När jag ansökte om att bli utbytesstudent trodde jag aldrig att det skulle bli så jobbigt att lämna USA som det var. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta så mycket att jag bara ville spy den dagen jag lämnade Idaho och jag trodde aldrig jag skulle sitta här 4 månader efter jag kom hem med gråten i halsen och längta mig tillbaka så mycket som jag gör. Jag hade ingen aning. Såklart hade jag hört om att det jobbigaste med att vara utbytesstudent är att behöva lämna men inte tänkte jag så mycket på det, jag hade ju allting framför mig, jag tänkte att så farligt kan det ju inte vara. men oj vad fel jag hade.

Jag minns sista gången jag åt lunch i skolan och tänkte hur mycket jag skulle sakna den sliskiga onyttiga skolmaten jag blivit så van vid och Amerikanarnas inte så stilfulla klädsel, jag minns min sista idrottslektion och hur mycket jag skulle sakna alla roliga idioter (lol) jag lärt känna i just den klassen. Jag minns sista gången jag såg min favoritlärare och hur glad han blev när jag och Ella gav honom blommor. Jag minns min sista natt i Idaho och hur jag seriöst funderade på om jag inte bara skulle rymma ut i skogen och bo där ett tag bara så jag skulle kunna stanna. och jag minns hur jag skämtsamt sa "hejdå, vi kanske aldrig ses något mer" till min bästakompis innan vi kramades en sista gång men hur jag senare tänkte att det faktiskt fanns en liten hemsk sanning i meningen jag sa.
och det är just det som gör ondast, orden "aldrig mer" För vad som än händer, vad jag än gör kommer jag aldrig någonsin vara en utbytesstudent på coeur d'Alene high school igen och jag kommer aldrig få tillbaka det liv jag en gång hade. Men det är något fint i det, för om jag inte hade vetat att jag en dag skulle lämna det liv jag levde där hade jag inte levt det på samma sett. Det låg något i att veta att om allting skiter sig är det bara att åka hem och fortsätta mitt svenska liv som om ingenting hänt, att kunna säga "fuck it, I'm an Exchangestudent." Men nu sket det sig inte och jag levde det bästa året i mitt liv och jag antar att det är ett lyxproblem att sakna USA såhär mycket då jag vet att alla inte får en såhär bra upplevelse som utbytesstudent som jag fick. Så det är jag evigt tacksam för och hur ont det än gör nu efteråt så är det värt alla minnen och jag skulle aldrig, aldrig byta ut det mot någonting annat.
men den 9 Juli 2016 kan jag markera som den dagen jag för första gången fick mitt hjärta krossat och inte utav någon person utan av den platsen jag älskar allra mest Coeur d'Alene.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Att det idag är exakt 1 år sedan jag lämnade svensk mark är helt sjukt. Jag minns det som igår även Om det på nåt sätt känns som om det vore flera år sen. Jag minns att jag vaknade riktigt tidigt och även om jag hatar att kliva upp tidigt var det inga problem den dagen för jag visste vad dagen väntade. Jag hade väntat på den dagen sååå länge och den var äntligen där. Även om det inte kändes som påriktigt, jag kunde inte fatta att jag faktiskt skulle åka. Jag var så glad, exalterad, nervös, förväntansfull, kanske lite rädd till och med. Men det jag inte visste var att det året skulle bli det bästa året i mitt liv och att jag är förevigt tacksam att jag valde att kliva upp den morgonen och åka i väg som utbytesstudent till USA. För oj, vilken upplevelse det blev.

Likes

Comments

Dear everyone who's been a part of my exchange year in any way, this is a big thank you.

