Header

AMALIA

Jag försöker intala mig själv att ensam är stark, för det är vad jag alltid har fått höra. Att ensam är stark. Ensam. Stark. Men när ensam inte vill vara stark längre? När ensam ger upp och blir svagast i världen? Vad händer då? För det är verkligheten. Ensam är inte alltid stark, hur gärna man än önskar att så är fallet. Ensam måste också få falla, slå huvudet i marken och försvinna för en stund. Jag släpper allt nu. Jag orkar inte vara ensam och jag orkar inte vara stark. För ibland går det helt enkelt bara inte ihop. Det tar tvärstopp. Ensam är inte stark. Iallafall inte nu.

Likes

Comments

LÄSVÄRT, VARDAGSPRAT

Hej där mitt i julstressen, hur är det?
Det var ett tag sedan sist, och orsaken till det är att jag helt enkelt inte mått så himla bra den senaste tiden. Känt mig ensam, otillräcklig, varit stressad och grubblat lite för mycket på frågor som inte har några svar. Man kan inte vara på topp jämt, och det krävs motgångar för att kunna glädjas av medvind. Men nu har jag varit nere tillräckligt länge och känner att det äntligen är på väg att vända.

Så, vad har hänt sedan sist då? Jo. Jag har hunnit med en vistelse på Loka Brunn med mitt hjärta i vintermörkret, julbord och spa var välbehövligt. Samma helg styrde vi också kosan ner mot Bollebygd och dop för minstingen i släkten, Greta. Jag har också hunnit handla klart alla julklappar och bakat alldeles för mycket julgodis, men om det blir uppätet återstår att se. Hur sjukt är det inte att det redan är julafton på lördag? LÖRDAG? Men för en gångs skull är julkänslorna på topp även fast vädret inte är det mest optimala.

Idag gjordes de sista lektionerna för året och imorgon går jag äntligen på ett efterlängtat jullov. Det ska firas med en lunchdejt inne i Kristinehamn tillsammans med J, Emelie och David. Sedan ska Jimmy och jag imorgon kväll vidare till Örebro med mamma & Alma för att där möta upp svärmor och bland annat testa på IKEAS julbord. Mysig onsdag med andra ord.

Nu ska jag hoppa ner i soffan med lillsis och bänka oss framför Leilas Jul, årstidens bästa program alla dagar. Siktar på att vi hörs imorgon, puss och kram/A

Likes

Comments

AMALIA, LÄSVÄRT

Och det kom en dag då jag var tvungen att öppna ögonen och låta verkligheten komma ikapp. Under flera månader hade jag gått runt och byggt upp en mur runt om som skulle skydda mot allt intrång, alla känslor och mot att låta någon någonsin komma mig nära inpå livet igen. Men sen en dag så kom han, och muren rasade.

Då började mitt livs kamp, att våga lägga mitt välmående och hjärta i någon annans händer igen.

Har man en gång blivit lämnad ensam med ett utslitet och krossat hjärta, och på egen hand fått ta sig upp igen från den stenhårda marken, då vill man aldrig någonsin låta någon komma så nära inpå igen. Aldrig.

Hur mycket jag än försökte att inte göra det så sveptes jag ändå in i ångorna av honom, och det gick inte längre att hålla emot. Så plötsligt låg jag där. I hans trygga famn, med hans andetag i min nacke och hans armar runt om hela mig. Han hade rivit min mur för att ta över rollen som den själv. Han hade blivit min soldat, min armé och mina vapen.

Och nu är jag fast. Varenda liten del av mig dras till honom. Till hans kropp, hans röst & hans hjärtslag. Jag tänker på hur mycket jag älskar honom och blir så svag att jag måste sätta mig ner. Hela kroppen gör ont och allt som är jag behöver honom.

Jag kan överleva - men utan honom så dör jag.

Likes

Comments

AMALIA

Han omfamnar mig bakifrån, kysser mig på halsen och viskar att jag är allt han någonsin kunnat drömma om. Han fyller min kropp med värme och får min hud att vibrera. Hans närvaro gör mig lugn samtidigt som att benen är nära på att vika sig. Men det gör ingenting, för jag vet att han är där och fångar upp mig innan jag hinner falla.

1 år. 12 veckor. 52 månader. 365 dagar. 8760 timmar & 525 600 minuter. Under så lång tid har jag fått vila mitt huvud i hans famn, under så lång tid har jag fått somna till hans andetag och under så lång tid har jag fått hålla hans hjärta. Det var i måndags ett år sedan han för första gången tittade mig i ögonen och sa Jag älskar dig, vi hade träffats under någon månad innan, men det var röriga månader. Så den 21 November 2015 gick inte känslorna att hålla tillbaka längre, och jag vann den dagen högsta vinsten på livets lotteri.

