Header
View tracker

I inlägget (här), skrev jag om vad för sorts ätstörning jag hade. I denna del, den andra av tre, kommer jag berätta mer om vad det innebär och det är att leva med detta. Detta är till er som inte riktigt vet vad det innebär, men också för dem som kanske undrar om de kanske har en ätstörning eller inte och därav letar ute på nätet (hej).

Jag har här en kortare förklaring på hur det är att vara i mina skor, då varje persons "ätstörnings" är väldigt annorlunda och även om det finns fler med hetsätningstörningar så kanske de inte alls känner igen sig med min historia.

För min del kan jag klara mig under längre perioder utan vad jag kallar återfall och andra perioder har jag inga alls. Det jag har är någonting psykiskt, med det menar jag att det ärnågon tanke eller tankar som triggar mitt beteende. När det väl händer spelardet ingen roll, jag får abstinens från all mat. Det spelar egentligen ingen roll vad jag trycker i mig, men oftast blir det någonting onyttig då min kropp kopplar det till någon sorts tröst. Men om det inte finns tillgängligt går jag till det som finns i närheten.

Men det är inte bara hur ofta jag får mina återfall som varierar utan också hur stark abstinensen är. Även om jag är i en period med många återfall, kanske jag bara är lite sugen och trycker bara i mig något för mycket. Medan vissa gånger kan jag trycka i mig tre chokladkakor, två påsar chips, en hel gurka och ta två mackor med pålägg på några minuter, utöver den maten jag redan äter under dagen.

Mår jag bra utav det? I några sekunder kanske, men de allra flesta gånger mår både psykiskt och fysiskt dåligt ganska snabbt efter. Psykiskt, för att jag ångrar mig och inser hur mycket jag har tryckt i mig, trotts att det inte ens var gått på slutet. Fysiskt, för att jag spyfärdig av allt som jag har ätit.

Men det som skiljer från bulimi och hetsätning, är att bulimi spyr man (oftast) upp den maten du har tryck i dig vid ett återfall och kanske svälter dig själv för att kompensera för det som precis har hänt. För min del har jag aldrig spytt men mått mycket dåligt över min osunda livsstil eller hoppat över någon måltid.

Jag har däremot fått för mig att börja på konstiga dieter för att kompensera. Men jag har tur i oturen då min kärlek för mat är för stor så jag skulle aldrig kunna så på en kolhydratsfri, juice- diet osv.


I nästa del kommer jag berätta om varför jag har valt att dela mig mig av mina erfarenheter och hur jag kom på att jag hade en hetsätningsstörning. So stay tuned!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vill bara börja med att säga förlåt för att jag inte har skrivit på tre dagar och jag hoppas att allt för många har tappa intresse. Jag har egentligen ingen bra ursäkt mer än att jag har varit sjukt trött efter hemresan och behövt träffa en massa folk jag har saknar. Därav att bloggen tyvärr inte har kommit i första hand.

Men nu när jag hemma i Sverige och dagen i Hongkong var ett fint avslut till denna månadslånga resa. Med en tur upp till The Peak för att få se, vad jag tycker är en av världens finaste städers utsikt. På toppen såg man Hong Kongs storstad åt ena hållet medan om man tittade åt andra håller såg man landets natur och ständer. Vilket var en mycket mäktig känsla. Jag kommer verkligen sakna Asien och har bestämt mig för att jag måste åka tillbaka minst en gång till. För att se mer på alla olika kulturer och platser jag inte hann uppleva.

Men det som nästan var finare var att vi fick bevittna avslutet för vår plans flygkapten, då han skulle gå i pension efter landningen. Även om jag inte känner honom så fick jag en känsla på den mycket korta tiden om hur mysig gubben var.

Så det kändes mer än rätt, det tyckte resten av passagerarna också, att applådera åt honom precis innan vi skulle förbereda oss för landningen. En julgrans girlang fick han också så man verkligen kunde se att det var han man firade. Jag har nog aldrig sett någon så pass glad över att få applåder. Han log verkligen från öra till öra. Hans utstrålning gjorde verkligen så att man själv mådde bra och började le.

Så nu känns det mer än okej att komma tillbaka till vanliga livet igen och inte njuta av asiatisk mat och värme.

