View tracker

Hej
Anledningen till att jag inte hört av mig dom här dagarna är för att jag inte har haft något att skriva om och igår hann jag inte, igår kom min farmor, farfar och gammelmormor hit för att fira mig i efterhand, hela dagen var full spekad av städning och sen behövde jag åka ner och handla eftersom jag skulle bjuda på cheesecake. Direkt efter alla hade åkt var jag tvungen att åka till tåget eftersom jag jobbade igår.

Idag ska jag bara vara hemma och fixa lite med tvätten och så innan jag ska till jobbet igen, efter jobbet åker jag antagligen till Melanie en stund med mamma.
sköt om er,
puss Amalia

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Igår fyllde jag år, då fyllde jag 17 så det var därför jag inte la ut något igår. Men min dag började som vilken som helst och det var att jag vaknade, gick upp och gjorde min smoothie som jag brukar och sen tog jag det lugnt med Dennis. Efter en stund åkte vi ner till bålsta och träffade folk innan jag möte upp mamma för att handla inför middagen jag valt, tacos. När mamma och jag hade handlat klart så väntade vi på min lillebror och Dennis innan vi åkte hem. När vi kom hem så hjälpte jag mamma med maten och sen var det time to eat, efter maten fick jag min födelsedagspresent från familjen och mormor för att hon inte kunde komma. Efter maten åkte mamma och jag till Melanie och Pia och hade som vanligt jätte mysigt där. Sen var det hemgång och prata i telefon en stund med Lotta och mysa med Dennis så min födelsedag var lyckad :)

Idag har jag inte gjort så mycket, bara tagit det lugnt, klockan 15 ska jag klippa mig så måste ta bussen om en halvtimme så kanske kollar in lite senare :*
Puss, Amalia

Likes

Comments

View tracker

Hej
klocka va ca 10.15 när ja vaknade i morse, igår efter jag postade mitt inlägg så fixade jag mig, åkte ner till bålsta mötte melanie och dennis. Snart ska jag och Dennis och hans kompis äta i bålsta och sen ska jag hem och fixa lite för jag ska till jobbet idag, börjar jobba 19 till 22.45 sen blir det hemgång och sova för i morgon fyller jag år :)

Likes

Comments

Godmorgon alla fina :)
Idag vaknade jag runt 9.30 och låg bara i sängen ett tag innan jag gick upp och gjorde en hallon och banan smoothie. Medans jag drack den kollade jag lite på Youtube och nu kollar jag bara på tv och tar det lugnt innan jag ska hoppa in i duschen och fixa mig för att åka ner till bålsta för att möta upp Melanie och Dennis och sen ska vi bara hem och chilla hemma, Melanie ska sova här, så just nu händer det inte så mycket mer än så. Chekar in senare, puss

Likes

Comments

Du känner en tyngd, en press och en ångest som ligger där och trycker på dina känslor, pressen att klara skolan pressen att få dom där betygen och pressen att gå ut 9:an.

Jag ska ju som sagt gå ut 9:an till sommarlovet och jag har inte alls bra betyg. Hur mycket energi jag än lägger på att plugga, läsa om och om igen, skriva ner det igen och igen så kan jag inte få in det, det fastnar inte och det är inte för att jag är trög eller efterbliven, det hänger på ADHD:n, jag har svårare att fånga upp texter och matte tal osv, när jag tänker, räknar eller läser ser jag bilder i huvudet, nån som jag kallar ''A'' barn i min klass som har jätte lätt för skolan, utan problem fångar upp text men istället för det så fångar jag upp bildsnuttar av det jag läser.

Varför jag under 9:an har varit väldigt utbränd, nere och hemma mycket beror just på dom där tankarna '' Du måste klara detta annars kommer du inte ha nån utbildning'' eller ''Vad är det för fel på dig? så jävla efter''. Jag vet inte om det bara är jag men jag jämför alltid mig själv med andra när det kommer till betygen och omdömen, vilket sätter en press på mig. Nåt som också sätter press på mig är lärarna, dom tjatar om en massa rester och omprov när man redan är stressad, dom säger '' om du inte klarar att få dessa betyg som kommer du inte bli nåt, du kommer aldrig få en utbildning''. Säg mig då om lärarna är så duktiga och hade så jävla bra betyg va tusan gör dom kvar i skolan? mongon....

Vad ger dom oss för hopp, kämpglöd och energi genom att tjata, stressa och trycka ner oss.

Jag vet dock vad det finns för chanser för mig, vill ni veta en hemlis? Jag behöver inte ha bra betyg för att bli nåt, i jalla fall inte nu, jag behöver bara gå ut 9:an och sen finns det så många chanser och alternativ där ute som erbjuder olika saker.

