt just nu.

 

Nu är terapin officiellt avslutad. Hade sista sessionen för ungefär två veckor sedan eller något sånt. Skulle haft ännu ett möte igår men jag avbokade den då jag är kvar hos Robin av diverse olika anledningar utöver kärlek och mys såklart. Så vi tog det sista per telefon igår istället, vilket psykologen föreslog redan för de där två veckorna sedan. Det känns väldigt surrealistiskt men samtidigt så grymt bra! I fucking made it. Borde defintivt fira det faktumet att jag äger sjukdomen nu. Och sen måste jag ju fira att jag fått sommarjobb i Södertälje också! Wopidooo!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Befinner mig at the moment hemma i Trosa hos mamma och Magnus. Sipprar på ett glas vitt och väntar på en smarrig räkmacka. Snacka om att bli bortskämd när man kommer hem! Ska vara hemma över helgen och sen dra på arbetsintervju på måndag i Södertälje. Måtte det gå bra!

 

Likes

Comments

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, du lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Känner samma sak
Känner samma sak

Det är så många här som aldrig sagt nej
och som aldrig kommer få en chans
så många här som aldrig såg mig
och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
men vi kände samma sak

Vi känner alltid samma sak

Vi känner alltid samma sak
Vi känner alltid samma sak

Likes

Comments

Parallellt med examensarbetet läser jag ju en psykiatrikurs på distans. Slutuppgiften i kursen handlar om att man ska välja ett sjukdomstillstånd att fördjupa sig i och författa. Jag valde förstås generaliserat ångestsyndrom - GAD - och fick till min stora lycka mycket väl godkänd! Tänkte faktiskt ta och dela med mig av texten jag skrivit, endast för att jag fann otroligt intressant, ny och värdefull information och kunskap om sjukdomen. Jag har läst på något otroligt om sjukdomen och trodde jag kunde typ allt, men icke. Så, därför vill jag dela med mig av detta till er!
 
 

GAD
Generaliserat Ångestsyndrom
Institutionen för neurovetenskap, Uppsala Universitet
Psykiatri 15 hp, HT 2014 – VT 2015
Författare: Amanda Hollanti Ohlsson

 

Beskrivning av Generaliserat Ångestsyndrom (GAD)
Det som idag benämns som ångestsyndrom är sjukdomar där ångesten är den mest uttalande problematiken, som hämmar normala funktioner i människors liv. Dessa särskilda sjukdomar är relativt vanliga, och drabbar upp till en fjärdel av Sveriges befolkning någon gång under deras liv. Ångestsjukdomarna gör debut vanligtvis under ungdomsåren, och kan bli kroniska om de inte behandlas - snabbt eller överhuvudtaget. Ångestsyndromen ger de drabbade enormt lidande som förhindrar individernas chanser till utveckling, erfarenheter och möjligheter. Utöver att de drabbade individerna lider, influerar sjukdomarna även omgivningen och kan göra relationer till andra människor komplicerade och svåra (Öhman & Rück, 2009). Mer specifikt definieras ett ångestsyndrom, då tillståndet är präglat av ångesten och inte är en följd av ett annat tillstånd, som exempelvis egentligen depression. Utöver att den drabbade individen hindras att utvecklas, är vardagliga livsuppgifter svårhanterliga eller till och med omöjliga att klara av. För att kunna ställa den vidare diagnosen utifrån patientens individuella symtom och sjukdomsbild, ska vårdgivaren reflektera över de olika omständigheter som präglar ångestupplevelsen, exempelvis om patienten får ångest i sociala situationer så pass till den grad att isolering har uppstått (Öhman & Rück, 2009).  
 
Generaliserat Ångestsyndrom, Generalized Anxiety Disorder, förkortas och brukar ofta benämnas i termen GAD. Att lida av GAD innebär att en individ har en konstant närvarande ångest, som är kopplad till en överdriven och varaktig oro för olika omständigheter i livet. Oron karaktäriseras av ångestfyllda, orealistiska tanke- och föreställningsförlopp som ofta cirklar kring incidenter och upplevelser en möjligtvis skulle kunna drabbas av. Hos vuxna kan exempelvis oron handla om sin egen och/eller familjemedlemmars hälsa, trots att det inte finns någon egentlig, uttalad grund för oron. Andra vanliga orosmoment hos personer med GAD är att en själv eller andra i ens närhet ska hamna i fara och eller att en bekymrar sig för sin ekonomi. Barn och ungdomar som har GAD har mestadels en orosproblemtik som rör sig kring skolan, sociala situationer och tillställningar samt prestationer i idrott. Oron individerna känner inför dessa möjliga händelser och situationer är ofta orealistiska, obefogade och irrationella (Öhman & Rück, 2009). För att uppfylla kriterierna för diagnosen GAD krävs det att ångesten inte bara får vara fokuserad på avseenden av ett eventuellt annat psykiatriskt tillstånd, som exempelvis en stark rädsla för att få panikattacker (paniksyndrom). Dessutom ska oron vara kronisk och ha existerat i minst sex månader innan diagnosen är möjlig att ställa. Oron är det centrala i diagnosen, och en utmärkande egenskap hos oron är att den är svår att hantera, är automatisk och omöjlig att kontrollera. Oron leder även till att personerna har svårt att slappna av, möjligtvis endast i korta stunder. Den ständiga ångest- och orosbenägenheten gör att personerna ständigt är på helspänn, och är uppskruvade, rastlösa och lättirriterade. Att ständigt vara på högvarv och vara på krigsstigen är uttröttande och påfrestande, och ger koncentrations- och sömnsvårigheter (Öhman & Rück, 2009). 
 
Symtom
Psykiska symtom vid generaliserat ångestsyndrom är yrsel och svimnings- och overklighetskänslor, och kroppsliga symtom är exempelvis svettningar, problem med andning,  muntorrhet och hjärtklappning (Hallstrom & McClure, 2000). Vid GAD är det även vanligt förekommande med så kallade spänningssymtom. Eftersom att individen ständigt är uppjagad och på helspänn, samt har en ihållande oro och ångest, leder det till en tonusökning i människans tvärstrimmiga muskulatur - vilket är ett tecken på överaktivitet i det somatiska nervsystemet. Bland annat påverkas skallens muskler och individen drabbas lätt och ofta av spänningshuvudvärk samt att muskler och leder i framförallt rygg och nacke påverkas och ger smärtor och spändhet. Hos individer med GAD är det också vanligt förekommande med problem med käkmuskelaturen. Bruxism innebär att man gnisslar med tänderna eller biter tänderna samman hårt, vilket ger tandömhet och nedslitning av bettytorna. Denna problematik är vanligt förekommande i samband med frustration eller undantryckt ilska. Bruxism kan förekomma tillsammans med nack- och ryggsmärtor och gastrointestinala besvär samt att tillståndet kan utvecklas till dysfunktionssyndrom (MDS). MDS innebär en dov smärta runt käkleden som förvärras vid tuggningar, knäppningar i käkleden, ömhet i tuggmusklerna och en svårighet att gapa stort. Känslor av att ha en klump i halsen som tar emot vid sväljning och andning, en ökad tonus i stämbanden vilket leder till en spänd och ofta gäll röst samt besvär vid andning på grund av de besvär som uppstår på grund av spänningarna är också några spänningssymtom (Ottoson, 2009).  Det är viktigt att i diagnosarbetet utesluta andra, fysiska sjukdomar eller skador om individen uppvisar dessa fysiska symtom. Slutligen måste oron och de fysiska symtomen utgöra ett märkbart lidande och/eller försvåra arbete och/eller sociala funktioner för att diagnosen ska vara möjlig att ställa (Öhman & Rück, 2009).
 