Likes

Comments

View tracker

När ni läser detta är jag på väg hem till kalla Sverige. Så jag tänkte lägga ut detta inlägg, plus tre andra inlägg som står mig väldigt nära. För under denna tid på resande fot h Dessa kommer kanske inte vara den glad på livet Amandan som ni brukar läsa om. Utan jag ska prata om någonting lite smått känsligt och tyvärr lite tabu, så om du är mer sugen på någonting roligt läsa detta inlägg istället.

Jag har en ätstörning! Pust, så skönt att bara kunna få säga det. Detta är egentligen ingenting jag delar med mig till vem som helst, även om jag är öppen med om det med mina vänner.

Denna gång kommer jag prata om vad jag har för sorts ätstörning. Det finns olika sorters alltså olika sorters. När jag hör ordet ätstörning så tänker jag på anorexia eller bulimi. Men det finns så många andra grenar av ätstörningar och dessa två välkända kanske inte passar riktigt in på mig eller någon annan som har en osund relation med mat. Min osunda relation med mat kallas för hetsätning på ett lite mer alldagligt språk, eller binge eating som det heter på engelska.

De allra flesta blir chockade när jag nämner min ohälsa. Jag är inte direkt överviktigt och det är inte så att jag har gjort det framför någon, så jag kan förstå att det är svårt att upptäcka. Men detta har jag haft under några år och det har pågått så pass länge att jag inte kan riktigt minnas när det började.

I nästa inlägg som kommer upp någon gång i veckan kommer jag dela med mig om hur det är att leva med min ätstörning.

Lorsque vous lisez ceci, je vole pour rentré à la Suède, froide. Alors j'ai pensé à ce poste, ainsi que trois autres postes. Ceux-ci peuvent n'est pas l'Amanda gay que vous avez l'habitude de lires. Mais je vais vous parler de quelque chose d'un peu sensible et malheureusement un peu tabou, donc si vous êtes plus faim pour quelque chose d'amusant à lire un notre de mes posts à la place.

J'ai un trouble alimentaire! Ouf, c'est tellement agréable de simplement le dire. Ceci est vraiment rien que je partage avec tout le monde, mais je suis ouvert à ce sujet avec mes amis.

Cette fois, je vais parler de mon genre de trouble de l'alimentation. Oui, il existe différents types différents types. Quand je l'entends le mot trouble de l'alimentation, je pense que d'anorexie ou de boulimie. Mais il ya tellement d'autres branches de troubles de l'alimentation et de ces deux peut-être bien pas du tout ce ce ta copine à. Ma relation malsaine avec la nourriture est appelée binge eating dans un peu plus le langage courant.

La plupart des gens sont choqués quand je mentionne ma maladie. Je ne suis pas grosse et car je l'ai fait quand personnes peut me voire, je peux comprendre pourquoi c'est difficile à le détecter. Mais j'ai eu pendant quelques années, depuis si longtemps que je ne me souviens pas quand ça a commencé.

Dans le prochain post venir le courant de cette semaine, je vais partager avec vous comment il doit vivre avec mon trouble de l'alimentation.

Likes

Comments

Sista dagen i Yangshuo hade vi inte så mycket för oss, som jag har nämnt tidigare. Så på kvällen, efter vi hade ätit vår sista måltid så gick vi runt och funderade på att köpa en mangosmoothie då vi ville passa på då det fanns över tusen olika mangobutiker i stan.

På vägen dig hejar en kille på oss, vilket många andra, barn som vuxna, kineser har gjort under resans gång. Så vi artigt nog svarade med ett hej tillbaka och fortsatte gå till smoothiestället. När vi väll ha fått de vi beställde kommer den kille förbi affären och stannar med sin söta hund och försöker pratade med oss.

Det har varit den första och ända gången någon faktiskt tog kontakt med oss för att vara social, så jag personligen tyckte det var ganska kul. Vi satte oss ner utanför affären och försökte prata engelska med honom och han försökte prata tillbaks så gott han kunde.

På bilden nedanför kan vi se vår kära och nya vän Guankuo. (Om det ser ut som att jag sträcker på mig så gör jag det då han var väldigt lång haha)

Tyvärr så ville han lägga till mig på deras motsvarighet av messenger som jag inte hade. Jag kunde inte heller lägga till honom på mina sociala medier då han inte kunde ha dem. Så det fick bli ett lite ledsamt hejdå till den lugnt mysigaste personen här i södra Kina. Men vi passade båda på att ta lite kort med varandra så vi hade någonting att snacka om sen när vi kom hem.