Ett år har gått sen dess, och det har varit ett år fyllt av båda stor glädje och stor sorg. Jag var en trasig själ när han kom in i mitt liv, och vägen tillbaka har varit ett känslomässigt kaos. Men tillsammans fick vi vägen att bli lite kortare och han fyllde även de mörkaste dagarna med mer ljus. Det är inte lätt att gå in i en relation, iallafall inte för alla. Inte för oss. Det har vissa gånger varit både smärtsamt och svårt att få det att fungera. För det krävs mycket när man ska lära känna en person, du behöver blotta hela ditt liv. Vi har tvivlat, ångrat oss och inte varit riktigt säkra. En relation är som livet i allmänhet - det tar tid att växa upp och bli trygg. Vi har bråkat och sårat varandra, sagt saker som helst av allt borde vara osagda.

Men det har varit värt det, för vår kärlekshistoria är storslagen.

Det jag känner för Jimmy är mäktigare än alla andra känslor som existerat inom mig. Jag älskar honom på ett sätt som inte kan mätas i storlek eller pengar, som inte kan förklaras med ord eller jämföras med något annat. Jag har träffat många killar innan Jimmy, och tack vare det har Jimmy kunnat få mig att förstå hur kärlek faktiskt ska kännas - explosiv men samtidigt självsäker. Fylld av passion men samtidigt så självklar.

Han är det i särklass vackraste jag vilat min blick på, och ibland försvinner jag från verkligheten en stund och så bara tittar jag på honom. Jag tycker att varenda (v a r e n d a) del av hans kropp är perfekt. Jag förstår inte hur en människa kan vara så fulländad. När jag tittar på honom fylls jag utav kärlek och trygghet.

Ett år har gått, och jag är mer kär nu än vad jag var förra året vid samma tidpunkt. Jag är fortfarande nykär i honom och känslorna går inte att stoppa. Vi är inte alltid bästa vänner, ibland glömmer vi bort att jobba i ett team. Vi bråkar över småting och lägger ibland energi och värderingar i och på fel saker. Men ändå blir jag bara mer och mer kär i honom för varje dag som går. Jag saknar honom så hjärtat gör ont så fort han inte är i min närhet och han lyfter mig till högre höjder bara genom att vara här. Det är läskigt hur beroende man kan bli utav en annan människa, samtidigt som det är så himla magiskt hur han kan få mig att må så bra. Jag är uppöver öronen förälskad i honom blir fortfarande knäsvag när han rör vid mig. Hjärtat slår ett extra slag varje gång jag hör hans röst och pulsen blir högre när jag hör hans nyckel i dörren.

Jimmy tack. Tack för att du gör livet till en resa utan slut, tack för att du fyller mina dagar med liv och tack för att du tar över och kämpar när livets stormar blir för starka. Du har fått mig att bli någon jag tidigare bara kunnat drömma om att vara. Du har fått mig att kunna stå med båda fötterna på jorden och lärt mig samla ork av vinden istället för att jobba emot den. Du har gett ordet hem en ny betydelse, för där du är - där hör jag hemma.

Ett år är ingen ålder, och våran resa har bara börjat. Men jag ser fram emot att bygga en framtid ihop med dig, att vi tillsammans ska bygga ett liv. Vi är unga, och vi kommer hinna göra tusen dumma val som senare kommer ångras. Vi kommer skrika på varandra, smälla i dörrar och gråta i varsitt rum, men poängen ligger inte där. För det som betyder något är att vi bortsett från allt detta aldrig låter oss hamna i ett vägskäl och gå åt varsitt håll, att vi aldrig låter kärleken sluta växa. Våran kärlek är mitt äventyr och jag vet att vi är början på något stort. Något mäktigt.

Jimmy, jag älskar dig så att kroppen gör ont och mer än vad jag någonsin kommer kunna förklara. Mer än livet självt. Till evigheters evighet och tusen varv runt jorden. För all framtid.

Han har makten att göra mig hel i en värld där jag för det mesta känner mig trasig. Han äger mitt hjärta.

Likes

Comments

DAGENS PLANER, VARDAGSPRAT

Och så var vi där igen, jag tror att jag kan hålla en blogg vid liv, men som jag sagt förr; tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med!! Så för att inte lova för mycket till framtiden, jag kommer blogga när jag har tid och inte för att jag måste. Men några inlägg i veckan ska jag ha som mål att försöka hinna med, haha.

Sen sist då? Jo. Helgen har sprungit förbi snabbare än vad jag hunnit blinka. I fredags åkte J och jag till Krisitnehamn för att storhandla lite på Maxi och även passa på att plocka upp David när han slutade. Lite variation i vardagen liksom 😉. Senare på kvällen kom Emelie förbi och stannade tills igår, så igår morse dukades det upp stor-brunch här och efter det styrde jag kosan mot Karlskoga för att fotografera lilla Wilhelm på hans dopdag. Bebissjuk delux. Efter det stod en lugn kväll i soffan på schemat och att äntligen få somna bredvid Jimmy efter sju nätter isär var mer värt än allt guld i världen.

Idag har vi (läs jag, J & pappa bänkade sig framför tv och spelade Fifa..) julbakat med mamsi & Lisen. Alma var också med på ett hörn, men blev snabbt uttråkad. Hunnit med en kylig löprunda på åtta kilometer också och väntar nu in kvällsbesök innan middagen ska lagas och sängen dejtas i tid för en gångs skull.