I want to start of with thanking my family in Sweden and Germany for even making this year financial possible and for trusting and caring about me. You know I will always love you.
I remember One year ago, when I was crying and panicking because I thought I had made a mistake. I thought going on an exchange year was the wrong thing to do and that nothing would be the same when I got back. I thought my life, as it was at that point, was the best of a life it could get, little did I know what I was about to experience. So thanks to myself for making the best decision of my life.
September 1st came and leaving Sweden was so much easier than I expected it to be. I wasn't crying nor feeling sad, I was filled with excitement and happiness. I was happy because I finally did something only because I wanted to and not because someone else told me to do so. I finally got to do what I really wanted to do and not something I was forced to.
Stepping out of the plane in New York was my first time ever staying in the United States of America and to be honest, New York City is a pretty cool place to spend your first days in America at. Thank you, Explorius staff members and all the other awesome exchange students for making my fist week in America one of the best weeks of my life.
Coeur d'Alene, Idaho is a really amazing place. And if you haven't been you should probably go, Because never in my life have I seen such a beautiful place with such fun, loving, kind people. So thank you, my Cordinator Jason, for placing me in this wonderful place and for always helping me out when I needed your help, you rock!! (Also thanks for not sending me home when my grades were a little bad, lol)
Then we have my first host family. I want to thank you too. Thanks for wanting me to be a part of your family in the first place and thank you for trying. We didn't fit together and that's fine, it's not your fault but also not mine. What happened between us is by far the experience that made me grow the most as a person and Without that part of my exchange year I wouldn't be the person I am today. So thanks for making me stronger and teaching me to stand up for my self, I'm forever thankful!
My second host family, how can I ever thank you enough?? You took me into your home without knowing anything about me and just that shows how kind you are. Thank you for treating me like a family member and thank you for always caring for me. As I said there are so many things I would like to thank you for, but it would take weeks to write it all down so here is a thank you for being the awesome, loving, caring, kind, wonderful family you are, I love you.
Coeur d'Alene High school is an amazing school with an amazing group of staff members. I want to thank all my teachers for putting up with me (which probably isn't the easiest because First of all I speak a different language and 2nd of all I couldn't care less about my grades in America, hehe) and a special thank you to Stuermer for being one of the best teachers I will ever have. Thank you to all the students at CHS for showing me True school spirt and for showing me that High School in America kinda really is like in the movies.
Around November I started playing basketball, which I've never in my life done before, so thank you coach Griffin for teaching and believing in me, you are one of the kindest people I've ever met. And thank you to all of my teammates for putting up with me and being awesome friends both on the court and outside.
I couldn't thank all of my friends one by one because the list would be to long but that doesn't mean I care less about you guys. You were the reason my year got this amazing and without you I wouldn't have experienced all the things I got to experience. Thank you so so so much for being my friends and for always making me laugh, I love you.
And I couldn't write this post without thanking all my Exchange student friends. You all rule. A special thank you to Berta for being my homecoming date, Fernanda for being my Prom date and Ella for just being the amazing fun person you are and for being my best friend. (Shout out to Ana too, You were of course included in the host family part but you're an exchange student too so thought you should be mentioned here too)
10 months went by way faster than I wanted it to and saying goodbye to Idaho and everyone there is the hardest thing I've ever had to do. so THANKS TO ALL OF YOU FOR MAKING ME CRY. No but seriously thank you for making me have something that makes saying goodbye so hard, I'm really lucky to have people like that in my life and not everyone does so Thank you.

You know I will always love you, Amalia.

Likes

Comments

Att lämna Idaho är något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv för Jag är kär i Idaho och alla människor där. De senaste dagarna har jag gråtit mer än jag någonsin gjort för jag har sagt det jobbigaste hejdå jag någonsin behövt säga. Men nu är jag hemma i Umeå igen och det känns bra men ändå konstigt. Jag har världens finaste vänner som kom och sa hej på flygplatsen när jag landade och det var skönt att träffa hela familjen igen. Men ändå känns det som det är nåt som fattas. Och det gör det ju, min familj i USA fattas. Mina vänner i USA fattas. Alla berg och sjöar fattas, Idaho fattas. Men jag antar att det alltid kommer va så och även om det alltid kommer kännas som någonting fattas, kommer valet att bli utbytesstudent ändå vara det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Likes

Comments

Efter Canada åkte jag, pappa och Evelina tillbaka till Idaho och kan säga att jag aldrig varit gladare i hela mitt liv. Är på riktigt kär Idaho och att se Coeur d'Alene igen gjorde mig så sjukt lycklig. Vi kom dit på kvällen den 3:de juni så dagen efter fick jag uppleva min första 4th of July. Hela min amerikanska familj kom och vi åt bbq och smällde massa raketer. Vi stannade tyvärr bara 5 dagar i Idaho innan vi skulle åka hem igen men det var ändå kul!