Le dernier jour à Yangshuo nous avait pas tellement de chose a faire, comme j'ai écrite dans une post plus tôt. Puis, dans la soirée, après que nous avions mangé notre dernier repas que nous sommes promenés. On avait pensé à acheter un smoothie à la mangue car nous avons voulu profiter de l'occasion quand il y avait plus des millier de magasins différents de mangue dans la ville.

Sur le chemin avons passé un mec, comme beaucoup d'autres, enfants comme adultes, nous a dit "Hello". Donc, nous avons répondu avec un bonjour et continué à marcher pour le magasin. Une fois que nous avons reçu les smoothies que nous avons commandé, le mec a passé par le magasin et c'est arrêté avec son chien pour essayer de parler avec nous.

Il été le premier pendant toute notre voyage qui voulait être sociale. Personnellement je pensais qu'il était assez amusant car ill voulait vraiment parlé en anglais mais ne pouvait pas. Mais nous nous sommes assis à l'extérieur du magasin et essayé a continu d'essayé de parler anglais avec lui.

Sur la photo, vous pouvez voir notre nouveaux ami Guankuo. (Si on dirait que je me tiens sur mes orteils, je l'ai fais car il était vraiment long haha.

Malheureusement, il voulait m'ajouté à leur équivalent de messager que j'avais pas et je ne pouvais pas l'ajouté sur mes médias sociaux. Donc, c'était un peu triste de dire au revoir à la personne le plus cool de la Chine. Mais nous avons pris l'occasion de prendre un peu de photos, et puis quand nous sommes rentrés.

Likes

Comments

Okej, jag var förberedd på att det skulle vara ganska annorlunda upplevelse med att åka nattbuss för första gången. Det hade säkert varit bra om det inte vore för att efter en timme, utan någon anledning vad jag kunde förstå, bad en av de tre busschaufförerna mig att byta säng. Den användes aldrig under resan gång och den sängen han hänvisade mig till var allra längst fram vid de tre chaufförerna, långt bort från Ida.

Lite smått förvirrad på varför jag behövde flytta på mig, plus att jag inte ville väcka resten av bussen, så flyttade jag till den nya sängen utan att ifrågasätta det. Men det första jag ser att det saknas bälte, vilket är ganska vanligt här i Kina, men alla andra på denna buss hade det förutom jag. För trött för att byta ytligare en gång med all min packning så jag försöker somna där, trotts att jag är redan orolig över att jag inte får somna med bälte på.

Tyvärr, kunde det inte räcka där utan de tre chaufförerna snackade samt skrattade högt hela natten, utan att visa någon som helst respekt för att jag faktiskt låg där och försökte somna. Men jag hade nog klarat mig om det inte vore för att de satt och harkla sig såpass mycket att det lät som de höll på att dö, för att sedan spotta ut vad de fick upp genom fönstret, så att de kunde röka medan de körde.

Sen gjord jag lite fel själv, jag skulle ha sätt till att vara mer förberedd inför resan. Simpla saker som att införskaffa öronproppar och ögonbindel, eller att gå på toaletten innan då bussen inte hade någon toaletter eller typ några toalettbesök under hela (11 timmars långa) resan.

För förmodligen så hade alla andra det på bussen ganska trevligt, och jag kan tänka mig resa såhär igen då man tjänar på att slippa betala hotellnatt. Men jag kommer helt klart se till att jag inte hamnar på de sämsta sättet/sängen igen.

Ok, j'était averti que ça serait une expérience tout à fait différente et pour la première fois d'aller avec un bus de nuit. Il avait certainement été bien si il n'y avait pas que, après une heure, sans aucune raison ce que je pouvais comprendre, un des chauffeur ma demandé de changer de lit. Le lit n'été utilisé pendant le reste du temps de voyage et le nouveaux lit qu'il m'a renvoyé était à l'avant, loin d'Ida. Un peu confus sur pourquoi je devais me déplacé, plus que je ne voulais pas réveillé le reste des passagers, donc je me suis déplacé vers le nouveau lit sans lui questionner. 

