Hello honeys!

Är Söndagar menade att vara laaazy eller? Känns som om mina ofta blir det. Nä snart ska jag ta mig i kragen och cykla bort till gymmet för ett 5:e pass denna vecka (!) Börjar sakta men säkert komma tillbaka i det. Ska bara vänta lite och se om min svullna mjölkmage kan lugna ner sig lite först efter för mycket marabou choklad efter mello myset med tjejerna igår kväll.

Tänker att jag tar det rätt lugnt i kväll eftersom den här veckan inte kommer vara särskilt nådig. Det kommer bli 60 timmars jobb och en risktvåa på Onsdag. Är så nervös inför den - trots att jag fått höra att det är omöjligt att faila. Någon måste vara den första eller? Men risktvåan betyder att jag är ett steg närmare mitt älskade körkort som jag kommer att gråta av lycka när jag får hålla det i handen för första gången.

Annars har tankarna denna morgon bestått av faktum att min hårfärg börjar försvinna ut och det ljusa tittar fram litegrann - inte mig emot då jag helst av allt hade blivit blond igår, men det tycker nog inte mina slitna toppar är en bra idé. Jag fick även en spontanidé att jag vill vill vill göra en septum piercing ändå. Var ju så himla nära där i September veckan innan jag åkte iväg till USA igen. Stod redo i piercing shoppen men ställde in och panikade i sista sekund, så olikt mig egentligen. Fast egentligen hade jag gjort ett tatuering igen med om typ en timme. Märker ni att jag är på ett spontanhumör eller? ;-) Nä alla dessa fasoner får vänta litegrann - typ till löningen på Fredag. HAHA.

Dagens saknad är Kalifornien och Los Angeles. Idag ångrar jag för första gången att jag inte stannade som de frågade mig om att göra på skolan. Var så himla bestämd att åka hem till Sverige, även om det var en lång tankeprocess på en månads tid. Ett flertal vänner från min klass åkte tillbaka nu i helgen för att börja jobba på skolan - tror det är lite avundsjuka från min sida på att de i skrivande stund catchar upp och har det allmänt gött tillsammans.

Nä nog med snack! Jisses vad bra jag blivit på att babbla om inget vettigt. ;-)

Saknade vänner i LA + piercing-Amanda med blont hår!

Likes

Comments

Ibland ligger man i sängen efter att man har ätit frukost en Lördagmorgon och bara tänker, tänker & små sover och tänker. Jag gillar lediga Lördagar så himla mycket för att jag ofta kommer hem sent på Fredagskvällar/nätter och har liksom då varit igång en hel Fredag. Då är man bra nöjd när man kan ta det lugnt på Lördagsförmiddagen.

Hörni det var länge sedan jag bara bloggade såhär utan mening. Det var länge sedan jag skrev obetydelsefulla saker här på bloggen men jag tycker att det har sin charm i sig med. När jag bara får skriva ner allt som pågår i mitt huvud och få ord på min vardag.
Jag har haft en väldigt bra vecka. Den har innefattat kladdkaka hos Ina, alla hjärtans dag firande med bästis, mycket träning, jobb och natt "live:ande" med Johanna igår. Jag måste bara få dela med mig hur bra jag trivs på mina jobb! Det känns så kul när man får trivas med det man dagligen gör. För visst suger det när man hamnar på sådana där jobb som mest känns som något som bara måste betas av.
Igår då! Jag måste få dela med mig av den lite roliga händelsen. Johanna skulle sova hos mig så vi tog bussen hem vid 00.30. Jag berättar för henne under bussresan hur kul jag upptäckt det är med Instagrams nya funktion "live" där man alltså kan live filma och typ ha en konversation med sina tittare. Jag testade detta fenomen under Torsdagskvällen när jag låg helt svettig och osminkad efter gymmet på min säng. I efterhand inser jag att jag var så trött att jag inte ens vet vad jag sa för något. Jag och Johanna säger något i stil med "men vi gör det nu då!" så där sätter vi på Instagram Live på bussen och jag utbrister "nuuu ska vi av!" vi går av bussen och så ser jag att vi har gått av på helt fel ställe. Så där får vi panikens panik på en mörk gata i Malmö och har ingen aning om vart vi ska gå. Vi frågar febrilt våra live tittare vad vi ska göra innan min mobil plötsligt dör. Allt gick hur som helst bra och vi promenerade en bit innan vi kunde ta bussen från en annan station.
När vi kom hem så "live:ade" vi fram till 03.00 och åt jordnötssmör, marabou och drack te. Sedan sov vi fram till att jag hörde Johanna viska 8.30 i morse "hejdå Amanda nu går jag till jobbet" och jag mumlade något tillbaka från kudden.

