View tracker

Det var längesen jag kikade in här nu och anledningen till det är att det har hänt väldigt mycket de senaste två veckorna. Jag har valt att lämna Au Pair-programmet och kommit tillbaka hem till Sverige! Jag har inte skrivit ut detta här på bloggen då jag ville överraska några av mina vänner och min mormor och behövde därför hålla det lite hemligt! Jag är iallafall sedan en vecka tillbaka hemma i Övik igen och det känns otroligt bra!

Min tid i USA var verkligen inte bra. Jag grät varje dag från dagen jag landade i USA, vaknade upp med ont i magen varje morgon och gick runt med en konstant klump i halsen av tillbakahållna tårar. Jag kämpade på tills jag inte orkade längre och valde då att byta familj. Jag flyttade till Lexington, Boston, och trodde verkligen att det skulle bli bättre för mig, men när jag två dagar in i min vistelse där bara mådde sämre mentalt och fick någon sorts panikattack/breakdown kände jag att det inte var värt det längre. Det här var året då jag skulle ha the time of my life och leva loppan i det stora landet, men om jag istället bara mådde dåligt och inte njöt en sekund, utan bara plågade mig igenom dagarna, såg jag inte längre någon mening med att stanna. Jag beslutade därför att avbryta mitt år som Au Pair och åka hem. Ett beslut som jag idag är väldigt glad att jag tog, och jag ångrar mig inte en sekund. Att lämna USA var tråkigt, då det finns så mycket jag vill se och uppleva. Men att vara Au Pair passar mig inte och det är inte sättet jag kommer uppleva USA genom.

För mig blev det en väldigt tokig start på allting. Jag kämpade på länge hos familjen i Greenwich, och stod stark mot saker jag nu i efterhand är imponerad över att jag hanterade så bra. När jag sedan kom till Lexington så tror jag att mitt "mående" på något sätt kom ikapp mig och slog omkull mig. Familjen där var väldigt snäll, men det gick helt enkelt inte. Jag mådde för dåligt. Så jag tog mitt pick pack och åkte hem. Inte mer med det. Jag var till en början väldigt besviken, för jag kände på något sätt att jag misslyckats och gett upp. Men jag inser nog nu att man kanske måste lägga sig ner ibland när motvinden blir för stark, och att det är okej att göra det. Nu är jag iallafall hemma och det känns så bra. Borta bra men hemma bäst. Det är tråkigt att det blev som det blev, och inte som jag hade tänkt det. Men jag ångrar ändå inte att jag åkte. Jag prövade och lärde mig massa saker under tiden, och det kommer jag alltid att kunna bära med mig.  Jag får ge mig ut på andra, nya äventyr istället.

Kram!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår var det som sagt Electionday här i USA. Jag hade turen att få följa med när värdfamiljen skulle rösta vilket såklart var kul. Det är så roligt att värdmamman har preppat barnen så mycket inför detta att det enda de sa hela bilfärden mot vallokalen var att vi ska rösta på Hillary och att Trump är en "bad guy" och en loser haha! De var minst sagt spända även de! Trots att bara föräldrarna röstade fick vi alla varsitt klistermärke som vi kunde skryta med efteråt.

Resten av kvällen bestod av tv-tittande där vi följde räkningen. Jag somnade runt 23, då såg det mörkt ut för Clinton men jag tänkte ändå att det förmodligen skulle vända. Det gjorde det ju dock inte, utan jag fick istället en chock när jag vaknade och insåg att Trump vunnit. Helt sjukt. När jag berättade för barnen imorse blev ena så arg och ledsen att han sprang från frukostbordet och sa åt mig att aldrig säga det till honom igen. Hans mamma var också helt förstörd när hon kom ner, och förstod verkligen inte hur detta kunde hända... det är helt galet. Jag trodde verkligen jag skulle få vara med då USA skrev historia, att jag skulle vara på plats när USAs första kvinnliga president presenterades, men icke... Ett hårt nederlag för usa och världen skulle jag vilja säga.

  • USA
  • 456 readers

Likes

Comments

View tracker

Idag är det election day här i USA, en stor dag med andra ord! Ena pojken är ledig från skolan så honom har jag hand om hela dagen, troligtvis ska vi till Legoland, vilket känns lite tråkigt då jag gärna hade följt valet på tv.. men det får vänta tills ikväll! Ett inlägg om söndagen kommer senare under dagen! Jag ville mest bara kika in och visa att jag lever!

