Åttonde mars eller internationella kvinnodagen, dagen som är till för att hedra kvinnan, det är också dagen då min gudfar fyller år, så grattis Olle på din 49 års dag.
Kvinnorna jag vill hedra är kvinnorna jag ser upp till och ni är ett antal i min närhet. Mamma det är självklart du, du som alltid finns där oavsett vart jag är eller vad som hänt. Du får alltid allt att kännas bättre. Det är också dig jag kollar på varje dag och tänker: WOW MIN MAMMA KLARAR OCH ORKAR VERKLIGEN PRECIS ALLT! Du är cool, mamma och jävligt snygg! När jag blir stor vill jag bli som dig.

Sen har vi dig Sarah, du som kan reta mig till vansinne, älska mig och beskydda mig allra mest och som alltid imponerar på mig. Din intelligens och ditt mod gör dig unik, jag önskar jag hade hälften av det. Världens behöver fler kvinnor som du.

Sen kommer du mormor, du har ett psyke av stål och det är du som visat mig att det faktiskt är okej att gråta. Du har alltid nära till tårar oftast är det glädje tårar men ibland öven ledsna tårar och det gillar jag med dig för hos dig är känslor alltid okej. Du lyssnar alltid och har alltid tid. Du har varit både mormor och farmor för mig och du har gjort det med bravur, tack mormor för alla sagor, all mat och alla skratt.

Självklart är Caro med i denna skaran också, systern jag aldrig fick. Universums finaste, omtänksammaste, varmaste och roligaste vän. Kvinnan som alltid ställer upp, alltid finns där, alltid får mig på gott humör. Tack Caro, tack för att JUST du är du! Du är en given gudmor till alla mina barn, du är grannen jag vill ha på hemmet, du är vännen som jag delar dom sjukaste historierna med. Det finns som sagt vara bara en som dig.

Sen har vi mina änglar,

Farmor tack för att du visade mig definitionen av superwoman, du var en sån kämpe och en sån hjälte. Det fanns inget du inte klarade. Det finaste du gett mig är min pappa, och alla minnena vi hann skapa ihop på 8 år. Tack för alla Kinderägg farmor, tack för all din tysta kärlek och tack för att du visade mig att cancern inte vinner jämt.

Märta, min fina fina Märta. Tack för att du lärt mig hur man är ödmjuk och tack för att du visat mig att man alltid ska vara nyfiken på livet och tacksam i livet. Du var alltid glad, alltid nöjd och det coolaste med dig vara att du alltid klarat dig själv. Du har aldrig varit beroende av en man, nej du klarade dig själv nästan tills du blev en ängel.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

11 år sedan monstret tog dig idag farmor och ännu har ingen besegrat den jäveln helt! Tyvärr dör fortfarande alldeles för många tack vare cancern och det är så fruktansvärt! En annan fruktansvärd sak är att du nu varit borta längre än du varit med i mitt liv.. Men farmor det är inte ditt fel det är cancerns! Igår, alltså den 1 mars hade du varit den stoltaste mamman som gick i ett par skor för igår tog din son (min pappa) över Eijes bil och en dröm hos honom gick i uppfyllelse. Jag vet att du är med alla oss och ser vad vi gör men ibland önskar jag att vi också fick se dig och höra dig. Igår var en sån dag då jag hade velat sett din stolta kropp krama om pappa.
Förutom det farmor så har det hänt endel i våra andras liv också, Tobbe har fått jobb i en jaktbutik och bor nu mera i Borås han också haha bara jag som inte bort där nu. Andreas har blivit pappa(!!) till söta lilla Bonny, tillsammans med sin flickvän Mia. Farmor den tjejen hade ni gillar hon är en sjukt reko tjej plus att hon är värmlänning. Amelia har börjat jobba lite extra hos Johan dom veckorna hon inte jobbar på hotellet, det börjar bli ett familjeföretag i Alingsås, Johan Sarah och Amelia jag är så himla avundsjuk på hur kul dom måste ha.
Vi ses snart farmor, men först ska jag bara hinna med allt som jag vill göra. Efter det så kommer jag.

Likes

Comments

Var det såhär det skulle bli?

Ibland kan jag tänka så, var det detta det blev och är det detta som är meningen med livet?

Ibland bara springer livet iväg och man hinner inte njuta i nuet. Säger jag att för 6 år sedan började jag 7an så är det knappt så jag tror på de själv. Jag minns ju fortfarande första dagen och det var för mig verkligen inte 6 år sedan jag upplevde den nerviga dagen. Dagen då jag bytte outfit 23 gånger för att sen byta tillbaka till den första igen. Dagen då jag mötte min då bästa kompis för att jag inte ville gå in själv i skolan och genom korridoren. Jag minns hur stor jag kände mig och skulle jag då fått sagt de hade jag nog klassat mig själv som vuxen.

Idag är jag 18 år, har tagit studenten, jobbar och känner mig inte alls vuxen.

Däremot känner jag mig lärd. Lärd på hur det är att vara ensam, bli sviken, bli sårad, uppskatta nuet, lära känna nya människor och vara mer öppen, älska, våga lita på, våga sätta gränser, våga säga emot och viktigast av allt våga vara mig själv och veta att det är okej. Detta visste jag inget om när jag var 13 år och gjorde min första dag på högstadiet. För på högstadiet så hade jag mina vänner, det var vi 5. Ja visst var det svek och visst var det bråk och tjafs men utåt var det alltid vi 5. Jag var egentligen väldigt skyddad och hela högstadiet så var jag Amanda, alla på Kristineberg visste vem jag var, vilka jag umgicks med och att jag var en av fotbollstjejerna. För på den skolan kände alla alla. Även fast vi inte pratade med varandra eller låtsades att vi inte visste vad killen som satt i korridoren hette så var det bara lögn för vi alla studerade skolkatalogen när den kom och man visste vilka alla var för var det inte skolans snygga kille var det skolans tönt eller skolans fjortis gäng eller dom där som hamnat snett.

Men sen när vi haft middag och avslutning i 9an så gjorde jag nått som jag aldrig trott jag skulle göra. Jag lämnade det trygga för att följa min dröm, jag flyttade till Karlstad. Jag lämnade "vi 5" och blev en egen individ. Jag blev Amanda Andrén, tjejen som ingen kände i SABET12a. Jag kunde inte luta mig tillbaka och bara flyta med för att jag hade mitt och mina vänner. För första dagen på gymnasiet hade jag INGEN! Ingen att ta följe med upp till klassrummet, ingen att sitta med och ingen att prata med. Trodde jag! Men jag fick fick bryta mitt trygga jag och göra nått nytt, bjuda in och bjuda till för att få vänner. Om det gick bra? Ja jag hittade min twinie och vänner för livet!

Ja jag har förlorat vänner men jag har också funnit så många. Ja jag har sårat men jag har också blivit sårad. Ja jag har sagt nej men också ja. Men nej jag ångrar inte en enda dag för tack vare varje dag så är jag den jag är idag och mitt liv som det är idag.

Om 3 år kanske jag kollar tillbaka på detta och tänker, Amanda 18 år trodde hon visste så mycket och var så vuxen och hade varit med om så mycket men det är vara en bråkdel. Och det är det som är det fina med livet! Att man ständigt utmanas och löser de!


Likes

Comments

Beskriv 2016 med några få ord: Händelserikt, nya vänner, massa skratt och gråt, nya minnen och sjuka upplevelser.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr? Ja massor! Jag kom in på min utbildning och började plugga på universitetet. Flyttade till min alldeles egen köpta lägenhet. Sa upp mig från jobbet. Fick ett nytt extra jobb. Fixade en överraskningsfest. Gjorde debut på systembolaget sextonde december. 

Vilket datum år 2016 kommer du aldrig glömma? -När jag vann budgivningen på min lägenhet.
-Självklart våra två resor till Asien. Den första som familj och den andra tillsammans med vänner.
-Dagen jag kom in på skolan.
-Håkan Hellström konserten.
-Arvika hamnfest
-Caros 20års dag ihop med alla underbara vänner.
-Överraskningsfesten för Sarah.
-Första dagen på nya jobbet.
-Sommaren som spenderades i Borås hos Sarah och Johan.
-Märtas dödsdag och hennes begravning.
​-Min egna 20 års fest.
​-Nyår, jag och caro fixade och grejade i min lägenhet så det blev sjukt kul och mysig förfest och middag tillsammans med många av våra vänner. Sen sa vi hej då till 2016 och alla fuck boys. 

Bästa köpet? MIN LÄGENHET SÅKLART!!!

Vad spenderade du mest pengar på? Mat och kläder, samma varje år. Men detta året kan jag nog lägga till lägenheten också med alla köp som gjorts till den.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Livet!

Vilka sånger kommer påminna dig om 2016? Skin, den spelade jag varje dag under sommaren i bilen på väg till jobbet, We are med Peg Parnevik det är sommaren för mig och sista låten är Huvudet högt med Pernilla Andersson som jag spelade när Märta gick bort, samma som jag spelade när farmor dött..

Vem har du umgåtts mest med? Utan att ens tänka efter så är det Caro. Sommaren spenderade jag ju dock i Boårs så under sommaren spenderades det nog mest tid tillsammans med Sarah och Johan. 

Platser du besökte för första gången år 2016? Kina och Vietnam var första gången nu när vi var där i år.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017? Mer sol och värme, vill boka solsemester helst nu.