Imorgon är det en stor och viktig dag, så ikväll lägger jag mig med fjärilar i magen. Hoppas allt är bra med dig, så hörs vi imorgon (det kan jag faktiskt lova!!). Puss

Likes

Comments

DAGENS PLANER, VARDAGSPRAT, ©AMALIAFOTO, FOTOGRAFERAT

Hej där! Måndag igen och för en gångs skull susar inte tiden förbi, utan dagen har gått i skalman-tempo. Konstigt det där, det är som att veckan ökar tempo ju närmre helgen man kommer, haha.
Igår var jag iväg och fotade en liten 11 dagar gammal kille, alltså det går inte riktigt att ta in hur små de faktiskt är. Om jag var bebissjuk innan igår så är det ingenting emot vad jag är nu. Så mysigt.

Denna vecka kommer bli tuff, långa dagar, det ska regna i princip varenda dag och J jobbar dubbelt hit och dit. Men därför kommer helgen vara så himla viktiga också, för vi har ääääntligen ledig helg tillsammans, han och jag. Det händer inte ofta.

Har glömt visa er bilderna jag knäppte på lillsis för någon vecka sedan. Min fina tjej, att hon redan fyller tio (TIO?!?!) om någon månad är för mig omöjligt att förstå. Det var ju nyss som hon föddes?

Idag slutade jag 14.30 och ska nu direkt ner till gymmet för att riva av ett intervallpass tror jag? Får se vad jag väljer, inte bestämt mig än.
Hoppas ni haft och får ha en jätte fin dag, puss

Likes

Comments

DAGENS PLANER, MAT, TRÄNING

Och så var det lördag redan. Dagarna rullar förbi snabbare än vad jag hinner blinka, stanna tiden, hinner ju inte med!! Kom precis hem från en löprunda i finaste vädret. Minusgrader, solsken och snötäckta landskap, finns inget bättre. 8 kilometer skrapades ihop och förutom att det var aningen trixigt att springa utan att halka så gick rundan förvånansvärt lätt. Tummen upp för sådana dagar.

Idag vaknade jag vid nio tiden, låg kvar i sängen en stund innan det vankades helg-frukost med familjen. Mysigaste!! Eftersom det är lördag slank det ner en LOHILO till frulle, alltså finns det något godare? Och denna smaken, banan-choklad. DRÖM!! Ni som inte testat LOHILO än; gör det, annars missar ni något.
(Lohilo är en glass som står för LO- low sugar HI- high protein LO- low fat. Alltså en sockerfri, proteinrik glass som smakar himmel)

Klicka på bilden för att hitta vart just du kan köpa LOHILO. Sämsta mobilbilden, sorry för den.

Har precis duschat och väntar på att Jimmy ska plocka upp mig för en tur in till Karlskoga och fixa det sista med pappsens farsdag-present. Sen blir det snabba puckar hem för att byta om och fara vidare på kalas hos Mimmi. Och efter det ska vi iväg och fira svärfar som fyller år med mat på Bullseye. En lördag helt i min smak. Kärlek på den!

Inlägget innehåller affiliatelänkar.

Likes

Comments

AMALIA, LÄSVÄRT

Det senaste ett och ett halvt året har varit mitt livs värsta och bästa resa. Jag kan titta tillbaka på tiden som gått och inte riktigt veta om jag vill skratta eller gråta, för jag har varit ett känslomässigt-kaos. Och under dessa månader är det fyra låtar som följt med mig, som legat mig lite närmare hjärtat. Låtar som kan framkalla tårar snabbare än ett slag mot marken och som kan ge mig ett lugn när jag är vilse på ett stormigt hav. Låtar som är mina, alla med sin egna koppling & som en hand på hjärtat.

Likes

Comments

DAGENS PLANER, VARDAGSPRAT

Hej & förlåååt!!
Gårdagen gick i hundra tio och bloggen blev lite bortprioriterad. Skola, träning och sedan kom David, Emelie & Andreas över på lite mat och massa prat. Vips så var klockan elva och mina ögon gick i kors, tiden fanns helt enkelt inte.

Men hallå? Hur dyster blev inte denna dag när alla sociala medier täcktes utav nyheten att Trump vann valet?? Alltså nu blir det åka av, för detta lär inte sluta bra i längden (men det lär ni ju veta vid det här laget). Får hålla tummarna att han på nått hux flux ändrar sina åsikter över en natt och leder USA in i mål istället för ner i helvetet. För att se det positiva istället; Idag bytte vi ut skolan mot boda borg och sen direkt hem för att somna en timme innan träningen. 3 km löpning som uppvärmning och därefter ett boxercise-pass och alltså gudars vilken träningsvärk mina axlar kommer lida utav imorgon. Men det är det värt.

Nu har vi precis ätit middag och ska snart svira om och åka upp till mamsen och papsen för att spendera natten där. Måste fylla på med familje-energi.

Mitt liv <3

Likes

Comments