Header
View tracker

Nu är ju snacket om sporrar igång igen och vad tycker jag egentligen om det? Jag brukar vara försiktig med sånna här inlägg eftersom att jag vet hur lätt det är att alla uppfattar en fel men nu vill jag visa vad jag tycker, so let's go ;)

Jag tycker iNTE att det är något fel på sporrar. Om dom används rätt så är det bara ett hjälpmedel och inget som skadar hästen. MEN om de används fel så kan det skada hästen och helt plötsligt bli något som hästen springer ifrån och blir en "slav" under. Jag tycker det är en aning konstigt att man måste i de högre klasserna använda sporrar för jag menar vissa hästar funkar inte på sporrar that's it. Så att bli tvingad att ha sporrar är ju hel knasigt, right ;) Men som sagt. Jag har inget emot sporrar och speciellt inte ponnysporrar. Det är ju bara små metallklumpar. Min ponny dissar dom helt och hållet haha, knappt så att han reagerar på dom liksom.

Vad tycker ni om sporrar och reagerar eran häst/ponny på dom?

307796_263869246987810_1727451200_n

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Blev verkligen en hel hemma dag för mig idag då jag är sjuk verkligen, mår inte bra alls.
Ska plugga massa mer nu inför NP på torsdag, vår skola fick fysik. Kill me, tack. Ska snart sätta mig och skriva klart en uppgift som vi har till ungdomsledarkursen som är nu i helgen. Andra omgången, taggish. Hade faktiskt en sjukt bra grupp och åkte med roliga människor från min klubb så vi hade väldigt roligt tillsammans.

Ska skriva lite fler bra inlägg idag och sen så ska jag skriva inlägg till veckan så att det inte skulle bli dött ifall det var så att jag inte hade minsta lilla tid till bloggen, men det är tveksamt att det skulle bli så då det är en ganska lugn vecka.
Har fått hem mina saker från tessie nu så ska visa dom också hade jag tänkt. Men inte just nu då jag inte mår så bra som sagt så orkar inte ställa mig och posa framför kameran tror jag haha.
Vi hörs snart, puss

TB till lektionsmästerskapen förra året. 

Likes

Comments

View tracker

Började dagen med ett åsiktsinlägg, lät de ligga högst upp på bloggen några timmar så att alla han läsa det eller iaf så många som möjligt.
Ska blogga fler sånna inlägg då det var populärt!

Sitter och råpluggar och snart ska jag väl ta mig någonstans för att köpa lunch. Har bara inte haft orken helt ;) men aja! Vi hörs sen! Puss

Likes

Comments

Oj oj, ni har bett om att jag ska ge min åsikt om inspänningstygeln gramantygel och då kommer jag att göra det.

Många tycker att med en graman på hästen så blir den tvingad till arbete. Det är sant, den måste böja på nacken. Hästen kommer inte gå ärligt på tygeln eftersom att den blir nertvingad MEN man kan ha den som en hjälp för att hitta hästen och kunna komma till de där läget utan gramantygeln.
Jag förstår hur folk ser på det. Att om den används på fel sätt så drar vissa ihop hästarna och så skriker folk rollkur till ekipaget. Men om den används på rätt sätt så är den inte så hemsk som måååånga tycker.

Jag har ridit med gramantygel en hel den nu. När jag rider med gramantygel så låter jag den ALLTID glappa, alltså den ger ingen inverkan utan den bara finns där ifall att man behöver den, men annars så hänger den bara där och ger ingen inverkan. På det stallet som jag ridit häst med gramantygel så vet jag att alla går efter den taktiken dom också jag har ALDRIG sätt någon använda en graman på fel sätt.

Jag är inte emot gramantygel. Vissa vill klappa till mig i ansiktet när jag säger att jag inte är emot det och andra håller med och så kommer det alltid att vara men jag har faktiskt inget emot inspänningstygeln så länge den används på rätt sätt och så länge som inte hästen skadas av det.

Precis som många säger så kan man använda den på hästar som behöver bli "visad" rätt på ett mjukt sätt. Att man tar jätteförsiktigt i gramantygeln bara så att dom får en känsla några steg att gå med nacken lite lägre och sen för att kunna släppa gramanen några steg och fortsätta att få den att söka efter det stödet på bettet. Självklart tycker jag inte att man ska använda den varje gång man rider men då och då skadar inte.
Klart att det finns snällare hjälptyglar. Men anledningen till att jag tror att jag inte ser gramantygeln som någon hemsk inspänningstygel är för att jag aldrig sätt den användas fel utan bara som ett medel som finns där för att ta hjälp av ibland.