Måste bara få dela med mig av dagens önskan innan jag går!!! Jag vill åka till Barcelona helst igår. Efter pratstund med Thilda igår på telefon insåg jag hur mycket jag redan saknar henne. Thilda varför kunde du inte vara borta samtidigt som mig?? Varför drar du nu? Unnar dig detta men önskar mest att jag kunde teleportera mig till Barca just nu. Nä i April vill jag komma och hälsa på och då ska jag få vara med på allt det häftiga som du gör. Typ tatuera mig, shoppa, dricka cava och glassa bland palmerna. Adios!!


Likes

Comments

Den 14 Februari var en bra dag. En dag då jag inte kände ett minsta litet styng i hjärtat när jag såg kärlekspar genom stora resturangfönster sitta och leka med varandras händer när jag gick med bestämda steg längs storgatan. Jag var ju själv på språnget hem till en vän för att dricka cider och fuldansa - nöjd med livet och inte alls redo att fälla en tår för att jag inte hade någon att pilla på.

Ironiskt nog så gick det fem minuter efter att dessa tankar tillfredsställt min hjärna fram tills att jag möttes av det där Kaféet.
Kaféet där vi hade haft ett flertal dejter. Kaféet där vi trängts i en soffa, där du hade lagt din varma hand på mitt ben och det nästan hade känts lite spännande och förbjudet. Det kaféet där du köpt en frukt till ditt te istället för gofika och jag hade fnittrat åt dig i kassan och undrat om hon som jobbade där förstod att du var min. Där jag ätit pizza trots att jag mådde dåligt av gluten, tagit mitt första kort på dig som jag efter den kvällen ofta gått igenom kamerarullen för att studera ännu en gång och le åt i smyg.

Jag var bara 18 år ung och visste att du snart skulle tröttna på mig. Du var äldre, mer erfaren, och köpte Starbucks till mig.

Första gången jag visste att det skulle bli vi så tog du min hand i biomörkret. Jag tyckte egentligen det var extremt "cheesy" men valde att spela med. Min bästa vän sa till mig att jag måste vara försiktig.
Veckorna sprang iväg men varje gång som dina läppar nuddade mina under de kalla höstkvällarna så kändes det som om tiden stannade. Jag gav dig mitt hjärta i samma sekund som jag visade dig min favoritfilm men du förblev ett mysterium för mig. Du fick komma innanför mina dörrar men jag fick aldrig reda på din adress.
Du rökte fler cigaretter per dag än vad min anti matte hjärna kunde räkna upp och ibland la du din arm runt om mig och ryckte på ditt svarta ögonbryn och konstaterade att jag hade tappat för mycket vikt. Du trodde snart att jag skulle försvinna och ville febrilt mata mig med Ben & Jerrys.

Jag var så stolt varje gång du mötte mig vid min skola och kramade mig bakifrån. Det där nöjda leendet tog plats på mina läppar. Han är min.

Vårt äventyr tog slut innan du hann ta mig på studentbalen som du lovat. Jag tror inte ens jag fällde en tår - för det hade endast startat igång en flod.
En kväll när jag druckit för många glas vitt ringde jag upp dig. Jag fick senare höra från en gemensam vän att du tyckte det samtalet var patetiskt.

6 månader gick. Du dök upp på den där regniga gatan där jag stod och väntade på Pappa som skulle hämta upp mig efter flaket på examensdagen. Det var bara vi två på trottoaren. Du kramade mig och sa grattis - du råkade klumpigt nog snudda till vid min mössa som tappades i en vattenpöl och blev fläckig. Du bad om ursäkt och jag mumlade ”idiot”

Dessa par minnen utlöstes i mitt huvud den 14 Februari när jag kollade in genom de stora kaféfönstren där vi suttit.

