View tracker



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Detta är ju trots allt en sida jag skapat för min egna skull, när känslor och
t
ankar inte kommer ut genom munnen och finner det lättare att uttrycka det genom att skriva.

Börjar med vänner, det känns som allting går runt i cirklar. Det finns en person som stått kvar genom allt och vår vänskap har aldrig ändras vad än som hänt, och det är min bästa vän Mattias. Sen finns det andra som kommer och går, av vilken anledning har jag faktiskt ingen aning om  varför. Det sårar mig djupt för när jag väl finner någon som jag fäster mig vid, trivs med och har kul med så kämpar jag allt jag kan för att kunna umgås och visa att personen är betydelsefull för mig. Jag ställer upp, är ärlig och försöker hålla vänskapen rättvis. Men ändå går dom och kommer tillbaka,
oftast när det är alkohol i kroppen... Detta gör mig så rädd, för jag har nog förlorat 5 personer som verkligen
stod mig nära och jag hade sånt förtroende för. Joel är en av dom, flera års vänskap bara åt helvete,
vet jag inte än idag vad som egentligen hände, olika liv antar jag.  Sen har vi Robert, också en vänskap som höll 5 månader men var dom mest underbaraste månaderna i mitt liv. Sedan flyttade jag till Forshaga och där fann jag Rickard och Anton och även Mike. Umgicks och hade kul så inihelvete, skrattade och dom fick mig må bra. Men allt bara försvann. Jag förstår om man glider isär eller har olika liv som inte passar in bland andra. Är bara så ledsen över att vänskapen med dessa gled ifrån.  Rädd för att ens öppna mig för en ny människa för vet att det bara är en tids fråga innan personen försvinner. Har även hittat en vän nu som jag kommer hålla hårt i, kämpa för varje andetag jag kommer ta innan min tid är slut. Enda sen Linus kom in i mitt liv så har jag skrattat, känt trygghet, mått bra och det viktigaste av allt: Känt att han har förståelse över min relation med *****. Han har lyssnat på vad jag har att säga och även om jag gått tillbaka till *****  så har han aldrig dömt mig, aldrig skällt ut mig hur dum i huvudet jag är. Hoppas verkligen denna vänskap stannar kvar vad än som händer, vill inte förlora en till som betyder så mycket för mig. Om jag förstör denna vänskap kommer jag aldrig någonsin förlåta mig själv.

Nu till mitt mående, känner mig starkare än förr. Men ändå mer sårbar än någonsin. Har så många känslor men ändå känner jag mig helt tom på ord. Jag känner mig kränkt, mitt självförtroende är åt helvete, jag är rädd för någons närhet. Jag känner mig fängslad i mig själv, det konstigaste är att samtidigt alla dessa negativa känslor så vet jag innerst inne att jag är vacker som jag är, att jag förtjänar att bli behandlad bra, jag kan mer än vad jag själv tror. Jag står mellan tre olika känslo nivåer:  Känslan när jag är på botten, jag är värdelös,hemsk, förtjänar bli behandlad som skit.
Känslan när jag tappat all ork att bry mig och är som ett lik som bara finns kvar och gör saker, ingen själ kvar.
Känslan där jag har självförtroende, vet att jag förtjänar det bästa.
Förstår inte bara hur känslorna kan vända så fort, önskar bara att jag kunde få ordning på mitt liv någon gång. 
Varit upp och ner i snart 8 år, är det inte dags för en vändning snart? Vill kunna komma igång med mig själv, med framgångarna i mitt liv, få stabila relationer runt om mig. Och varje liten del av mig hoppas på att jag en dag kommer ha en ett stadigt och riktigt bra förhållande med personen som haft och fortfarande har mitt hjärta sedan några år tillbaka. Även om vi sårat varandra flera gånger om. Det finns fortfarande hopp om att en dag, är det jag som är hans. Och det är bara mig han vill ha, jag som gör han lycklig. Hoppas bara det kan bli verklighet och inte bara vara en fantasi för mig..



 

Likes

Comments

View tracker

Brad Pitt to his wife:

My wife got sick. She was constantly nervous because of problems at work, personal life, her failures and children. She lost 30 pounds and weighted about 90 pounds. She got very skinny and was constantly crying. She was not a happy woman. She had suffered from continuing headaches, heart pain and jammed nerves in her back and ribs. She did not sleep well, falling asleep only in the mornings and got tired very quickly during the day.
Our relationship was on the verge of a break up. Her beauty was leaving her somewhere, she had bags under her eyes, she was poking her head, and stopped taking care of herself. She refused to shoot the films and rejected any role. I lost hope and thought that we’ll get divorced soon… But then I decided to act. After all I’ve got the most beautiful woman on earth. She is the idol of more than half of men and women on earth, and I was the one allowed to fall asleep next to her and to hug her. I began to shower her with flowers, kisses and compliments. I surprised and pleased her every minute. I gave her a lot of gifts and lived just for her. I spoke in public only about her. I incorporated all themes in her direction. I praised her in front of her own and our mutual friends. You won’t believe it, but she blossomed. She became better. She gained weight, was no longer nervous and loved me even more than ever. I had no clue that she CAN love that much.
And then I realized one thing: the woman is the reflection of her man.
If you love her to the point of madness, she will become it.
- Brad Pitt

