Hejjjhopp

Tankarna går rätt mycket nu. Jag kom in på Uppsala universitet men kommer tacka nej. Det blir för långt att åka nu när jag bor på Lidingö. Plus att jag vill ha möjligheten att kunna jobba samtidigt... vet inte om jag är dum eller smart som tänker så. Vill göra utbildningen på distans. Den som var distans kom jag som reserv i köplats 80.. många som sökte och de tar bara in 13 stycken. Nästa termin söker jag både den och distans i Gävle.

Plugga, det ska jag göra iallafall! Men Aja. Nu släpper jag det. Nyåret kommer jag fira tillsammans med min pojkvän och hans kompisar. Vi ska åka till sälen och det ska bli riiiktogt roligt. Det hade varit kul om mina vänner också skulle dit men ingen kan ta ledigt under den tiden så det var tråkigt. Men vi kommer ha det riktigt bra ändå. Har alltid velat fira nyår i sälen.

Nästa söndag är det julafton. Jag och Linus kommer sova hos mig dagen innan så han är med oss på morgonen på julafton. Ska bli riktigt mysigt att vakna upp till tända ljus, julmusik och dofter av jul.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Oj.. asså vart ska man börja? Hur snabbt har inte det här året gått? Är så lycklig att jag är där jag är idag. Men vi tar det från början... 

JANUARI 
Mycket känslor under denna månad. Jag och mitt ex hade avslutat allt. Han dumpade mig på facebook nån vecka innan julafton. Var väldigt ledsen men tiden fick mig att inse att det var bra det som hände. Verkligen bra och det skriver jag just nu från hela mitt hjärta. Har aldrig varit så olycklig i det förhållandet vi hade. Hela jag stannade upp och tappade mig själv HELT. Jag umgicks jättemycket med min bästavän Frida och JÄKLARNS vad glad jag är att jag har henne. Hon fanns där om jag ville gråta ut eller om jag bara ville ha nån att skratta med. Vart mycket festkvällar under denna tid, och vi hade så eeeextremt roligt. 

FEBRUARI 
Jag hade förberett en överaskningsfest till mamma med hennes tjejkompisar. DEN BÄSTA FESTEN NÅGONSIN!! Det var sååå mycket kärlek. Jag hade träffat mammas kompisar i smyg i planerat varenda detalj. Vi hyrde lokalen på Scandic Infracity och bjöd nog över 70 personer. Alla människor vi älskar i samma rum. Överraskningsfesten var för att mamma hade blivit av med cancern och vi ville fira det med henne. Festen var helt underbar, kunde inte bli bättre. Tal hölls, det var god middag och bra musik. Alla dansade, kramades och skrattade. LÄTT en av dem bästa kvällarna i mitt liv. Somnade denna natt med stort leende på läpparna. Minns hur det pirrades i hela kroppen. 

"Älskade mamma. 
Jag kommer aldrig bli van med att se dig i det här skicket. Och för varje gång jag ser dig tänker jag på vilken kämpe du är. Världens bästa kämpe. Just nu gråter jag för när jag nyss sa godnatt till dig så var du så orklös och tom i blicken. Alldeles blek och alldeles för tunn. Hela du ser annorlunda ut men såklart fortfarande världens finaste. När jag varit borta en dag från dig kan jag nästan tro att vi lever normalt, men sen kommer kniven som hugger tag i hela magen. Jag blir så orolig att cancern ska komma tillbaka. Jag vet att ju att det kan vara risk för det och då vet jag inte vad jag gör. Jag vill aldrig se dig såhär igen mamma. Jag vill att du ska vara som vanligt. Tycker så synd om dig som ska behöva gå igenom allt det här. Ditt liv står på paus. Det handlar bara om cellbehandlingar, operationer, strålningar, alla besök på sjukhuset och att du får sova kvar där ibland. Ditt immunförsvar är kasst och nu har du även 40 graders feber och lugninflamation. Kan du bara få må bra?! Få ditt liv tillbaka. Få din härliga energi tillbaka. Jag älskar dig så mycket. Över hela mitt hjärta. Det gör så ont i mig och jag gör vad som helst för att du ska bli lycklig. Ingen kommer nånsin förstå sig på om man inte upplevt allt själv. Fast jag vill inte prata om det men ibland skulle det vara så skönt om någon sån igenom mig och sa att jag inte behöver visa mig stark hela tiden" 

Det här skrev jag i början av februari. Jag rös i hela kroppen. Minns känslan jag hade i kroppen som om  det var igår. 