Läste ett inlägg i en tidning som hette Snodd eller Graman?
Ni vet snodden som man sätter vid nackstycket på hästen som löper genom bettringarna och ner mellan benen? Man har kommit fram till att gramanen är mycket snällare än den eftersom att med graman så kan man ge eftergift så fort hästen tänker rätt men med snodden så sitter den alltid där åtspänd. Den är elastisk men den går inte att mjukna i på samma sätt. Jag har inget emot snodden heller men det som står här tycker jag låter mycket rimligt.

NU VILL JAG HÖRA DIN ÅSIKT!
images

Likes

Comments

Asså när ska man låta barnen få göra vad dom vill på nätet? Vid vilken ålder är det som farligast att vara på nätet? Osv osv. Det finns så många frågor som ställs kring de här och igår så fick jag en fråga av en vuxen vilket var sjukt kul, frågan löd såhär:

Hej Amanda!
Jag har en dotter på 12 år som också vill skaffa en blogg och nu när du har kommit igång igen så är hon lika tokig i din blogg. Hon har nu kommit på att hon också vill ha en lika bra blogg som din och hon fick en egen dator i födelsedagspresent så nu kan hon läsa din blogg när hon vill och skriva på en blogg när hon vill. MEN.. Jag vet inte om jag vill att hon ska skaffa en blogg då det verkar som att vissa bloggare får ta väldigt mycket skit på nätet? Du började blogga 2010 och då var väl du ganska ung.
Tycker du att jag ska säga ja till en blogg men berätta konsekvenserna eller tycker du att jag ska hålla henne borta från en blogg tills jag vet att hon kan ta elaka kommentarer och påhopp utan att bryta ihop totalt?

För de första vill jag säga att jag känner mig otroligt varm av att vuxna frågar mig, Amanda 15 år om tips för hur dom ska göra med sina barn, TACK.
Jag gick till min mamma när jag var 11 år år 2010 och frågade om jag fick skaffa en blogg. Hon undrade vad jag skulle ha den till och var lite skeptisk till en början men sen så fick jag skaffa en blogg.
Jag skrev på den flera gånger per dag haha, herregud jag skrev och skrev precis som jag gör nu. Jag kollade tillbak och såg att i mina kommentarsfält så fanns de bara positiva ord om att jag skrev bra osv. Så länge man inte skriver något provocerande eller åsiktsinlägg så kommer man inte att få några negativa kommentarer oftast*. Men jag kommer ihåg att jag skrev mitt första åsiktsinlägg och då kanske jag hade ungefär 100 läsare per dag, haha den var väldigt liten min blogg då.

Jag fick en negativ kommentar om att jag hade fel åsikt, men inget mer. Men jag vet att till och med jag tyckte det var jobbigt med att få en kommentar där det bara stod att jag hade fel åsikt medan nu hade jag inte brytt mig ett dugg. Asså verkligen inte alls.
Man får en toleransnivå på vad man kan ta. I början är den låg, man tål inte någonting men sedan så stiger den och man tål mer och mer och kan bara vända kinden till.

Men då frågar jag mig alltid, är de så de ska vara? Att det går så långt, att man tagit så mycket skit att tillslut så bryr man sig inte? Är inte de sjukt? Att bloggare får ta så mycket skit heeela tiden att de tillslut inte orkar bry sig längre, man bara läser igenom kommentarerna och skrollar vidare, hur sjukt är de inte?
Nätet kan vara en trevlig plats, jag menar just nu överväger de positiva kommentarerna de negativa kommentarerna i mitt kommentarsfält. Jag har aldrig provocerat på min blogg och jag har aldrig haft dålig stil mot mina läsare och jag tror det är därför som jag inte får så mycket dåliga kommentarer men ibland vill man ta risker och då får man ta konsekvenserna, that's it.

Mitt svar till dig: Jag tycker att hon till en början kan ha en lösenordsskyddad blogg som bara hon och de som hon ger lösenordet till kan komma in på att läsa, då vet man precis vilka som läser och ser inläggen och om man får en dålig kommentar vilka man ska kontakta. Det är ett väldigt simpelt sätt att hålla bloggen "ren" så att säga.
Sen när hon blir äldre och om hon vet att hon skulle klara bloggvärlden så tycker jag att hon kan öppna sin blogg. Om man ska kommentera bloggar med sin bloggadress så får man tänka på att bete sig bra för bloggen är ens egna varumärke och ser folk att någon beter sig illa mot någon annan bloggare så hoppar alla på den och då börjar cirkeln om, ont föder ont som föder hat som föder hat.

Likes

Comments

Okey så som jag skrev förut så red jag lektion på Grynet i lördags. Grynet är en av de nyare hästarna på Överby och hon är ganska ung. Jag har ridit henne relativt mycket och jag tycker om henne väldigt mycket trots att hon gjort mig illa X antal gånger ;)

Iaf vi red en väldigt bra övning där man verkligen fick hästarna allerta och man fick rida igenom båda sidorna lika mycket. Vi red halva tiometersvolter i skritt och sen när man nådde medelinjen så bytte man varv och red in på en ny halva så man bytte sida och sen fortsatte men rakt fram och började om så att alla kom ut i ett gemensamt varv och efter det så fick man rida på antingen A eller C volten och där så red vi först i trav och arbetade mycket med att hästarna skulle spåra och ha ställning.
Efter att vi travarbetat hästarna på volt så gick la vi in galopp på volterna istället.

Hon kändes väldigt fin, dock lite spänd i början så hon i princip släpade bakbenen efter sig, men efter ett tag så fick jag igång henne lite mer och då travade hon på mycket bättre och då flöt hela övningen på väldigt bra. Hon va lite stark i avbrotten men inte så farligt! Jag var väldigt nöjd med passet, det var väldigt roligt då det ändå var typ två veckor sen jag red henne sist.

Här är en bild på Grynet, den kommer från Överbys hemsida som jag tycker att ni ska checka - OHF.se


Likes

Comments

Hann inte skriva något inlägg imorse för hade fett bråttom t skolan men smart kommer ett inlägg om ridningen i lördags på grynet! Puss

Likes

Comments

Ska snart sätta mig i bilen med mami och åka till stallet för att ta hand om Sid. Har pluggat hela dagen så tar Sid nu på kvällen istället. Tänkte gå ut på en lång promenad, fett mysigt nu när det är lagomvarmt och bara gå runt med honom och bara gosa. Det bästa med att ha en liten b - ponny.
När jag kommer hem ska jag skriva ett inlägg om ridningen igår men det kommer upp imorgon istället för idag för då får ni något lite intressantare att läsa mitt på dagen eller om jag lägger upp det idag kanske.. har ju ridlektion imorgon så har ju ett pass till att skriva om då. Aja, vi får se helt enkelt hur vi gör! Hörs sen så får ni lite bilder på Sid från stallet ikv, puss!

​Saknar den här ponnyn så att det gör ont i hjärtat </3


Likes

Comments

Fick en väldigt rolig fråga om att jag kan berätta lite om mig själv och självklart kan jag göra det.

Okey.. Så var ska jag börja. Jag är alltså 15 år gammal, men fyller 16 om 6 månader den 4 Oktober alltså. Jag har en foderponny som jag haft sen ganska länge tillbaka och innan det så var jag medryttare på honom, så vi har hängt ihop väldigt länge, jag och Sid.
Ridit på ridskola har jag gjort så länge jag kan minnas och ärligt talat kommer jag inte ihåg mitt liv innan ridningen, gud va stört när jag tänker efter. Jag tror jag är inne på mitt nionde eller om det är åttonde år. I början när jag red var jag LIVRÄDD för hästar, vi snackade om det med mina kompisar i stallet här om dagen och många har väldigt svårt att tänka sig det nu. Även fast jag var rädd för ridskolahästen Doris som fortfarande står på ridskolan så tycker jag ju att hon var så söt, så jag började sköta henne och skötte henne i fyra år tror jag det var ungefär. Sen var jag tvungen att sluta sköta eftersom att vi flyttade Sid till Överbys privatstall och då fanns det inte tid att rida lektion tre gånger i veckan samt ha en egen ponny + sköta. Jag tävlar ridskolehästen Evita för Överby Hästportförening men vi får se hur många terminer till det blir då hon börjar bli till åren.

Som liten red jag inte bara utan jag gick en stund på simning, fanns det extra grejer i skolan var jag alltid med på det, jag gick i kör och på gitarr också. Jag älskar fortfarande att alltid ha något att göra och det är väl både positivt och negativt antar jag. Men det är inte ofta jag sitter hemma på helgerna och tar det lugnt, eller ja inte ofta på vardagarna heller.
Jag bor ensam med min mamma och har inte träffat min pappa på ungefär 8 år. Jag har 4 stycken halvsyskon som heter Paulina, Anton, Calle och Fredrik. Men jag har tyvärr bara kontakt med tre av dom.

Jag försöker ofta vara väldigt positiv och jag är sån som person, jag vill alltid allas bästa men har ändå lite åsikter, det har kommit nu när jag blivit äldre ;) När jag var liten så var det två år som jag inte pratade speciellt mycket i skolan för jag var så extremt konflikträdd men nu har jag vågat vara lite mer mig själv och säga vad jag faktiskt tycker.

Likes

Comments