Jag får väldigt ofta frågor och reaktioner kring att jag flyttade hemifrån när jag var 15 år, så det här inlägget är tillägnat er nyfikna! Och ställ gärna fler frågor om ni har funderingar utöver något!

Som många utav er antagligen vet så flyttade jag hemifrån när jag var 15 år, vilket kan klassas som väldigt ungt utav många och jag kan inte annat än att hålla med er. Hade jag förstått för två/tre år sen hur mycket ansvar det egentligen innebär att flytta hemifrån så hade jag antagligen bott hemma än idag. Det finns så mycket saker som måste göras som man inte tänker på alls när man bor hemma eftersom att man är alldeles för bekväm och oftast så sköter ens föräldrar allt det där som man personligen inte tänker på, som att t.ex sköta ekonomin, för det mina vänner är verkligen inte det lättaste!

(Men, som tur är så flyttade jag inte till en egen lägenhet utan jag flyttade in hos Tobias, min pojkvän som redan hade bott själv i några år, så det kändes bra att bo med någon som inte var lika nybörjare på vuxenlivet som jag var)

En 15-årig jag

Varför flyttade jag hemifrån så tidigt? Eftersom att jag var hemma hos Tobias ungefär 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan redan innan jag flyttade in hos honom så blev det bara så att jag flyttade mer och mer utav mina saker dit och tillslut så bodde jag där på heltid. Och jag vill verkligen tillägga att min tidiga flytt hade absolut ingenting med min relation till mina föräldrar att göra tro mig, jag har världens bästa mamma & pappa!

Ångrar jag det? Absolut finns det de dagar som jag känner att det hade varit enormt skönt att fortfarande bo hemma, utan tvekan men samtidigt så är det också väldigt skönt att bo själv. Så nej, jag ångrar det inte men om jag hade haft chansen att spola tillbaka tiden så hade jag förmodligen väntat några år med att flytta eftersom jag själv anser att jag inte var mogen nog att flytta när jag var 15 och jag kan känna än idag vissa dagar att jag inte är riktigt mogen nog för att ta allt de ansvar som krävs.

Hur har jag råd? Det här är den frågan som människor är absolut mest nyfikna över och jag förstår er! För att en 17-åring utan jobb och med bara ett studiebidrag på 1050:- i månaden bör inte ha råd att bo "själv" och, det har jag inte heller. Hade det inte varit för mina underbara föräldrar så hade det aldrig gått och för all hjälp och stöd som jag fått utav dem är jag evigt tacksam. Mina föräldrar har alltid gjort allting för att jag ska vara lycklig och det är jag verkligen idag.

Jag tror att jag har svarat på de flestas största funderingar nu, men som sagt är det något med ni undrar så tveka inte på att fråga!!



Ta hand om varandra!!

Likes

Comments


HEJ PÅ ER!! Äntligen, efter en lång paus (förlåt) så är jag tillbaka! Som vanligt var anledning till att jag slutade blogga sist, bloggtorka. Men, den här gången har jag bestämt mig för att vara lite mer personlig och öppen i mitt bloggande, jag tänker inte längre hålla mina åsikter för mig själv utan istället är tanken att jag ska börja diskutera dem med er, låter bra va? Jag har sen sist, börjat på mitt andra år på gymnasiet, jag och Tobias har flyttat till en större och betydligt mycket bättre lägenhet och jag har börjat leva mitt liv med en grymt mycket bättre attityd och med en positiv inställning.

För er som kanske aldrig har hört talas om mig innan så VÄLKOMNA, jag heter Alva Olausson och är 17 år gammal. Tidigare har jag bloggat mycket om min vardag och jadajada, men har alltid tröttnat efter några månader.. Så, den här gången hoppas jag verkligen att mitt bloggande kommer att hålla längre!

Jag kommer förmodligen eller, jag kommer inte att skriva varje dag för att då skulle allt bli så himla utjatat och både jag och ni kommer tröttna snabbare. Jag kommer helt enkelt skriva när jag har något vettigt att skriva som jag tror att ni skulle vilja ta del utav.


Likes

Comments