Likes

Comments

Ilskan kokar i mig, det är helt och hållet ditt val och inget jag kan eller har rätt att påverka. Men även jag måste få ur min ilska. Men ska du verkligen sjunka så lågt? Får du inge bättre än så?
Du underskattar dig själv, du kan få det bästa och vackraste. Men du väljer den fula Ankungen. Pinsamt!!!! Ett flin från dig riktat mot mig och du ligger i bitar, jag ger dig rester.
Men det betyder inte att du förtjänar personen.

Suck it up bitch, men mina rester förtjänar bättre än en sån som du.

Likes

Comments

Tagit tag i visa samtal jag behövt göra för att få bort några av problemen som sätter spår i mitt mående. Hoppas Hoppas det går igenom! Vore så jävla underbart att faktiskt bli en av med en stor jävla skit del som är där och plågar mig helt i onödan! 

Nu jävlar ska det flyta på ännu mera och inge mer skit, tack! :D

Likes

Comments

Detta inlägg skriver jag endast för min egna skull och ingen annans, detta är som sagt MIN blogg och skapade den delvis för att kunna få skriva ur mig känslor och tankar. Och detta inlägg är just precis ett sådant!

Jag är helt borta, förvirrad och minns ingenting. Med tiden som gått sen jag flyttat in har jag haft dagar jag mått så bra att jag velat skrika ut min glädje och krama om mina vänner och säga tack för all lycka dom ger mig. Andra dagar har jag mått sämre än någonsin, jag känner mig som en bomb. Jag fylls på hela tiden med belastning av massa saker, krav som folk sätter på mig, krav jag sätter på mig själv, jag har massa ansvar jag måste göra. Det känns som om jag försöker och försöker och varje gång jag lyckas och är stolt över mig själv så kommer det något tungt eller negativt som får allt att rasa igen. Jag är trött på att gå runt och känna att allting jag gör är meningslöst, jag är trött på att jag ska behöva göra allting. Vara som en mamma åt massa för dom inte kan tänka själva så fort det gäller något, och att ständigt jobba arslet av mig för att få allting bra. Jag är ingen robot! Ibland känns det som och jag till och med vet att många är blind för att se hur jag egentligen mår, jag visar till en viss gräns. Jag kan vara öppen och berätta för några som står mig närmast. Men det är nog ganska svårt för dom att förstå hur illa det egentligen är. Hur jag bryts ner och förstörs inombords, hur jag glömmer ibland bort mitt namn, vart jag bor, eller vart jag är påväg för jag är så belastad och helt slut körd i huvud och hjärna. Hur jag inte längre kan koncentrera mig eller få in saker i huvudet när folk läser upp tex en text man ska jobba med och sedan skriva ner, behöver få meningen sagt minst 8 gånger innan jag kanske fått in i huvudet vad som sagt och skrivit ner det. Det är tomt, ingenting går in i mitt huvud längre för jag är så förstörd inom mig. Jag försöker så mycket jag kan att få alla må bra och att ha det ordning runt mig. Men jag räcker inte till, ibland önskar jag bara att jag kunde för en dag få åka bort och bara va. Att jag inte behövde tänka på allt omkring mig, ekonomin, vänskaps tjafs , saker hemma och skola och mitt mående. Något som knäcker mig mest och som jag vet orsakat mycket till att jag är så förvirrad,sårad och känner mig tom är min vänskaps krets. Jag säger inte att jag är den perfekta vännen som gör allting bättre än de andra. För det vet jag att jag inte är, men däremot finns det många som jag gör allt för men får ingenting tillbaks för. Nej jag kanske inte kan ge mina vänner pengar och bjuda på massa, nej. Men jag försöker så gott jag kan! Jag ger tillbaka på annat sätt, att vara en riktig vän som ALLTID finns där. Ringer dom, svarar jag. Om jag inte kan eller hört samtalet ringer jag upp så fort jag kan. Sms är jag likadan med, och när det är planerat något så håller jag det om inte jag känner att jag är på väg att bli sviken och osäker för då släpper jag allt för jag vill inte bli sårad mer! När jag väl lär känna någon som kommer nära mitt hjärta direkt värdesätter jag personerna mer än allt, jag ställer upp med allt jag vet att jag kan göra och vad jag själv klarar av, jag försöker ge med mig och bjuda på allt som kan få personen kanske att le lite extra. Jag kan känna ofta hur glad och lycklig dessa personer kan göra mig. Och att är det något jag kommer kämpa för så är det just för dessa personer. Men att blivit sårad flera gånger av dessa personer som stått/står nära hjärtat lämnar spår. En evig rädsla att varje gång personen går eller ska hem kommer den aldrig mer tillbaka. En ständig känsla att jag kanske gjort något fel, eller om jag sa något dumt? Jag klarar inte av när någon säger att den ska komma eller att vi ska hitta på något och sen blir det inget, jag tar det hårt som fan och kan gå runt och vara besviken och ledsen i flera dagar. Jag har ett stort problem det just detta, jag värdesätter många vänner för mycket. Och dom värdesätter mig för lite. Så för er som någon gång sagt eller tänkt " Jävlar vad sur, kort eller otrevlig Amanda är" tänkt efter förfan. Jag har spenderat hela mitt liv som många andra och blivit sårad och sviken och under det haft en tuff bakgrund. Många går vidare, men jag sätter sånt i bak tanken och just därför är jag kort, otrevlig och ibland osocial mot folk jag känner att jag kan bli sårad av. Ofta även folk jag vet att jag aldrig någonsin skulle gå ihop med tar jag avstånd från. Jag utsätter mig inte för att komma någon nära som jag vet att jag kommer bli sviken av. Tyvärr har jag många vänner jag blir sviken av men ändå håller jag i dom hårt för jag älskar dom för mycket och dom få stunderna vi kanske umgås mår jag underbart. Men jag vet så väl att det dåliga dom får mig att väger ut det bra. Jag behöver mer hjälp än vad jag egentligen ber om, jag hatar att be om hjälp då jag vill stå och vara stark på egna ben. Men detta är resultatet när man ber om för lite hjälp. Man går sönder, inombords och det dröjer inte förrän det även syns på utsidan.  Jag vill kunna ge mer och kunna sätta folk på plats. Men hur ska jag kunna göra det när jag inte ens knappt vet vad jag heter eller vem jag själv är. Det är mycket jag håller inne för mina vänner och utomstående eftersom jag är en sån person att folk som inte står mig nära har inte ett skit med mitt liv att göra. Vissa saker kan man bara inte förklara, eftersom det är en känsla som ingen kan förstå om dom inte själv känt den eller gått igenom den perioden. Det har gått för långt nu, det inser jag när jag gråter öppet inför folk. Kan bryta ihop för ingenting, klarar inte av någonting och knappt orkar ta tag i mig själv. För er som läser detta är nog era svar om mig i texten antar jag. Är säkert en del som undrat varför jag varit som jag varit de senaste månaderna. Och hoppas även en del lärde er något nytt nu och kanske förstår mig mer. Som sagt, jag påstår inte att jag är perfekt och felfri. Men nu vet ni vad jag känner och tycker och förhoppningsvis vet ni svaren till varför jag varit konstig mot er om jag nu varit det. 

