I torsdags kväll hade jag den bästa kvällen hittills på Palawan. Jag jobbade på skolan på förmiddagen, en liten tjej som jag fick noll ifrån senast öppnade upp sig mycket mer idag och ville visa mig alla uppgifter hon klarat av och kastade sig i mina armar hela tiden. Blev så glad av det, kändes som att hon fick tillit till mig❤️ efter lunch åkte vi volontärer till ett vattenfall en bit bort, sååå fint. Sen körde jag lite benövningar på stranden, träningsvärk check 💪🏽 Efter middagen drack vi alla massa öl och körde dricklekar, det var fett kul att lära känna varann lite bättre. Slutade med att vi alla nakenbadade med världens finaste utsikt. Himlen var sååå stjärnklar, vi såg sjuka blixtar i horisonten och vi hade fett kul i vattnet, tills grannarna klagade. När jag skulle göra min eleganta entré från vattnet upp till stranden så tokramlade jag sjävklart över en gigantisk sten och rev upp hela benfan🙃 men det blir nog bra! Har fyra sår på höger smalben nu dock. Men det var lätt värt alla skratt i vattnet och att jag fick lära dem hur man smashar vågor Mellgren-style. Världens finaste kväll verkligen ❤️ så tacksam

På fredagen åkte vi 6 timmar från Tigman till El Nido och kom fram på kvällen, alla var lite bakis och fett trötta så vi käkade bara middag, sen gick vi upp tidigt igår, lördag, för att åka på
island hoping! Det va fett kul, grymma guider och lärde känna nytt skönt folk på båten och på en av stränderna där vi körde volleyboll. Det va feett kul! El Nido känns som en liten miniatyrstad. Alla husen är små, gatorna är små, polisbilarna och ambulanserna är små tricykles (en moped under tak med tre/fyra säten bredvid) och det enda man åker är små tricykles. Haha så gulligt! Men det är cool natur här, själva öarna liknar Halong Bay lite, tror de hör ihop på nåt sätt också, och det är feta bergväggar längs hela staden, sjukt mysigt!

Nu ska vi snart iväg på nästa island hoping och se fler öar och möta upp de som vi mötte på båten igår, sen ikväll blir det middag hels gänget och imorn är det tillbaka till Tigman för sista veckan där!😟

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår hade jag min första dag med barnen i skolan! Det var verkligen såååå kul, men fett utmattande. Mitt huvud var helt SLUT. Gick och la mig kl 10 och det har jag inte gjort på jag vet inte hur många år. Och ändå jobbade jag bara två timmar med dom, en vanlig dag kommer vara fyra timmar. Jag fick reda på en kvart innan jag skulle börja att jag skulle förbereda två timmars lektion där de skulle lära sig bokstaven L och siffran 7 🙃 gissa panikgraden på mig då.
Sen gjorde de klart alla uppgifter på ca 15 min så då var det bara att improvisera resten av tiden, det var liiite av en utmaning. Men gick asbra! Jag älskade dom och de älskade mig. Lite ovant att bli kallad ”teacher” hela tiden hahha. Nästa lektion ska jag vara met förbered!

Skolan ligger ca 20 meter från huset där vi bor och omkring finns konosnötsfarm, kyrka, lite affärer osv. Vi bor megasimpelt, duschar med hjälp av bucket showers (hälla vatten över sig med en hink) och äter ris i princip varje dag. Men det funkar asbra! Jag äter sällan ris hemma så är inte trött på det än, de lagar asgod tofu och jag har sovit mer simpelt än såhär. När vi var i Ghana sov vi på liggunderlag på betonggolv i små hyddor mitt ute i ingenstans på ghananska landsbygden med kackerlackor ca tio cm från ansiktet 🙃

Idag blev det utflykt till stan, vi ska få 90 min massage, använda wi-fi och shoppa lite I guess. Vi ska köpa med oss massa snacks och alkohol för allt som finns i Tigman är extra strong öl och chips. 🍻

Hoppas allt är gött där hemma! Är jag dålig på att svara så är det pga wi-fi och 3G ej funkar! Här får ni en bild på en ödla :)))

Likes

Comments


Weeeell hello thereeee
Vet inte vart jag ska börja riktigt, finns så mycket att berätta. Jag är i alla fall i den lilla byn Tigman nu, det finns ingen täckning här så det blir en riktig mobildetox, men det är fett skönt. Jag känner mig redan som buddha herself. Har veerkligen lärt mig att njuta av mitt eget sällskap och uppskatta att jag är här, känns som att jag lever mycket mer i stunden nu är vad jag gjorde förut hehe.
Men är nästan aldrig ensam här, vi är 16 volontärer och jättefin personal, känns väldigt ”hemma”. Jag trivs med i princip alla som är här med mig, alla är jättefina. Jag gick verkligen in med inställningen att jag skulle vara superöppen inför alla som jag träffar, man får sjukt mycket tillbaka av det!
Än så länge har vi inte gjort nåt volontärande utan bara lärt känna byn och varandra lite, vissa kom hit för flera veckor sedan och andra kommer senare, men det är ett nice gäng hittills! Igår satt vi och drack öl på stranden och hade fett kul, idag har vi ätit nyplockade kokosnötter och lärt känna varann ännu mer! Det är några sköna britter här, en jättefin tjej från Vegas, en från New York och ett par aussies, det är väll de jag lärt känna bäst hittills, sen är det några från Baltikumländerna med!
Vi bor basically på stranden, får överraskande bra mat och dagarna kommer nog vara feeett chill! Ska försöka träna så mycket jag kan här, typ springa och köra yoga på stranden, vi jobbar bara från ca 9-11 sen 14-16 så det är mycket fritid, me liiike!👌🏽

Ska försöka ta fler bilder än en på en enlitersölflaska imorgon så får ni se hur det ser ut då!
Saknar er där hemma💘

Likes

Comments

Glad farsdag till alla pappor där ute! Och extra glad vill jag att min pappa ska va. Min pappa som är så social och livlig och ger så mycket av sig själv i sociala situationer att jag blir stolt, som är så ambitiös och brinner för sin sak så mycket att jag själv vill bli som honom, som alltid kommer ha ett driv och ett behov av att göra något viktigt. Beundrar det så mycket. Min pappa är verkligen speciell, med en oändlig kärlek och värme finns det ingen kram som hans, och ingen bättre för mig att bli omhändertagen av. Den finaste bästa kompisen är du Freppa, som alltid backar mig och Ivar och som bäst får mig att skratta. Pappa du kan få mig att känna mig trygg trots att du är tusentals mil bort. Med ditt livliga lugn och din positivitet.

Och mamma kommer du ihåg när du sa till mig att jag talar i bilder? Jag tror att jag har fått det från pappa. Fast knappt ens hälften av hans talang för det. Hans sätt att måla upp en bild av det han pratar om. Hans inlevelseförmåga som smittar av sig, jag tror knappt att han är medveten om det själv. Pappa är en riktig berättare och använder sin förmåga på bästa sätt genom att skriva om viktiga saker och ställa frågor som annars blir obesvarade. Han gör skillnad och nytta. Sån vill jag bli 💘

Du är min solros pappa 🌻

Likes

Comments

Fett kul för lilla mig att så många kikar in här!🌝 makes a girl happi.
Idag åker jag i alla fall till Tigman Village, ligger någon timme från Puerto Princesa som är den enda större staden här på Palawan. Där ska jag vara i två veckor och hjälpa till på en förskola, ska bli så sjukt kul! Och det är ett legit ställe, så inget bidrag till den sjuka volontärbusinessen här inte. Blir så himla glad av barn, och vi brukar komma bra överens🙃 så förhoppningsvis blir det två grymma veckor!

