God Fortsättning hörrni! 

 

Min jul har varit underbar. Liten ångesincident under Kalle Anka men det löste sig med theralen och att gråta ut i mammas famn. Annars helt underbart. God mat, fina julklappar, allmänt mys, sällskapsspel, skratt, lite tjafs som vanligt, glögg och kramar. Nu är det bara nyårsafton som väntar och sen är det nya året här. 

 

Det kommer bli bra det här året. Bättre än 2014. Detta året har varit utvecklande och fyllt av framsteg och härliga stunder, fint umgänge, konserter och mycket tid med familjen. Jag är redo för ett nytt år trots att det kommer råda stora förändringar då! 

 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Fan vad jag bara njuter av att vara hemma. Få ha familjen nära hela tiden, bli ompysslad, få god mat varje dag. Om några få dagar kommer mina älskade syskon hem också, då kommer allt vara helt perfekt. 

I veckan har jag lyckats plugga bort allt plugg för flera veckor framåt. Känns helt fantastiskt! Utöver det har jag sett serier, läst i min bok, kollat bonde söker fru i soffan med mamma och Magnus och varit på mammas jobb och gosat med massa underbara barn! Ikväll ska vi äta tapas och njuta av att helgen är här med ett glas vin eller tre. 

Vardagsglimtar. Dem har jag blivit mer uppmärksammad på! 

Likes

Comments

Om en vecka är det julafton. En högtid då man ska omge sig med nära och kära. En tid som ska vara fylld av glädje, kärlek, värme och omtanke. Man äter gott, ser på Kalle Anka klockan tre även om man är 5, 15 eller 50 år. Man kanske får något fint i julklapp, men det finaste är när de yngre barnen frenetiskt och i upprymdhet sliter upp sina julklappar och hoppar upp och ner av lycka. Ibland kan det till och med vara lite snö utomhus, om man har tur.

 

För två år sedan var det inte så. För två år sedan var det kallt. Mörkt. Svart. Hopplöst. Dött. Ensamt. Ångestfyllt. Gråtmilt. Inom mig, alltså. Med de få krafter jag hade, försökte jag ha ett leende på läpparna denna dag. Vara glad. Inte bryta ihop. Inte ge efter och gråta tills det inte fanns några tårar kvar. Jag försökte allt jag kunde, för att inte ställa mig upp och skrika ut min ångest. Allt jag ville var att sova. Att ligga i sängen. Gråta. Försvinna. Men den dagen, ville jag avlasta min familj, på just den dagen som ska vara lugn och i frid. Försökte ge de en dag då vi alla kunde låtsas som allt var normalt och okej om så bara för en dag. Ge de en julafton som en julafton ska vara.

 

Nyårsafton. Det var svartare då. Likgiltlighet. Ilska. Frustration. En ångest som höll på att kväva mig och vilja slita av mig mitt eget skinn och hår. En ångest för att jag inte ville vakna upp till ett nytt år. Ville inte ens vakna till en ny dag, i mitt egna personliga helvete. Tolvslaget. Grannar från tre, fyra områden runt omkring. Människor överallt. Ser de? Ser de det mörka? Raketer och smällare vart än jag vänder mig om. Högljudda röster, skratt och sånger. Panik. Flyr. Springer på den isiga gångvägen tillbaka till huset med tårar rinnandes, som blir kalla mot min kind på bara en sekund. Tappar andan. Kan inte andas. Gråter. Skriker. Vill inte längre.

 

Medan mina vänner och bekanta firade in det nya året med sina vänner och bekanta, grät jag högt till min familj och sa "jag vill inte dö, men jag vill heller inte leva".

 

Två år sedan. Det känns som igår, men ändå så långt bort. Över två års krig, två års kamp. Jag har kämpat. Jag har kämpat så in i helvetes hårt, för mitt liv.

 

Idag är det svarta utbytt mot det ljusa. Det kalla mot det varma. Det som var dött och det som ville dö, är levande. Sprakande. Hopplösheten utbytt mot en längtan till framtiden. Drömmar och förhoppningar. Ljusglimtar, skratt, leenden. Utveckling. Kärlek och glädje.

 

Livet. Livet är tillbaka.

 

 

 

Till vänster: 2012. Till höger: 2014     

                          


 

 

 

 

 

 

 

 

Likes

Comments

Hade en del å göra förra veckan med läkarbesök, städning, tvättning, pluggeri, packning och till sist efterlängtat tacomys med tjejerna. Nu är jag hemma hos mamma och Magnus. Så jävla underbart. Kom i torsdags eftermiddag. Har pluggat lite, kollat film med de i soffan, druckit glögg, gråtit igenom hela Svenska Hjältar Galan, ätit snabbmat från krilles med pappa och Adam, spelat brädspel med Adam och tagit igen mina serier (nästan). Nu under tredje advent har jag och mamma bakat hela dagen! Det var år och dagar sedan jag gjorde det. Mysigt är bara förnamnet! Avslutade bakningen med att äta potatis- och purjolökssoppa med kantarellost med varmt bröd till middag. Finfin söndag! 

