Du känner en tyngd, en press och en ångest som ligger där och trycker på dina känslor, pressen att klara skolan pressen att få dom där betygen och pressen att gå ut 9:an.

Jag ska ju som sagt gå ut 9:an till sommarlovet och jag har inte alls bra betyg. Hur mycket energi jag än lägger på att plugga, läsa om och om igen, skriva ner det igen och igen så kan jag inte få in det, det fastnar inte och det är inte för att jag är trög eller efterbliven, det hänger på ADHD:n, jag har svårare att fånga upp texter och matte tal osv, när jag tänker, räknar eller läser ser jag bilder i huvudet, nån som jag kallar ''A'' barn i min klass som har jätte lätt för skolan, utan problem fångar upp text men istället för det så fångar jag upp bildsnuttar av det jag läser.

Varför jag under 9:an har varit väldigt utbränd, nere och hemma mycket beror just på dom där tankarna '' Du måste klara detta annars kommer du inte ha nån utbildning'' eller ''Vad är det för fel på dig? så jävla efter''. Jag vet inte om det bara är jag men jag jämför alltid mig själv med andra när det kommer till betygen och omdömen, vilket sätter en press på mig. Nåt som också sätter press på mig är lärarna, dom tjatar om en massa rester och omprov när man redan är stressad, dom säger '' om du inte klarar att få dessa betyg som kommer du inte bli nåt, du kommer aldrig få en utbildning''. Säg mig då om lärarna är så duktiga och hade så jävla bra betyg va tusan gör dom kvar i skolan? mongon....

Vad ger dom oss för hopp, kämpglöd och energi genom att tjata, stressa och trycka ner oss.

Jag vet dock vad det finns för chanser för mig, vill ni veta en hemlis? Jag behöver inte ha bra betyg för att bli nåt, i jalla fall inte nu, jag behöver bara gå ut 9:an och sen finns det så många chanser och alternativ där ute som erbjuder olika saker.

Min pappa hoppade av skolan i 9:an och har jobbat sen han va 15 och idag tjänar han mer än vad man kan tänka sig för nån utan en utbildning, visst har han fått kämpa sig upp dit, det tog typ 20 år innan han kom dit han blev? Men samma sak, mamma gick ut med 2,5 vilket räckte precis till hennes utbildning, hon pluggade 6 år efter grundskolan och nu har mamma jobbat som sköterska, distriktssköterska och som verksamhetschef, hon har dom mesta kunskaperna och folk ber henne att börja jobba för dom. Ett företag som har ringt mamma flera gånger i typ ett år och velat anställa henne, dom vill nu att mamma ska jobba som gruppchef där och mamma ska skriva på papper på fredag.

Det handlar dock inte om mig, jag måste vara en förebild för min lillebror, han är 10 och har också ADHD. Jag märker hur han ramlar i mina fotspår och jag lär mig av mina misstag för varje dag så det är lite min uppgift att styra in han på ett annat, rätt spår, eftersom jag vet exakt vad han går igenom, visst han är 10, men det är där det börjar, jag märker det.


Det var väl inget mer tror jag, sov gott och ta hand om er,

XO Amalia

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments