View tracker

Det var inte igår jag bloggade här. Vet inte varför jag helt plötsligt fick suget till det heller i och för sig.
Det är kul att skriva bara, rensa hjärnan på allt det där man går och grunnar på, kanske egentligen mycket onödigt som ni kanske inte orkar ta del utav ändå.

I alla fall, jag är nyopererad. En cysta, stor som en clementin, är idag borttagen ifrån min bakdel. Underbart om ni frågar mig! Denna smärtan jag gått länge och burit på önskar jag inte ens att min värsta fiende ska få smaka på. Operationen var inte heller något vidare, men nu ska jag, i alla fall till 75% chans, få slippa det där onödiga lilla monstret för alltid. Och ingen är lyckligare än jag!

Självklart har det varit svårt att rida ordentligt med denna smärtan som jag faktiskt haft en lång period nu. Men har emellanåt när det faktiskt känts bra ridit järnet! Hippi har såklart blivit omskött av alla underbara människor i stallet, (guldstjärnor till er!!) och jag har försökt rida då och då. Mitt i allt var det hoppträning för min fantastiska tränare, och vän, Anna Z. Självklart kunde jag inte, under några som helst omständigheter, missa den?! Och det gick så galet bra!! Blir helt lyrisk av att bara tänka på den träningen. Innan var det Hippi som hoppade allt han styrdes mot med mig gråtandes och i vissa fall blundandes över hindrena. Men nu är det vi som hoppar, tillsammans! Hur bra är inte det? Det är ju först nu, efter snart 3 år, som jag börjar känna den goa känslan i hoppningen. Och det är inte en dag för tidigt 😉

Men för att inte bara ta fram allt positivt så måste jag också nämna att Hippi och jag hade en riktig dipp någon vecka innan hoppträningen. Han vägrade ta mina hjälper, stretade emot och studsade och ställde sig på bakbenen. Precis som han gjorde när jag precis började hitta knapparna. Självklart är det ett enkelt sätt för honom att komma undan, för vad gör man? I den situation kan man varken lugna ner eller driva fram hästen. Beslutade mig för att ta hjälp av min underbara dressyrtränare, Madde. Fick en plats på 15 minuter och det kan ha varit mina mest jobbiga minuter på hästryggen någonsin. Hade precis innan fått beslutet att min älskade morfar fått somna in så självklart gick det ut över min ridning, det är jag helt säker på. Men det var något mer då som kändes rent ut sagt skit. Hippi dummade sig inte lika mycket så visade inte alls mycket av de problemen jag tidigare haft. Men han var inte med mig under ridpasset. Fick inte den där känslan alls. Men självklart så måste det få vara sådär ibland, att allt bara känns hopplöst. För visst är det så, att det kommer igen en annan gång och det gjorde det verkligen för mig, som jag berättade om där uppe.

Sådär, har fått skriva av mig lite nu. Inget intressant att läsa kanske, men skönt för mig! Ska försöka komma i gång med bloggandet igen, och försöka göra det till en bra blogg. Det är ju så otroligt kul att läsa i framtiden ju. Men iallafall, ha en bra torsdag!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker



Fy tusan vad jag saknar den perioden då Hippi och jag verkligen var ett team. Då man hann med att lägga så pass mycket tid till den fyrbente, det var också då man hade som roligast och det gick som bäst. Den värdefulla tiden har skolan helt och hållet tagit ifrån mig och min röda, bästa kompis. 

Jag saknar det där att kunna släppa alla måsten och bara se hästen när jag är i stallet, men jag kan inte göra det nu. För hela tiden så vet jag exakt vad som måste göras inför skolan och vad jag får prioritera ner för att hinna med just det. Jag saknar att galoppera och tävla med andra i skogen och i de långa uppförsbackarna. Jag saknar att hoppa, även fast jag ibland kan tycka att det är så förbenat otäckt. Men tillsammans, med Hippi så gjorde vi det, som ett team. Han tog mig över hindrena, blundandes och gråtandes fast med en otrolig lycka och stor hatkärlek. Jag saknar att rida ett så förbaskat bra dressyrpass och igenom hela passet bara sitta och le och fälla en massor med tårar enbart för att det känns så bra, så sjukt bra på hästryggen. Enbart på Hippi.

Vilket intresse jag har, vilken kärlek jag har till min häst. Men jag är rädd för att stressen tar lite utav det ifrån mig alldeles för många gånger. 

Sitter och kollar igenom lite äldre filmer när vi tränar, både dressyr- och hoppträningar. Och tjena, vad fin han är pärlan. Nu såhär så ser man verkligen det, hur fin han är och hur mycket han kan men framförallt hur mycket han ger mig och gör för mig. Idag kan jag tyvärr inte lägga så mycket tid åt att träna och hålla igång träningen. Det är så mycket annat hela tiden som kommer i vägen, och det är verkligen jobbigt. Men jag hoppas att jag snart kommer igång igen, med ännu mer kämparglöd och ork till att göra det bäst för oss två. 
 

Likes

Comments

View tracker

Här kommer det en gammal film ifrån när Anna hjälpte mig och Jenny lite en kväll!
Ps. Ändra gärna kvalité på kugghjulet!