Mais la première chose que je vois qu'il n'y a pas de ceinture, ce qui est assez fréquent ici en Chine, mais tout le monde dans le bus avaient un, sauf moi. Trop fatigué pour changer encore une fois avec tout mon bagage, alors j'essaie de m'endormir, confié que j'était inquiété que je ne peux pas dormir avec la ceinture.

Malheureusement, il pourrait s'arrêté là. Sans les trois pilotes parlaient et riaient toute la nuit, sans montrer aucun respect pour ce que j'essayé de m'endormir. Mais j'avais probablement dormi bien, si il n'y avait pas tous ensemble dégager leur gorges à un tel point qu'ils avaient l'impression qu'ils étaient en train de mourir et puis cracher ce qu'ils ont obtenu par la fenêtre de sorte qu'ils pouvaient fumer en conduisant.

Bein sur que j'ai fait des petites erreurs à moi-même. Des choses simples comme acheter des bouchons d'oreilles et un bandeau, ou pour aller à la salle de bain avant de voyagé. Car il n'y avait pas des toilettes ou des stop pour allé au toilette pendant toute le voyage.

Pour sans tout les autre dans le bus le voyage était plutôt sympa. Je peux pensé de voyager comme ça plusieurs fois car ça sert à éviter de payer une nuit dans une hôtel. Mais je vais certainement vous assurer que je ne finis pas dans le pire lit à nouveau.

Likes

Comments

Som jag skrev i förra inlägget sitter jag nu på nattbuss och reser ner till Hong Kong. Med andra ord så är jag på resande fot igen och det i sin tur betyder att jag lyssnar på inspirerande musik.

Denna gång har jag bara valt franska låtar då jag faktiskt lyssnar på minst lika mycket på fransk musik som svenska och engelska. Dessa låtar ät också gamla ballader som jag alltid har i min gamla rese-lista.

Comme je l'écrivais dans mon dernier post je suis sur le bus de nuit pour mon voyage jusqu'à Hong Kong. En d'autres termes, je suis à nouveau dans une situation j''écoute beaucoup de musique inspirante.

Cette fois, je l'ai seulement sélectionné des chansons françaises car j'écoute au moins autant sur la musique française que suédois et anglais. Ces chansons est aussi de vieilles sons acoustic que j'ai toujours dans ma liste pour mes voyages.

Likes

Comments

... Och hej Hong Kong. Idag är det min sista dag här i Yangshuo för i kväll bär det ut på nya äventyr. Jag ska nämligen åka min första nattbuss hela vägen ner till Hong Kong. Vilket ska bli mycket skoj då, från bilderna jag har sett på bilder, är en upplevelse helt annorlunda.

Så idag tog jag en dag för att vila ut med en sovmorgon till klockan 9, sent om man tänker på att vi har snittat klockan 7 varje dag sen vi lämnade Sverige. Efter frukosten och lite små packande insåg vi att vi inte riktigt hade någon plan för dagen, så vi bestämde oss för att gå runt i stan. När vi gick igenom stadens park såg flera grupper med äldre som genomförde Tai Chi, en sorts traditionell dans vad jag kunde se.

Men annars gick strosade mest runt, passade på att lyxa till det indisk mat till lunch och tog en liten onödigt god fika då vi behövde döda lite tid till att bussen skulle avgå vid 8 på kvällen. Det införskaffas också lite frukost så vi inte skulle svälta på morgonen då vi kommer fram runt 7-8 om allting går som planerat.

... Et salut Hong Kong. Aujourd'hui est mon dernier jour ici à Yangshuo et après je porte pour des nouvelles aventures. Je vais aller avec mon premier bus de nuit tout le chemin jusqu'à Hong Kong. Qui sera très amusant, à partir des photos que j'ai vu sur les images, et une expérience complètement différente.

Donc, aujourd'hui, je pris une journée de repos. Après le petit déjeuner et un petit peut d'emballage nous avons réalisé que nous avions aucun plan pour la journée, donc nous avons décidé de marcher autour de la ville. Quand nous sommes allés à travers le parc de la ville a vu plusieurs groupes qui ont fait du Tai Chi, une forme de danse traditionnelle ce que je pouvais voir.

