Header
View tracker

Vardag

Är det inte drömmen att få bo i ett hus tillsammans med den man älskar allra mest? För mig blev den drömmen verklighet. Nog för att jag redan har bott ihop med min pojkvän i några månader nu, men det här är ändå speciellt. Vi har alltså äntligen fått flytta in på gården. Hästarna precis utanför huset och två katter som springer runt som galningar... Dessutom har det faktiskt börjat bli lite hemtrevligt här nu efter några dagar. Jag lever lite på moln tror jag, hehehe.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Så, just nu är det verkligen maaassor som händer, bara roliga saker!! Det är inte alls lång tid kvar tills vi får flytta, vi pratar alltså om få dagar. Det pirrar lite i magen när jag tänker på att vi ska bo i hus, på en gård, med hästarna, katterna och våran nya krabat som anländer om tre veckor. Då har vi förhoppningsvis hunnit komma i ordning hyfsat i huset också, så det är helt perfekt.

Vi har varit och hälsat på våran valp två gånger nu. Han är underbar. Jag kan knappt bärga mig tills vi får hämta hem honom 😍

Likes

Comments

View tracker

Vardag
👉 När jag var liten så var jag väldigt mycket ensamvarg, ville gärna dra mig undan på kvällarna och helt enkelt spendera tid med mig själv. Numera klarar jag mig knappt en enda kväll utan att min pojkvän är hemma, jag blir typ desperat. Kan ju ses som både positivt och negativt.

👉 Jag kan känna av andlig aktivitet nästan överallt, speciellt hemma hos min mamma där jag är uppväxt. Jag är också väldigt rädd för det och har därför inte vågat sova själv, vara ensam hemma och dylikt. Men hemma hos mig och Albin har jag inte känt av någonting på våra tre månader som inneboende, trots att våran närmsta granne är en kyrkogård. Det är sjukt... Väldigt skönt dock.

👉 I matväg föredrar jag givetvis kött av något slag, men annars är soppor hyfsat populärt. Det var ganska spännande att vara den enda som hurrade över soppa i matkön på skoltiden.

👉 När jag var liten så var min högsta önskan att bli operasångare, sedan var sopgubbe högt på listan ett tag med.

👉 Nu jobbar jag istället med kor, vilket jag är utbildad inom. Trots min morgontrötthet så har jag oftast inga problem med att traska ut till damerna och mjölka vid 05 på mornarna.

👉 Min högsta önskan är typ att få skaffa familj och bara slå mig till rätta, "redan"... Men jag vet att mina ungdomsår bör få leva i ett tag till!

👉 Som inbiten hästgalning så lovade jag mina föräldrar att när jag blev runt 16 så skulle jag inte ha tröttnat på hästar, men precis som i många andra fall råkade jag fastna för någon tvåfoting ändå. Hur tragiskt det än låter så hade jag valt min pojkvän idag före allt vad hästar heter. Nu har jag ju sådan tur som har en förstående pojkvän, som dessutom kan överraska med att hjälpa till en aning, med mina hästar, det betyder att mina hästar bor hemma och jag faktiskt inte behöver välja. För tro mig, det har varit väldigt jobbigt.

👉 Jag vill ha alla djur jag ser typ. Hur häftigt vore det inte med en åsna på gården? Eller en sköldpadda? Eller en apa? Såg ett program om folk som adopterade apor istället för barn en gång, efter det var jag fast besluten för att jag också ville byta blöjor och nappmata en apunge istället. Men om vi nu ska vara realistiska.... Jag vill ha ett helt zoo. Tur att jag måste övertala min pojkvän innan det blir djur, för annars hade jag sedan långt tillbaka redan haft den där zoo-parken i trädgården.

👉 Jag älskar att äta is och frusna sockerärtor. Äter det som godis.

👉 Jag gillar uppmärksamhet.

Likes

Comments

Vardag

Så, jag lyckades döpa den här rubriken till November, för det här blir ett blogginlägg för antagligen hela november om jag känner mig själv rätt. Jag försöker verkligen hitta tillbaka till bloggningen, men det går lite segt. Antagligen för att det händer mycket nu, samtidigt som att det står väldigt stilla.