Ska försöka ställa in tidsinställda inlägg om det går, men kommer vars jäävligt sparsamt på kontaktfronten för de som vill hålla kontakt med mig, ha två GB på en vecka🙃 men ska bli rätt skönt, liite paus från sociala medier behövs med jämna mellanrum🤷🏻‍♀️

Btw, snubben som snarkade inatt... han hade ju då ställt ett larm som pep ettrigt som inåthelvete kl 12 på natten?! Han vaknade ej, nån väckte honom och han snoozade. Var tionde minut i EN TIMME gick alarmjäveln på utan att han vaknade nån av gångerna lol. Så till slut gick jag upp och väckte honom och gav honom en utskällning. Det gjorde fan susen🙃

Likes

Comments

Hej där!
Hade lovat mamma innan jag åkte att inte köra nån moppe, pga tidigare missöden när jag kört moppe🌝 men det gick tyvärr inte att hålla för jag behövde ta mig till en strand. Så åkte en jävvvla omväg till Nagtabon beach! Åkte verkligen rakt igenom ett monsunregn och blev dyngsur men pga min väldiga omväg och extrema hastighet så var jag snustorr när jag väl kom fram!

Träffade två sköna kanadensare på stranden som jag åkte hem till Puerto Princesa med sen, de tyckte väll att min ditresa lät så tragisk att de kände att det var säkrast om de visade vägen 🤷🏻‍♀️ och det var ju trevligt förutom att jag inte kände att jag kunde stanna vårt lilla tåg för att klappa alla getter som gick längs vägen, nåt som jag kan tycka borde vara en självklarhet eftersom getter är världens andra bästa djur. 🙃 men alla kanske inte håller med.

Nu ligger jag och ska sova och tänker på att det borde vara förbjudet för folk som snarkar att sova i sovsal på hostel. Inte för att vara taskig här, flera jag älskar snarkar, men för mig går det jättebra att ni får reducerat pris på privatrum istället för att sova i sovsal. Har nån härlig snubbe i sängen ovanför som slänger sig från sida till sidan samtidigt som han skrikgrymtar ca hela tiden 🙃

Wish me luck

Likes

Comments

Nu ska jag göra en confession här! En lång jävel. Jag älskar min kropp! Gud vad den kan. Från min rumpa och utåtnavel, sånt som jag har haft komplex över tidigare (speciellt den förstnämnda) till min mage och booobsen som jag gillat bättre. Den gör precis som jag säger, och det är fan inte alla som gör ska ni veta! Uppskattar den och är mer och mer bekväm i den för varje dag, den är liksom jag 🙃 och det är så skönt att äntligen känna så för det har absolut inte alltid varit så, förut gick de bara i motsatt riktning.

Jag vet att det inte är nåt revolutionerande när jag säger att kroppshetsen som många tjejer lever med är helt jävla bedrövlig. Killars och icke-binäras kroppshets kan jag inte uttala mig om men den är säkert väldigt tuff på helt andra sätt. Jag gick i sexan eller sjuan när en vän råkade nämna att en bara är smal om en har ett mellanrum mellan låren. Hur gammal är en då undrar ni nu. Jo, en är 11 till 12 fucking år ungefär. Det var absolut inte början på kroppsfixeringen men just det har alltså suttit i bakhuvudet på mig i över 10 år. Och det är inte för att det är fel på min hjärna eller för att mitt psyke skulle vara svagt utan det är för att det är fel på omgivningen som matar folk med ideal från det att de knappt levt ett decennium på jorden. Ideal kan vara mer eller mindre sjuka men det sjukaste av allt är fan att det finns något ideal över huvudtaget. 

Min boo Emma (shoutouuut) brukar säga en sak som man kan tänka på om man känner ett jättestarkt behov av att kommentera någon annans utseende:
/kommentera inte någon annans utseende om personen inte kan ändra på det på fem sekunder./
Alltså om det inte rör sig om lite sjögräs mellan tänderna eller en fläck på röva så håll så kӕft Mads 🙃.

