Familj, Gravid, Oliver

Oj vad spännande att så i detalj gå igenom förlossningen igen, speciellt när Oliver ligger här bredvid mig under tiden. Att det var han jag kämpade för i alla de där timmarna <3. Nu tänkte jag fortsätta förlossningsberättelsen, den förra slutade med att vi 13:45 bestämmer oss för att åka in till Sunderbyn & förlossningen.

Ca 45 minuter senare, efter en bilfärd där värkarna blev starkare & starkare, kom vi äntligen fram. Jag minns hur jag halvt låg ner i framsätet & försökte lugnt andas igenom värkarna, stirrades ut genom fönstret, men det var riktigt obekvämt & tufft. Björn släppte av mig framför entrén & jag vaggade mig fram för att sätta mig på en bänk & vänta medan han parkerar bilen. Kommer ihåg att jag försökte se så normal ut som möjligt under värkarna för jag kände hur folk runtomkring verkligen stirrade på mig. Klart dom förstod att jag var på väg till förlossningen, men det var som att jag inte ville visa hur ont jag hade. Knasigt det där.. Lovar att om någon hade frågat hur jag mådde så skulle jag lett brett & sagt att det är inga problem här inte! haha

Efter vad som kändes som en evighet kom äntligen Björn & vi började röra oss mot förlossningsavdelningen. På Sunderbyn ligger avdelningen i närmaste korridoren från entrén, fast längst bort i den.. Som tur är har de placerat ut bänkar med jämna mellanrum så jag kunde sakta gå & sätta mig på VARJE bänk, för så tätt kom mina värkar.. Till slut tog vi oss iallafall fram till hissen & ringde på klockan till förlossningen.

Där möttes vi av en barnmorska som kopplade upp oss till en CTG-maskin för att kolla styrkan på värkarna samt barnets hjärtljud. Denna barnmorskan bemötte oss tyvärr inte på bästa sätt utan var ganska otrevlig & enligt henne hade jag endast "jaså-värkar"??? som lika gärna kunde avta & att det kunde ta några dagar till innan han ville komma ut. Säger man så till någon som kommer in & har haft värkar sedan 7 på morgonen & som knappt kunde gå 10 meter utan att sitta ner? Njaa... Inte så värst peppande iallafall.. Hon gav mig 2 alvedon & erbjöd oss att bada för att se om jag fortsatte öppna mig eller om vi skulle få åka hem igen (NO WAY!!) Jag var såå nöjd när hon dagen efter kommer in till oss på BB & gratulerar förvånat. Tji fick hon! (Som tur är träffade vi inte henne något mer under förlossningen.)

Mellan klockan 15 & 17 låg jag alltså i badet med Björn bredvid på en stol. Vi hade en spellista på Spotify som jag lyssnat på under hela graviditeten som vi även lyssnade på nu. Vi släckte ner i rummet & jag tog värk efter värk. Försökte byta ställning & dricka mycket. Efter 2 timmar ringde Björn på barnmorskan igen för då började mina värkar bli så pass starka att jag inte längre kunde ta mig igenom dem kontrollerat utan nu började det verkligen göra ont.

Av olika anledningar hade jag innan förlossningen bestämt mig för att försöka genomföra alltihop endast med lustgas som smärtlindring. Det handlade inte om att jag ser någon prestige i att föda utan bedövning utan jag kände att det skulle vara värt smärtan mot eventuella komplikationer efteråt. MEN skulle jag inte klara av det & smärtan skulle bli för outhärdlig var jag absolut öppen för att ändra mig. Situationen skulle få bestämma hurvida epidural skulle behövas eller inte. Vi frågade BM när under förloppet smärtan är som värst & hon svarade att vid 7-8 cm brukar det vara jobbigast. Vi bestämde då att vi skulle testa med lustgas fram till dess & då se hur det gick. När jag var 8 cm öppen var det dags för byte av BM & hon vi hade haft fram tills dess kom fram till mig & sa att jag klarade av värkarna så pass bra med lustgas att hon inte tyckte jag behövde någon mer smärtlindring. Så vi körde på utan & det gick ju bra!

(Jag är även väldigt rädd för sprutor vilket inte blev bättre då de var tvungen sticka mig 9!! gånger för att få in kanylen för dropp... Till slut fick narkosläkare komma & även hon stack fel 2 gånger..)

