Det är sjukt hur kroppen och hjärnan fungerar egentligen. När kroppen säger ifrån pga ditt välmående, det är övernaturliga grejer. Även fast min hjärna inte vill förstå att du är borta så skriker min kropp efter dig. Jag pratar om händelsen som att det hänt någon annan, inte oss. Inte dig. För så fort det slår mig för en sekund att jag inte kommer se dig igen så blockerar jag känslan och tanken direkt. Det är skönt att kunna göra så men oj oj oj vilken smäll jag kommer få ta längre fram. Det skrämmer mig men ändå njuter jag av varenda sekund jag låtsas att ingenting har hänt. Men på nätterna, så säger min kropp ifrån. Jag undrar hur länge jag kan lura mig själv, föralltid hoppas jag. Men så vet jag ju att det inte går till. Nångång måste det komma, kännas och bearbetas. Jag är bara inte redo än. Jag saknar dig och älskar dig så mycket, himlen kunde ha väntat. Vi hade så mycket mer att gå igenom tillsammans. Fan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments