Header
View tracker

Har tänkt på en sak under den senaste tiden och nu när jag sitter och tittar ut genom fönstret på snön som virvlar ner mot marken känner jag mig ovanligt borta. Det låter otroligt klyschigt men att bara stirra ut i mörkret och följa snöflingornas väg får mig att tänka ännu mer än vad jag alltid gör. I princip alla som jag har träffat säger på något sätt att jag har en stark personlighet och alltid vågar stå upp för min åsikt. Jag kan ju hålla med om att jag inte är den typen av tjej som passar in överallt och som kan anpassa sig för att försöka passa in. Jag kör på this is me, take it or leave it och jag säger alltid vad jag tycker. Håller inte på och smyger med mina åsikter bara för att det kanske går emot andra. Men det som jag har tänkt på är att jag inte förstår hur andra kan säga att jag har en stark personlighet när jag inte ens själv vet hur den personligheten är.

Jag känner mig ofta väldigt lost och missanpassad på något sätt. Det är väl kanske för att jag alltid försöker vara mig själv och egentligen inte kan förstå varför andra försöker "passa in" hela tiden när de skulle vara så mycket bättre människor om de bara var sig själva och sa vad de tyckte. Jag förstår inte riktigt hur svårt det kan vara för det har alltid varit en självklarhet för mig. Det är väl på grund av det som jag alltid har varit lite utanför den "stora gruppen". I dagens samhälle får man liksom stå sitt kast när man väljer att vara sig själv och stå upp för sina åsikter. Att vara mig själv har som sagt alltid varit en självklarhet och därför blir jag ännu mer förvirrad när jag inte själv kan se hur min "starka" personlighet är, sen förvirrar jag mig säkert ytterligare när jag tänker på det såhär... Egentligen är jag nog alltid ganska osäker på hur jag ska vara runt folk. I min klass till exempel är det en kamp varje dag för oftast vill jag bara ställa mig upp och skrika ut vad jag tycker men istället så drar jag mig undan och försöker att inte bry mig. Det leder ju till att jag inte är särskilt social där men det är inte alltid för att jag inte vill, det är för att jag inte är säker på att de skulle acceptera mig helt om jag faktiskt var mig själv till 100%. De enda människorna jag är 100% mig själv med är mina vänner i kyrkbyn för jag vet att de accepterar mig för det. Men på grund av klassen blir jag förvirrad när de kan säga (eller skriva) att jag har en stark personlighet när de egentligen inte sett den fullt ut.

När jag är med dem i kyrkbyn känner jag mig hemma och trygg och där kan jag vara mig själv HELT. I skolan har de bara sett en del av min personlighet och jag är så van vid den lilla del de får se att jag ibland blir chockad när jag är i kyrkbyn och själv också får se och känna hur hela jag kan vara.

Jag blir helt enkelt förvirrad av hur jag uppfattas av andra och mig själv... Och allt detta påminde lite snö mig om...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sitter och väntar på Frida och att sången ska börja så jag kan lika gärna blogga lite under tiden som jag sitter på golvet.

Efter skolan idag lyckades jag i alla fall spela in ett tal till svenskan så nu har jag bara en utvärdering kvar till på onsdag innan jag är helt klar med skolarbete för i år! Årets jullov är jag ändå taggad till trots att någonting dåligt ALLTID händer på lov i mitt liv. Kommer troligen inte vara så kul dagarna innan julafton på grund av det som hände förra året men resten av lovet hoppas jag blir bra tack vare mina vänner. Vill inte ens kalla dem för vänner egentligen för mer sanningsenligt vore att kalla dem för min familj. De är verkligen som min lilla extrafamilj och det är så skönt att bara kunna vara med dem.
Världens bästa familj<3

Likes

Comments

View tracker

Svindåliga bilder men detta köpte jag i alla fall idag på BikBok. Köpte ett par svarta jeans också men de är ingen ide att fota för alla vet hur svarta jeans ser ut.

Jag har då alltså varit iväg till Täby centrum idag med mamma och jag skulle kolla på något till nyår men det blev det där istället. Kanske kan kombinera något så det funkar på nyår ändå, är inte så mycket för kjolar och klänningar så tänkte ändå köra på byxor och någon topp.
I alla fall så hittade jag även present till min vän som jag också skulle leta efter så jag hoppas hon kommer gilla den.

Resten av dagen har jag pluggat. Skrev klart talmanus till svenskatal som ska hållas/spelas in imorgon bland annat.