Likes

Comments

I söndags var det Anna-träning, som jag har längtat! Men nervös var jag något fruktansvärt innan, det kan jag lova!

Vi började med att rida fram ordentligt. Hippi var fin men något spänd och lite för snabb i svängarna. Han har ju bråttom hela tiden och vill tävla ifatt resten av gänget.

Sen började vi hoppa lite smått, han var så fin! Lyssnade perfekt på mig och vad jag hade att säga. Han drar iväg lite innan och efter hindren, men han är ju gubbe så då är det bara positivt! Tänk vad mycket krut det är i den killen...

Likes

Comments





Trött och seg i kolan som jag var så tänkte jag ta med mig min ädla springare på en lugnare tur i skogen. Så mysigt är det att bara få sitta på Hippi och känna hur han skrittar på i en frisk takt, stanna lite ibland och käka lite granris och bara ta det lugnt. Ridturen började lugnt i varje fall..

När vi kommit en bit in på turen så kommer det rådjur springandes. Hippi fick syn på dom men reagerar inte på något extremt sätt, tur att han oftast är så pass lugn i sådana situationer så man kan kontrollera honom och övertala honom framåt. Rådjuren sprang vidare och det var inte mer det. Hippi var spänd och jag kände hur han behövde ladda ur batterierna så vi tog en härlig galopp. Tårarna bara rann ur ögonen på mig, både för att det blåste i dom och för att jag blir så lycklig med Hippi. Han är så fin! 

Jag satt och sjöng det högsta jag kunde enbart för att skrämma iväg alla djur. Satt och tänkte att vad perfekt det hade varit om det kom en älg eller två nu med. Och visst ja... Lite längre fram så stod det två så sjukt gigantiska älgar ganska nära. Och snacka om att jag höll på att flippa ur. De bara stod där och tittade på mig, och jag blev helt skräckslagen. Hippi hade typ inte hunnit reagera när jag slängde mig av för säkerhetens skull. Efter ett tag började älgarna springa iväg och då reagerade Hippi. Han blev så nyfiken och kunde inte stå still lilla plutten. Sedan försvann älgarna som tur var och jag hoppade upp på en kanonkula. Vi stötte på ett rådjur sen igen, jag som tyckte det var nog med händelser. Men hem kom vi iallafall, hela och glada för att vi båda överlevt. Aldrig suttit på Hippi när han skrittat så fort, har inte heller suttit på en så tittig häst innan. Både stock och sten var ju en massa läskiga saker. Så söt är han, min lille skrutt!

Likes

Comments

Det är otroligt skakigt hit och dit, hade med mig en otroligt bra filmare... :)


Likes

Comments




Hallå på er! Hoppas ni haft en bra vecka och får ett bra avslut på den nu i helgen. Min vecka har varit super faktiskt! Det har gått bra i skolan, i stallet och på jobbet. Det gör mycket!

Tänkte berätta lite vad Hippi och jag har sysslat med denna veckan. 

Måndag - Underbart att kunna rida ordentligt på banan! Utmanade mig själv med dressyrsadeln som jag absolut inte har trivts med innan. MEN så bra det gick!! Fick glädjetårar i galoppen. Allting bara flöt på! Jag var lugn, glad och sansad och Hippi var väldigt lugn, arbetsvillig och positiv. Kändes som vi fick ut väldigt mycket av just det ridpasset. De flesta av de senaste ridpassen har slutat med att jag har hoppat av och gått in enbart för att Hippi bara studsat och inte lyssnat ett skvatt på mig. Så det kändes perfekt! 

Tisdag - Hippis vilodag och min stall-lediga dag. Han fick även nya skor!

Onsdag - Red lite på banan och kände på honom. SÅ FIN! Galoppen var helt magisk och i traven bara flög vi fram. Högervarv är verkligen både mitt och Hippis svaghet.

Torsdag - Red ut med Cajsa på Wendy och busade i ute i naturen! Var superfin i traven när jag försökte jobba honom lite. Lite senare släppte vi på i den långa uppförsbacken så de fick gasa på en hel del. Det tyckte de var kul! På hemvägen fick vi sitta på två taktande hästar. Underbart med energi! 

Fredag - Jag jobbade, Hippi fick därmed vila.

Lördag - Alltså idag. Sitter på jobbet nu och kommer inte härifrån förens vid 3. Efter det tror jag att jag ska öva lite på avstånd med
Hippolopp. Mycket bommar och mycket tänkande. Det behöver hästen men framförallt ryttaren själv. *Blink*


Söndag - Imorgon blir det en uteritt!

Likes

Comments

Tjo!

Sitter och kollar långt bak i bildarkivet för att sedan kunna göra en fotobok till stallet med alla underbar bilder ifrån sommaren. Man längtar tillbaka så mycket, det var så underbart med alla dagar i stallet. Hoppkvällar, grillkvällar och en massa kul med världens goaste gäng!

Så mycket underbara människor man på ett år hunnit lära känna, precis som man känt varandra hela livet. Lite av min räddning är stallet tror jag. Är något tungt så åker man till stallet, rensar tankarna och får en massa annat att tänka på!

Här kommer en massa bilder på Hippi och mig ifrån 2013:



 








 









Likes

Comments