Header
View tracker

Från att ha mått väldigt dåligt i flera år till att ha börjat mått så sjukt bra på 7 månader är helt sjukt.
Men de är fortfarande inte helt 100 vissa dagar, som högtider.
Jag är väldigt glad över att så många nära & kära har ställt upp för mig, har knappt ord så de räcker till för att tacka.


Min historia kan ni läs här.


Nu tänker jag berätta hur min resa ifrån att vara på botten till att vara väldigt nära toppen.

Allt började när jag började skriva med en kille som heter Marcus, vi började skriva på Fb. Och sen så började vi snapa efter de, mitt ansikte lyste upp varje gång jag såg hans namn på displayen. Efter vi hade skrivit ca 1 månad så bestämde vi att vi skulle träffas. Den helgen jag ursprungligen skulle träffa honom så åkte jag på influensan och låg hemma och sov så jag träffade honom helgen efter.

Redan efter några veckor som vi hade träffats så kände jag att jag började må mycket bättre. sjukskrev mig och åkte tillbaka till Söderhamn och fortsatte träffa denna killen. Vi började träffas mera ''seriöst'' än vad vi hade gjort innan och varje gång jag fick en panikattack eller fick flashbacks så fann han där för mig. och hans närvaro gjorde på något sätt att allt kändes bra och att jag inte var sjuk.
Mina panikattacker försvann & mina flashbacks blev allt mindre och var gladare än vad jag brukar och kände mig er positivare än vanligt. Jag vela göra saker på dagarna vilket jag aldrig vela förr.
Jag lider av PTSD (posttraumatiskstress syndrom) och det betyder att man får flashbacks av något traumatiskt man har upplevt, och man har svårt att återvända till platser där man upplevt dessa saker.I mitt fall så kan jag inte åka förbi där min morfar bodde, kyrkan eller vara uppe vid sjukhuset. och så är de småställen som jag och min morfar brukade vara när han levde.

Men nu kan jag åka där morfar bodde osv utan att få dessa flasbacks. visst är de fortfarande jobbigt och så menjjagklarar det utan att bryta ihop och så.

Ja men till varför jag mår bra nu.
Det största är nog att jag täffade Marcus och fick komma ifrån bollnäs. Och jag hr haft min mamma nära mig nu och de har nog hjälp mig massor. Varje gång jag har varit lite nere och inte mått så bra så har mina vänner, Marcus och min mamma funnits där och stöttat mig. vilket inte hände ofta förut.


Från att ha skadat mig, inte ätit, haft depression, grov ångest, panikattacker till att vara nästan helt bra på 7 månader tycker jag är väldigt bra av mig.

Kommer nog aldrig komma helt från d
epressionen, men är väldigt väldigt mycket bättre än vad jag var för några månader sen.

Men nu sitter jag här med världens bästa sambo och bor hur fint som helst och ska börja plugga 11 januari. ​



Och kommer ALDRIG kunna tacka alla dom som har stöttat mig och funnits där för mig när jag har haft de såhär.


















Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att vakna upp bredvid denna kille är som att vakna upp i en dröm om & om igen, ingenting slår denna kille. Absolut INGENTING. Se hans fina leende och bara kolla in i hans blåa ögon gör mig knäsvag. När han sover och lägger sig sked med mig och bara kramar om mig, kan inte ens beskriva känslan! Hur han behandlar mig som om jag var hans egna prinsessa, har aldrig mött en sån omtänksam kille någonsin. Att få vara tillsammans med Marcus har gjort så ja har uppfyllt alla mina drömmar om att hitta den rätte. Han har allt jag någonsin önskat mig och lite till! Skulle kunna skriva en hel roman om bara Marcus.❤️
Just nu ligger jag här 03.27 och du ligger och håller om mig och sover. Underbaraste, finaste, bara min Marcus.

Jag älskar dig från månen & tillbaka & några vändor igen. 💕

  • 223 readers

Likes

Comments

View tracker

Som ni vet så har/hade jag en person som betyder mer än allt för mig. Min morfar. Om ni inte vet de så kan ni läsa det här.

Nu ska jag försöka förklara varför.
Min morfar Lennart Severin var nog den finaste och underbaraste personen som fanns. Eftersom jag inte har någon riktig pappa för han lämnade min mamma. Så har morfar alltid funnits där för både mig och mamma. han åkte och handlade med mig och mamma varje söndag. Morfar var den personen som alltid ställde upp, vad de än var. Vetinte hur många gånger han skjutsade mig överallt.
I november 2012 å blev han ju sjuk, i cancer. Jag bröt såklart ihop. kommer ihåg vad mamma sa och samtalet hon fick. Jag vart helt tom och skrev direkt till en kompis som jag hade väldigt bra kontakt med då. Mamma kom upp och pratade med mig såklart, allt blev lite bättre för stunden. sen började all min ångest komma krypandes.
sen efter ett år så hände de massor med saker som fick mig att må dåligare, fick anorexia. Min mamma lovade att inte säga något till morfar.
Efter ett halv år så blev ja bara allt sämre och sämre, käkade inte alls, Hade grova självmordstankar, panikattacker och grov ångest.
Trodde ja skulle må bättre när ja träffade en kille som ja trodde skulle få mig att må bra. Men nej var redan så förstörs inombords så de inte fungerade. Och under den tiden jag var tillsammans med den där killen så gick Morfar bort och det var nog botten för mig, åt ingenting,sov ingenting, låg i princip bara i sängen hela tiden, mådde skit och velade inte leva. 

 Med hjälp av Min underbara familj, Den finaste killen som finns, min bästavän och bollnäs psykiatri så står jag här idag. Starkare än någonsin, Kan inte beskriva hur glad jag är att ha er. Saknaden av Morfar finns fortfarande och kommer ALLTID att göra. Big love till er ❤



XOXO

  • 268 readers

Likes

Comments

Ligger just nu i sängen och försöker kolla på The fault in our stars för ca 100e gången. Eftersom den handlar om cancer så har jag aldrig klarat av att kolla på den.
Men iallafall så kom ja nyss in efter att ha varit hos Evelina och pratat. så ja nu ligger jag somsagt i sängen bredvid finaste som håller om mig 😇

nu ska ja fortsätta snyfta haha..

Likes

Comments

Japp som rubriken lyder.

Träffat världens underbaraste kille som verkligen får mig att må bra. Han behandlar mig hur bra som helst. Kan inte ens förklara hur bra jag mår med honom.
Asså ååh 😍
Har inte känt såhär på flera år. Alla andra killar jag "träffat"/varit tillsammans kan inte ens uppgå i den nivån som Marcus. Helt klart världens bästa. 💕


Likes

Comments

Söderhamn 

Förra onsdagen så åkte ja till söderhamn för att komma bort från bollnäs ett tag. Därför jag mår inte alls bra i Bollnäs just nu. Va hände i söderhamn då? 

Jo på onsdagen sov jag hela dagen. På torsdagen så följde jag med Evelina till Jesse för han hade fest. haha va väl sådär. Fredag så åkte jag & Evelina till Anton och skulle bada badtunna men blev inte så, istället åkte vi till Marcus och va där,  Lördag så va ja p chilla med marcus hela kvällen, Gjorde inge speciellt, Söndag så va ja också med marcus, haha gjorde inge speciellt då heller. Var meningen att ja skulle åka hem men pallade inte. Måndagen så va ja också med marcus haha.. kommer inte ihåg va vi gjorde.. Tisdag så va jag med marcus igen.. sov hos honom, massa mys däää 😍 Onsdags så jobba marcus och ja lekte lite wifey och tvätta åt honom ✌ Sen åkte ja hem till bollnäs.. Såfort ja kom till bollnäs så började jag må typ skit. Sanna mötte mig och vi la oss i sängen, Lina kom förbi ett tag och sen så träffade ja Paulina och ba satt å snacka ett tag. Skönt att träffa hon 😁 
Och idag, ska ja på möte om att bli sjukskriven och sen drar ja till söderhamn igen.. hahah. Vet inte va som händer direkt men ska iallafall träffa Marcus och åkaa till mamma, sen får vi se hur länge ja stannar Ska träffa kusin på söndag, sen har ja inget annat planerat. 


ses väl efter helgen eller nå  :* 

Likes

Comments

Ja som rubriken lyder. Självskadebeteende.
De hemskaste jag har blivit kallad är söndercuttad hora. Alla mina ärr har en betydelse. De är ett vis att visa vad JAG har gått igenom dom senaste åren. Nu tänker ja gå ut med varför jag mår dåligt. 

För ca 3 år sen så insjunknade min morfar i sjukdomen Cancer, Världens mest äckligaste sjukdom. Jag tog nog de hårdast av alla. Jag hamnade i en depression, Träffade en kille som ja började tycka om osv, men som alla vet så har ju alla brister, de hade även denna killen, han skrev med alla olika tjejer hela tiden och vi bråkade konstant i ca 1 år. Sommaren 2013 så mpdde ja så dåligt så de tog på maten med. De började med mindre och mindre portiner. November 2013 så flyttade ja till bollnäs och trodde allt skulle bli bra eftersom ja flyttade ifrån mina problem. Ja jag ärligt försökte rymma ifrån mina problem. Men som sagt så kan man inte de. Så allt blev bara värre och värre. ja åt inte alls. Sen träffade ja en sån jävla fin människa. Killen jag trodde skulle va min förevigt. Fabian. Han var helt underbar under hela vårat förhållande men ja var så djupt inne i min depression så ja förstod helt enkelt inte att han fanns där för mig hela tiden. Jag behandlade honom som skit. Det ångrar jag idag starkt.. Han lämnade mig och jag blev helt förstörd. Jag åt ärligt 4 gånger på en månad, Satt bara inne, hörde inte av mig till någon alls. Sen träffade jag en annan kille som jag fick känslor för. Men de gick inte alls länge innan alla mina känslor gick bort och ja började sakna fabian. Och nu vidare till varför ja mår dåligt. 6 oktober 22.30 fick jag världens mest hemskaste samtal av min låtsas pappa. Han sa att morfar hade gått bort. vart helt tom i kroppen och ba satt och kollade på fabian. Min låtsas pappa la på och ja förstod ingenting, Sen frågade fabian va de var, och då sa jag de för första gången. Morfar är död. Mitt allt är borta. Var helt tom i kroppen. 31:a Oktober var det då begravning. var verkligem förstörd den dagen. Skrek åt mamma och allt, ja vela verkligen inte gå in. Detta var värre än samtalet. Men jag gick in. Satt där tills jag hörde min minsta kusin börja snyfta och jag såg mamma där uppe vid kistan lägga på en ros. då gick jag sönder. Helt totalt, sprang ut ur kyrkan och ba skrek, ringde till fabian och skrek sönder att ja vela hem. han skulle komma och hämta mig. Sen la mig ärligt ner på en trappa av utmattning och ba grät, Sen på ''fikat'' efter så satt ja bara tyst och sa inte ett ord. som om ja var stum.
Sen kom Fabian och hämta mig och vi åkte hem.
Och 25/12-2014 så ringde min låtsaspappa och sa att vi var tvungen att tabort min hund bessie. Vart lika förstörd då med. 

Och nu sitter jag här, Går på psyk 1 gång i veckan, Går på massor med utredningar om vilken sjukdom jag kan ha. får antidepressiva medeciner och mot ångest och panikattacker.

Och tillbaka till rubriken. Självskadebeteende.
Ja jag har det. Ja jag skär mig. och nej skäms inte över mina ärr. Jag kanske döljer dom för min familj. Men de är bara för jag inte är stark nog för att berätta för dom än. Jag försöker att inte göra det men de går inte när dom där jävla tankarna kommer. Ni som själv har ett självskadebeteende förstår nog vad jag menar. 



Och ni som kommer skriva hat på min ask osv. Jag har nu skrivit ut varför jag mår dåligt. OCH NEJ SÖKER INTE UPPMÄRKSAMHET.

Likes

Comments

Hejsan.
Ligger i sängen just nu med världens ångest. Så blir nog säng liggandes resten av dagen.

Vetinte ens vad jag ska blogga om..

Xoxo

  • 690 readers

Likes

Comments

Ligget just nu i sängen och väntar på att min pojkvän kommer hem så vi kan mysa och göra något gott som vi kan äta hihi 😍
Igår så sov Erica och Dennis hos oss, skit mysigt. Det kom även massor med folk hit, Linkan, @minikakan , Nisse, Andreas, Madde, Oskar & lina!

I förrgår var de ju nyår och hade en liten fest hos mig då, inte sån stor men tror den blev lyckad, ett tag iallafall haha 🙈


Justja, idag så gav jag Fabian löftesarmband hihi! Så kär ❤️


Ska försöka få igång bloggandet igen!


Xoxo








  • 699 readers

Likes

Comments

Ligger just nu i sängen och alla sover här, skit tråkigt haha! @minikakan kommer hit snart och är social med mig! Gulli hon 😘
Aja har svart hår igen, skönt som ba fan! Kan ha löshår igen ❤️❤️❤️❤️❤️
Hihi


Xoxo




Likes

Comments