Har lyckats klämma in lite musik i detta också då jag alltid sätter mig vid pianot när jag tar en kort paus från plugget och det funkar för mig.

Imorgon är det ny vecka och sista skolveckan innan jullov! Tagga!!

Likes

Comments

Nu sitter jag på bussen med mamma på väg till Vegomässan 2015. Jag har ju länge velat bli vegetarian men har inte kunnat ta tag i det och kan inte köpa hem storpack av allting nytt när det inte är säkert att jag tycker om det. Så när jag såg mässan på facebook kändes det som ett bra tillfälle att kolla runt, få tips och testa på vegetarisk/vegansk mat.

För någon timme sedan satt jag uppe på hästryggen och kände den där underbara känslan igen som har varit ganska avlägsen det senaste året. Tack vare Briggen har jag fått uppleva den igen och det var alltså honom jag fick rida idag. Mamma följde med och lyckades filma en hel del med sin mobil så jag ska försöka klippa ihop och visa er när jag kommer hem igen.

Nu ska jag försöka vara öppen för att testa nya maträtter (hatar att prova nytt) och börja min lilla "resa" till vegetarian!

Likes

Comments

Göteborgare lever verkligen upp till sitt rykte om att vara extremt trevliga. Jag ringer ju till alla delar av Sverige på mitt jobb och generellt sett är göteborgarna så mycket trevligare än resten av landet.

Igår gick det inte särskilt bra på passet men sen fick jag ringa ett samtal till en göteborgare och han var nog den trevligaste människan jag pratat med under alla pass jag jobbat. När man får sådana samtal blir hela kvällen bättre och då är det enklare att tänka bort de som är lite otrevliga.

Göteborgare, I love you

Likes

Comments

Just nu känns skolan så brutalt värdelös.

Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och jag har något av en plan för hur jag ska lyckas med det så det känns bara som ett fängelse nu när jag måste släpa mig upp varje morgon och åka till en plats där ingenting hjälper mig inför den framtid jag vill skapa för mig själv. Varje morgon blir det svårare och svårare att gå upp nu just för att skolan inte har någon som helst mening för mig längre. Allt den gör är att ta min tid som jag hade kunnat lägga på musiken och som jag hade kunnat använda för att faktiskt skapa något.

Jag vill UT och börja bygga mitt drömliv. Det kommer absolut inte bli lätt men jag måste börja någonstans och det vill jag göra NU.

Jag är fast i ett och ett halvt år till i det här fängelset.

Likes

Comments

Har varit ledig hela dagen idag så den a tisdag har varit väldigt skön trots jobb på kvällen. Toppen av dagen nåddes ändå när mamma kom hem på sin lunch med ett paket från NetOnNet fyllt med 5 boxar av min favoritchoklad! Vem älskar inte choklad tillräckligt mycket för att det ska kunna göra ens dag liksom?? Men jag blev alltså väldigt lycklig och chokladen dämpade lite nerver inför jobbpasset.

MER CHOKLAD ÅT FOLKET!

Likes

Comments

Jag bara måste dela den här låten med er också för den är så bra och jag älskar ju som tidigare nämnt Shawn Mendes. Nu har hans röst även blivit lite raspigare än när jag först såg honom när han lade ut sin första vine så he keeps getting better och jag ÄLSKAR raspiga sångröster!

​Enjoy och godnatt!

Likes

Comments

Ibland får jag något sjukt craving efter mer inspiration till musiken och basically hela min dröm. Då letar jag efter artister som har gjort filmer om sin liksom resa och sina upplevelser. Hittills har jag sett Michael Jacksons film "This is it", Justin Biebers båda filmer, One Directions båda filmer och en av 5SOS filmer. Den jag verkligen vill se nu är Ed Sheerans film som han släppte för inte alls länge sedan men jag har inte hittat den någonstans tyvärr.

Grejen med att se alla filmerna är inte att jag älskar alla de artisterna. Har aldrig tyckt att någon av dem är dålig men har heller inte älskat dem. Grejen då är att jag får se ett helt annat perspektiv av dem och jag blir så sjukt inspirerad av att höra hur de tänker minuterna innan de går på scenen, när de skriver musik eller när de tittar ut över ett folkhav som sjunger deras låtar. De pratar och visar allt jag vill få möjligheten att uppleva och det ger mig så mycket mer viljestyrka att faktiskt kämpa för min dröm när jag ser hur det är från insidan.

​Jag vill bara bort från gymnasiet så jag kan få köra mitt eget race och börja bygga det liv jag vill leva! 

Likes

Comments