Vad gjorde du på din födelsedag? Helgen innan min 20 års dag hade vi släktkalas både fredagen och lördagen. Helgen efter, på min födelsedag kom mamma, pappa och Sarah upp till mig och vi gick ut och åt. Sarah kom redan på torsdagen så det var present och tårta på sängen på fredagen när jag fyllde. (Fick en Paris resa av Sarah och Johan,Sååå nice!!!) Fredagen fylldes med premiär på systemet och massa mys på stan. Lördagen jobbade jag och på kvällen kom tjejerna och vi firade i min lägenhet innan vi drog till Tempel. Söndag var det bakis och jobb. 

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Nej alltså jag tror ändå allt som 2016 erbjudit har gett mig mycket.

Vem saknade du? Saknade som varje år farmor och farfar naturligtvis. 

De bästa nya människorna du träffade? Det måste nog ändå vara alla mina nya vänner jag fått i klassen. Sarah, Alice och Ellen, Madelene och Marlene. 

Vad ser du mest fram emot med 2017? Min systers 25 års dag den tror jag kommer bli grym. När jag och Sarah åker till Paris. Min praktik i skolan och självklart ett sjukt bra år tillsammans med alla vänner.

Likes

Comments

I helgen var jag nere i Skåne med mormor morfar mamma och pappa för att hälsa på släkt på morfars sida. Varje gång jag varit där så känner jag, det är här jag vill bo. Många hatar skånskan men jag bara älskar den. Älskar även landskapet och husen men framför allt att det är så nära till resten av Europa. På ett ögonblick är du i Danmark och åker du bara nån timme så är du långt ner i Europa. 

Vi bodde hos morfars kusin i Eslöv och var också i Lomma och hälsade på hans faster alltså den kvinnan har en lägenhet jag skulle kunna dö för, precis vid havet ligger den. Står man vid havets kant ser du över till Danmark.
​Morfar håller alltid historia lektioner när vi är i Skåne och det är intressant, intressant att höra vart släkten bott vad allt är och historier som är kopplade till platser. Vi var som sagt i Eslöv och Lomma men vi åkte också en sväng till Malmö och i bilen berättade morfar historia efter historia. 

För övrigt har morfars kusin universums mysigaste hundar även fast jag hatar lukten, allt dreggel och hundhår så älskar jag dom. Så väluppfostrade och så mysiga. 

Likes

Comments

Nittiotvå år blev det och ska jag vara ärlig trodde jag inte att du hade ett bäst före datum, jag tog nog bara för givet att du alltid skulle finnas där för du har alltid gjort de. Du har liksom klarat allt, du besegrade cancer flera gånger om, du skratta dig genom livet trotts att du blev hjärtekrossad precis innan ditt egna bröllop och har sedan dess levt själv och alltid mött världen med ett leende. Din mamma miste du när du skulle bli storasyster vid ungefär tre års ålder ändå har du aldrig varit bitter eller missunnsam. 

Du såg morfar växa upp, du såg mamma och Anders växa upp OCH du såg även oss barnbarn växa upp. Sarah jag Karin och Carl-Johan. Det är häftigt, häftigt hur länge du fick vara med och vad mycket du fått upplevt och framför allt coolt att vi fick ha dig hos oss så länge även fast jag hade hoppats på minst 92 år till. 

Jag gråter och kommer gråta länge för du lämnar verkligen ett tomrum hos oss allihopa. Du var så nyfiken på livet och på att nytt, det fanns inget ont i dig, du var alltid så glad och positiv och framför allt du var aldrig egoistisk och missunnsam. "ordning och reda, pengar på fredag" sa du med ett leende på läpparna när det städades. En jul skrattade vi tills tårarna sprutade när jag skulle lära dig spela sten sax påse. Du ringde alltid och sa hej smölan och vi pratade en stund tills du avbröt dig själv för du trodde jag va stressad och inte hade tid även fast jag sa att jag hade all tid i världen. 

Sista gången på sjukhuset slog det mig att kanske är det slut nu, jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Jag försökte dölja dem och trodde inte du skulle se men det gjorde du trotts din dåliga syn. Du tog min hand då och frågade varför jag var ledsen. Jag tror du förstod vad jag tänkte men jag sa inget och det gjorde inte du heller. Inte mer än att du älska mig. 
den gången var inte sista gången jag träffa dig för du fick komma hem igen dock inte till trappuppgången 2C på torget utan till ett ålderdomshem. Där fick jag träffa dig en sista gång och den gången trodde jag verkligen inte skulle bli den sista. Jag minns att det va första gången du kom i rullstol för att se det nya rummet du skulle bo i. Du var något skeptisk men ändå nöjd och övertygade dig själv där och då att detta skulle bli bra. Vi satt och pratade en stund där du jag mamma mormor och morfar. Du ville ha nya kläder för allt hade blivit så stort på dig och det skulle vi fixa. Jag och mamma satte upp tavlor för att det skulle bli som hemma. Du sa att du tyckte de va kul att jag var med och frågade om jag skulle till Karlstad sen till Caro. 