I ett normalt förlopp ska man öppna sig ca 1 cm/timme & detta följde jag ganska bra. Klockan 22 var jag öppen 10 cm & vattnet gick (ingenting jag märkte av). Men bebis i magen hade inte åkt ner i "kanalen" alls utan låg fortfarande högt upp.. Så från 22 till ca 03 jobbade jag ner honom. Det var många tuffa timmar med byte av ställning från stående, hukandes över ryggstödet, liggandes på sidan osv osv.. Mina värkar var väldigt täta vilket inte gav mig någon paus & de hade även gett mig värkstimulerande dropp då de märkte att Oliver inte kom nedåt. Mina värkar var tydligen för svaga. Vilket skämt det kändes som, jag hade SÅ ont & de säger att de är inte tillräckligt starka utan det ska vara ÄNNU värre. Oj oj, den smärtan när droppet började verka. Men det var bara att ha målet i sikte!! Stackars Björn vars tröja jag slet i under varje värk gjorde verkligen sitt bästa men det är inte mycket ens partner kan göra i den här situationen. Men han var verkligen världens bästa stöd som hjälpte mig genom värkarna genom att peppa & berätta när den var på väg att gå över. Fruktdrycken med isbitar i som jag ibland lyckades suga i mig några klunkar av var också en riktig höjdare!

Men till slut, när klockan var runt 02:45, var det äntligen dags att börja krysta ut honom. BM sa åt mig att lägga ifrån mig lustgasen (det var inte lätt att säga adjö till ens bästa vän) & lägga mig i "gyn-position". Varken jag eller Björn förstod att det var nu det hände utan vi trodde faktiskt att vi fortfarande "jobbade ner honom". Det sägs att man bara vet när det är dags att krysta, men jag kände aldrig de där riktigt. Men BM sa åt mig när jag skulle krysta & jag tog i med all kraft jag kunde & 03:29 den 28 januari kom äntligen världens finaste lilla bebis ut!

BM la upp honom på mitt bröst & Björn fick klippa navelsträngen. Det är den mest overkliga känslan någonsin men jag var helt utmattad så jag uppfattade inte riktigt allting. Efter en liten stund ville de gå iväg med honom för han hade svalt fostervatten & rosslade litegrann. Björn följde med & BM började undersöka mig. En läkare kom för att bedöma hur mycket jag behövdes sys (6 stygn tror jag). Här har jag fått ta lustgas igen & är lagom borta så när läkaren säger att jag ligger på en 1:a på skalan 1-4 i bristning gör jag tydligen High-five med henne!! Så roligt nu i efterhand! De flesta är nog rädda innan för hur mycket man ska spricka, så när jag hörde att jag bara hade några små bristningar blev jag verkligen såå lättad.

När min eftervård är färdig & Björn har kommit tillbaka med Oliver som mådde bra får vi det berömda fikat. Under tiden försöker jag lägga till Oliver till bröstet så han ska få försöka amma.

Klockan 9 på lördagen får vi äntligen åka över till BB & försöka landa i vad som har hänt senaste dygnet. Vilken otroligt overklig upplevelse & det är verkligen helt fantastiskt vad vi kvinnor klarar av! Heja oss!

Ber om ursäkt om inlägget är lite rörigt men det är en rörig situation. Direkt han kom ut sa jag till Björn att det här händer inte igen, men nu några månader senare ser jag verkligen fram emot att få göra det igen! Jag älskade verkligen att vara gravid (okej, förutom de sista tre veckorna..) & att ta sig igenom förlossningen för att sedan få uppleva kärleken till vår lilla son är helt oslagbar. <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Familj, Vardag

Imorgon hoppas jag att jag får tillfälle att skriva del 2 av förlossningsberättelsen. Det är en väldigt speciell känsla att gå igenom hela händelsen igen så detaljerat. Dock blir mina minnen suddigare & suddigare ju längre in i förlossningen vi är. 😅

Helgen har varit underbar. Inleddes med en god middag ute på stan med fina vänner & Björn. Oliver fick vara hemma med mina föräldrar som barnvakt. Första gången vi är ute tillsammans & det gick över förväntan! Jag gjorde mitt bästa med att försöka koppla bort & faktiskt njuta av att bara vara vi. Tror det är extremt viktigt att inte glömma bort oss som par. Men det var himla underbart att komma hem & snusa på lilleman 👶🏻💖

I lördags fyllde jag år, vilket är en lite favorit för mig 🎉😌 Dagen började med en fantastisk hotellfrukost på KUST, den kan jag varmt rekommendera! Efter det gick jag & mamma på spa i några timmar. 🙌🏻💦 På eftermiddagen kom släkt & vänner för att fika. En perfekt födelsedag helt enkelt! Och den bästa hittills i mitt liv då jag fick vakna upp till min fina familj 💖💞

Nu är det dags för en ny vecka som bland annat erbjuder mammaträning, föräldraträff, babycafe & babymassage. Att vara mammaledig passar mig utmärkt! 😍👶🏻

Likes

Comments

Familj, Oliver

Att vara någons mamma. Jag är någons mamma. Det är helt otroligt att jag är någons trygghet, den som detta lilla barn ser upp till & kommer komma springandes till för att bli tröstad. Jag & Björn har ansvar att uppfostra honom till en människa med rätt värderingar & sunda val. Det ska bli så otroligt spännande & fascinerande att se honom växa upp. Men jag kan fortfarande inte förstå att han är min, vilken grej! 💖Hela dagen idag har jag pussat & luktat på honom, inte riktigt velat släppa honom ifrån mig. Försöker ta till vara på varje sekund. Nu ligger han uppe i sin spjälsäng & sussar gott, min lilla älskling. 💞

Vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, kände nog bara att jag var tvungen få ner tankarna i ord. Det rör sig så många funderingar, tankar & känslor i mig så ibland är det bra att reda ut dom. Ja herregud, att vara mamma 💖

Likes

Comments

Gravid

Nu tänkte jag att det är dags att dela med mig av vår förlossningsberättelse. Under min graviditet kunde jag inte sluta läsa/lyssna på andras berättelser, det blev nästan ett beroende (som fortfarande är kvar, love it!!). Därför tänkte även jag skriva ner händelseförloppet från första värk tills dess att vi fick träffa vår lilla Oliver för första gången. Jag hoppas att ni är några som vill läsa, samt roligt för oss att det finns nedskrivet! :) Tror dock att det får bli två separata inlägg då det blir väldigt långt. 😅

När det började närma sig BF, alltså 24 januari, pratade vi endast om förlossning & när lilleman skulle vilja komma ut. Vi pratade & fantiserade om händelseförloppet, hur skulle det starta? Hur länge skulle det ta osv... Jag kan bara säga det att man kan aldrig föreställa sig en förlossning eller planera den i förväg. Det vi hoppades på var att det skulle dra igång en fredag, gärna på morgonen så att man har sovit en hel natt innan samt har hela helgen framför sig på BB. Detta slog faktiskt in till vår förvåning! Fredagen den 27 januari, 3 dagar efter BF satte värkarna äntligen igång runt 06:00. 🙌🏻

Från den 1 december var jag sjukskriven på heltid pga foglossning (gick inte att köra bil m.m.), sömnbrist pga "pirrande ben" osv osv... I slutet, några veckor innan BF, började även mitt blodtryck att skjuta i höjden & skapa problem.. Det blev några extra kontroller på förlossningen, de var rädd att jag skulle få havandeskapsförgiftning, men det klarade vi oss från som tur är! Jag fick även ordination att träffa barnmorskan varannan dag så jag fick gå på besök hos finaste Gerd några gånger i veckan. Samma veckan som BF tyckte vi båda två att det var dags att reta upp bebis litegrann & förhoppningsvis hjälpa till att starta igång. Vet faktiskt inte om det var en hinnsvepning hon gjorde men någonting som retade hinnorna iallafall. Måndag & onsdag gjorde vi detta, men ingenting hjälpte.. Fick små små blödningar (mer flytningar) men inga värkar.. Kan säga att det är absolut inte skönt på något sätt när detta görs, men i slutet var jag villig att göra typ vad som helst för att sätta igång förlossningen. 😵

Men så kom fredagen den 27 januari. Björn steg som vanligt upp klockan 05 & jag vaknade till när hans klocka ringde. Jag hade en konstig känsla i kroppen så jag gick ner till honom vid frukostbordet & sa att någonting kan hända idag. Jag bara kände det på mig. Inga värkar eller så men det var någonting som kändes annorlunda. Björn åkte iväg till jobbet & jag gick tillbaka till sängen. Jag vaknar igen runt 07 & känner att magen drar ihop sig ordentligt & jag börjar få värkar. De kommer regelbundet var 10:e minut så strax innan 08 ringer jag Björn som då beger sig tillbaka hem från jobbet i Luleå. Klockan 12 hade jag en tid hos barnmorskan så vi inväntade den för att be henne kolla om jag hade börjat öppna mig samt om hon tyckte vi skulle åka till Sunderbyn eller stanna hemma längre. Eftersom att vi har ca 45 minuter till förlossningen har min skräck alltid varit att åka in för sent, eller bli hemskickad. Så det var perfekt att få en bedömning av henne först innan vi åker in.

Väl hos BM undersöktes jag & tyckte jag att det hade gjort ont innan när hon "rörde om" där nere så var det en barnlek jämfört med nu... Oj oj oj vad tårarna rann när hon, under värkarna, kände på hinnorna & bebis. Jag var som tur var redan 3-4 cm öppen så hon ringde in till förlossningen åt oss & meddelade att vi skulle komma in senare på dagen, vilken lycka!! 😍 Eftersom att tappen inte ännu hade försvunnit så åkte vi hem igen för att packa in väska, bilstol m.m. samt äta lunch & försöka vila någon timme. Värkarna fortsatte komma men de var hanterbara & jag kunde andas mig igenom dem ganska bra.

Men 13:45 blev värkarna så starka att vi bestämde oss för att åka in till förlossningen...


Sista bilden taget 7 dagar innan bebis kom!

Likes

Comments

Familj, Vardag

Imorgon blir vår lilla Oliver redan 1 månad gammal. I fredags besökte vi BVC för 1-månaders kontroll. 5 kg & 56 cm lång, vår stora kille 👶🏻💕 + 1 kg & 4 cm 👍🏻💪🏻

En hel månad har han funnits utanför min mage & vi myser på som aldrig förr! 💖 Det är så otroligt häftigt att saker & ting bara kan falla på plats så naturligt, även då det är en sådan livsomvälvande händelse. Sen att vi har lyckats skapa världen snällaste & goaste bebis är för mig ett mysterium, men jag ska njuta så länge det går! 😍

Det vi var oroliga över var hur vår lilla Molly 🐶 skulle reagera på bebis men det har gått över förväntan. Vi såg till att mormor var här hemma med henne när vi kom hem så att vi kunde presentera dem för varandra neutralt. Hon nosade lite sen var hon mest glad över att träffa oss såklart. Vi är noga med att hon känner sig sedd & fortsätter låta henne sova med oss som hon brukar m.m. Än så länge vågar hon sig fram & slicka lite på hans hand, annars ignorerar hon honom mest. Men Olivers nappar däremot, dom är poppis 🙄😖



Tänk att dagarna bara försvinner iväg. Vi stiger upp runt 10 för frukost. Sen myser vi i soffan & förhoppningsvis somnar vi till alla tre. Runt 14 äter jag lunch & tar en promenad. Sen kommer pappan hem & familjemys står på schemat. Jag älskar det här! 💖

Likes

Comments

Gravid

Dagen med stort D är kommen - 24 januari 2017. Sedan i mitten av maj när vi plussade har vi drömt, fantiserat & pratat om denna dag. 👶🏻🌸 Nu verkar inte bebis vara på väg riktigt ännu men målgången är passerad, 100% av graviditeten är avklarad 💪🏻

Igår fick vi för andra gången åka in till Sunderbyn på specialistmödravården då mitt blodtryck hos bm låg på 151/104 😒 Men när vi väl gjorde undersökningar där låg jag på normala nivåer igen, någon som varit med om samma sak?! Skönt att det ser bra ut såklart, men lite jobbigt att åka fram & tillbaka hela tiden.. Viktigast är ju dock att lilleman mår bra, vilket han gör! :)

Under eftermiddagen när vi kom hem igen började jag känna av lite förvärkar samt hade lite blödning under kvällen. Tolkar det som att någonting är på gång iallafall, men det kommer säkert ta ett bra tag till innan vi får träffa vårt mirakel 💕👶🏻

Nu ska jag återgå till standardläget i soffan framför serier. Ska dock ta mig ut på en promenad & se om det kan starta upp nått 🙄🤗

Likes

Comments

Gravid

Oj vad tiden rusar iväg! Imorgon har vi gjort 39 fulla veckor vilket betyder att BF är 7 dagar bort! Ena stunden vill jag hoppa upp & ner i hopp om att kunna få igång processen, medan jag i andra stunden vill njuta av honom i magen. Man vet ju inte vad som väntar, hur, var och när ska det sätta igång?! Fast ju tyngre, större & mer svullen jag blir så känner jag att nu får han faktiskt ta & komma ut till oss, vi är så nyfikna & förväntansfulla!

Idag var vi på utflykt till specialistmödravården i Sunderbyn då mitt blodtryck senaste 2 veckorna har lega högt. Men bebis & jag mådde fint & trycket låg på mitt normala igen. Dock ska vi fortsätta gå till barnmorskan varannan dag fram till han vill komma ut i världen för att hålla koll, det känns tryggt.

Gravidstatus v 38+6:
- Väldigt svullen, mest höger vad/fot & fingrar.
- SUPER-förkyld senaste 3 veckorna, snälla släpp så jag iallafall kan andas ordentligt när förlossningen startar.
- Ligger på 80 kg med startvikt 68, så 12 kg plus vilket känns helt ok.
- Fortfarande ingen sömn men försöker ta igen det om dagarna så gott det går. Om jag inte blivit sjukskriven vet jag inte alls hur detta hade slutat...
- Förväntansfull med BB-väskorna packade & babyskyddet redo i bilen.

Likes

Comments

Vardag

Måndag & ny vecka. Helgen har varit underbar - i fredags myste vi på hemma & fick besök av Malin & David. Såg fotboll, drack julmust & åt godis. 😋 Jag var hemma hela dagen i fredags så fick vila, vilken skillnad på att få komma ner i varv ordentligt. 🙌🏻

Lördagen spenderades ute hos mamma & pappa i Alhamn. Vi firade farsdag lite i förskott med middag & tårta ute i deras grillkåta. Farmor, farfar, mormor & Börje var också med så i princip hela släkten var samlad. Efter middagen passade vi på att värma upp bastun & njuta innan vi körde hem i mörkret.

Igår påbörjade Björn tapetseringen av barnrummet medan jag & Molly myste på. Det är extremt jobbigt att inte kunna hjälpa till som jag brukar med renoveringarna, men det är bara att acceptera läget just nu & skjuta bort det dåliga samvetet. Får kompensera med goda middagar & lite pussar. På kvällen unnade jag mig ett härligt söndagsbad innan läggdags.

För cirka 1 år sedan bestämde vi oss för att flytta hem från Umeå. Det beslutet har jag ännu aldrig ångrat & jag är så tacksam att vi kan spendera så otroligt mycket mer tid med familj & vänner nu 💕 Dessa helger blir jag extra påmind om just det.


Likes

Comments

Gravid

Hjälp vad tiden går fort! Igår gick vi in i vecka 30 vilket betyder 10 veckor kvar till bf. Känns som att det var igår vi äntligen hade varit gravida i 10 veckor & nu är det endast det kvar. 👏🏻

Jag känner att det kända fenomenet Att boa har smugit sig på, ordentligt. Vagnen är redo med åkpåsen & spjälsängen står monterad & klar i sovrummet. Ikväll tvättade jag sängkläderna & bäddade färdigt. Galet när jag kommer behöva göra om det men känslan är så otroligt härlig, att det står redo för lilleman 👶🏻❤️

På tisdag är det dags för magnetröntgen av mitt bäcken. Den 24/11 ska vi på ännu ett ultraljud & då får vi även veta om en naturlig födsel är möjlig eller om det blir planerat kejsarsnitt. Hoppas de kan ge ett besked om det så jag hinner ställa in mig på det alternativ som är bäst. I dagsläget känns det ok med båda, dock hade en "naturlig" födsel varit otroligt häftigt att få uppleva. Men skulle kroppen inte klara av det kommer upplevelsen med snitt med säkerhet vara lika fantastisk i slutändan - vår lilla oliv ska ju komma 🌸

  • Gravid
  • 787 readers

Likes

Comments

Gravid

I fredags kom Björn hem med vagnen, äntligen! Även om det är 3 månader kvar tills lilleman ska få åka så känns det kul att ha den hemma. Står just nu i vardagsrummet & ser fin ut. När vi fått ordning uppe i barnrummet får den stå där tills dess att bebis vill titta ut.

Vi funderade inte särskilt läge på vilken vagn vi ville köpa, det var ett ganska lätt val. De som i vår omgivning redan har barn har rekommenderat Bugaboo. Samt att i somras bodde vi 3 veckor hos några vänner (sålde lägenheten men bodde kvar i Umeå pga jobb) & de hade en sådan vagn, så vi provkörde ordentligt. Vi har även fått låna deras babyskydd i bilen som även går att fästa på vagnen, så kändes smidigt. Tur att vi har så fina & generösa vänner!

I Luleå på Babyproffsen säljer de Bugaboo så vi åkte dit sensommaren för att spana. De hade just fått in en Limited edition från Bugaboo Classic. Jag föll direkt. Visade Björn som även han godkände valet så vi beställde den på momangen.

/A

Likes

Comments