View tracker

Deep

Man kommer till en punkt i livet då allting är helt perfekt, men när man står där och allting är så bra och man känner sig så lycklig. Ska man vara glad eller rädd?

Det finns en tankegång som jag inte riktigt kan släppa. Vi har pratat om det mycket i skolan den senaste tiden på filosofin, om livet och hur man ska göra för att uppnå lycka. 

Det som fastnade i mitt huvud och som jag skrev ner i mitt block var: 
​"När man ligger där på dödsbädden och reflekterar tillbaka på sitt liv, att man känner hur bra allting har varit och att man har fått göra det man alltid velat göra under sin levnadstid." 
Jag vill ha det och jag kan inte släppa tankarna runt just dom där raderna.
​När min dag är kommen och jag ska lämna den här världen och träda in i den nästa, att jag ändå har ett stort leende på läpparna samtidigt som jag tar mitt sista andetag.

Mitt liv har knappt börjat än, men jag kan inte rå för att vara livrädd varje dag. Saken är den att jag har aldrig känt mig så otroligt lycklig under hela mitt liv som jag har varit under de senaste dagarna. Men jag är så rädd. Rädd för att någonting ska hända eller att den här känslan i min kropp ska tas ifrån mig eller förstöras. Vill aldrig att jag ska sluta må så här.

Grejen är den att jag har hittat min mening med livet. Jag vet hur jag vill att min framtid ska se ut och jag kan se hela resan framför mig, bilder av mina drömmar när de kommer i uppfyllelse.
Som för alla finns det ingen handbok till resan man gör genom livet, det blir vad man gör det till.
​Det jag fruktar är min utgångspunkt, jag har ingen kontroll, helt maktlös. Att vilja göra någonting åt sin situation men att inte kunna göra någonting alls förutom att sitta kvar i karusellen, är för mig det värsta som finns.

"Jag har ett mål i mitt liv. Vet hur målgången och hållplatserna ser ut, men jag har verkligen ingen aning om hur jag ska ta mig genom loppet." - Alvin Ros (citerar mig själv, douchebag warning. haha.)

Hur som helst är väl det bara vad livet är, en rad med möjligheter, framgångar och misslyckanden som i slutändan leder fram till det vi kallar för "att leva".

Alvin Ros , lycklig och rädd 🌹

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Det har varit en lång tag , fy satan.
06:30 steg jag upp ur sängen och började förbereda mig inför första lektionens seminarium. Skulle prata om en bok på 500 sidor som jag inte ens hade läst haha, jag kollade på filmen istället. Lite typisk mig men det gick förvånansvärt bra måste jag säga, tippar på ett C men man vet ju aldrig. Resten av skoldagen var helt okej, inte så värst mycket hände, bara fler sega lektioner.
Stötte på J mycket i skolan idag vilket var så där extra busigt... hihi 😘

Efter skolan åkte jag hem (uppenbarligen). Bytte sedan om och drog ner till skolan för att lira lite basket. Ett par grabbar kom och ville vara med vilket var sjukt kul! Det har en förmåga att vara ganska tomt på människor här där jag bor tyvärr, så var kul att se lite nya ansikten. 
Grabbarna var i alla fall från Somalia och jag fick höra lite om hur det var alla fly kriget och komma till Sverige, mycket intressant!
​Hur som helst kom jag hem för en stund sen, käkade lite mat och nu sitter jag och pratar med P i Skype. Vi håller på att sätta ihop en spellista för studenten, sjukt taggad!

Hoppas alla har haft en lika bra dag, ta hand om er och gör inget dumt. Kram Alvin.


Likes

Comments

View tracker

Jag vaknade upp en morgon för flera veckor sedan och kände hur saker och ting inte stod rätt till. Visste inte vad det var riktigt , visste inte vad jag skulle göra åt saken, visste bara att det inte var bra. Var trött på mitt liv jag levde, kände mig fängslad i min vardag, skolan. Komma hem för att sedan sitta framför datorn tills jag somnade och göra samma sak dag efter dag.

Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde, stängde ute allt och alla, ville inte göra någonting annat än att bara sitta framför min skärm där ingen kunde nå mig.
Detta ledde som sagt till att jag stötte bort min flickvän, försökte börja ett nytt liv.
​Fungerade under en kort period. Det kändes bättre först, var gladare och kände lite mer lycka i vardagen, mestadels för att jag inte behövde oroa mig för att hon skulle höra av sig. Men efter några veckor så gick allting tillbaka till hur det var innan vi gick skilda vägar, jag stängde in mig på mitt rum och gick inte ut förutom när jag var tvungen.

Kan inte förklara varför det blev så här men jag klantade till det rejält. Idag har varit den bästa dagen på så många år för mig, har hittat min mening i livet och jag vet vart jag vill vara om 10 år. Är så kär att hela min kropp håller på att sprängas.
När jag blev tillsammans med min flickvän så kändes det "bra" liksom, det var kul att ha någon att vara med samtidigt som hormoner snurrade, ja ni vet hur det är. Men jag var inte inställd på kärlek för livet eller en framtid tillsammans med henne. Jag bara hängde med på åkturen för att det var kul. Jag var kär, men inte på samma sätt som nu.

Det som människorna runt om inte förstår nu är att jag vill leva HELA mitt liv med henne. Vill vara pappan till hennes barn och om några år sätta en ring på hennes finger.
Jag har vuxit så mycket som person under bara några månader, har varit såå förbannat rädd för vad hennes familj tycker om mig och vad folk runt om ska tycka och så där vilket har gjort att jag inte tagit chansen tidigare. MEN JAG HAR ALDRIG BRYTT MIG MINDRE OM VAD FOLK TYCKER!
Klart jag bryr mig om vad hennes familj tycker, absolut. Det kommer bara ta tid att visa dem vilken bra människa jag faktiskt är när jag inte är en insnöad, deprimerad snorunge.

Jag är bara så satans kär i henne, hon är kärleken i mitt liv och jag vill aldrig älska någon annan kvinna, någonsin. Måste bara få en chans att visa hur bra jag kommer vara för henne i resten av mitt liv.

En ledsen men hoppfull Alvin, out.

Likes

Comments

Q & A

Jag har blivit nominerad av @jessicabackmans i Libster award!


Det går ut på att man ska svara på 11 frågor som den man blivit taggad av har ställt, och sen ska jag ställa 11 nya frågor och tagga 11 andra personer.

1. Vart ser du dig själv om 10 år?​

Då är jag alltså 29 år gammal? Shit.
Om 10 år är jag gift eller fortfarande förlovad och lever tillsammans med min fru/sambo i ett hus någonstans. Förmodligen nära hemma, hon och jag vill inte vara för långt bort från våra familjer. Vi har hittills ett eller två barn, lite beroende på om vi har studerat vidare och så där. Men jag är lyckligare än någonsin, älskar mitt liv och älskar min partner och mina barn. Det kommer vara tuffa tider med bråk och så där, men vi kommer ta oss igenom det och komma ut starkare än någonsin på andra sidan.

2. Vem/Vad gör dig lycklig?

J gör mig lycklig. Behöver egentligen inte säga mer än så, men självklart finns det andra saker som gör mig glad. Min familj (ibland) haha , men det är väl så man ska känna för sin familj antar jag😉. Jag blir glad av att träna, vara aktiv, göra saker, jobba, resa.

3. Vart går din drömresa?

Svårt, finns så många ställen jag skulle vilja åka till. Tror inte det handlar så mycket om vart man åker utan mer om med vem man åker. Bali, Dominikanska republiken, USA, är väl några ställen som jag är lite extra sugen på att besöka.

4. Hemmakväll/Utekväll?

Beror helt på. Finns så många olika faktorer som spelar in i det valet haha. Vart man ska , vilka som ska med, hur man mår, vad är det man ska göra hemma den kvällen?
I dagsläget kan jag inte tänka mig någonting annat än att bara vara hemma och mysa.

5. Tre saker du ogillar?

Gillar inte brysselkål, matematik och folk som skryter eller är allmänt dryga.

