Header

.....over & out

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har jag landat i München, långflyget gick bra, jag sov i princip hela vägen & guuud vilka bra säten det var, man gjorde liksom om den till en säng så jag har sovit jättegott. Det var dock extremt turbulent på vägen ner så då fick jag ännu ondare igen. Men det var en kille som hade hand om mig på flyget då det står i mina papper att jag har blivit opererad, så jag har blivit väldigt uppassad hela tiden haha, han fixade även så att det stod en rullstol & väntade på mig när jag gick av flyget, lite halvt pinsamt men orkar inte bry mig för det var en såå himla lång väg att komma till min nuvarande gate, jag hade aldrig någonsin klarat av att gå hela den vägen själv, då hade jag kollapsat för länge sen. Så ja, det finns ändå förvånansvärt många fördelar med att bli opererad utomlands har jag märkt, om det inte vore för smärtan skulle jag kunna gå igenom det varje gång jag ska flyga nånstans 😜

Nu ligger jag i vip loungen & chillar, mitt nästa flyg går 09:15 så jag har ca 1,5 timma innan dem kommer för att hämta mig & ta mig till gaten, sen är jag snart hemma!!!

Likes

Comments

Framme i Johannesburg, nästa flyg går om en timme, så ska snart gå på planet. Mår inte super direkt, jag hade lite halvont redan innan men nu när jag gick av gjorde det så ont att jag knappt kunde stå upp, jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen. Har äntligen kommit igenom säkerhets & passkontrollen så just nu sitter jag vid min gate & gör allt för att inte bryta ihop haha. Det gör så otroligt ont, & sjävklart har jag alla värktabletter i min resväska som jag inte kommer in i förens jag är i München om ca 12 timmar men med tanke på den antagliga tidsbristen så kommer jag säkert inte ens hinna öppna min(väldigt fullproppade) väska då det tog mig typ 10 minuter förut för att kunna stänga den.. tacka gud för att mitt försäkringsbolag uppgraderade mig till business class istället för economy, då jag egentligen bara var tillåten att ha 23kg men det blev då istället 26kg, & min väska på 25.8kg uppskattade det extremt mycket😄
Nu ska jag iallafall bara sitta här den kommande halvtimmen & försöka att inte röra på mig för att förhindra att smärtan blir ännu värre.. shit vad jag bara vill vara hemma just nu.

Likes

Comments

Nu är det dags att åka hem. Känns jättekonstigt, tror inte att jag riktigt har fattat än att jag faktiskt ska åka hem, när jag åkte med Matt hit så kändes det inte som att jag ska åka hem, utan att vi bara ska åka någonstans precis som vi gjort varje dag hittills.
Det är så jobbigt att tänka på att jag lämnar barnen. Verkligen så himla jobbigt. Det känns så tomt & konstigt, det känns på något sätt inte riktigt verkligt. Jag tror det kommer komma senare när jag väl har insett att jag inte kommer vara kvar här, att jag ska lämna, att jag ska tillbaka till det som faktiskt är mitt liv, även om detta har varit mitt liv i 6 veckor. Detta suger så mycket. Jag vill stanna kvar, jag vill vara kvar med barnen, med Matt, Ange, Elisa & Maya. Jag är inte klar här. Det är så jobbigt.. Att man kan bli såhär fäst vid människor & med platser på så kort tid är så sjukt, jag har aldrig tidigare känt på detta sättet, & det är så svårt att inse & att acceptera att det inte längre kommer vara såhär min vardag ser ut. Men jag ska tillbaka, det måste jag göra. Jag kommer inte klara av att inte åka tillbaka, jag kommer verkligen att åka tillbaka.

Snart ska jag iallafall gå på flyget, det boardar om en halvtimma så det går fort. Stoppet i Johannesburg kommer nog vara lätt men jag är lite orolig för det i München.. jag har endast 2 timmar på mig där nere & då ska jag hinna med att hämta ut mitt bagage, checka in igen & gå igenom allt igen & hinna innan boardingen stänger, hoppas verkligen, verkligen att allt går smärtfritt så att jag inte missar något plan, det skulle inte förvåna mig med tanke på min otur haha.. blir spännande.

Likes

Comments

För ett par timmar sen åkte jag & Matt iväg för att skjuta lite! Det var så himla coolt, rätt svårt men jag träffade en hel del iallafall haha 😉
Snart ska vi äta lunch & senare ska vi ner till stranden! Detta är min sista heldag här nere så ikväll blir det lax(världens godaste) som avskedsmiddag. Gud vad jag kommer sakna detta stället...

