View tracker

Hej!

Jag har varit väldigt inaktiv och det är för att jag känner att jag inte orkar med att blogga.
Jag har det väldigt tungt just nu och försöker klara av vardagen utan att bryta ihop totalt.
Jag hoppas ni förstår.

Jag hade tänkt att fortsätta med bloggen för här kan jag verkligen skriva av mig. Men det finns ingen ork för det. Jag kanske väcker bloggen till liv om ett tag, eller kanske aldrig..
Detta blir iaf mitt sista inlägg.

Jag kan åtminstone berätta något innan denna blogg blir till damm.

Jag har äntligen fått träffat Elin, min bästa vän.
Vi har inte träffats sen i somras och nu på lovet har vi hunnit träffas två gånger!!
Så lycklig över att fått träffa henne igen.

Nu är det november och nu månad, jag och Johan har 2 år och 1 månad idag. Yaay, haha 😅

Så, tack för alla som följt mig och alla gulliga kommentarer hit och dit.
Tack som satan, hoppas ni får en fin jul med massa vinter (här snöar det i skrivande stund). Menmen, ett sista Puss/ Alice ❤️❤️❤️❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vänner?
Ordet vänner, när jag hör det ordet tänker jag "någon som finns där när man mår dåligt, delar allt med, lämnar aldrig varandra, får en att må bra"
Sådär tänkte jag verkligen inte för ett år sen, då var vänner något annat.

Jag blev nedtrampad, förnedrad men sen blev jag starkare. Mycket starkare.
Jag la ner all min tid på en "vän", mina pengar, fick bo hos mig, äta min mat, röka mina cigaretter, va en del av min familj.
Ångrar jag det idag är då frågan?
Efter många minuters funderade blev svaret såhär;
JA. Jag slet röven av mig för en otacksam jävel.
Jag skyddade hen och gjorde precis allting, vad fick jag tillbaka? INGET, inte ett skit.
Därför svarar jag, ja.

Tänker inte nämna vem personen är, men denna tanke slog mig på bussen imorse att jag är lycklig lottad som har nya vänner.
Men sen vill jag tacka dig, du som drog med mig ner när du sabbade ditt liv, tack för att du sen fick mig att inse, 15år är 15år av ren skit och idag är jag så jävla lycklig utan dig.
Jag har riktiga vänner, vänner som ställer upp, får mig att må så jäkla bra.
Du smutskastade mig, du fick mig att se ut som idioten, men det var jag inte. Det var du som var det, du och L.

Nu tänker ni säkert såhär; Alice, varför säger inte du det till den personen?
AND belive me, jag försökte men det var inte värt det.

Jag ville dela med mig utav detta för det är inte värt att gå och tro att du var idioten, att det var du som gjorde fel.
Kämpa, det finns folk som förtjänar dig. Det spelar ingen roll hur många vänner du har, bara att dom är äkta och älskar dig.

Puss / Alice ❤️
Här kommer några deppiga bilder med viktigt budskap och massa bilder på mig och mina älskade vänner.

Likes

Comments

View tracker

Jag ber återigen om ursäkt. Varför? Jo, för att bloggen har blivit så tråkig och deppig. Men här kan jag ändå skriva av mig lite, vilket känns en aning bättre.
Men idag var en tung dag, väldigt tung. Jag känner att jag inte orkat något och allt har känts meningslöst, bara varit deppig liksom.
Det är så svårt att förklara den känslan, men man känner sig gråtfärdig, nere och bara tom. Som om inget finns där inne längre.

Sen saknar jag Johan jätte jätte mycket.. har inte varit ifrån honom såhär länge på ett bra tag och det känns så himla jobbigt. Träffar honom på torsdag, för er kanske det inte verkar mycket, men för mig är det en evighet.

Meen trots allt så var jag trots allt väldigt glad igår, jag hade egentid med pappa vilket händer väldigt sällan. Det var så skönt att få sitta och bara prata om någon annat, även det behövs under omständigheterna. Vi käkade på pizzahut och vi båda tog combo platter vilket var kycklingvingar, revben och potatis! Yummy! Kommer bilder på det här nere.

Men sen måste jag tacka alla som läser min blogg, det är otroligt hur många det är som tar sin tid att faktiskt läsa 😍 tack,tack & återigen tack ❤️
Puss/ Alice

Likes

Comments

Grattis på din 21års dag storebror...❤️
Det har redan gått en månad sen du lämnade jorden.
Det har varit en jobbig dag, för de var dax att ta ett sista farväl..Det var urnsättning för Wicktor, och det kändes så himla overkligt.
Man kändes sig så tom och ensam även familjen stod runt om.. urnan var förvisso väldigt fin, men man ville inte ta in vad som egentligen hände.

Hoppas du vilar gott och har frid. Du är värld det finaste av det finaste och finns det en himmel, så vet jag att det är där du är..

Vi var vid din gravplats och minnesplats nu ikväll och sa grattis en sista gång, väldigt fint var det iaf..

Återigen, vila i frid älskade bror.
Du är så himla saknad❤️❤️❤️

Sen har det ändå hänt roliga saker i skolan, vi var på brandstationen och gjorde massa skoj, som team building och fikade! 😅
Och jag gjorde även två prov som kändes helt okej, även det har vart så mycket nu så har jag lyckats plugga tillräckligt. Jag har verkligen fått fina vänner.

Lägger in några fina bilder från idag och dagen på brandstationen❤️
Puss/Alice

Likes

Comments

Är det verkligen såhär det ska vara?
Att kämpa genom varje dag som om allting vore bra. Som att inget hänt.
Är det såhär det kommer vara? Alla går vidare och ingen bryr sig.
Tanken gör mig så arg, att alla ska glömma honom och den han en gång var.

Jag hatar hösten. Jag som bara för några månader tyckte att hösten var den finaste tiden på året. Jag hatar dig Hösten.

- "du får acceptera det, gjort är gjort."
Hur? Hur ska jag acceptera det?
Jag satt på min egna brors begravning, jag skakade, hela kroppen skakade, jag grät, jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv och då har jag ändå varit med om mycket i mitt liv.
Han var min bästa vän. Vi var syskon och bästa vänner, vi kunde göra precis allting. Ingen förstår de, vi bråkade, vi slog och nöp varandra, men vi var bästa vänner.
Vi bråkade dom sista månaderna i hans liv, jag ångrar det. Jag fick höra av "vissa" personer att jag förtjänade inte att komma på hans begravning. För jag fanns inte där för honom dom sista månaderna.
Jag fanns där hela mitt liv, förutom tre månader.
Och jag önskade att jag gjorde det.
Men han vet att jag fanns dom om han ville prata. Jag vet det, det var så jag och han fungerade. Ville han, så var det bara att ringa.
Jag vill ha tillbaka honom, det första jag hade gjort hade varit att krama honom och be om ursäkt.
Vila i frid Wicktor, du kommer alltid vara min stjärna. ❤️

Håll om dina syskon, säg att du älskar dom, var deras axel när dom behöver dig.
Jag har sagt det tidigare, livet tar vändning, ta vara på varenda minut.
Det kommer inte alltid solsken efter regnet.

Jag kommer inte lägga ut bilder från begravningen utan ni får se bilderna efteråt när några utav oss var vid hans blivande gravplats
Puss /Alice

Likes

Comments

​I allt detta tråkiga och negativa tänkte jag tipsa om riktigt snygga plagg. 

Mössan och den ursnygga tröjan från Gina är ju verkligen favoriter. Sen så går ju alltid ett par fräna lovikkavantar hem till den kyliga vintern. Ge mig snö för sjutton!

Ska jag vara helt ärlig har jag inte hittat en endaste snygg höst jacka som jag fastnat för till hundra, såååå.. jag använder min gamla tills det blir dags för en riktigt varm och gosig vinterjacka. 

Men, sen en tråkig sak.. Idag har jag handlat kläder till begravningen och lite sånt, jag som alltid älskar shoppa hatade det verkligen idag. Inget kul alls faktiskt.. 

Men ändå, jag har glömt att berätta att jag har färgat håret rosa, så jag köpte även en färgbomb på Lyko och en pensel. 

Nu ska jag försätta plugga och bara ta det lugnt. Har prov på fredag i Vård och sen nästa vecka har jag prov i Psykologi. Bara kämpa på!

Detta var allt för idag så hörs vi när jag har ork. Hoppas ni förstår att jag kommer vara inaktiv och sällan uppdatera. Men jag försöker och det får mig tänka på annat och det är verkligen kul att jag har fått så himla många läsare som faktiskt följer mig. 

Puss till alla er /​Alice 


Likes

Comments

Rädsla, ångest, tomhet, ånger, ilska, besvikelse.

Ett antal känslor jag känner just nu..
Jag vill verkligen ha tillbaka min bror.
Jag vill att rättvisa ska skipas.

Det är snart begravning och jag kokar över.
Jag och min familj, har förlorat den vackraste någonsin, en person som alltid har varit våran favorit.

Han kommer inte tillbaka, han kommer aldrig mer spela pajas och få alla att skratta, HAN kommer aldrig mer att få se solen gå upp. Det är hemskt, så jävla hemskt och orättvist.
Jag önskar jag kunde gå fram till någon på stan och berätta vad som hänt.

Jag önskar med hela mitt hjärta att alla KÄNDE Wicktor på riktigt och visste anledningen till detta.