Bakomliggande faktorer
Det finns stöd för genetiska orsaksfaktorer för att utveckla GAD, men personlighetsdrag, tidigare miljöfaktorer och utlösande faktorer är också starka, medverkande krafter för att utveckla ångestsyndromet. Personligheten karaktäriseras ofta av ängslighet som uttrycker sig genom en känslighet för kritik, låg självkänsla och antiaggressivitet, där det senare innebär att personen laddar upp aggressioner. Individer som lever med sjukdomen känner sig alltid sämre än andra, är oförmögna att slappna av och vara lediga i sociala sammanhang samt känner sig dummare, fulare och mindre värda. Dessutom har dessa individer höga moraliska krav, har lätt att få prestationsångest och är ofta överambitiösa. Personer med GAD har vanligen haft en traumatiserad uppväxt i ganska grov bemärkelse, exempelvis orimliga krav och bestraffningar, alkoholmissbruk hos föräldern/föräldrarna eller våldsamma beteenden och interaktioner mellan föräldrarna (Ottoson, 2009). Exempel på utlösande faktorer kan vara stress och annalkande förluster (Hallstrom & McClure, 2000). Det sker ofta en ömsesidig interaktionspåverkan mellan det som händer i hjärnan och det som händer i kroppen vid ångest. En persons ångest kan snabbt bli värre om hjärtat börjar slå hårdare och om musklerna i kroppen är spända, vilket snabbt skapar en ond cirkel (Ottoson, 1995).
 
Prevalens, förlopp och prognos
Livstidsrisken för att drabbas av GAD är ungefär fem procent och kvinnors risk är dubbelt så stor som männens. Majoriteten som lider av ångestsyndromet upplever och beskriver att de alltid har känt sig ångestfyllda och oroliga (Öhman & Rück, 2009), men många patienter hävdar att de utvecklat syndromet under sen tonår eller i tidig vuxenålder (Breitholtz, 2010). Generaliserat ångestsyndrom finns även bland barn och unga, samt bland äldre människor (SBU, 2005). Bland barn har två procent generaliserat ångestsyndrom och dubbelt så många bland tonåringar (Von Knorring, 2012). Med andra ord är detta en sjukdom som utvecklas långsamt, och har ett kontinuerligt förlopp med få perioder av total symtomfrihet. GAD är därmed ofta kroniskt, och det är endast ett fåtal procent som blir symtomfria - detta dessutom efter flera år (Ottoson, 2009). Sjukdomens problematiska tillstånd har dessutom en hög samsjuklighet med andra sjukdomar och problem, som påverkar förlopp och prognos. Mellan 45 och 91 procent lider av andra psykologiska besvär, och de vanligaste tillstånden är egentlig depression och social fobi (Brown & Barlow, 1992; Breitholtz, 2005, enligt Breitholtz, 2010). Det stora sambandet med självmedicinering med exempelvis alkohol eller lugnande medel påverkar den redan komplexa kliniska bilden och ökar risken beroendesjukdomar och missbruk (Öhman & Rück, 2009). Med följdriktig och evidensbaserad behandling kan symtomen och dem negativa tillstånden ha en betydande begränsning. Personer som lider av GAD kan fungera socialt och i arbetslivet, men det stresspåslag och de olika konsekvenserna av tillståndet som exempelvis magproblem och störd sömn, kan i perioder orsaka funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2008).
 
Patientens perspektiv - upplevelse av sjukdom och symtom
Patienten kan uppleva ångesten som en uppladdning av ett inre, övre tryck. Bröstet känns trångt och kan göra smärtsamt ont, klumpen i halsen snörs åt, en får svårt att andas och patienten kan känna att hen nästan kvävs. Smärtan och trycket i epistragiet sprider sig ofta ned till mellangården och benen. En isande och bitande känsla uppstår i huvudet, håren på kroppen reser sig och personen upplever sig vara i frossa, och svettas och får ilningar i kroppen om vartannat. Denna upplevelse av den handlingsförlamande, klibbande ångesten och den okontrollerade oron som är omöjlig att hantera, gör att patienten tror att hen kommer att dö alternativt förlora förståndet och bli galen. Patienten upplever tydligt stresspåslaget och den ständiga spändheten i kroppen, vilket gör att gången ofta blir obekväm och inte har naturliga, harmoniska medrörelser. Hypoaktiviteten kan ofta leda till en förstelning, men det är vanligare att patienten blir hetsig, snabb och hyperaktiv. Individen kan även uppleva en känslomässig labilitet då ångesten lätt får personen att falla i gråt, eller bli otålig och hetsa upp sig (Ottoson, 2009). Patienten kan uppleva starka ensamhets- och utanförskapskänslor, uppleva stigmatisering och diskriminering och ett stort oförstående och okunskap ifrån omgivningen. I sociala interaktioner är patienten ängslig, har en oförmåga att kunna känna sig ledig och avslappnad och känner en stor osäkerhet kring hur omgivningen kommer identifiera samt bemöta hen. Att ständigt känna sig ifrågasatt och att ha svårt att lita på andra, är vanliga upplevelser hos en person som lider av generaliserat ångestsyndrom (Goffman, 1963). Den kroniska oron och ångesten skapar ett oerhört lidande och socialt handikappande hos den drabbade (Ottoson, 2009).
 
Vård och behandling
Behandlingen av generaliserat ångestsyndrom ser olika ut, beroende på varje enskild patients subjektiva sjukdomsbild. Farmakologisk behandling, psykoterapi, avslappningsövningar och behandling för eventuell bruxism brukar vanligtvis ingå i behandlingen (Breitholtz, 2010). SNRI-psykofarmakat Venflaxin  är det läkmedel som har visat sig vara den mest effektiva behandlingen, liksom Escitalopram som är ett SSRI-preparat. Vad gäller behandlingen av ångesten i sig, det vill säga ångestdämpande, har Bensodiazepiner en mycket god effekt - så länge som behandlingen pågår. Eftersom det finns en ökad risk toleransutveckling rekommenderas den nämligen endast som tillfällig behandling (Öhman & Rück, 2009). Som sagt beror behandlingens utfall på många olika faktorer. Det finns ett starkt samband mellan patientens livssituation och den farmakologiska behandlingen. Exempelvis kan endast läkemedel som behandling med en patient som har en samtidig personlighetsstörning och svag socialt nätverk få svagt utfall, eller om patienten är ett akut, svårt fall eller om tillståndet är kroniskt. Den bästa lösningen är att då kombinera läkemedelsbehandlingen med psykoterapi, särskilt i det första fallet med personlighetsstörningen och nätverket (Ottoson, 2009). Den psykoterapeutiska behandlingen för GAD har en bättre påvisad effekt, särskilt kognitivbeteende terapi (KBT), som är en inriktning inom terapin som syftar till att förändra människors beteenden.  Det finns en hel del olika slags modeller för GAD, som exempelvis den kognitiva modellen, den metakognitiva modellen, fyrkomponentmodellen och undvikandeteorin. Dessa modeller är alla en stor hjälp i den kognitiv-beteende terapeutiska behandlingen eftersom utvecklingen inom området ångestsyndrom, funnits en stark fokusering på kognitioner. Den kognitiva teorin för ångest och oro betonar att det är individens förväntningar och tolkningar av situationer och incidenter som skapar negativa känslor - det vill säga inte själva situationerna och incidenterna i sig. Kognitioner - tankar och inre bilder - är det centrala vid utveckling och vidmakthållande av generell ångest (Breitholtz, 2010).
 