7. Har du några mål du vill uppnå?

Ta studenten, flytta hemifrån (förhoppningsvis inte ensam)❤. Lära mig alla nummer för grönsaker och frukter i kassan på ICA. kan bara typ 6-8 st just nu.

8. Vad gör du när ingen ser?

Pratar med mig själv på engelska, haha.

9. Vad gillar du för musik?

Finns bra låtar i alla olika musikstilar :)

10. Har du några syskon?

3 st. 2 bröder och 1 syster.

11. Vill du tatuera dig?

Ja!! men det måste vara någonting betydelsefullt och fint, annars är det bara onödigt i min mening.


11 nya frågor kommer senare, måste plugga :(

Likes

Comments

Vardag

Glad påsk får man väl säga då!
Är inte mycket för att fira högtider så där men känner mig extra glad idag vilket gör att man ändå får lite påsk-känslor. Solen skiner och påskkärringarna springer fram och tillbaka på gatan, precis som det ska vara!
Min dag ser i alla fall ut på följande sätt:

  • Göra mig i ordning.
  • Skriva det här inlägget
  • äta påsklunch med familjen
  • Träffa den mystiska kvinnan "J". 😏❤
  • Äta middag med familjen på Goda rum i Kumla.

Är osäker på hur kvällen kommer se ut, men lutar åt att sitta i soffan med mamma. Det får vi se!
Det är en fest på kvällen också som jag är inbjuden till, men ser ingen mening med att gå dit om inte J ska gå förstås.
😉

GLAD PÅSK!❤

Likes

Comments

Deep

Jag har aldrig trott på "ödet". Att det skulle finns en typ av plan för varje människa tycker jag låter lite vrickat. Men ärligt talat efter idag så vore jag korkad om jag inte övervägde sannolikheten.

Spenderade kvällen tillsammans med J och några vänner. Vi bowlade och jag blev förvånad över hur roligt det faktiskt var. Var kul att komma ut och bara göra någonting, bästa var ju självklart att J var där. Blev imponerad av hur duktiga alla spelade och hur ingen brydde sig om vem som vann eller så, utan alla bara körde precis som bowling ska vara.

Ödet då, jo. Varför jag började fundera över det var för att alla pusselbitarna i mitt liv håller på att falla på plats. Jag behövde växa upp som sa nämnde i mitt förra inlägg, vilket jag känner att jag är på mycket god väg att göra också. Tiden jag och J har haft utan varandra har varit värdefull för mig även fast den har varit hemsk för oss båda.
​Jag har insett så mycket saker under de senaste månaderna och jag skulle nästan vilja säga att jag är tacksam för det som har hänt, samtidigt som jag skäms. Skulle inte sitta här idag och skriva det här om det inte hade hänt. Min kärlek till J är starkare än någonsin och jag VET att den inte kommer att försvinna med tiden. Ska älska henne lika passionerat när jag är gammal och skruttig. Kan inte tänka mig ett bättre liv.

När jag tittar på J idag jämförelsevis med några månader sedan så känner jag en typ av glädje och kärlek jag aldrig känt förut. Hur hon går, när hon kliar sig på näsan eller vad som helst gör att jag älskar henne mer för varje sekund. Känslan börjar i hjärtat och sprider sig genom hela kroppen och avslutas med ett genuint leende.
Hon är så vacker att man håller på att ramla av stolen, säger inte det bara för jag vet att hon förmodligen kommer att läsa det här, utan för att jag faktiskt menar det. Vill att mina barn ska ha hennes fina mun och söta kinder. (Swept away much?) :3

Jag tänker på andra tjejer och jag blir bara äcklad av tanken av vara med någon annan än med henne. Är det inte så man ska känna om man är kär? Jag vet att jag inte kände så förut. Så mitt synsätt på kärlek och på oss har verkligen förändrats till det bättre och jag önskar med hela mitt hjärta att J låter mig visa för henne vilken bra och älskvärd människa jag faktiskt är.

En bättre framtid väntar, godnatt! <3

Likes

Comments

Deep

Det finns en tjej...
så börjar många att berätta sin historia. Men jag tänkte ta det en liten annan väg, den ärliga vägen. Det är svårare än vad man tror att berätta för folk varför man har tagit ett beslut som inte är "rätt".

För många månader sedan så tog jag ett beslut i mitt liv baserat på hur jag trodde att saker och ting skulle bli i framtiden.
Jag hade minst sagt varit deprimerad under en längre tid, kände ingen glädje i någonting förutom att bara sitta hemma och frysa mig bort från omgivningen. I och med detta frös jag också ute min flickvän, eller ja ex idag. Fantiserade om hur mitt liv skulle kunna vara, flytta utomlands, leva ett annat liv än det jag lever idag.
Så i stunden associerade jag allting dåligt i mitt liv med henne, jag ignorerade, blev irriterad så fort hon hörde av sig. Men allt hon har gjort mot mig är bara att älska mig för den jag är, vilket är allting jag någonsin har letat efter.

Under de senaste veckorna har saker och ting blivit bättre på så många sätt. Fick ett jobb, skolan börjar röra sig mot sitt slut och jag har tagit reda på exakt hur jag känner utan några tveksamheter.
Jag älskar henne, och vill vara med henne tills den dagen då jag tar mitt sista andetag. Det kan vara förvirrande för många att förstå hur jag känner, eftersom att jag bröt upp saker till att börja med. Men jag var i en otroligt mörk plats där jag behövde hitta mig själv och ta reda på hur jag kände och vad jag ville göra med mitt liv. Kort och gott skulle man kunna säga att jag behövde växa upp, vilket jag känner att jag har gjort också. Är inte samma person och jag har insett värdet av hennes kärlek på ett sätt som jag aldrig förstod mig på förut.
Men det är viktigt att inte glömma bort vilket rövhål jag var under den sista tiden vi var tillsammans, och efter vi gjorde slut fortsatte jag att vara en idiot, allra mest mot henne. Hade ingen förståelse för hur ont det gjorde att bli lämnad så där. Kommer aldrig att såra någon på det sättet igen, vad som än händer.

För att lära känna mig lite bättre så kan det vara bra att veta att datorspelande har varit en stor del av mitt liv under så många år. Ett beroende som jag har förnekat under en ännu längre tid.
Idag när jag vaknade upp ville jag ingenting annat än att slänga ut datorn genom fönstret och börja om på nytt.
En forskare på TV sa att det finns två anledningar till att sitta vid datorn och spela spel.

1. Man spelar för att det är socialt och kompisarna spelar.
eller
2. För att fly verkligheten.

jag har definitivt vara en del av nummer 2 under så många år nu och jag vill aldrig gå tillbaka till det igen. Det är svårt för mitt ex att förlåta mig av så många anledningar. För det första så fick hon gå igenom hela processen att komma över mig, vilket kan ta oerhört länge. Jag har själv under de senaste dagarna känt på samma smärta och förstår verkligen nu hur ont det gör. Man sover inte, äter inte, svettas, ständig saknad, ångest och desperation. Jag förstår hur det känns, och jag skulle inte önska den smärtan på min värsta fiende.

Om vi skulle försöka att bli två igen så skulle saker vara annorlunda, så mycket bättre. Skulle inte stänga henne ute eller göra någonting av de dåliga sakerna som jag gjorde mot henne. Jag har varit rädd för vad folk ska tycka, hennes familj och vad de tycker om mig idag.
Men jag är inte rädd längre, jag har kommit till den plats där ett liv utan henne är så pass mycket värre än ett liv där man är rädd för vad folk tycker.

Jag håller på att börja ett nytt och bättre liv. Om hon vill vara en del av det skulle jag bli den lyckligaste mannen på jorden. Men om inte så måste jag sörja henne på samma sätt som hon sörjde mig och sen försöka gå vidare.
Jag kommer aldrig lämna henne igen eller göra henne besviken, förstår att hon är rädd men jag måste bara få en chans att visa henne.

Alvin out, peace.


Likes

Comments