Jag måste kolla tillbaka i min kamerarulle på mobilen för att ens minnas vad jag håller på med. Hästarna vilar fortfarande, har varit ute och skrittat Hillman några fåtal gånger men har annars inte fått ihop tiden eller engagemanget. Dessutom är jag själv inne i någon svacka och har varit det sedan jag var dålig, tror aldrig någonsin att jag har haft sådana pendlingar i humöret som jag har nu. Gråter för allt, blir irriterad för allt. Ja, underbart helt enkelt. Tur att min pojkvän är en jäkla gud och bara står ut med allt, jag orkar knappt leva med mig själv när humöret spelar sådär.

För tillfället jobbar jag för fullt och trivs väldigt bra med det. Mitt jobb är verkligen bäst. Jobbar tidiga mornar och kvällstid ibland, så dagarna känns oftast proppfyllda trots mina för det mesta åtta timmar. Tid för annat än att pyssla om grabben, vattna hästarna, sova ikapp, försöka vara något social med lite folk, hinna med lite besök hos svärföräldrarna och möjligtvis se Bonde Söker Fru är svårt att få ihop. Visserligen var jag ledig senaste helgen och hann med både utekväll och biomys då, det var väldigt uppskattat trots att mina hormoner spelade spratt. Meen, tror inte att någon i min närhet är speciellt förvånad just nu heller. Förhoppningsvis blir det mycket mycket bättre när vi har fått landa i huset snaaart, för nu räknar jag ner dagar!

Sådär, kort uppsats om November liksom. Förutom en liten liten möjlig överraskning som jag lämnat osagt än så länge. Kanske för att vi inte har spikat något ännu, även om jag har gjort det i mina drömmar. Eftersom jag nu, precis som alla andra gånger jag får tummen ur och skriver lite här, har lovat mig själv att fortsätta uppdatera flitigt här så får ni nog reda på det inom en snaaar framtid. Håll utkik. Om inte annat så är grabben iväg på bravader i helgen, vilket innebär att jag är ensam hemma och har mycket tid och ofta lust att blogga.

tb från en bra kväll

Likes

Comments

Hillman Töll, Hästar & Ridsport, Mill Potter

Hej på er! Det var ett tag sedan sist.

Hemma hos oss är det full rulle med jobb som vanligt. Har jobbat hela helgen så är ledig idag istället. I helgen var annars Albins föräldrar och ett syskonbarn här och hälsade på, samt att hon fick rida lite på Hillman också. Kan meddela att det var en mycket lycklig häst som fick röra på sig!

För övrigt så börjar det äntligen bli ordning på grejerna här. Har äntligen hittat en jättebra hovslagare som var ute och skodde hästarna för några dagar sedan. Rakade dom även i fredags, skönt att dom blev av med pälsen. Trodde att Mille skulle vara hysterisk och Hillman lugn i den situationen, men det visade sig vara helt tvärt emot vilket var lite kul.

Likes

Comments

Hästar & Ridsport, Mill Potter, Tankar & Åsikter

Hej på er!

Nu har jag ägt Mille i två månader, det har gått oerhört fort. Jag har varit väldigt sparsam med hans träning, delvis för att hästarna ska få känna sig hemma här och för att jag själv har varit väldigt sjuk. Men, igår fick jag äntligen tummen ur och spenderade en hel eftermiddag ihop med hästarna. Jag har bestämt mig för att longera Mille lite, men den planen ändrades snabbt.

Igår stötte vi alltså på vårat första problem. Mille ville inte komma in från hagen. Det blev lite utav en chock för mig eftersom han alltid är framme vid staketet och är jättesocial, han vill alltid komma in och brukar ofta gnägga efter alla människor han ser. Jag vet att han hade någon hagfason hos tidigare ägare, men vi har aldrig märkt av något hemma hos oss.