Jag vet, förlåt. Knappt någon utav mina läsare vet vad som egentligen har hänt. Det ända jag egentligen vill säga är ; lita aldrig på någon, polisen suger och även Sveriges regler och lagar. Man kan göra precis vad som helst utan att bli straffad.

Precis så, precis så känner jag.
Folk som inte kände min bror ordentligt ska få sitta i kyrkan och spela offer.

Jag saknar honom, jag älskar honom, jag vill ha honom tillbaka. Det går inte, men jag vägrar acceptera situationen som den är.
Jag önskar att jag hade ork, ork att gapa och skrika, berätta för alla.

Kvällar och nätter är värst, det är mörkt och man grubblar. Huvudet vill bara explodera och jag känner att någonstans måste jag få öppna mig.

Ja då tänker ni givetvis, "smart Alice, gör det offentligt på internet."
Och ja, jag får faktiskt yttra mig här.

Godnatt, ta hand om era nära och kära.
Livet kan få en plötslig vändning, man vet bara inte när.

Puss / Alice

Likes

Comments

Hej.

Inget roligt hej idag.
Idag har jag en gnutta ork.
Jag kan inte sova om nätterna, jag grubblar och drömmer mardrömmar.
Jag gråter i sömnen.

För er som inte redan vet, så har min bror "valt" att lämna jorden.
Tragiskt och så jävla hemskt..

Hela familjen är kaos och alla gråter.
Han var den finaste personen på hela denna jävla jord.
Han var alltid snäll, aldrig elak, han brydde sig om alla.

Det känns overkligt, speciellt när vi inte vet vad som egentligen hänt, vi vet bara massa rykten.

Jag går konstant och är arg inombords. Samtidigt som jag är så förbannat ledsen.
Jag kommer aldrig att få samtal mitt i natten "ska vi hitta på något?" Så gjorde han jämnt när han hade tråkigt.
Eller när vi körde ner snö stolpar mitt i natten.. haha..
Jag får ALDRIG tillbaka min bror..

Hoppas aldrig någon får gå igenom detta. Det är det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv.

VILA I FRID DU VACKRA
Himlen är lycklig som får ha dig där Wicktor, min älskade bror
❤️


Detta är bara en uppdatering, jag kommer inte börja blogga som förut. Detta måste få sjunka in.. ❤️❤️
Puss
/Alice

Likes

Comments

Hej och hejdå.

Kände att ni behöver veta detta..
Jag tänker sluta blogga nu ett tag. Jag orkar inte under omständigheterna.
Hoppas ni har överseende och jag återkommer när jag orkar.



Puss
/Alice

Likes

Comments

Hejhej och godmorgon!
Jag tänkte att jag slänger in en till del då det verkade vara uppskattat.
Så jag fattar mig kort nu så inlägget inte blir alltför långt! Haha.


🌸🌸🌸
Jag gråter, jag skakar och jag vill skrika.
Men inte ett ljud kommer fram.
Hjärtat slår så hårt att det gör ont, jag mår illa av rädsla och han slår så hårt på dörren.
Han sliter i handtaget och skriker in genom brevinkastet : "Din jävla idiot, du har lurat mig".
Som tur är så vaknar hon inte och jag hör hur grannen bredvid skriker att han ska ringa polisen om han inte försvinner.
Vilket han gör, han sparkar på dörren och går därifrån. Jag hör hans tunga steg ner för betongtrappan och jag kan äntligen lugna ner mig en smula.

Jag går in i vardagsrummet och stoppar om henne med filten för att sedan gå in på mitt rum.
Jag tänder ljusen i fönstret och virar sedan in mig i duntäcket.
Boken ligger på nattduksbordet precis som jag lämnade den.
I den svarta stora boken står alla hemska saker, saker jag aldrig vågat säga högt. Den boken borde jag bränna, innan någon hinner läsa den.
Jag sträcker mig efter boken och börjar bläddra bland sidorna i den, ena sidan är speciell. Varför har jag aldrig förstått, den bara är väldigt speciell utan anledning. Där har jag skrivit : " Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva, eller varför.
Men jag vågar inte prata, jag vågar verkligen inte.
Det gör ont inom mig varje dag, varje kväll och jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta.
Jag önskar att jag hade varit stark nog att våga stå på mig.
Jag ser hur det sårar alla i min närahet och det gör ont, så jävla ont.
Jag ser hur dom saknar mig, det gör också förbannat ont..."
Den kvällen jag skrev det, låg jag på golvet och längtade efter att få komma bort. Jag kommer ihåg att hon bråkade med honom i köket den dagen och att jag inte vågat gå ut från rummet på flera timmar.

Men det sista jag tänkte den kvällen innan jag somnade med ljusen tända och boken tätt vid mitt bröst som alla andra kvällar var "kommer jag må bra, kommer vi klara de?"


🌸🌸🌸
Hoppas ni gillar de!
Puss
/Alice

Likes

Comments