Men sedan fortsatte jag gå.

Likes

Comments

Hey friends!

I thought it was about time for me to give you a new update here on my blog on how I'm doing and how life is treating me. It's now been 7 whole weeks since I landed in Sweden after my time abroad but it feels more like 2 years or something. It's safe to say life is not stopping for anyone.
I'm going to be your typical Swede and update you on the weather here in Malmö. It haven't been too cold until like yesterday when the snow decided to show up and now the ugly winter jackets are a must.

In the middle of January I got my first job and in a week I'm officially starting my second one. Other than that I've been helping out as a school teacher. I haven't been working full time yet but starting next week I will be getting more hours in, which I'm really excited about! Until then I am just continuing to spend every awake second with seeing friends - life as an extrovert am I right.

It's safe to say that the honeymoon phase of coming home officially is over and that "real life" is catching up on me. I am realizing that setting routines is something I should be doing not to slip out of spiritual growth, with getting things done, working out and reading. Since I am really a "black or white person" it is really tempting to netflix all day when I'm not working - or being out all day for 12 hours straight doing fun stuff. So finding that balance with resting, working and socializing should be something that I focus on.

A few highlights since I came home =
All the slumber parties I've been having weekly with friends. Is there something more fun that talking all night?
The fact that I today signed up a new membership to my old gym. Hellooooo endorphines.
Planning weekends and vacations for spring/summer 2017 with friends! Hello Barcelona and Amsterdam - I'm coming for ya.
Being back to the coffee shop routine is definitely a highlight. As any scandinavian I'm obsessed with our coffee shops.
Getting closer and closer to my driver's license, iiihhh!

This post got kind of... short? But I think I really am in a stage of trying to figure my life out on my own - what I want to prioritize, focus on, "live for" as serious as it sounds. After spending a year in ywam where other people is in charge of setting my schedule I am now realizing that I am in charge of my own schedule now and that can be both scary and exciting.

Anyways! To something more exciting - In less than a month I am turning 21! As a pretty legit party planner I am now planning that bomb party that will be soooo fun. Turn up.


Likes

Comments

There is a myth that goes around about being in your twenties. They say that you are suppose to be in control. They say that you're reckless confused teenage years are over, it's time to settle down.

To all of you teenagers; I'm sorry, but you will probably not be in more emotional control in your twenties than you are now. But I'm sure you will know more about who is worth spending time thinking about.

You will stumble a lot, but you will find ways to get on your feet again after every fall. You will learn that life isn't over after you're best friend moves away to study in another city. You will also learn that it's okay to start a job and then quit after a month if it wasn't what you expected it to be.

Darling, you are still young in you're twenties. This is you're time to live. You are no longer a slave to school; you are free. The one responsible over yourself is you. You have the power to design you're every day life. You do not have to settle down but rather travel around. Move to a new city; and if you don't like it, move to a another one. Believe that you're dreams are achievable and do everything and anything to reach them.

You will learn that experiences is teaching you more than all those years in school ever did. You will go to a new country and learn that these people view the world much differently than you have been taught to. You will realize that you are wrong a lot of times; but also when to stand up for what is right.

You are in you're twenties; and sometimes you will buy instant noodles because you spent way too much money on shopping one month.
You are in you're twenties; and you will pack your stuff and leave one apartment after the other.
You are in you're twenties; and some kid from Canada will teach you that you have been making spelling mistakes in English for a while now. (I should have taken the last course of English my last year of high school instead of extra p.e classes)
You are in you're twenties; and it's okay to not have an idea of who you will end up marrying.
You are in you're twenties: It's okay to want to leave you're country and never come back.
You are in you're twenties; wear whatever you want to and use you're crazy creativity when you put on make up every morning. Wear black lipstick five days in a row if you like it.
You are in you're twenties; make as many mistakes as you can and learn from every one of them.

It's okay not to be in control. It's okay to hug you're mom for hours and be scared. It's okay to screw up; as long as you make some coffee, put on some gangsta rap and handle it the next day.




Likes

Comments

A new year does not necessarily mean "a new me" but it does mean a new, blank page. A page just as blank as this blog before I fill it with my thoughts. The clock has just passed 12 and it is officially in the middle of the night I am writing this. I wonder why our thoughts seem to spin double phase when we get tired. If it is because we were created to not stay up after midnight or because it's an excellent time for writers to write. I choose to believe in the second option, because sleeping is something you can do in the day as well. At least in my world for now.

I don't think that I have ever felt so peaceful as I do this time walking in to a new year.
During 2016 I got the oppertunity to grow in myself a lot. I learned to love my own company, I realized that I had a voice that matter and most of all; that I could reconize God's voice when he so gently spoke truth over me. The growth became a fact today when I had coffee with my friend Elin. We have known each other for a bit over 3 years now and as I sat down with her and reflected on the last couple of months we have been apart I realized how different things are now. We are talking about completely different subjects now than we did in high school, for sure. Of course this has been going on for a while; how things change. And the growth.

2017 will be the year I am turning 21. I will be legal in America. Which... is not that exciting. Anyhow. I guess this means I can no longer hide behind the "teenager" sign. I will admit that I have been scared of growing up as long as I can remember. I mostly wanted to be a teenager forever in the past because that meant I could be careless forever. I could get drunk as much as I wanted to and skip out on classes as many hours a week as I felt like. For those of you who know my story, you know that this is not the case today.

I have learnt to realize that being an adult means excitement. I am such a lover of spontaneous adventures and since freedom is a word of value to me I could not be more excited about the countless oppertunities that will come with the years.
In the past I have shamed the word adult - only to now realize that adult is equal a hundred of phases I can pick and choose from where to walk. I can walk in to new adventures. I can watch Jesus unravel exciting plans that he has for me and I can become so much wiser as time walks with me. Ha!

The last two days, or maybe I should say; the first two days of this year - has been so great. Words cannot express how content I am being home right now. I am reuniting with friends. Friends that I have missed so much while being away. Gosh, friends are so great! They are like extra siblings that God has blessed us with.
I am writing, walking and reading a lot. Interests that I am finally giving myself a chance to take time for.

As a writer I long to inspire you as a reader. I want to inspire you to dare to believe that this year will be different. It sounds so clyche, I know! But here is a suggestion to you.
Pick up a pen. Buy a new journal. Open the first page. Write "2017" on top of it. Then write down your word. If you are a believer, listen to a word that God is giving you to hold on to this year. If you're not a believer - I would suggest you to even do the same. But hey, no pressure. Decide a world of hope that you promise yourself to hold on to these upcoming 365 days.

365 days are so many days of potential. Days that has the power to change your life.
I beg you. Please choose positivity over bitterness this year. Please change what you are not happy with. For some people, that would mean to start believing that you are worth the best, to be treated well. For others, it would be to finally apply for a new job in hope of a better work place.

It takes courage to follow your heart, but image how a little bit of courage could plant a seed to a whole new mindset. I call the seed "year 2017"

Likes

Comments

For the second time in one week I am doing a 7 hour drive ride through my motherland, Sweden.
For those of you who are not very familiar with this country that is located up in the north of Europe I will give you a bit of information: Sweden contains of 3 large cities and a lot of pretty green woods, red houses with white details and green open fields.


I have learned to love Sweden. But it has not always been like that. Before my first time abroad, the weeks before my DTS in January earlier this year, I couldn't wait to leave this country.
Now I can appreciate how idyllic everything really is here. How the old buildings in "old town Stockholm" are looking so perfectly synchronized with each other, how most of the cities are surrounded by high quality coffee shops and how Swedish fashion really is on point, lol.
As you may understand, I've spent the first week away from Malmö, the city that I currently live in.

It was weird coming home and unpacking everything that I took with me after 3 months in California in one day, and on top of that, packing a new bag to bring with me for a week in a city called Uppsala and then a third one in 7 days, Stockholm.

I think going from a hectic schedule and constantly being surrounded by a hundred people in your age to spending the last week with only family has been the hardest part. Don't get me wrong here - there is absolutely nothing I love more than my family. My family means everything to me.
But it is just these drastic changes that plays a joke on my feelings. It has been hard for me to slow down. To realize that no, I don't have to read a whole book of the Bible today and do work duties before a certain time.
I miss it. I miss being busy. Something that I certainly will regret typing in a few weeks I am guessing, haha.
On the other hand. All this traveling has kept my mind pretty busy.

Yesterday I had a beautiful day in Stockholm.
Stockholm is the city where I grew up and took my first steps, fell in love for the first time, entered the crazy life of high school and had my first part time job.
I was given a day in the city with a friend that I've known for 20 years. She has walked with me through every season of my life and even though 6 months sometimes pass before we see each other again - the friendship never changes. We are still making the same silly jokes with each other, plan our dream weddings and talk about traveling the world over a cup of chai. (Sanja, come down to Malmö asap please.)

The aftermath is bitter sweet. As I've said many times before. Having two countries that you call home is hard. Because no matter where you are - you will be missing the other place.
I know we are talking down social media in society a lot, but I have to thank God for it. Because having your best friend on the other side of earth right now is really hard. But waking up in the morning to 10+ snapchat videos from her when she talks about how her day has been and what God has been teaching her makes my heart so happy. I miss you Alyssa.

I'm sorry if this blog is going all over the place, but at least it synconzises with my mind so I guess that makes sense.
As I am sitting in the car this morning I can't help but smile. Yes, my feelings are playing tricks on me. Yup, I am missing the freaking palm trees and the sun that goes red all over the sky at 5 pm.
I can't stop smiling because the fall of 2016 has been giving me so many memories and lessons that I can be thankful for.
I am thankful for the powerful leadership that was in my school of ministry development.
I am thankful for how God has been sharpening my character.
I am thankful for all the teachers that has been flying all over the world just because they believe in young leaders rising up.
I am thankful that God placed me in such a wild city as Los Angeles.
I am thankful for all the beautiful people that has been praying for me and supported me financially. You played a huge role in me following my dreams.
I am thankful to my parents that never stop believing in me and that I am able.
Sometimes they believe in me more than I believe in myself.
I am thankful and inspired by all my classmates that I got to walk side by side with this last season. Your determination to rise, being more Christlike and following your dreams leaves me full of admiration.
So looking back I can only see pink skies and sunshine.

But man, here we go.
I am so excited about the future. Seeing the letters "2017" in front of me decorated in golden glitter as I close my eyes creates butterflies inside of me.
How I can fill my pink journal with goals and milestones as I enter the new year. I love the saying that you will never keep growing or learning. I know that there is so much more, and I am so hungry for more. I am determined.

I have been getting a lot of questions lately. It's in the culture of Sweden to be very future oriented. We keep asking each other "what's next?"
Here's a very scary answer. "I do know, but I don't know."
I know my goals. I know my milestones. I know what I want to achieve. But I am not 100% how to get there.
One thing I am sure of, I know I want to live in the now - because honestly, I am tired of living one step ahead. If you ask me what's next. I will probably answer within a time line of a couple weeks or so. Because if there is something I've learned in 2016 - it is to live for the day. I do not worry about the future. Because I know that God is in control.

But here is my question to you as a reader "do you want to go out for a fika?"
Or to you international readers, let's plan a Skype call. My phone is often open but so Is the door to my house if you want to plan a visit. I can show you my favorite coffee shops and we can talk about how great our God is that is always in control.
To all the Malmö people - I would love to catch up. I may be the most extroverted person you will ever meet so the honest truth is, I need you! It doesn't matter if we barely talk or if I haven't seen you in two years. As a matter fact, that will make our conversations even more exciting.
To my beautiful close friends! Dude I have missed you guys!! I want to hear all about what has been going on while I've been away. You have all probably been slayin life.

So this is it guys. You did not get a lot of answer but you did get a lot of thoughts.