Mais autrement, on a rien fait, sauf  de manger de la nourriture indienne pour le déjeuner et pris un peu inutile café. Nous avions besoin de tuer un certain temps que le bus partira à 8 heures du soir. On a également acheté du petit déjeuner afin que nous ne serions pas mourir de faim le matin quand nous arrivons aux alentours de 7-8 si tout se passe comme prévu.

Likes

Comments

I förra inlägget skrev jag om att det är bra att planera och att vissa saker inte går att planera. Men denna gång handlar det inte om hur mycket efterforskning du gör, för vissa saker går verkligen inte att ens förutspå.

Som att tappa plånboken på en av alla Kinas bussar påväg hem från dagens oplanerade äventyr är ett bra exempel som jag gjorde idag. Eftersom det inte fanns så mycket att göra, då det inte fanns en chans i hela vida världen att få hem den så tog jag det ändå ganska lugnt. Fine, det sved lite och det var mycket onödigt. Men jag hade ändå tur att inte ha någonting viktigt i den, som id- eller bank-kort.

Men nu har jag i alla fall en anledning till att passa på och köpa en ny plånbok. Några tips?

Dans le dernier post je parlais il est bon de planifier et que certaines choses ne vont pas comme prévu. Mais cette fois, sa va pas est sur le total de recherche que vous faites. Par ce que certaines choses sont impossible a prédire.

Comme perdre votre portefeuille dans un des bus de Chine sur son chemin pour rentrer après des l'aventure imprévue de la journée. Parce qu'il y avait tellement de choses à faire, quand il n'y avait pas une chance dans le monde de revoir mon portefeuille, j'ai pris toute plutôt calme. Bon, c'était très inutile de le perdre. Mais j'avais de la chance de ne pas avoir quelque chose d'important à l'intérieur, comme les cartes d'identité ou cartes bancaires.

Mais maintenant, j'ai de tout de même une raison de profiter de l'occasion pour acheter un nouveau portefeuille. Des conseils?

Likes

Comments

När man är ute och reser är det alltid viktigt att göra bra efter forskning på vart eller vad ska göra. Allra helst kolla efter flera källor och vara mycket källkritisk så man inte blir besviken när man väl kommer fram. För även om man har gjort sin efterforskning blir det ändå nästa aldrig som man har tänkt sig. Det kan vara allt från att man får ett oväntat väderomslag, till att de är längre transport än beräknat, eller som i vårt fall inte går att genomföra.

Vi hade fått ett helt annat väder än vad som stod på alla hemsidor så vi ville skjuta upp alla inomhus aktiviteter till någonting utomhus. Men eftersom väder de andra dagarna inte stoppade oss från att göra allt vi hade planerat sedan innan att göra under vår tid i Yangshuo så frågade vi receptionisten.

Hon tipsade oss om att åka en 45 minuters lång bussresa för att komma fram till den lilla byn Xingping, för att sedan vandra vidare till Nine Horses Painting Hill. På kartan vi hade fått från henne så det inte så långt ut att gå så vi beslöt oss att skippa att hyra cykla och gå dit, för att sen försöka ta oss upp på bergsklippan.

Vi gick och gick, men verkade inte komma närmare målet när vi bad lokalbefolkningen att pekat på vart vi var någonstans. Men efter vi fortsatte kämpa oss framåt och tillslut ser vi ett det börjar komma allt fler stånd längst vägen. Naturligt tänker vi att vi snart är framme vid botten på berget och att vi skulle börja vandra uppåt. Men när vi väl kom fram så ser vi hur klippigt det är och förstår inte riktigt hur vi ska ta oss upp.

Efter några minuter inser vi att klippan inte är gjord för att ta sig upp på och lite besvikna börjar vi undra varför allt folk tog sig sin tid att komma hit. För klipporna såg ut som vilket annan klippsamling som helst och den såg absolut inte ut som nio hästar. Eftersom det inte fanns så mycket mer att gör än att ta oss tillbaka till byn för att sen ta oss hem så unnade vi oss med en tuc-tuc tillbaka till byn för att äta en välförtjänt lunch.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att, som jag visste innan, göra sin efterforskning och inte bara gå på någonting spontant, även om spontana äventyr är kul.