Små kommentarer kan skada så mycket mer än vad man tror. Sen sjuan/åttan har jag fått höra om min rumpa, innan dess hade jag aldrig ens ägnat den en negativ tanke, men då började mina komplex på riktigt. Man är ofta redan osäker i sig själv som det är när man är så liten. Så kommer nån töntig kille och ska kommentera ens kropp, menat som nåt positivt men blir bara ett misslyckat försök att få uppmärksamhet? För att småkillar inte vet hur man visar uppskattning utan att driva. Jag tog folks kommentarer som ret fram tills att jag bytte högstadiet mot gymnasium och arbete, då lärde jag mig vara mer uppskattande för att tonen på kommentarerna ändrades. Det var verkligen bra för mig, but still, varför ska kroppar ALLTID kommenteras? Helt sjukt egentligen. Det är liksom inte bara media och modehusen som skapar och sprider olika ideal, det är alla stora och små civilpersoner där ute som hjälper till. Speciellt när man är liten.. En tror att ens direkta omgivnings tankar om en är sanningen, det är ju hela ens värld, man tar deras ord och ser på sig själv genom deras ignoranta kommentarer. Bläää. Och för att inte tala om blickar eller skratt på stan, eller kommentarer till kompisar om personer som man inte ens känner. Alla har sin egen bakgrund, har en person akne kan det till exempel bero på stress eller press, är en person kraftigt underviktig kan det bero på en sorgeprocess, är en person kraftigt överviktig kan det också bero på en sorgeprocess, eller vad fan vet jag. Det finns lika många olika anledningar som det finns olika människor, men vi går runt och pratar om människor som om alla har designat sina egna kroppar på nåt rosa litet moln innan födseln, som mina fina Seffi en gång sa. Que?!

Även de som enligt vårt samhälle anses vara on pooint har haft sina förutsättningar och icke-förutsättningar (nytt ord??!). Och vi avgudar ”snygghet” som om det var en bedrift, i vissa fall mer än egenskaper som snällhet eller humor eller vad som helst. Sen är det jättekul med smink och träning, jag vet jag älskar båda delarna, och om man är bra eller lägger ner mycket tid på det så applåder till din prestation, verkligen! Vi har liksom bara valt att se upp till bra utseende mer än till vad som verkligen gör en person. Eller valt och valt, det finns säkert nån djurisk instinkt kvar i många av oss som tycker det är jätteviktigt.

Och sociala medier. När ska hon sluta känner ni obviously nu. Snart klar :))) men är så trött på det för fyfan vad sociala medier är källan till så mycket negativt. Bra saker också, många kroppsideal har ju tillkommit så att vi nu i alla fall har fler än ett ideal. Men det är så mycket av dessa negativa kommentarer på grund av sociala medier, publicerade kommentarer som dömande prat. Det är ju viktigt att man ska få visa sin kropp om man vill det, och såklart välja att inte göra det om man inte vill, *stating the obvious fact* (: men folk blir liksom shameade eller typ bortvalda för båda delarna, mkt problematiskttt. Vad är grejen med kroppen egentligen att den är så farlig i alla sammanhang?! Det är liksom folks historia och arv i fysisk form, inget mer, flaunt it om du vill, håll det för dig själv om du vill, whatever floats your boat ⛵️ om jag publicerar något på mig själv är det varken ett skrik efter uppmärksamhet eller för att bidra till kroppshets och mäta mig mot något ideal - snarare tvärtom. Kanske delvis lite för att avdramatisera hela grejen för mig själv. Så alltså för mig själv, mest för att jag anser att kroppen är fakkking konst och för att alla kroppar är så himla gosiga och fina och no shame i att ha en kropp och göra vad du vill med den.
Min poäng med hela alltet är alltså att kroppen inte är så dramatisk, den bör preachas av en själv oavsett vad.

Nu har jag avreagerat mig klart för idag 🙃

Likes

Comments

Nu när en har fått lite distans till hela Vietnam så är det tamejtusan dags att publicera min och Seffis Vietnamfaktalista baserad på egna erfarenheter (obs ej vetenskaplig):

🇻🇳Man blir skrattad åt DAGLIGEN. (Men efter bara en dag i Filippinerna kan jag säga att det gäller även här🙃 egoboooost)
🇻🇳Yeah kan oxkså betyda nej.
🇻🇳Sopbilen kommer varje dag.
🇻🇳Man går rakt ut i gatan oavsett om det kommer bil eller ej.
🇻🇳Att tuta betyder ca ”hej här kommer jag” och det vill man verkligen få fram konstant.
🇻🇳Här tömmer man sig på snor öppet, antingen genom att gräva som om man grävde efter guld eller fräsa utav bara faaaaan.
🇻🇳Det enda som spelas, i princip, är melankolisk och jättedramatisk musik. Eller så gick vi till helt fel ställen 🤷🏻‍♀️
🇻🇳Är man trött på turister/inte kan engelska (vi lyckades inte lista ut vilket) så kollar en helt enkelt inte ens på dem när de försöker få kontakt. En har förmodligen försökt ha en konversation med turister förr och insett att det går fan inte/är inte värt mödan. Don’t blame u guys, turister lär ju vara det värsta.

Sammanfattningsvis ett jättehärligt land med jättetrevliga människor! Vi stötte på så fina människor. De allra flesta verka väldigt avslappnade, ingen stress men ändå väldigt livligt land på många ställen! Åk till Vietnam!!

Likes

Comments

Framme i Filippinerna! Kom igår kväll och hamnade på ett så nice hostel, grym personal, bra musik, god mat, KATTUNGAR, fräscht osv. Min nervositet bara släppte när jag kom hit, trivs så bra! Idag gick jag en promenad på typ 25 min till stranden och tänkte fyfaaaaan vad nice med lite PRESS i solen, så kommer jag dit och så är det tidvatten (säger man så? High tide/low tide var de i alla fall) så där gick det absolut inte att lägga sig så jag vände på klacken och gick tillbaka.

Nu sitter jag på ett såå nice café inne i stan. Alltså Filippinerna är verkligen välkomnande. Känns bra att alla kan bra engelska nu när jag är ensam och alla är fett trevliga. En jättegullig kille på cafét skjutsade mig precis typ 10 min på moppe för att jag frågade efter en bankomat, skulle aldrig hända hemma. Jag hade i alla fall inte gjort det på adidas haha 🙃
Plus att det är fan otroligt att åka moppe. Känns halvt som semester och halvt som att man är 14 igen och får skjuts till träningen eller av en kille man gillade 🌝

Ciaaaaooio

Likes

Comments

Nämen hallå där!
Här sitter jag på flygplatsen i Saigon helt ensam! Sa hejdå till Seffi som åker hem ikväll för någon timme sedan och snart ska jag på flyget mot Manila sen vidare till Puerto Princesa i Filippinerna!
Jag är feeeett nervös inför att resa ensam, ska jag vara ärlig så insåg jag först när vi landade i Vietnam för nästan två veckor sen vad jag har gett min inpå. Har varit megaemotional hela resan (sorry Seffi) och ett litet levande nervvrak, men nu när jag sitter här ensam så känns det ändå helt okej!
Jag försöker se på det som något spännande bara som kommer utveckla mig, så länge det gör det så är jag nöjd. Är också glad att jag fått lite distans till Stockholm för jag inser här borta hur stor roll alla mina nära och kära där hemma spelar för mitt välmående, skulle aldrig må bra utan er. Får så mycket support från folket hemma att jag svämmar över med kärlek, ni är bäst!❤️

Igår kom i alla fall jag och Sefanit till Saigon. Sent på kvällen checkade vi in på ett femstjärnigt hotell och fyfaaaaaaan vad skönt att få känna sig fräsch igen! Fan vad man underskattar den känslan när en är hemma. Hade lätt velat se mer av Saigon och kanske vara här några dagar, men får bli en annan resa! Känns som en väldigt ungdomlig och modern stad med massa coola restauranger och caféer och sånt som jag halvt dör för 🙃

Btw läskigaste flygningen från Phu Quoc igår! Himlen lös upp var tredje sekund av blixtar när vi lyfte och sen såg vi blixtar preciiiis utanför fönstret i tjugo minuter. Var säker på att vi skulle dö faktiskt.


Wish me luck nu, och om ni har tips i för att resa ensam/volontärarbete/sällskapssjuka/extrem rastlöshet osv så hit me up plzzzz 💘

Likes

Comments

@amellgren