Likes

Comments

Igår klockan 10 lämnade vi av Ellinor på flygplatsen & därefter var jag den sista volontären för året kvar. Med tanke på att jag fortfarande då inte visste när jag skulle åka hem så åkte jag & Matt till barnhemmet så att jag kunde säga hejdå till barnen. Det var så himla, himla, himla jobbigt. Verkligen. Vi var där i kanske en timma & hela tiden satt jag bara & kramade & myste med alla barnen. Jag är så otroligt lycklig för att jag gjorde detta & för att jag fick träffa dessa barn. Dessa fantastiska & fina barn. Dem är så fina, jag kan verkligen inte beskriva känslorna jag har för dem, en sån enorm kärlek som jag aldrig tidigare känt, jag vet inte hur jag ska klara av att inte gå upp varje morgon & åka till dem. Hur jag ska gå tillbaka till en verklighet som inte har varit min verklighet på 6 veckor. Dessa barn är min verklighet. Dem här gatorna, dem här husen, dem här barnen. Det är här jag vill vara. Det är med dem jag vill vara.

Nu vet jag iallafall när jag ska åka hem. Har väldigt blandade känslor inför detta. På torsdag klockan 17:25 sitter jag på det första flyget till Johannesburg. Därefter flyger jag till München & vidare därifrån till Göteborg som jag landar i 11:05 på fredag förmiddag. Jag har alltså ytterligare 2 dagar här nere & det är skönt för jag är inte redo för att flyga än, varken fysiskt eller psykiskt.

Imorse åkte vi hemifrån tidigt för att först lämna av Elisa på Holiday Club, det är typ som ett dagis som barn kan åka till under deras lov(de har jullov nu) när föräldrarna jobbar eller bara vill bli av med barnen ett tag haha. Sedan åkte vi till Hemingways där vi åt frukost, efter det gick jag & Ange(& bebis) & kollade på bio. Vi kollade på Bad moms 2, den var jätterolig!! Sen gick vi runt & handlade lite, åkte & hämtade upp Elisa, hem & åt lunch & efter det har jag bara legat & solat under eftermiddagen. Nu ska jag hoppa in i duschen & sedan äta middag. Vet inte vad planerna för morgondagen är, vi får helt enkelt vänta & se.

Likes

Comments

Söndag = vecka fem. Fem veckor som egentligen bara skulle ha varit fyra, men oj vad glad jag är över att jag fått lite extra tid med dessa underbart fantastiska älskade barn.❤️❤️❤️

Det är så kul att inse hur mycket jag har förändrats sen jag kom hit. I början var jag så försiktig & nojig & orolig, nu är jag verkligen inte det längre. I början skrek jag när jag såg en insekt, rörde knappt vid barnen & när jag gjort det använde jag handsprit varannan minut, gick omkring med skor inne, tvättade & spritade händerna hela tiden, sov med kniv under kudden, sov helt invirad i myggnät, fick panik över minsta lilla ljud & vågade inte vara själv i huset i ens 5 minuter. Nu är det där ingenting längre.
Jag dödar eller tar ut typ alla djur som kommer in, är jättefascinerad av alla stora spindlar & ormar(ibland lite för ivrig då de kan bita en & man då är död inom 2 timmar.. men det är ju coolt hehe), så myggnätet har jag inte ens rört de senaste 4 veckorna & jag har just nu 6 ödlor som jag kan se i mitt rum & jag tycker bara att dem är söta. Jag kramar & pussar barnen konstant, har inte använt handsprit på hur länge som helst vilket iofs är ganska dumt om man tänker efter men än är jag ju levande hehe. Jag har vart ensam hemma ett par gånger efter operationen & det har inte varit ett dugg jobbigt, & även om hundarna har skällt som om det står 100 män på tomten så har jag kunnat vara lugn & känt mig trygg ändå, på något konstigt sätt.

Jag känner bara att jag har utvecklats så mycket som person på något sätt, man får ett så otroligt brett perspektiv & herregud vilket bra liv jag har i Sverige. Att jag har haft turen att växa upp under dem omständigheterna jag gjort kommer jag för alltid vara så tacksam för, jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer ta någonting för givet igen för jag har ingen rätt att göra det. Jag vill ge mitt liv till dessa barn. Jag vill ge dem allt. Jag vill ge dem världen. Jag vill ge dem hela universum & lite till. Helvete vad jobbigt detta är. Jag måste komma tillbaka, jag bara måste göra det. Det finns inte att inte göra det. Jag har varit här alldeles för kort tid, jag är inte klar här. Jag har redan gått över min tid men det är inte nog! Det kommer aldrig vara nog. Jag är så rädd för att förlora dessa barn, det känns som att det är mina barn. Min familj. Jag kan inte lämna dem, även om jag vet att det kommer komma nya människor så kommer dem inte vara jag. Jag kommer inte få vara med barnen. Jag kommer inte få se dem växa upp. Men jag måste få göra det. Jag bara måste.