En känd, allmän riklinje för ett optimalt, terapeutiskt förhållningssätt är att i största möjliga mån ha fokus på här och nu. Majoriteten av alla patienter med generaliserat ångestsyndrom har mycket i bagaget som trauma och otrygga anknytningar, och för att undvika att förankra dessa ännu mer hos patienten - då det kan försvåra patientens framtida förändring - fokuseras behandlingen på nuet. Det är också värdefullt om behandlaren talar om, och interagerar de nämnda modellerna och teorierna om kognitioner och oro, i behandlingen för att göra patienten medveten om vad som sker och varför det sker - det vill säga att oron har utvecklats hos patienten som ett sätt att hantera den uppfattade, otrygga tillvaron som är fylld av eventuella faror och hot. Att understryka och förmedla att ångesten och oron nästan alla gånger är utlöst av de mentala bilder, föreställningar och tankar hos patienten kan underlätta och förbättra patientens inställning till de obehagliga känslorna och tillstånden. Eftersom att patientens oros- och ångestbenägenhet har utvecklats konstant och ihållande över en längre tid, är det av stor vikt att patienten får hjälp med att våga lära sig nya strategier för att hantera sin oro och olika situationer som väcker ångest hos personen. Exempelvis kan patienten få föra orosdagbok, inrätta dagliga orosstunder, föra loggbok för trevliga aktiviteter och få uppmuntran till exponering av obehagliga situationer och tankemönster, för att påvisa att oron och ångesten kommer att ge med sig tillslut. Att inte bara fokusera på det sjuka och svåra kan behandlaren uppmuntra patienten till att sysselsätta sig med roliga aktiviteter och nöjen som får patienten att må bra, eftersom att patienten får mer tid till annat när oron förhoppningsvis minskar (Breitholtz, 2010).
 
När behandlingsprocessen kommit en bit på vägen kan tillämpad avslappning (TA) läggas till. Då många individer söker hjälp för i första hand sina somatiska symtom som muskel- och magsmärtor eller sömnstörningar, kan TA vara en fördel för denna typ av patientgrupp. Metoden är utarbetad av Öst (1987, enligt Breitholtz, 2010) för att behandla ångest som är icke-situationsutlöst. Syftet med TA är att sänka den allmänna spänningsgraden som patienten har, att patienten ska lära sig känna igen signaler på ångest i ett tidigt skede samt att patienten ska lära sig hantera att möta ångesten med hjälp av avslappningen. Patienten kommer efter mycket övningar i TA kunna kontrollera sin ångest och spänning, och kunna dämpa sin oro. Genom att den allmänna spänningsnivån kommer att sänkas med hjälp av övningarna, kommer individen att vara mindre sårbar för ångest. Det optimala är att terapeuten tillsammans med patienten startar den tillämpade avslappningen. Vanligtvis inleds TA med progressiv avslappning följt av kort, betingad, differentiell och snabb avslappning. TA är en färdighet som kräver mycket träning och det är viktigt att terapeuten betonar detta för patienten, så denna inte nedslås när hen inte känner av en effekt eller skillnad på en gång. Eftersom individer med GAD har en sådan pass hög anspänning i kroppen, prestationskrav- och ångest samt är överambitiösa är det angeläget att uppmärksamma detta för patienten.
 
När terapeut och behandlare känner sig redo för att successivt börja avrunda och trappa ned på behandlingen ska fyra områden i en handlingsplan för vidmakthållande av resultaten från behandlingen upprättas, vilket bäst görs tillsammans. Handlingsplanen ska innefatta en sammanfattning kring vad som har varit användbart och framgångsrikt i behandlingen - det vill säga vad det är som har hjälpt patienten med sin oro och sin ångest. Ett annat område som är viktigt att beröra och författa är att det är oerhört viktigt att patienten fortsätter att öva och tillämpa sina färdigheter även efter behandlingens avslut, för att inte tappa kunskapen och tillämpningen som arbetats fram men också för att inte "falla tillbaka". Att ha konkreta förslag på planer för att hålla framstegen vid liv och att skriva ned vad som kan användas som hjälp på vägen är värdefullt. Att reflektera och skriva ned förslag på hur patienten kan generalisera behandlingen på andra områden i livet är en annan angelägen del i planen. Det sista och kanske viktigaste momentet i sammanfattningen är att förbereda patienten på att eventuella bakslag sannolikt kan dyka upp, men att dessa också är nödvändiga för att personen ska hålla framstegen och planen vid liv - men även för att lära sig identifiera olika slags risksituationer som kan dyka upp i livet. Att fundera över eventuella hinder och hjälpmedel på vägen är relevant samt att ta hjälp av familj och andra närstående, och att informera dem om planen kommer förhoppningsvis vidmakthålla planen med patientens framsteg (Breitholtz, 2010).
 