  • USA
  • 482 readers

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan igen, men förklaring till det kommer senare! Idag har varit en fullspäckad dag med trevligt sällskap. Tre tjejer jag träffade när jag bodde i Greenwich + Sandra från övik som jag kände när jag var yngre, som precis flyttat hit som Au Pair, är på turistbesök i Boston i helgen så därför passade jag på att hänga med dem på deras turisttur! Vi började dagen med brunch i Harvardområdet och fortsatte sedan runt på campus en bit. Jag ville givetvis föreviga besöket så jag shoppade loss lite på The Harvard Shop! Efter det bar det av mot The freedom trail som är ett spår man kan följa genom Boston som tar en från sevärdighet till sevärdighet. Man kan se det på en utav bilderna, en linje på marken av röda tegelstenar man följer! Vi gick och gick och gick, och på eftermiddagen hamnade vi vid en matmarknad de hade planerat att besöka! Jag och Sandra köpte varsin brownie, som förövrigt var den godaste någonsin, och en flaska mjölk och det levde vi gott på! Efter det följde vi det röda spåret en bit till, innan vi begav oss till Prudential Center för ett besök i deras observationsdäck! Utsikten var inte riktigt som Top of the Rock, men ändå överraskande bra! Jag gillar Boston, för det är väldigt mysigt och fint! New York känns i jämförelse rätt smutsigt och hetsigt. Boston har en helt annan känsla, vilket jag gillar! Nyc är dock alltid nyc... Totalt blev dagens promenad cirka 1,5 mil, så nu är vi alla väldigt trötta och framförallt hungriga! Ikväll blir det middag på Legal Sea Food, en restaurang som härstammar härifrån Boston, och efter det tar jag bussen tillbaka hem till Lexington!

Imorgon väntar ännu mer turistande på förmiddagen och eftermiddagen planeras spenderas på Wrentham Village, ett enormt outlet en bit utanför Boston. Är taggad till tänderna, och planerar att göra av med ungefär allt jag har och äger!

Ha det bra!

  • USA
  • 549 readers

Likes

Comments

Jag har som många vet varit i rematch då jag inte alls trivdes i familjen jag var i, speciellt inte efter värdmammans beteende efter att jag berättat att jag inte trivdes. Jag hittade och matchade med en familj i Lexington, Boston som verkade vara väldigt mysiga och idag var dagen jag flyttade till dem!

Jag jobbade väldigt sent igår kväll, sa godnatt och hejdå till barnen och när föräldrarna kom hem från festen de spenderat kvällen på, så tog jag mitt pick pack och lämnade. Jag åkte då till en vän i Stamford för att spendera natten där och sedan ta tåget mot Boston 07.50 morgonen därpå. Så när klockan ringde imorse bar det iväg mot tågstationen! Efter cirka tre timmar via tåg kom jag fram och blev upphämtad av mina nya värdmamma Elif. Hon är väldigt mysig, och det kändes bra när hon hämtade mig. I denna familjen är det två pojkar jag kommer att ta hand om, 4,5 år gamla. Alltså tvillingar. Det är helt annat stuk på allting, det är inget fancy pancy här utan en helt vanligt familj, i ett helt vanligt hus, i ett helt vanligt område. Vilket känns väldigt skönt och avslappnat på något vis. Angående mig själv så känns allt väldigt omtumlande och jag vet varken in eller ut just nu. Imorgon börjar jag jobba 07.00 och sedan är allt igång igen med att lära känna en ny plats, ny rutiner och leva ett nytt liv på egna ben. Något som inte riktigt har hunnit slå mig förrän jag anlände hit idag. Jag har varit så fokuserad på att få komma ifrån familjen i Greenwich och hålla mig stark där, att det faktum att jag har ännu en otroligt tuff period framför mig inte riktigt slagit mig. Det kom lite som en våg och därför vet jag inte riktigt hur saker och ting känns. Jag är glad över att vara här men det känns inte så mycket mer än så. Jag måste låta saker sjunka in och landa några veckor tror jag.

Jag ville skriva lite snabbt och redogöra hur läget ligger till. Jag kommer skriva mer och familjen och allt detta senare, när jag känner att jag orkar. För just nu är jag helt slutkörd mentalt. Därför blir det en tidig kväll ikväll. Godnatt på er!

