Header

Min vardag , Mode och skönhet, Tips

När det kommer till att sminka basen så är det otroligt viktigt för mig att jag kan lita på produkterna jag använder. Jag har väldigt lätt för att bli oljig under dagen och finnar trivs bra på min hud. Vissa foundations har en tendens att framkalla just det, men denna från Lumene är verkligen grym! Den absolut bästa jag någonsin har använt - och ja, jag har provat en hel del eftersom att jag har en ganska problematisk hy. Pudret är dessutom en tiopoängare det också. Jag ÄLSKAR dessa produkterna! Tips till er som är på jakt efter en ny foundation och nytt puder.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links Min vardag , Mode och skönhet, GRAVID

När det kommer till bebiskläder så är det verkligen något jag skulle kunna köpa mig mätt på. Jag vet inte ens om den meningen makes sense, men jag tror ni förstår vad jag menar iallafall. Jag kan ju inte låta bli... Så nu har jag alltså shoppat igen. Min son kommer aldrig ha brist på kläder, det är ju en sak som är säker, haha!

Men visst är de otroligt söta?!

Finns här och här.

Likes

Comments

Min vardag , GRAVID

- Min hy har blivit så himla torr att jag flagar i ansiktet och som grädde på moset så har finnarna blivit fler. Jag kan absolut leva med det i 9 månader, men det är inte alltid så kul om man ska göra något speciellt och sminket blir helt kaos för att man är både torr och finnig, haha.

+ Att känna bebisens rörelser är verkligen så häftigt! I början känns det som små "fladder" och nervryckningar i magen och jag förstod inte alls vad det var först, men när jag väl insåg att det var sparkar så blev allt genast mycket mer verkligt. En sån himla magisk känsla! Jag hoppas att alla kvinnor någon gång får uppleva det.

- Min ångest blev väldigt mycket värre i början av graviditeten på grund av alla hormoner. Det är tydligen inte ovanligt om man lider av ångest, men jäklar vad jobbigt det var där ett tag. Jag mådde verkligen inte alls bra då, men som tur är så är det mycket bättre nu!

+ Det känns på något sätt mer accepterat när en gravid kvinna trycker i sig en 200g chokladkaka, två munkar och en burk cola inom loppet av 20 minuter. Okej, riktigt så illa kanske det inte är. Eller..?

- Det här med att man behöver kissa en gång i kvarten... För ett litet tag sedan var det inte så illa, nu känns det dock som att han ligger och trycker på blåsan HELA TIDEN. Jag är inte speciellt rolig att ha med i bilen nu om man säger så.

+ Vetskapen om att jag och den finaste människan jag vet snart är en riktig familj. Att vi, om lite mer än 4 månader, har våran son här hos oss. En blandning mellan mig och den jag älskar mest. Det är en otrolig känsla och jag är verkligen så lycklig!

- Jag kan verkligen inte kontrollera mitt humör. Jag blir ledsen för minsta lilla, gråter otroligt lätt och all den ilska som gömmer sig i min kropp ska vi inte ens tala om. Det är sjukt hur arg jag kan bli, för småsaker som inte ens är värda att lägga energi på. Jag tycker på riktigt synd om min pojkvän som får stå ut med mina jäkla humörsvängningar och jag beundrar honom verkligen för att han (oftast) ser förbi mina små utbrott, haha.

Likes

Comments

GRAVID, Min vardag

I måndags var ju vi på ultraljud och alltså... Det är verkligen en magisk känsla att få se det lilla livet i magen! Det är fortfarande så overkligt att det faktiskt växer en människa inuti mig.
Vi fick reda på att vi väntar en liten son (som jag ju redan "visste" hehe) och viktigast av allt så fick vi reda på att allting såg bra ut och att han växer som han ska. Så himla skönt! Att få höra det och att få se det lilla hjärtat slå var verkligen en stor lättnad. 💙

Så, den 25 april är våran lilla prins beräknad att komma och åh vad vi längtar efter honom!

Likes

Comments

Min vardag , GRAVID

Välkommen v.20!

Snart är jag halvvägs in i graviditeten. Det går så galet fort! Jag börjar faktiskt känna mig ganska stressad med tanke på hur mycket vi behöver införskaffa oss innan bebis kommer (nog för att det är ungefär 4,5 månader kvar men ändå). Förhoppningsvis får vi med oss en spjälsäng hem från Ikea imorgon, som jag har kollat in ett tag. Är såå himla taggad på att börja köpa bebisgrejer och inreda bebisrummet! 😍

På måndag är det äntligen dags för ultraljud! Det är både nervöst och spännande på en och samma gång. Det ska bli jättekul att få se hur mycket bebis har växt sedan sist vi var på ultraljud, då i v.10. Det ska också bli kul att få reda på könet (om de kan se det vill säga). Jag är ju nästan stensäker på att det är en liten pojke som gömmer sig där inne, medan Kim tror att det är en flicka. Får väl se vem som har rätt 😉 Men bortsett från allt det så hoppas jag innerligt att allting ser bra ut och att bebis mår bra! Det är ju ganska livat i magen iallafall och det är ju alltid ett gott tecken ❤️

Nu ska jag lägga mig bredvid min snarkande man och försöka sova. Det är waaay after bedtime för min del, haha.

Godnatt fina ni! 


Likes

Comments

Min vardag , Psykisk ohälsa/självkänsla

Hej på er!

Det var ett tag sedan jag skrev här nu och anledningen till det stavas vinter. Den må vara mysig ibland och det må vara fint när det är vitt ute, men det är verkligen inte en årstid för mig. Jag mår verkligen inte alls bra den här tiden på året. All min motivation försvinner, jag har ingen energi till att göra något och jag går för det mesta bara runt och är deppig. Jag trivs inte i den här mörka, kalla årstiden och skulle helst av allt bara vilja gå i ide tills solen kommer fram och det börjar bli varmare ute. Jag mår verkligen som bäst på våren och sommaren!