Jag har tränat mycket med hästar som har varit svårfångade i hage så jag har ganska stor erfarenhet av det. Men det blev ändå en liten besvikelse när Mille faktiskt visade den tendensen. Nåväl, det var bara att sätta igång. Kunde glömma longerlinan igår och fick helt enkelt ägna mig åt att jobba på det här problemet.

Så, när jag tränar hästar inom det här så använder jag mig aldrig utav någon form av lockbete, inte i första taget. I min träning handlar det om att jaga bort hästen. Istället för att jag ska försöka komma nära hästen och den springer iväg så försöker jag att jaga bort hästen från mig. Oftast kan dom bli lite ställda av sådant. Jag siktar efter att hästen ska vilja komma in till mig. Så efter en timmes jagande i hagen så var det en lättnad när Mille började skritta runt och nära mig, för att slutligen vända in och låta mig trä på honom grimman. Skönt.

Hur gör ni med svårfångade hästar?

Mille verkade helnöjd med sig själv i stallet sedan, snygg är han i alla fall 😊

Likes

Comments

Hästar & Ridsport, Tankar & Åsikter

Från att jag tyckte att hästar var jättetråkigt, till att bli galet förälskad i hästar och spendera all tid jag kunde på ridklubben, till att få en egen häst och till att vilja sluta med hästar. Skulle jag hitta tillbaka till den där hästgnistan igen??

Innan jag började med hästar så tyckte jag att det var töntigt, jag tyckte att hästar var hamburgare och att alla som höll på med hästar var väldigt tråkiga. Sedan när jag själv fick börja rida så blev jag besatt, precis som varje liten tjej som får börja rida. Min dröm var länge att få en egen häst, när jag väl fick en häst så var allt igång. Häst, häst och ännu mer häst, det var det min vardag bestod av. Jag var fast. Efter år så började jag även rida hästar åt andra hästägare och har haft flera olika samarbeten på olika sätt. Tro mig, jag har ridit så oändligt mycket. Vilket dom flesta drömmer om skulle jag tänka mig. Jag kunde åkte till typ fem stall om dagen för att rida olika hästar åt folk. Jag höll på med hästar innan skolan på morgonen, direkt efter skolan på eftermiddagen och kunde komma hem vid 23-tiden på kvällarna. Jag gick alltså upp vid fyra på mornarna för att hinna rida innan skolan ibland, jag går inte ens upp för att äta frukost vid nio när jag börjar jobba sent idag... I dagsläget så förstår jag inte hur jag orkade med det under flera år, jag skulle aldrig få för mig att göra det nu. Men jag levde verkligen för mina hästar. Jag valde bort allt annat, spenderade aldrig tid med någon annan än hästar, möjligtvis stallvänner som var med stallet då, men annars aldrig.

Jag fick ovärderlig kunskap under den här tiden och jag gjorde allt för att lära mig så mycket som jag kunde, jag tog alla chanser för att hjälpa folk med deras hästar och tackade aldrig nej hur upptaget mitt schema än var. Det enda jag var säker på vid den här tiden var att hästar var ALLT, FÖRALLTID. Många nämnde att när jag träffade pojkvän så skulle det vara över och helt plötsligt skulle jag tröttna, men jag var helt säker på att alla hade fel.

Men... Sedan kom den där dagen då jag för första gången kände att jag inte ville åka till stallet. Jag minns den så otroligt väl. Jag hade lämnat tillbaka Hillman till hans ägare då jag på den tiden stod som fodervärd åt honom, han hade varit hos sin ägare sedan sex månader tillbaka. Jag hade börjat gymnasiet, flyttat in på internat på annan ort och vid det här laget börjat träna hästar i ett nytt stall. En kvällen, för ganska så exakt tre år sedan, så spenderade jag tid med mina vänner och ville hellre vara där än att åka till stallet. Jag blev lättad när stallägarna ringde och sa att dom skulle ta mitt kvällspass så jag slapp åka upp, för första gången löd jag det också och stannade. Min första stallfria dag på hur länge som helst. Sedan den dagen så hittade jag många nya intressen och blev mer social med folk. I drygt ett halvt år så hade jag faktiskt slutat med hästar och det kändes rätt. Jag hade bestämt mig för att sluta helt.

Sedan kom erbjudandet åter igen om att köpa Hillman, vid det här laget saknade jag honom oerhört och kunde inte tacka nej ännu en gång. Vips så var Hillman hemma på gården, som min egen. Hade jag inte köpt honom så hade jag inte fortsatt, jag är helt säker på det. 

Jag är Hillman evigt tacksam för att han har hjälpt mig att fortsätta med det här, för jag älskar det när jag väl gör det. Men det kommer aldrig att bli på samma nivå som jag en gång var. Jag kommer kanske inte föralltid vara den där hästtjejen som jag trodde. Det är sällan, otroligt sällan jag börjar prata om hästar, det är sällan jag tar en hel stalldag (vilket förut var hela mitt liv och helt självklart varje dag), det är ovanligt att jag ens rider.

Idag är mitt hästintresse på en splittrad nivå. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, jag går inte in för det fullhjärtat längre och det står jag för. Däremot går jag in fullhjärtat för mina hästar, men inte för hästsporten. Det kommer aldrig mer, på en väldigt lång tid, att bli sex hästar om dagen eller stalltimmar från fyra på morgonen till elva på kvällen. Så långt är inte hästintresset gånget längre.

Men, trots allt så är häst bäst. Jag hade bestämt mig för att sluta med hästar, men någonstans så vill jag aldrig göra det.

Likes

Comments

Tankar & Åsikter, Vardag

För fem månader sedan så hade jag världens ångest, för att studenten närmade sig. Jag var oerhört taggad, men livrädd. Jag hade fortfarande inget jobb och jag trodde att jag skulle känna mig ensammast i världen. Under min gymnasietid så bodde jag på internat och umgicks dagligen med alla mina vänner från morgon till sen kväll, det blev rutin. Från att vara ensamvarg under min uppväxt till att på gymnasiet istället bli rädd för att vara ensam, det var en resa i sig. I vilket fall som helst så var jag livrädd för att jag skulle bli lämnad ensam och jag hade inte direkt någon plan för vad som var nästa steg efter att vi sprungit ut en sista gång.

Men, bara någon vecka innan studenten så fick jag sommarjobb inom äldrevården. Det löste sig, den punkten var över, för en stund. Vid studentveckan började jag "träffa" Albin. Eller, vi har alltså gått i samma klass under hela gymnasietiden och varit goda vänner, men vi började träffas på ett helt nytt sätt. Det var som om studenten var början för det och det tycker jag är skönt. När man bor på internat som vi gjorde så vet alla allt om alla, det sprids rykten oerhört snabbt och det var väldigt skönt för oss att kunna ta våran tid på oss utan allt det där.

Hela sommaren sökte jag olika jobb, jag sökte typ allt och ingenting utan att veta vad jag egentligen ville. Jag visste inte om jag ville fortsätta hålla på med lantbruk, om jag vill fortsätta utbilda mig inom den gröna näringen eller inom någon annan kategori. Det var en ganska tuff period. Jag fick mycket svar på jobbansökningar men tackade till slut nej till dom allra flesta ändå. Under sista jobbveckan hittade jag en annons där dom sökte djurskötare, lik många andra jobbannonser jag ansökt. Men den här kändes så klockren på något vis, så jag sökte spontant en morgon. Det tog inte många dagar förrän det var bestämt att flyttlasset skulle gå och att jag blev anställd.

Nu bor jag här med min pojkvän, mina två hästar som vi fått bygga stall till här, samt jobbar på ett otroligt bra ställe. Jag älskar att jobba med djuren. Snart får vi äntligen flytta in i huset här och mina små kissar får komma hit också. Jag är så glad att jag har min pojkvän, det går inte ens att beskriva vilken lycka han ger mig. Har jag någonsin tidigare trott att jag älskat någon så var det trams, det här känns på riktigt.

Jag var så himla rädd för studenten, så rädd för vad som väntade. Nu har jag allt jag någonsin önskat och det känns bara så rätt!!

Likes

Comments