Aspekter i rehabilitering/habilitering
En individ som lider av GAD kan som tidigare nämnt fungera relativt bra i det sociala livet liksom i arbetslivet, enligt Socialstyrelsen (2008). Dock kan arbetsförmågan vara nedsatt i perioder på grund av det ständiga stresspåslag individen lever med, vilket orsakar en funktionsnedsättning. I dessa fall ska sjukskrivningen vara kort och omfatta två till fyra veckor, och eventuell deltidssjukrivning bör betänkas. Om sjukskrivningen fortskrider över en tre månaders period ska psykiatrin kontaktas. Dock ska sjukskrivning helst undvikas helt. De aspekter som finns gällande rehabilitering hävdar att omfattande kroppsliga utredningar ska undvikas eftersom det riskerar att förankra tillståndet änmer. Riskerna för samsjuklighet ska utredas, och eftersom funktionsnedsättningen kan svikta emellanåt bör en långvarig medicinering vara på sin plats (Socialstyrelsen, 2008). Vad som inte framgår av Socialstyrelsens (2008) dokument är dessa individers chanser till rehabilitering tillbaka till arbete eller studier, mer än att det finns chans till deltidssjukskrivning. Vad gäller studenter är deltidssjukskrivning idag dock inte möjligt överhuvudaget, vilket får som konskvens att studenter studerar på heltid trots att dem mår väldigt dåligt och fortfarande är sjuka - eller att de hoppar av sin utbildning för att de helt enkelt inte orkar (Socialdemokraterna, 2011). Någon slags successiv, mjuk återgång till arbete och studier finns alltså inte. Vad gäller Socialstyrelsens (2008) förslag på utredningar finns det mycket att diskutera kring. En omfattande utredning bör vara på sin plats, både när det gäller det somatiska som det psykiska tillståndet för att utesluta andra fysiska sjukdomar och annan eventuell problematik som exempelvis missbruk och/eller depression. En omfattande utredning och en allvarlig behandlings- och vårdplan är essentiellt för att patienten ska få möjligheter till att bli frisk och/eller kunna hantera och leva med sin kroniska sjukdom. GAD är en komplex sjukdom på grund av dess kraftiga psykiska symtom i kombination med de fysiska symtomen, som tillsammans hämmar funktionsnivå, livskvalité, möjligheter till personlig och arbetsmässig utveckling samt relationer (Öhman & Rück, 2009; Ottoson, 2009).
 