Likes

Comments

Var ju i Canada sist jag skrev så tänkte höra ett litet inlägg om det.min familj på pappas sida åker till Canada vartannat år och i år var det dax igen. Vi var i Toronto några dagar innan vi åkte till stugan vi brukar va i. Vi gick till canadas wonderland och hade kul. Sen for vi till stugan och var där några dagar innan mina kusiner också kom dit pch vi firade midsommar och hade det allmänt trevligt. Tänkte lägga ut några bilder också.

Likes

Comments

Den 18-20 juni var jag i Washington DC eftersom alla som åker med Explorius har sitt year end camp där. Jag var inte jättetaggad först då jag hellre hade velat stans i Califronien med min värdfamilj men det var ändå kul. Det bästa med campet var att Ella, den finska utbytesstudenten från min skola och en av mina bästavänner, var på samma camp så vi fick en helg att säga hejdå. Första dagen gjorde vi inte så mycket. Jag kom dit vid 12 och var med några danska tjejer och bara pratade och gick i affärer till vi hade ett möte vid 18 och efter det kom Ella också. Dag 2 hade vi site seeing och sen hade Vi halva dagen att göra vad vi ville med. 3dje dagen hade vi ett avskedsmöte och sen åkte vi till flygplatsen för att åka hem. Fast jag åkte ju inte hem utan till Canada för att träffa min syster och pappa och där befinner jag mig även nu.

Likes

Comments

Det var ju ett tag sedan jag var i Californien nu pch så mycket har hänt så tänkte bara göra en bildbomb med bilder från Min och min värdfamiljen roadtrip till Disneyland! Har fått se så många coola ställen bla Grand Canyon och Las Vegas. Och har fått se så många stater som Montana, Utha, Arizona, Nevada och Californien såklart!

Likes

Comments

I går var min graduation och min absolut sista dag som elev på Coeur d'alene High school. Jag sov hos Fernanda från torsdag till fredag och vid 10 hade vi rehearsal. Dom gick igenom vad som skulle hända senare på riktiga graduation och vi fick ställa oss i kön vi skulle stå och så. Sen åkte jag till Ella för att fixa oss och vid 7 var min graduation. Det känns helg overkligt att mitt år är över men är ganska glad för att ha sommarlov också. Graduation var ungefär 2 timmar och efter det hade vi senior party. Senior party var på ett ställe som heter triple play och dom har massa saker att göra, bland annat go-cart, lazer tag, mini golf, bowling, badhus, osv. Det höll på tills 4 på morgonen så är ganska trött nu haha. Har inte gjort så mycket idag, jag blev bjuden till en kompis fest men Tidigt på morgonen i morgon åker jag till Californien med min värdfamilj så tackade tyvärr nej. Och eftersom jag åker till Californien och sen till Washington DC kommer jag nog inte blogga på någon vecka men ni får ha det så bra tills dess! 

Likes

Comments

When people find out I'm an exchange student, they usually say something like "you're so strong, I would never be able to do something like that". And my thought was always something like "this is not hard at all, this is just so fun" and of course there have been times where it wasn't just all fun, and times when it was pretty hard. But nothing, nothing will ever hurt as much as having to say goodbye. I am not ready to say goodbye, and I will never be. But my 10 months have come to an end and there is nothing I can do to change that. I just have to move on, and sometimes look back at all the beautiful memories I've made Here, all the amazing people I've met, and all the wonderful things I've seen. Saying goodbye is like the final test for exchange students. This is where you have to show how much you have grown, how much stronger you are now than before. And I am so much stronger. But It doesn't mean I won't cry, because I will. And it doesn't mean it won't hurt, because it will. It just simply means I'm strong enough to move on, even when you're heart aches from sadness.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw