Wow. Mycket har hänt sedan jag skrev ett ordentligt inlägg senast.
 
En hemlighet som jag burit på, som gnagt mig varje dag sedan det inträffade har kommit fram och upp till ytan. På grund av lite olika omständigheter, tog jag chansen och valde att vara ärlig även fast den stora risken med att förlora en vän fanns. Jag bortsåg från mig själv, och från den största boven i dramat, och tänkte på min vän. På hur mycket hon redan fått stå ut med. Och ärlighet och genuina relationer är det minsta hon förtjänar. Det är självklart en lättnad att få bort misstaget, hemligheten och ångesten från mina egna axlar men jag är mest lättad och glad att sanningen kom fram, för hennes skull.
 
Utöver det har jag varit på bedömningssamtal på vuxenpsyk, hunnit fylla 23 vårar, varit hemma i ungefär en vecka och "arbetstränat" och umgåtts med min familj samt tagit en mängd blodprover för att se hur min kropp reagerar och hur den mår av medicinerna jag äter. Och jag får inte glömma plugget såklart. Har saker upp till öronen att göra och jag kämpar med mig själv på alla plan just nu för att få det att gå runt. Hjärnspökerna, GADen och stresshanteringen är inte på optimal nivå. Vilket de aldrig varit..
 
Vad gäller terapidelen verkar det inte lösa sig inom en snar framtid. Åker ju hem till Trosa över sommaren om sisådär en månad. Även fast jag har en bra kontakt med min läkare och hen gör allt vad hen kan så är det inte nog, vilket är tungt. Tungt att ständigt få slängt i ansiktet att man är för sjuk för primärvården men för frisk för andra vårdinsatser, och/eller att det brister resursmässigt på ställen där jag känner att jag kan ha en chans. Men jag har inget val än att fortsätta vidare med min vardag. För om jag stannar upp så kommer jag fastna.
 
 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

it's like there's cancer in my blood, it's like there's water in my lungs

and I can't take another step, please tell me I am not undone

it's like there's fire in my skin, and I'm drowning from within

I can't another breathe, please tell me I am not undone

 

 

Likes

Comments

I’d rather have one night, than nothing forever.

 

Likes

Comments

you coward,
drowning yourself
in your tears
no one has
pity for you
pity for you
 
 
 
 
 

Likes

Comments

Jag ångrar mitt misstag. Jag ångrar att jag inte gjorde det rätta tidigare. Men ärlighet varar alltid längst. Alltid.

 

 

 

Likes

Comments

Kom hem för ett tag sen från en te- och sconeskväll på Pims med (nästan) alla mina tjejer! Var inte riktigt så bra som vi förväntat oss, men förbannat mysigt och gott var det ändå! Satt kanske två timmar och åt scones, små bakelser, frukt och ostar, och snackade en massa skit som bara vi kan. Sjukt mysigt, och välbehövligt efter en lång dag i skolan! Tempot i skolan börjar dra igång nu i och med att metodkursen på B-nivå började denna vecka. Rätt tuff och stark kontrast eftersom de varit ett rätt lugnt tempo för mig i skolan ett tag nu, pga. egen studieplan med lite lugnare takt första terminen och nu senast en ganska chill kurs med mycket eget plugg hemma. Men det är nog inget bra rutiner kan fixa, och vänjer mig nog om ett tag också.

Såhär blev tatueringen! Lite torr/skorpaktig på bilden men kunde inte hålla mig med att vänta tills den läkt helt och fullt innan jag la ut en bild på den.

 
 
 
 

Likes

Comments