Närståendes perspektiv
Att lida av någon slags psykisk ohälsa innebär ofta ett långvarigt, ibland även kroniskt, förlopp och det uppstår ofta svårigheter hos andra att förstå sjukdomen. Den sjuke individens relation till familj och andra närstående, sätts på prov och på grund av olika anledningar upplever ofta den drabbade sig vara ensam och isolerad i sitt mående och sina känslor. När relationerna sätts på prov försvinner tyvärr ofta vänner och andra ytligt bekanta och förutom få kontakter med sjukvården är det ofta familjen som finns kvar som stöd. Det är föräldrar och syskon som är de medlemmar som finns kvar år ut och år in i den drabbade individens liv, vilket kan ha att göra med att de har en vetskap och erfarenhet om den tid som fanns innan deras dotter, son, syster eller bror blev sjuk. Därmed har det skapats känslomässiga band mellan dem, som ger familjemedlemmarna en stark ansvarskänsla - i synnerhet hos föräldrarna. Föräldrar och syskon känner sig maktlösa och handlingsförlamade i sina roller då de inte kan underlätta eller reducera den drabbades lidande och mående. Det är vanligt att känna en stor osäkerhet hur man som förälder och syskon ska bemöta den sjuke och hantera dess ångestattacker, vilket självklart skapar känslor av frustration och otillräcklighet. Även känslor av skuld uppstår, att inte ha upptäckt det dåliga måendet eller sjukdomen i tid och att känna sig otillräcklig och tafatt i sin relation till den sjuke kan leda till att syskon och främst föräldrar upplever en skam över att vara dåliga syskon och föräldrar. Bristen på förståelse är även omfattande i familjemedlemmars bemötande från vård och omgivning. Föräldrar och syskon upplever att omgivningen har väldigt svårt att förstå det lidande och den utsatthet familjer som dessa lever med. Det är psykiskt påfrestande och extremt jobbigt att se sin familjemedlem lida och egentligen inte kunna göra något åt det. Dessutom blir familjer ofta tagna för givna av, främst av vården, men också av samhället och omgivningen att finnas där för den sjuke, särskilt i dem fall där vården ofta brister och den sjuke inte får tillräckligt med hjälp. Familjer eftersträvar en samverkande omsorg för sin sjuke familjemedlem då det är vårdens ansvar att hjälpa den sjuke med vård och behandling, och därmed avlasta familjen från att stå ensamma i vårdandet av den sjuke (Johansson & Andershed, 2012). Familjer och andra anhöriga har också rätt till anhörigstöd som är en socialtjänstlag, men det är många som inte vet om att lagen existerar eftersom kommuner är dåliga på att informera om den (Socialstyrelsen, 2015). Det är viktigt att familjemedlemmar och andra närstående även dem får hjälp och stöd för att kunna finnas där för den drabbade individen på bästa möjliga sätt, utan att själva riskera att börja må psykiskt dåligt. Vi mår som de vi håller kära, och om de mår dåligt mår vi också dåligt (Johansson & Andershed, 2012).
 
Samhällets syn - stigmatisering och andra svårigheter
Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem idag. Individer som lever med exempelvis GAD är drabbade av förminskning då sjukdomen väldigt ofta inte tas på allvar. Dessa individer utsätts även för tabu, stigmatisering, diskriminering och förnedring - av både omgivning, samhället, vården, media och medicinsk forskning (Shalling, et.al, 2014). Dessa grupper av individer löper större risk för att drabbas av (ännu) sämre psykisk samt fysisk hälsa, dödlighet och tuffare levnadsförhållanden på grund av ekonomisk utsatthet och svag anknytning till arbetsmarknaden. Individer med GAD ebjuds heller inte likvärdig och rättvis vård som för genomsnittet. Utöver detta är det oerhört vanligt att individerna självstigmatiserar, nedvärderar sig själva och känner skam och skuld. Hälften av dessa individer drar sig också för att söka hjälp och vård på grund av detta (Socialstyrelsen, 2013; Shalling, et.al, 2014). Individer som lever med psykisk ohälsa av något slag upplever sig vara mindre värda, misskrediterade och socialt exkluderade från både särskilda sociala interaktioner och samhället i sig, på grund av konsekvensen av att ingå i en grupp som är stigmatiserad (Livingston & Boyd, 2010; Kurzban & Leary, 2001). När en individ besitter ett stigma avviker individen på ett olustigt sätt från samhällets och omgivningens förväntningar, och går därmed från en fullt normal och vanlig människa i omgivningens medvetande till en utstött människa. Diskrepansen som sker mellan den förväntade sociala identitet och den faktiska identiteten i samspelet med andra, kan även skapa en nedsättande och negativ syn på det egna jaget även mellan individen och dennes spegelbild. Detta leder till att individen inte bara blivit avskärmad från omgivningen och samhället, utan även från sig själv, och står ensam kvar i en värld som inte accepterar hen (Goffman, 1963).
 