/ A

Likes

Comments

Lite bilder från helgens och gårdagens promenader och äventyr i ett höstigt Connecticut

  • USA
  • 806 readers

Likes

Comments

Det är väldigt stormigt just nu. Saker är stormiga och jag är stormig. Jag är ett enda stort känslomonster och allt är stormigt. Jag ska lämna värdfamiljen jag bor hos nu på grund av att jag inte trivs. Jag tänker inte gå in på varför så nära i detalj men jag har sedan jag kom hit till USA och familjen haft det väldigt jobbigt och inte mått bra alls. Jag har gråtit varje dag, varenda dag sedan jag kom. Vilket är 53 dagar. Det är många tårar kan jag lova. Jag har också vaknat upp med magont, varje morgon. Förra veckan fick jag nog av detta, och jag bestämde tillsammans med mamma och pappa att det får räcka nu. Mina två alternativ var då att 1. Boka en flygbiljett och åka hem till Sverige, eller 2. Lämna den nuvarande familjen och prova lyckan hos en annan familj. Jag valde alternativ 2 då jag känner att jag skulle ångra mig ifall jag bestämde mig för att åka hem nu. Därför är jag nu i rematch och håller på att välja mellan två familjer som både låter väldigt härliga. Jag flyttar den 30 Oktober, och kommer fram tills dess nog inte uppdatera så mycket tyvärr.

För tillfället känner jag mig väldigt nere, något överkörd. Men det är så skönt att äntligen och förhoppningsvis få en ljusglimt och en nystart av detta året som enligt planer ska bli mitt hittills livs bästa. I allt detta mörka, som nu ska vända till det ljusa, är jag dock otroligt tacksam. Speciellt tacksam för mina älskade föräldrar. Utan mamma och pappa hade jag aldrig i livet fixat detta. Som de stöttat, peppat och pushat. De har gett mig en spark i rumpan när jag behövt det och funnits där i andra sidan luren under så många breakdowns. Den här tiden har absolut inte varit enkel för dem heller, och därför är det de har gjort för mig ovärdeligt. Utan dem hade jag legat platt som en pannkaka längs backen. Mina finaste finaste föräldrar, jag hoppas så mycket att jag under vårt liv ihop kommer kunna ge tillbaka allt ni har gett mig. Jag älskar er, och det finns inget jag hellre vill i världen än göra er stolta!


En av mina favoritbilder i hela världen!

Likes

Comments

​Nu var det längesedan jag tittade in här, och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är dock att jag är i rematch, och därmed på jakt efter en ny värdfamilj. Jag kommer inte skriva så mycket om detta förrän det är förbi och jag vet hur saker och ting kommer bli. Så ha tålamod! Jag har inte riktigt känt för att skriva något här då detta uppenbarligen har tagit upp mycket av mina tankar och så vidare. 

Jag flikar förhoppningsvis in igen senare i veckan! Har ju bland annat en väska att visa upp!

Likes

Comments

Söndagen började med en riktig lyxfrukost hos Mathilda. Vi gjorde pannkakor och åt det med jordgubbar och maple syrup framför några avsnitt av New Girl. Det regnade hela morgonen men eftersom Mathilda är väldigt duktig på att sova (märkte jag nu under helgen) så hann det dra förbi innan vi tog oss ut. Efter lunchtid tog vi tunnelbanan downtown för att hitta ett mysigt café där vi kunde ta en kopp kaffe i höstkylan. Vi gick och gick och gick, och efter ett antal timmars stros gav vi upp och tog det första bästa haha! Det är nog den saken jag uppskattar mest med att bo nära nyc, man behöver inte stressa runt för att hinna se saker utan man har tid att bara gå runt, utan destination och ta in staden. Jag har också en otrolig tur som har Mathilda här som jag faktiskt kan bo hos vissa helger, mitt på Manhattan! Det är dock såklart inte det bästa. Jag är ofantligt tacksam för henne, att jag har henne vid min sida under denna berg -och dalbana till resa. Hon är så klok, trygg och varm och exakt vad jag behöver. Vi är så lika men olika på samma gång, en rätt bra kombo tror jag. 

Innan de flesta butikerna stängde för kvällen gick vi till butiken som var dagens destination. Stella McCartney! Besöket där förtjänar dock ett eget, separat inlägg så det kommer senare! I extas vandrade vi till en mysig liten bar där vi firade lite innan vi gick hem, arm i arm. 