 




Likes

Comments

 Något som jag känt varit på gång under några veckor blev ett faktum i veckan, vilket fick mig att vackla till ett slag. Först nu har jag återfått balansen igen. Ingen människa vill vara ensam, och jag tror att jag ville att det skulle finnas något där som jag på något sätt ändå visste inte fanns. När det är rätt, kommer det kännas just rätt.
 
Kommande vecka ska jag på läkarbesök, gynundersökning och psykologsession. Tur en har frikort. Ska samtidigt beta av plugg, städa, tvätta, packa, träffa mina tjejer och dra ut till stallet och umgås med fina Emilie innan jag åker hem till Trosa för att fira jul. Ska bli så fruktansvärt skönt att få vara hemma med familjen i några få veckor. Ska även jobba lite, vilket känns fint för plånkan. Sen är det alltid trevligt att få komma tillbaka dit, det är som att en aldrig varit borta.
 
Jag har ju nu under en tid varit volontär genom telefonstöd för unga som mår psykiskt dåligt,  för världens bästa förening, Tilia. Jag vill passa på att lyfta fram de igen nu i och med att grundarna Annsofie och Jenny blivit utnämnda till Svenska Hjältars Medmänniskor. Jag stötte på Tilia när jag fortfarande mådde ganska dåligt i min depression och ofastställda (hittade jag nyss på ett eget ord nu?) ångestdiagnos och fann gemenskap, stöd och styrka genom att bara veta att de fanns där. Att jag nu får vara en del i deras förening känns så sjukt ärofyllt och häftigt.
 

 
 <3
 

Likes

Comments

Tour of the year. Snarare tour of the existence. Jag nämnde väl något om mindblowing? Det kan jag lova att det var. Gånger en miljard ungefär. Jag är så ofattbart beroende av den här musiken med allt det hör till. Jag kan inte leva utan det.
 
Jag åkte upp till Stockholm redan på fredagen, för att umgås med mina två favoriter. Ciccie och jag möttes upp på eftermiddagen i täbban och hon så fin som hon är bjöd på en afterwork-öl innan vi handlade och drog hem till de. Vi åt kött och pommes ála Ciccie, Blondie och Matte och kollade serier och drack öl samt åt glass! Så go kväll, som alltid med de två. Älskar att va med de. Speciellt i deras lägenhet, där i Stockholm. Där hamnar jag verkligen bort från allt som rör sig i mitt huvud emellanåt. Vi somnade gott sen och tog sovmorgon på lördagen, med mysfrulle framför TVn. Min mage cpade som vanligt så vi kom iväg rätt sent bort till Rusta där de skulle införskaffa matta och julgran och jag hann inte mer än komma dit innan det var dags att möta upp Roy som slutade tidigare än planerat!
 
Efter jag och Roy snabbt åt middag på Donken och var hemma och lämnade saker/fräschade upp oss drog vi bort till Fryshuset Arenan. Noll kö in, sjukt gött. Kom in alldeles perfekt till att Carnifex började spela! Jag var helt säker på att Northlane skulle börja. Men alltså, Carnifex svepte undan fötterna på mig. Helt sinnesjukt vad bra live!!!! Därefter drog Northlane igång och mitt humör sjönk ner till botten. Så fruktansvärt dåliga live. Det enda en hörde var instrumenten och ett mummel, ibland kunde en urskilja ett litet skrik. Nä, fy fasen. Där hade jag garanterat för höga förväntningar!
 
Och sen var det äntligen dags för det vi väntat på hela kvällen: Heaven Shall Burn och Parkway Drive. Tim slutade jobba vid åtta så han stressade bort till Fryshuset för att inte missa HSB som är ett av hans favoritband. Han och jag hann ta en LÄTTöl innan vi ställde oss framför scenen för att njuta av spelningen.  Och det, var över förväntan bra. Seriöst, både Carnifex, HSB och PWD lät som att Spotify var igång på megahög volym. HUR JÄVLA BRA SOM HELST alltså. HSB körde Endzeit, Black Tears å Joel (tror jag, sen minns jag inte resten för jag var så extas :D) och PWD körde Dark Days, Wild Eyes, ROMANCE IS DEAD (!!!), Swing, IDOLS AND ANCHORS och Carrion (<3333). Alltså. Jag vet inte ens vad jag säga, det höll på i över fyra timmar och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Fick höra nästan alla låtar jag drömt om att få se live.
Det var bra. Gu, om ni bara kunde förstå!! (Eller ja, Julia du fattar ju ;) Kom hem NU <3)
 
Nästa konsert är inte "förrän" i februari, då är det dags för Betraying The Martyrs och Upon This Dawning. Sen är det Of Mice and Men och Architects i mars (tur en fyller år i april.......) 
Alltså, jag har något att se framåt emot mååånader framöver. Åh.
 
Innan

Mina favoriter
Carnifex
Northlane...... :(
HEAVEN SHALL BURN (blev en enda bild för jag var så.. glad över att få se de igen)
Tim och jag är snygga
PARKWAY ÄLSKADE DRIVE
TRÖTT men glad dagen efter. #påsar
Smink gör underverk!
 
 
 
 
 
 
 
 

Likes

Comments