Litteraturförteckning

Breitholtz, E., 2010. Generaliserat ångestsyndrom. i: L. Öst, red. Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin. Stockholm: Natur och Kultur, pp. 89-109.

Goffman, E., 1963. Stigma - den avvikandes roll och identitet. New Jersey: Prentice-Hall, Inc.

Hallstrom, C. & McClure, N., 2000. Ångest och Depression - frågor och svar. Täby: Pfizer AB.

Johansson, A. & Andershed, B., 2012. En balansgång på slak lina - Föräldrarnas erfarenheter. i: S. Syrén & K. Lützén, red. Att leva med psykisk ohälsa - ett närståendeperspektiv. Lund: Studentlitteratur AB, pp. 89-102.

Kurzban, R. & Leary, M., 2001. Evolutionary Origins of Stigmatization: The Functions of Social Exclusion. Psychological Bulletin, 127(2), pp. 187-208.

Livingston, J. & Boyd, J., 2010. Correlates and consequences of internalized stigma for people living with mental illness: A systematic review and meta-analysis. Social Science & Medicine , Volym 71, pp. 2150-2161.

Ottoson, J., 1995. Vad gör jag med min ångest?. 2:a upplagan red. Stockholm: Natur och kultur.

Ottoson, J., 2009. Psykiatri. 7:e upplagan red. Stockholm: Liber AB.

SBU, 2005. Behandling av ångestsyndrom - En systematisk litteraturöversikt, Stockholm: SBU - Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Shalling, M. o.a., 2014. De med psykisk ohälsa behöver vårt stöd. Svenska Dagbladet , 11 Maj.

Socialdemokraterna, 2011. Studenternas tillträde till socialförsäkringarna - Deluppdrag för Arbetarrörelsens socialförsäkringskommission, u.o.: u.n.

Socialstyrelsen, 2008. Sjukskrivning vid GAD, Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen, 2013. Nationell utvärdering 2013 - vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattningar, u.o.: u.n.

Socialstyrelsen, 2015. Stöd till anhöriga, anhörigstöd, u.o.: u.n.

Von Knorring, A.-L., 2012. Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. 1:a upplagan red. Lund: Studentlitteratur AB.

Öhman, A. & Rück, C., 2009. Ångestsyndrom. i: J. Herlofson, o.a. red. Psykiatri. Lund: Studentlitteratur AB, pp. 335-359.

Likes

Comments

Det känns som jag aldrig har tid att sitta ned och reflektera vad som händer runt omkring mig nuförtiden. I mitt liv, i omvärldens. Allting bara rusar på. Skolan tar upp majoriteten av min tid och all den lediga tiden vill jag spendera med Robin. Men för att vara ärlig är det inte mycket ledig tid kvar. Samtidigt som det är såhär lär jag mig att bemöta livet på ett annat sätt än innan. Jag blir ibland förvånad när jag ser mig själv i spegeln. Visst har jag bitar, delar och drag som jag alltid kommer behöva jobba med men, jävlar alltså.

Har gått i KBT-behandling i över sex månader. Sex månader. Och nu är det dags att successivt trappa ned. Jag har kämpat, gråtit, funderat, agerat, exponerat, förändrats, utvecklats. Detta med hjälp av psykologen och alla mina fina runt omkring. Men, det största jobbet har jag gjort själv. Psykologen jag har haft turen att få förstår nog inte hur mycket hen har hjälpt mig. Hur stort behovet var. Hen har blivit förvånad många gånger till min inställning till förändring, till läxor, till exponering. Jag har sugit åt mig som en svamp av allt. För det var ju precis det här jag behövde. Vägledning, stöd, information, verktyg, hjälp. Förståelse. Den sista pusselbiten. Den har fallit på plats nu. Psykologen säger att det är vi, patienterna, som gör jobbet. Har inte trott på det förrän nu.

Jag sa ju att jag skulle bemästra dig en dag, GAD-jävel. 

Likes

Comments