Efter ett tag sa vi hejdå och vi kramades, jag försökte att inte börja gråta utan försökte hålla in det tills jag kom till bilen och där grät vi både jag och mamma. Bara av tanken att det en dag skulle vara sista gången. Men då visste jag inte att det faktiskt var sista gången jag skulle få känna dina mjuka händer och din varma kram. 

Likes

Comments

Sen sist jag skrev har det hänt endel vilket inte är konstigt eftersom jag är så bedrövligt dålig på att skriva här. Jag har hunnit med ett gråtkalas i form av begravning, skrivit min första tenta, sökt extra jobb, haft myskvällar i lägenheten och firat min kusin som i måndags fyllde 20. 

Idag är det onsdag och jag ligger och kollar igenom mina sparade bilder på snapchat, dom sparas ju inte automatiskt i kameraalbumet längre så det är faktiskt kul att kolla in där ibland och minnas tillbaka. Slänger med lite bilder ifrån snapalbumet som tåls att visas här. Så mycket sommar och fest, så mycket livet. Jag älskar mitt liv och är så nöjd och stolt över min familj och mina vänner som alltid är runt mig varje dag. 

Likes

Comments

Två bilder från lägenheten, en från middag med caro och en på utsikten från köksfönstret.
Så skönt att vara på plats i nya lägenheten, trivs såå bra.

Likes

Comments

En vecka har det gått nu sen jag klev in genom dörrarna för första gången på Karlstads universitet som student.
En intensiv vecka med massa info, min första föreläsning, nollning och galet med massa intryck. Tack för att det äntligen är fredag och helg!! Nu börjar bearbetningen och plugget för om två veckor kommer fösta tentan.
Jag kommer mig nöjd över mitt val och lugn inför tentan, okej hade ni frågat hur det kändes i måndags och tisdags hade ni fått ett helt annat svar.
Då var panik mitt mellannamn och jag som dåligt pågrund att att jag hade så mycket tankar och funderingar. Frågar ni mig efter tentan kanske jag har fått tillbaka mellannamnet panik, men jag vill ändå tro att jag kommer fixa detta. För första gången på länge tycker jag det är kul att plugga.

För övrigt har jag flyttat så gott som färdigt, bara kläder, bredband, tv och småplock kvar att flytta upp nu på söndag när jag på allvar flyttar upp. Lite blandade känslor faktist men mest positivt.

Nej nu ska jag fortsätta njuta av fredag och plugg ledig kväll.

Likes

Comments

Alltså det är sååå längesen jag tittade in här, men nu var det dags kände jag.
Nej jag älskar väl inte att blogga men jag gillar att kolla tillbaka på vad jag har gjort och då är bloggen bra eftersom jag har sämst minne och glömmer exakt allt annars.
Men en uppdatering kanske skulle behövas, jag har ju inte skrivit här sen innan jag åkte till Sarah sist. Nu är hon hemma igen och allt är som vanligt. Eller inte riktigt, just nu är jag inneboende hos dom i ungefär en vecka till.
Sen sist jag skrev har jag hunnit:
Säga upp mig, firat caros 20 års dag, fått ett nytt jobb, kommit in på min utbildning jag sökt, köpt lägenhet, insett att en kille varit idiot, varit på Liseberg, överraskat Sarah när hon kom hem från Kina, festat både i Karlstad men också i Åmål, tänkt oerhört mycket och slutligen njutit av sommaren.

Vissa punkter kanske bör förtydligas, jag har alltså slutat på Statoil och istället börjat jobba på Stadium.
Under hösten flyttar jag till min alldeles helt egna lägenhet på Herrhagen och ska dessutom börja plugga igen.
Att jag tänkt mycket beror nog mest på att jag känner en sån förbannad sorg och under den senaste veckan har den blivit större.. Min älskade Märta ligger inlagd och jag börjar inse att damen som kom att bli som en utfyllnad för farmor inte alltid kommer finnas med i mitt liv. 93 år har hon berikat jorden och jag hoppas självklart att hon är superwoman och blir minst 93 år till men jag förstår.. Hon kommer inte blir de och det skär i mig.
En annan sak som skär i mig är att min farmor imorgon skulle fyllt 80 år, men hon fick inte ens uppleva sin 70 års dag innan monstret åt upp henne.. Ah såna här tankar kan få mig att vilja gå under..
Ja det var väl det enda som var något att förtydliga, jag menar att Liseberg va svinkul och jag kände mig som 10 år igen behöver ingen förklaring, inte heller att caros 20 års fest va höjdpunkten på sommaren. Festerna som fyllt mitt liv, nej dom går inte att förklara heller så nej jag är nog nöjd såhär.
Det kommer lite hopplock av bilder nedan.

Likes

Comments