Så, det är alltså anledningen till att jag inte har uppdaterat bloggen. Och anledningen till att jag inte är speciellt aktiv på Instagram. Jag har helt enkelt ingen ork eller motivation. Jag använder den lilla energi jag har till att ta mig igenom dagarna och till att försöka vara en så glad Amanda som möjligt (vilket jag inte alltid lyckas så bra med).

Men det är ingen fara med mig, såhär mår jag varenda jäkla år vid den här tiden. Det går över efter ett tag.
Jag försöker tänka på alla saker i vardagen som gör mig glad - till exempel att jag har börjat känna av bebisens rörelser i magen. Det är en så häftig känsla! Och det faktum att vi snart ska på ultraljud och få se den lilla, sprattlande bönan igen.

Ja, mitt i allt detta gråa så finns det faktiskt små glimtar av ljus som lyser upp mina dagar. Men fram tills dess att jag mår bättre och känner mig mer motiverad så får bloggen ligga på latsidan.

Hoppas att allt är bra med er så hörs vi snart igen!


Bjussar på en låt som gör mig glad.

Likes

Comments

Min vardag
Japp, nu är det officiellt vinter och det känns verkligen. Inte bara för att det är svinkallt ute, utan också för att det är så mörkt och grått hela tiden. Idag har det inte ens blivit riktigt ljust liksom. Snacka om att det blir få selfie-timmar om dagarna, haha 😉


Men trots kylan och mörkret (och depressionen som följer med på köpet) så kan vintern faktiskt vara ganska mysig den med!


Likes

Comments

GRAVID, Min vardag
Det här inlägget har jag tänkt skriva ett tag nu, men jag har inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Jag vill inte låta för arg liksom. Men så tänkte jag "skit samma". För detta gör mig arg.
Jag pratar om att lägga sig i någon annans val i livet - som i detta fall är min graviditet.

Detta är ingenting som har hänt speciellt många gånger, men ett par gånger räcker gott och väl för att min bägare ska rinna över. Jag blir så trött på er som ska kläcka ur er "hur ska detta gå?" eller "hur har du tänkt dig detta?", trots att ni är få. Eller ni som ska sitta och berätta för mig hur dyrt det är med barn, hur lite vi kommer få sova, hur livet aldrig kommer att bli detsamma igen, hur viktigt det är med jobb osv.
För det första - vi är mycket väl medvetna om att det kommer kosta oss pengar.
För det andra -
vi är också medvetna om att vi kommer ha en liten bebis som säkerligen kommer att skrika hela nätterna.
För det tredje - nej, livet kommer aldrig att bli detsamma igen, men är det inte det som är meningen?
Och för det fjärde - jobb är absolut viktigt, men jag har inte det just nu. Vad ska jag göra åt saken? Tvinga någon att anställa mig? Börja jobba och riskera att min ångest blir värre? Nej tack. Just nu kommer jag inte att jobba, inte för att jag inte vill, utan för att jag helt enkelt inte klarar av det. Men jag kommer inte vara arbetslös resten av livet. Jag har en plan för detta också. Och när det gäller pengar så kommer vi att klara oss då min pojkvän jobbar och jag kommer få in pengar på annat håll.
Tror ni verkligen att vi hade velat sätta ett barn till världen om det inte fanns någon möjlighet för oss att klara det ekonomiskt?

Varken jag eller min pojkvän tror att detta kommer att bli en dans på rosor. Vi är beredda på sömnbrist, vi är beredda på att det inte kommer bli mycket egentid och att vi kanske kommer tjafsa lite mer än vanligt. Vi vet att det kommer bli en stor förändring. Vi är inte dumma i huvudet, så sluta underskatta oss och sluta snacka skit. Ja visst, du kanske har erfarenhet av hur det är att ha barn, men vem har sagt att det kommer bli likadant för oss? Vi är alla olika.

Sen kommer vi till det där med psykisk ohälsa. Det är säkert någon liten jäkel som sitter och tänker att jag aldrig kommer klara av mammarollen på grund av min ångest. Well, vissa dagar kommer säkert att bli jobbiga. Jag kommer ju ha dåliga dagar precis som alla andra. Men jag kommer aldrig låta min ångest gå ut över mitt barn och så länge det inte gör det så ser jag inte riktigt vart problemet i det ligger. Jag är dessutom inte ensam i detta, jag har min pojkvän som alltid kommer ställa upp för mig och barnet. Jag har min familj som också alltid kommer ställa upp.
Min ångest och fobi gör mig absolut inte orolig, jag vet att jag kommer göra allt i min makt för att bli världens bästa mamma till vårt barn.

Sist men inte minst - våran ålder. Ja, vi kommer att bli unga föräldrar. Enligt många betyder det automatiskt att vi inte kommer bli bra föräldrar, att vi inte är mogna och att vi inte är kapabla till att ta hand om ett barn. Men snälla... Åldern avgör inte hur mogen en person är. Jag är 20 år men säkert mycket mer mogen än vad flera 40-åringar är. Och oavsett om vi skulle skaffa vårt första barn när vi är äldre, så skulle vi ju ändå inte ha mer erfarenhet bara för det. Ett första barn är alltid ett första barn, vilken ålder man än skaffar i. Så, sluta upp med era fördomar.


En liten sammanfattning till er som öppnat eran käft och sagt något väldigt onödigt angående mitt och min pojkväns(!!) beslut - ni har absolut ingenting med det att göra. Jag skiter i om ni är familj eller inte, ni har verkligen inget med detta att göra.

Tack för mig.


Likes

Comments