MARS 
Jobbade på. Mycket övertid. Spendera stor del på jobbet. Får återkomma, har inte så mycket bilder från denna månad.

APRIL 
7 april. Attentatet i Stockholm. Minns ni den dagen? Lastbilen som körde med hög hastighet rakt på oskyldiga människor mitt på ljusa dagen. Dagen efter skrev jag denna text: "Idag är jag tom på allt. Gårdagen börjar sakta smälta in... 4 oskyldiga liv. Någons mamma, bästavän, kollega eller son. Att Stockholm svarar med lugn och öppna hem - det är kärlek. Mitt hjärta har aldrig bankat så snabbt. Rädslan för att familj och vänner blivit drabbade. Men inga av mina blev det igår. Men nån annans blev. Mitt i sorgen, ta hand om varandra och var rädda om er." 

Här tog jag tag i att berätta för mina närmsta vänner hur jag hade känt senaste tiden. Jag tappade kontakten med två av mina bästavänner. Jag bestämde mig för att sluta höra av mig för att se om jag fick någon reaktion. Och det gjorde mig riktigt ledsen men idag har vi pratat ut om allting och dem är fortfarande mina bästisar. Jag älskar dem massa och det vet dem. Jag hängde även en del med en kille som fick mig glad. Men mycket drama som hände också när vi var med varandra. Väsby är ett skvallerställe där alla ska veta allt om alla. Jag sa ifrån väldigt mycket och stod på mig. Vi var intresserade av varandra och drogs till varandra. Jag förstod honom men varför ska man bry sig om vad andra tycker hela tiden. 

På jobbet hade jag ansvar för barnens avslutningsshow. Barnen var så duktiga och jag var så stolt över hur mycket dem övade och övade.. Bokade även Summerburst och Stockholmsveckan för sommaren. Räääätt så taggad på sommaren. Första sommaren på länge som singel och den skulle jag spendera med min bästis Frida. Kunde inte bli bättre. 

MAJ 
Köpte min iphone 7 plus för 8000kr.. Så värt. Älskar den även om det bara är materiell ting så är det ett bra köp.  
Åkte även utomlands med mamma, till Spanien i en hel vecka. Tog ledigt från jobbet. 


Likes

Comments

Länge sen jag skrev nu och mycket har hänt sen sist. Bor nu på Lidingö med världens bästa kille. Har även fått jobb här på en förskola och första veckan är snart avklarad. Trivs bra och det är ett roligt jobb❤️

Ikväll är det avdelningsmöte med mina kollegor. Vi ska gå igenom viktiga punkter och vad man bör tänka på. I 2 timmar håller det på. Sen ska jag hem och äta räkmackor med min pojkvän. Längtar redan haha. Imorgon är det fredag och det blir lugnt. På lördag däremot kommer min bästis från Västerås. Vi ska äta middag på restaurang, dricka vin och prata igenom livet. Ska bli supermysigt och sen åker hon hem med tåget som går 23.30. Får se om jag försätter vidare mer andra vänner eller om jag åker hem efter det.

Saknar Grekland. Jag och Linus var där i oktober. Känns som evigheter sen nu.. tiden går så fort. Snart är det första advent, julafton och snart 2018.

Likes

Comments

Grattis bästa pappa.<3 Igår hade vi släkten över och det bjöds på massa godsaker. En riktigt lyx onsdag. Världens finaste släkt också, älskar att hänga med dem. Kom i säng rätt sent och nu är jag uppe och äter frukost, ska snart börja packa för kommer inte ha tiden att göra det ikväll då jag ska träffa fridis, min bästis i alla lägen. Nu är det dags att prioritera dagen, så hejdå. Ha en underbar dag.

Likes

Comments

Det är som att man konstant försöker hejda hjärtat från att dunka snabbt och mycket.

Man låser in de där slagen som skulle kunna förändra allt och undviker ögon som ger en stötar i varenda centimeter av kroppen. Man kysser honom intensivt men kort och trasslar sig försiktigt ur hans famn fast man egentligen bara vill ligga kvar, vira in sig och aldrig ta sig därifrån.

Man håller hans hand då och då, men bara minuterna precis innan man somnar. Ibland tappar man bort sig själv när man lyssnar på hans trygga andetag. Kanske svävar man iväg i drömmar. Drömmar som man snabbt väcker sig ur när man märker hur de tar en närmre känslor som värmer på djupet. Lätt leker man med fingrarna i hans hår och undrar varifrån hans ärr kommer, vad han heter i mellannamn och hur han såg ut när han var liten. Men, frågar gör man ju aldrig. För då öppnar man upp för att få något man egentligen vill ha, men inte kommer klara av att förlora. Så, man bara ligger där.

Stänger av varenda tanke på någonting mer, hindrar kroppen från att värka av lycka och kväver hjärtslag som skulle kunna synka med hans. Samtidigt som man olyckligt undrar hur man lär sig att inte vara rädd för att älska. Det är som att man konstant försöker hejda hjärtat från att dunka snabbt och mycket. Allt för att man vet att han skulle kunna ge en hela världen, men också ta den ifrån en.

Likes

Comments

Mörkret har lagt sig över staden, snön faller och det är ganska kallt ute. Jag passerar samma gator och samma stigar som när mitt hjärta tillhörde dig.

Jag minns då du svepte dina armar om mig och kysste mig på pannan. Jag minns att träden var dekorerade med ljusslingor och snön dansade mot marken nästan varje kväll. Varje gång jag passerade dem så tänkte jag på dig. Det var något speciellt med vintern det året, kanske för att jag hade dig. Kanske för att varje dag som jag passerade dessa vackra träd, så visste jag att du var hemma och väntade på mig. Du väntade på att få hålla mig nära intill dig, känna min doft och fyllas av glädjen som jag gav dig.

Jag passerar samma träd, samma gator, samma stigar. Jag är lyckligare än när jag sist såg dig. Men det är inte det som får mig att stanna upp. Det är tanken på att mina fötter bär mig genom dessa vägar, och jag kommer knappt ihåg att jag har älskat dig så mycket för så längesen. Jag kommer knappt ihåg att du en gång fick det att kännas som att hjärtat slets i tusen bitar. Som att två rovdjur greppat tag i det och haft en kamp om vem som skulle få det. Jag kommer knappt ihåg att jag var beredd att ge dig hela mitt liv, och jag kommer knappt ihåg att jag höll fast vid dig med det sista jag hade, med den sista styrkan som fanns kvar i mig.

Det fanns kvällar då jag tänkte att kärleken skulle slita oss i stycken, kvällar då jag tänkte att vi älskade varandra för mycket. Det fanns kvällar då jag rent av trodde att jag skulle kunna dö för dig. Och jag kommer ännu ihåg smärtan som sköljde över hela min kropp när du berättade att du inte längre älskade mig. För jag älskade ju dig, mer än vad jag kunde berätta i ord, eller meningar, eller texter. Och det tog så länge innan jag kunde resa mig upp och känna att jag äntligen hade läkt. Att jag äntligen levde igen.

Jag passerar samma hus, samma stigar, samma träd. Och jag kan bara minnas att jag en gång kände något speciellt. Jag kan minnas att jag var kapabel till att älska någon så mycket, att det helt plötsligt blev helt omöjligt att förklara. Men jag läkte. Hjärtat, jag läkte om och om igen.

Och kanske är det därför som jag nu, några månader efter passerar samma gator och samma vägar som från när mitt hjärta tillhörde dig - som jag knappt kommer ihåg att jag har älskat dig så mycket för så längesen. För jag har läkt. Och om jag till slut lyckades reparera mitt hjärta, min själ och allt som var sönder inuti, så måste det betyda att det ordnade sig.

Det blev bättre än bra, och allt det dåliga som hände; det blev bra tillslut.

Likes

Comments