With love,
Amanda

Likes

Comments

Att förlåta dig var som att öppna mitt hjärta och riva ur allt som någonsin funnits där i.
Att förlåta dig var som att ramla och ramla fram tills att knäna gråter av blod.
Att förlåta dig var som att tappa allt finporslin i marken som mormor har samlat på sig under alla dessa år.
Att förlåta dig var som att skriva miljontals tomma ord utan att finna någon mening,

En vinterdag när snön så oskyldigt lagt sig på marken och jullåtarna harmoniskt spelas från inuti butikerna på Storgatan,
En kylig dag kommer vi mötas där,
Jag kommer att söka ögonkontakt med din kalla blick och förlåta dina handlingar,
Du kommer möjligtvis att kalla mig något fult ord tillbaka,
Men jag kommer åtminstone äntligen att vara fri från dig.

Likes

Comments

Här sitter jag och bloggar vid 24.00 på en Onsdag! Vem är jag ens? Haha. Jag har varit så väldans produktiv idag så det verkar ju som om att det aldrig tar slut.
Idag har jag varit ledig!!! Min första lediga Onsdag på jag vet inte hur länge?! Skönt har det varit i alla fall.

Så att alltså, detta inlägg är tilldelat allt jag fått gjort idag. För jag vill ju såklart skryta till litegrann.
Jag vaknade vid 8.00 på min lediga dag!!! Och satte igång med att städa/packa/rensa/tvätta i hela tre timmar. (Okej jag erkänner, jag kollade på paradise hotel först. För att vakna till litegrann heh) Då fattar ni hur stökigt mitt rum var också. Pinsamt. Efter det så svarade jag på mail/skickade mail ett tag. Vuxen fix ni vet! ;)

Vid 11.00 drog jag iväg för att träna på gymmet någon timme och efter det storhandlade jag för att jag ska ha ett par stycken vänner över imorgon kväll på middag. Bara jag som älskar att gå i mataffärer? Bästa som finns ju.
Så att efter allt detta drog jag ner på stan framåt eftermiddag till mitt favorit cafe just nu i Malmö där jag mötte upp en vän för en fika som varade i två timmar. Jätte mysigt var det faktiskt.

Ikväll har Pappa tagit ut mig på fin middag på skeppsbron. Han mötte mig med rosa rosor och skämde bort mig rejält med både god mat och fina komplimanger.

Dagen har alltså varit SÅ lyckad!! Alltså förlåt för hets men är inne i något slags lyckorus just nu över livet.

Kram kram!!🌟

Likes

Comments

Alltså. Den här helgen<333 livet<333
Tycker om alla i min omgivning så mycket att jag känner mig som en hjärtsprängande snapchat emoji mest hela tiden.
Min helg blev så bra. Att få spendera dagar med sina favorit personer är verkligen det bästa. Det blev en sen Fredagskväll men trots att jag var så trött så var det värt det. Vi satt uppe sent in på småtimmarna och snackade. Jag kom hem i Lördags kväll rätt sent efter dygnet med ungdomarna och det resulterade i en lugn lördagskväll med familjen och en massa av vegansk pizza som vi åt tillsammans.
I igår var jag borta hela dagen med. Jag var på stan med mamma och hon bjöd mig på slottsträdgårdens café och sedan shoppade vi en massa fint. Bästa mamma!
Sedan blev det årets första pumpkin spice latte med Hanna. Jag hade kunnat skriva ca tiotalstusen ord om hur nice det var men jag ska inte trötta ut er med mina "basic white girl" fasoner. Jag och Hanna fick hypea av oss tillsammans. Hehe.
På kvällen var jag hemma hos Rebecka och åt sushi i hennes lägenhet. Jag fick höra en massa om hennes senaste resa och hon fick höra en massa om.... Mitt vanliga pladder som aldrig tar slut. Det blev sista gången jag träffade henne innan USA vilket känns lite tråkigt! Men jag lämnade i alla fall ett fint minne som bestod av soya över hela hennes matta. :// hehe. Man blir ju inte ens förvånad.

Sedan fick jag ett ryck och drog till gymmet 21.30 en söndagskväll! Det ångrade man ju lite när man vaknade 06.00 imorse.
Nu har jag jobbat hela dagen och ska strax iväg på födelsedagsmiddag! Kul Måndag!😃

Likes

Comments