Senare på kvällen mötte jag återigen upp Linda och Matte. Vi skulle äta middag och påväg dit gick vi förbi Times Square, där självaste Alicia Keys hade en gratiskonsert! Vi såg inte så bra, endast glimtar av henne, men det var ändå väldigt roligt. Vi åt middag och vid 23.00 skiljdes vi sedan åt. Det gjorde ont alltså. När jag vände mig om och började gå åt motsatta riktningen så kom tårarna. Jag kände mig som den mest ensamma människan i världen. Den minsta människan i världen. Som tur var började jag inte jobba förrän 11 på förmiddagen idag måndag, så jag kunde spendera en till natt hos Mathilda. Hade jag inte gjort det hade jag nog gått sönder. Att sätta sig på ett tåg, ensam i mörkret hade varit för tungt. Återigen var M räddningen. Vi kröp ned under täcket framför några avsnitt av New Girl tills vi somnade. 

Imorse gick jag upp tidigt för att ta tåget, som tar en timme, hem till Greenwich igen. Jobbade runt 3 timmar, innan jag oväntat fick resten av dagen ledigt. Så då passade jag på att FaceTimea med mina älskade föräldrar och Oscar lite. Det var mysigt, och kul att få berätta om min helg. Jag känner mig så mycket starkare nu jämfört med innan helgen. Tack både Mathilda, Linda & Matte och Stella McCartney för det! I skrivande stund sitter jag, återigen, på Steam efter en middag med mig själv och min lilla dator. Haha, jag känner på mig att dessa ensamma middagarna kommer bli lite symboliska för min tid här, men jag gillar det. Det är skönt att få ha lite ensamtid utanför huset, med människor runt om en. Det är ensamt men på ett fint och icke-ensamt-ensamt sätt. Komplicerat. Nu ska jag gå och möta upp två tjejer på Starbucks, sedan beger jag mig hemåt för en Skype-dejt med min Emma i Chicago! Puss


​Tyvärr har jag inga bilder från söndagen förutom från besöket på Stella McCartney, och de kommer i ett annat inlägg!

Likes

Comments

På lördagen vaknade jag upp hos Mathilda och med den vanliga klumpen i magen. Jag vaknade rätt tidigt så jag spenderade några timmar i tystnad med mina tankar innan Mathilda vaknade. Vilken ångest alltså haha.. Det gick dock över så fort Mathilda vaknade och jag fick lite sällskap, det var ju nämligen lördag! Dagen jag väntat på sedan jag kom hit till USA! Jag skulle nämligen få träffa Linda och Matte, familjevänner hemifrån som är här på besök i stora staden! Som jag längtat! Vi möttes upp i Central Park och rörde oss sedan mot lunch! Det var så otroligt härligt att träffa dem. Som det känslomonster jag är så grät jag så fort jag fick syn på Linda. Vilken lättnad det var att se ett välbekant ansikte och få krama om en av de personer som verkligen symboliserar hemma och trygghet för mig. Linda är också så klok, och lik mig på många sätt, så det var skönt att få prata av sig och få lite peppning och råd. Efter lunchen strosade vi lite innan vi gick till deras hotell där jag skulle hämta massa saker som de tagit med åt mig hemifrån. Med en väska fylld av vakuumförpackade vinterkläder, x antal förpackningar svensk nässpray, skarvsladd och lite annat smått och gott så traskade jag hem till Mathilda igen.

På kvällen åkte jag och Mathilda downtown för middag. Vi gick i regnet till en vegansk restaurang som heter by Chloe som hade riktigt god mat faktiskt. Jag åt en vegansk burgare som var helt sjukt god och sötpotatis pommes. Medan vi åt middag bokade vi biljetter till en bio som vi skulle se efteråt så när vi ätit upp åkte vi hemåt igen. Vi bytte om till myskläder och uggs, svängde in på Starbucks och köpte med oss varsin latte och gick till biografen för att se filmen The girl on the train. Filmen var bra, huvudskådespelaren var sjukt duktig, men det var utan tvekan den mörkaste film jag någonsin sett. Jag och Mathilda var helt mållösa när vi klev ut från biografen. Den var inget annat än fullständigt mörker. Inte en endaste ljusglimt under hela filmen, handlingen var becksvart. Det var en sån skum känsla som infann sig i kroppen efter att ha sett den. Vi bestämde oss för att försöka rycka upp oss, så när vi kom hem gick vi upp på taket på Mathildas byggnad och kollade ut över gatan och kvarteren nedanför. Det hjälpte lite, men vi gick ändå in efter ett tag och satte på ett avsnitt av New Girl för att lätta upp stämningen. Så skum film verkligen. Somnade sedan tryggt bredvid henne och väntade på att bästa dagen någonsin skulle komma!

Likes

Comments