 

Likes

Comments


Likes

Comments

Allt kan fan dra åt helvete, ge fan i att tro att jag är en robot! 
Jag kan inte ta hand om alla och göra exakt vad fan alla vill, jag har också en vilja och ett liv.
Så nu är det min tur att få behandla er precis som ni gjort.
Jag faller sakta i mörker och egoism, en person jag aldrig varit förr.
Så för er som trycker ner mig, dra åt helvete och ni andra som finns där fast jag blivit en egoistisk människa utan känslor för tillfället ett stort tack till er som förstår att jag går igenom en taskig period i mitt liv just nu.
Jag tänker leva, jag tänker göra vad jag vill och känner för. Jag tänker skita i om jag sårar, det är min tur nu.


 

Likes

Comments

Jag har kämpat för mycket i mitt liv, men vissa saker ger jag mig inte in i. 
Jag kan hoppa in i leken tills jag anser att jag inte har styrka och vilja till det längre.
Men ibland går lekar över till krig, krig som skapas pgr av sökande av makt och stolthet över att ha vunnit.
Jag tänker inte ge mig in i någon annans krig och ta smällar för något jag inte gjort medvetet.
Varsegod, jag överlåtet leken och kriget över till dig.





 

Likes

Comments

Mitt liv flyter på förvånansvärt bra, jag har satt ner foten och sagt nej till saker som jag tidigare inte vågat.
Jag väntar fortfarande på kontrakt skrivande, som troligtvis skrivs på nästa vecka.
Har mycket att göra nu och därför ej bloggat någonting alls!
Men så fort jag kommit igång lovar jag att jag kommer i allafall uppdatera 1-3 gånger per dag om inte mer!
Over and OUT, kyss

Likes

Comments