Likes

Comments

Idag var det dags för de äldsta barnen på crash att ha sin graduation, alltså deras skolavslutning. Dem var så himla fina de små liven, det var jättekul att få vara med & se en del av avslutningen iallafall(den skulle ha börjat kl 13 men den var inte igång förens runt kl 15 pga elavbrott & försenade barn).
Några av barnhemsbarnen var även med, de hade förberett danser & uppträdde inför oss alla, dem var så duktiga. Pojkarna var rätt nervösa & de tyckte nog att det var lite pinsamt men jag är jättestolt över dem, mina älsklingar❤️

Imorgon kommer det bara vara Ellinor & jag kvar, för Signe åker hemåt imorgonbitti. Det känns jättekonstigt att alla åker hem & att jag fortfarande är kvar, jag var ju den av oss 5 som egentligen skulle ha åkt hem först, & nu verkar det som att jag kanske blir den sista.
Jag har fortfarande inte pratat med läkaren.. förhoppningsvis ringer han imorgon innan vi åker till barnhemmet så att jag vet om det är min sista dag eller inte. Jag vill inte åka hem utan att ha sagt hejdå på riktigt till alla barn men jag vill heller inte säga hejdå imorgon & sen dyka upp igen på måndag ifall det skulle vara så att de inte kan fixa flyg så nära inpå. Jag vill ju stanna kvar här så det gör mig ingenting, det ändå jobbiga är bara ovissheten. Att hela tiden inte veta nånting egentligen utan att bara gå omkring helt ovetande är rätt jobbigt haha. Men mest är det bara för att jag inte vill förvirra barnen. Dem vill ju att jag stannar så det känns iallafall bra, men fy vad jobbigt det kommer bli att lämna dem, jag orkar inte ens tänka på det..

Likes

Comments

Äntligen(!!!!!!!!!) fick jag idag träffa mina älskade barn❤️
Gud vad jag har saknat dem, det går verkligen inte att förklara känslan jag fick när jag kom till barnhemmet imorse, hela min kropp fylldes med så otroligt mycket kärlek för dessa fina barn & jag vill aldrig, aldrig någonsin lämna dem. Det är så himla jobbigt att tänka på att jag snart ska hem. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte åka ifrån dem, jag kan inte åka ifrån dem, det är så jobbigt.
Har fortfarande inte hört något från läkaren så har ingen aning om när jag får åka hem, men helt ärligt är det skönt för det innebär att jag får lite extra tid med barnen, & jag är redo att ta varenda sekund som jag blir given.

Barnen var så glada när jag kom imorse, & jag har blivit överöst med kramar & pussar hela dagen. Dem gör mig så lycklig, det finns ingenting som slår detta, verkligen ingenting. Dessa barn är så himla fina, dem finaste jag har träffat i hela mitt liv. Att lämna dem kommer ta kol på mig. Att de hela, hela tiden säger att dem inte vill att man ska lämna, & att de vill att man ska stanna för alltid gör inte saken något lättare. Om jag kunde skulle jag stanna. På riktigt. Jag vill stanna, jag vill se dessa barn växa upp. Jag vill följa dem & hjälpa dem & stötta dem. Jag vill finnas i deras liv. Jag vill vara här.
Jag vill se till att de växer upp med en framtid, med förutsättningar som de förtjänar, med ett liv som de förtjänar. De förtjänar så mycket mer än vad de har, de förtjänar att växa upp & kunna leva deras liv utan att hela tiden behöva oroa sig.

Jag kan inte skriva detta utan att gråta, för nu inser jag verkligen att jag antagligen kommer åka hem inom de närmsta dagarna, & jag börjar inse att jag faktiskt ska lämna dem.. Det är så sjukt att känna såhär, men mitt hjärta kommer krossas den dagen jag ska hem. Jag är inte redo för att komma hem, de senaste 5 veckorna har detta varit mitt hem. Detta är mitt nuvarande liv. Det här. Hur ska jag kunna lämna? Hur ska jag bara kunna gå vidare & lämna dem? Jag vill verkligen inte.😭😭😭😭

Likes

Comments