Min pappa hoppade av skolan i 9:an och har jobbat sen han va 15 och idag tjänar han mer än vad man kan tänka sig för nån utan en utbildning, visst har han fått kämpa sig upp dit, det tog typ 20 år innan han kom dit han blev? Men samma sak, mamma gick ut med 2,5 vilket räckte precis till hennes utbildning, hon pluggade 6 år efter grundskolan och nu har mamma jobbat som sköterska, distriktssköterska och som verksamhetschef, hon har dom mesta kunskaperna och folk ber henne att börja jobba för dom. Ett företag som har ringt mamma flera gånger i typ ett år och velat anställa henne, dom vill nu att mamma ska jobba som gruppchef där och mamma ska skriva på papper på fredag.

Det handlar dock inte om mig, jag måste vara en förebild för min lillebror, han är 10 och har också ADHD. Jag märker hur han ramlar i mina fotspår och jag lär mig av mina misstag för varje dag så det är lite min uppgift att styra in han på ett annat, rätt spår, eftersom jag vet exakt vad han går igenom, visst han är 10, men det är där det börjar, jag märker det.


Det var väl inget mer tror jag, sov gott och ta hand om er,

XO Amalia

Likes

Comments

Har du någonsin känt dig helt tom inombords, har du känt att hela din värld rasar samman, att dit liv fram och tillbaka är värdelöst.

Det känns som att det behövs inte så stora grejer för att hela ens värld rasar samman och att du hamnar i ett mörkt tomt rumt som är låst, det bubblar inom dig och panik, ilska och sorg blir allt i ett och kommer på en gång.

Varför åker hon/han hem bara för att dem gråter lite men nu förstår jag. Orken försvinner, du blir trött, slutar sova och i vissa perioder slutar du äta, det känns som du rymmer från ett spöke.

2013 fick jag diagnosen för djupdepression och jag fick i månader åka på en massa besök till läkare/psykologer på BUP. Prata, väga mig osv. Jag hade mina medel innan jag fick diagnosen att hantera sorgen, jag tröst år eller svälte mig själv, jag straffade mig själv helt enkelt. Efter ungefär ett halvår när sommarlovet började närma sig så började jag må bättre, jag gick ner i vikt och blev glad, efter halva sommarlovet kom allt tillbaka som ett slag i ansiktet, som ett mörkt moln som la sig över huvudet och följde med överallt. Sen började skolan, alla anklagelser, allt tjafs och allt stress, depressionen blev långsamt värre och värre för hela tiden, mitt självskadebeteende kom nästan tillbaka också mina självmordstankar, pressen från skolan kröp in att klara skolan, min kropp gick sönder, jag blev mentalt utmattad plus att magen blev sönderstressad, jag fick som magsår och sen blev sjukskriven ungefär 1 månad innan lovet.

Det är därför jag åker hem från skolan med gråten i halsen tidigare väldigt ofta och också orsaken att jag inte är i skolan 1-2 dagar i veckan.

Att ha depression är en sak som är så sjukt tuff, att gå igenom en sån sak är inte liten, från att sitta och gråta ena dagen från självmordsförsökt och att göra illa sig själv är något du inte bara klarar med hjälp av mediciner utom stöd från vänner och familj är sjukt betydelsefullt, det betyder mer än vad man tror.

Är du deprimerad och läser detta inlägg, det är okey att va ledsen men mår du skit dåligt och får den här panik vänd dig till någon du litar på, för att ta sitt liv eller skada sig själv hjälper dig inte igenom något förutom att du skapar är hos dig eller någon annan. Du är vacker precis som du är på dit egna sätt ovansett om du är kort, lång, smal, eller tjock. Det är inte värt det att göra dumma saker mot sig själv, det finns alltid en person i dit liv som bryr sig, livet kommer aldrig va enkelt, du kommer bli utsatt för prövningar, folk kommer va taskiga, vända ryggen åt dig eller till och med gå bort.

I höstas, hoppade en tjejkompis till mig framför tåget och hon gick bort... Det lämnade ett ärr hos mig men jag lever för henne och också för att jag vet, skulle jag göra samma sak skulle jag lämna samma sorg och ärr hos min familj och vänner. Min killkompis tog en överdos för ett år sen och med änglavakt klarade han sig och idag är han en av mina närmaste vänner. Livet är skört och värdefullt, ta aldrig livet för givet för en dag kan allt va borta.

Ta hand om er,

XO Amalia


Likes

Comments