Lorsque vous voyagez, il est toujours important de bien faire des recherches sur où d'allé et quoi faire. Ses référé si vous cherchez sur plusieurs sources et d'être très critique de sorte que vous ne serez pas déçu quand vous y arrivé. Car même si on a fait du recherche vous allé presque jamais avoir ce que vous avez esprit. Il peut être tout d'une changements de temps inattendus, que le transport prend plus temps que prévu, ou comme dans notre cas ne sont pas réalisables.

Nous avons eu un temps complètement différente de ce que le météo prévenu. Alors nous voulons faire des activités à l'extérieur. Mais même si le temps n'étiat pas trop bon les l'autre jours ça nous a pas empêché de faire tout ce que nous avions prévu de faire pendant notre séjour à Yangshuo.

Alors nous avons demandé à la réceptionniste. Elle nous a conseillé d'e prendre un bus à 45 minutes, pour arriver au petit village de Xingping, pour ensuite se promener pour arrivé à les Neuf Chevaux Peinture Hill. Sur la carte que nous avions reçu il n'était pas si loin donc nous avons décidé d'y aller à pied, pour ensuite de nous emmener la montagne.

Nous avons marché et marché, mais on avait l'air de ne pas rapprocher. Mais finalement, nous avons vue de plus en plus des stands au long du chemin. Naturellement, nous pensons que nous allons bientôt atteindre le bas de la montagne et que nous allions commencer à l'y monté. Mais quand nous sommes arrivés, nous voyons comment il est rocheuse et ne comprends pas vraiment ou on pouvait y allé.

Après quelques minutes, nous nous rendons compte que la roche est pas fait pour monter. Un peu déçu, nous commençons à nous demander pourquoi tous les gens ont pris leur temps pour venir ici. La montagne ressemblaient à toute autre montagne et il n'avait absolument pas l'air de neuf chevaux. Parce qu'il n'y avait pas d'autre chose à faire an place nous nous ramené au village pour retourné au village et mangé un repas bien mérité.

Qu'est ce que j'ai appris de cette expérience? Eh bien, comme je le savait avant, ne fait pas des aventure trop spontanément, m^me si c'est amusant.

Likes

Comments

Idag hade jag och Ida den briljanta idéen att åka bambuflotte ner för floden som låg några minuter ifrån vår stad. Vi hade pratat med hotellet dagen innan och de sa att de var en mycket lite chans att det skulle gå några turer denna vecka, då det ska regna mycket hela veckan, vilket gjorde oss mycket förvånad när de sa att det skulle gå några turer på morgonen. För när vi tittade ut såg vi världens spöregn som inte heller verkade sluta på minst någon timme till.

Men regn har aldrig dödat någon, så varför skulle det stoppa oss från att åka på en tre timmar äventyr? Så efter frukosten begav vi oss ut i hopp om att regnet skulle sluta när vi väll var framme vid bambuflottarna. Tyvärr, gjorde det inte det... Men vi var nöjda med äventyret ändå efter många skrik från Idas sida och mycket skratt från min, när vi passerade flera forsar med vår lilla flotte. För utsikten på hela området var så fint, det går inte riktigt att förklara varför så jag låter mina bilder tala för mig.

Aujourd'hui, Ida et moi ont eu la brillante idée d'aller en radeau de bambou sur la rivière qui était à quelques minutes de notre ville. Nous avions parlé avec l'hôtel et ils ont dit qu'ils étaient très peu de chance que ça allé des tours cette semaine. Il pleuvra beaucoup toute la semaine, ce qui nous a fait très surpris quand ils ont dit qu'il irait quelques voyages dans la matinée aujourd'hui. Parce que lorsque nous avons regardé par la fenêtre on pouvait voir de la pluie battante, qui ne semblait pas d'arrêter au moins une heure.

Mais la pluie n'a jamais tué personne, alors pourquoi devrait-il nous empêcher d'aller sur une aventure de trois heures? Donc, après le petit déjeuner, nous sommes allés dans l'espoir que la pluie cesserait quand nous sommes arrivés au radeaux de bambou. Malheureusement, il y n'a pas fait sa... Mais nous avons été heureux avec l'aventure de toute façon après de nombreux cris de la par de Ida et beaucoup de rires de ma part, lorsque nous avons passé plusieurs rapides avec notre petit radeau. Je peut pas vous expliqué pourquoi donc je laisse mes photos parlés pour moi.

Likes

Comments