Jag är tillbaka!

Eller ja, jag har ju varit här hela tiden. Det är vårt wi-fi som är tillbaka. Men det gör ju att jag kommer tillbaka och kan skriva här. Så.

Nästan fyra veckor, det har hunnit hände en del saker. Till exempel har Magdalena varit här, jag går i franska två gånger i veckan, jag kör bil som om jag aldrig gjort något annat, jag har tältat på en frusen sjö i ett tält som nog inte kunde bli blötare - vare sig på insidan eller utsidan -, köpt nytt schampoo, snott en vallmo som håller på att slå ut i mitt badrum, simmat i vår pool, blivit 20 år minus en vecka samt pluggat så mycket det har gått utan internetanslutning.

Jag sitter i mitt rum som är ganska kallt, men är väldig nöjd i övrigt. Jakob, den förra au pairen, är här och hälsar på, och vi har just ätit lunch med Nic och tjejerna. Ikväll har jag franska och efter det ska vi fira mig och Ida som också fyller år snart, i svenska kyrkan, med lite apéro.

En näktergal bor utanför mitt fönster och gör mig glad varje morgon och kväll. Vitsipporna blommar för fullt och ett träd som jag tror är magnolia, har redan blommat över nere i Morges. Om en vecka är jag i Italien och ska fira min födelsedag och det ska bli underbart att få träffa familjen och farmor och farfar! På tal om födelsedagar så fyller världens bästa långbenta blondin år idag - Felicia!!! Och så är det väl våffeldagen? Eller är det den 25e?

Dett är alltså min status just nu: mätt - på ett väldigt behagligt sätt - nytvättat hår, jag älskar rödkål och Carla Bruni - inte nödvändigtvis kombination - jag längtar till sommaren men har ett väldigt bra tempo i vardagen just nu, i helgen ska jag åka skidor, jag kan säga "dra åt helvete" på fyra olika språk - det kan visa sig nödvändigt någon gång - jag föredrar varm choklad med svartpeppar snarare än med ingefära, jag vill ha en askkopp från Café de Flore även om jag inte röker och jag kan inte hitta nån bra översättning till par hazard , trots att jag vet vad det betyder och hur det ska användas, samt så vill jag klippa mitt hår. Funderar på att gå till nån salong när vi är i Paris och säga "gör vad du vill!" och se vad som händer.

Min vardag rullar alltså på, snabbt och väldigt behagligt, speciellt nu när jag har internet också. Mycket mer finns inte att skriva för tillfället. Det är skönt att vara tillbaka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu börjar det bli tråkigt att inte kunna skriva här. Jag har en massa att berätta, men nu när jag sitter här så kommer jag ju inte på allt som jag har tänkt skriva ner. Vi är i La Tzoumaz igen, och har åkt skidor hela dagen i Verbier. Det är riktigt vårväder, med strålande sol och ganska tung snö, men åker man upp på över 2000 meters höjd så är snön bra. Längre ner är den antingen väldigt isig eller så tung att kroppen liksom åker framåt över skidorna som bromsas, så att man ser ut som en seriefigur som ska stanna efter att ha sprungit alldeles för snabbt.

Min vecka som har gått har varit väldigt bra, tack vare Magdalena, som kom på besök mellan tisdag och fredag. Vilken lycka att få ha någon kär hos sig några dagar, som annars hade varit alldeles grå! Jag fick visa Lausanne, vi åt mysig lunch på Le p'tit bar och hade sedan filmkväll, med svenskt godis (!!!) och popcorn. Sedan åt vi frukost på Balzac i Morges på torsdagen, som specialiserar sig på varm choklad. Oh la la, vilken choklad! Jag valde en som de kallade för Cuzco, som var 75 procentig - kanske till och med 80 - och som var perfekt bitter och skummig och mjuk. Magdalena drack någon som var lite mindre bitter och med lite smak av vanilj, vilken också var god, men lite för söt för min smak. Inte min kopp choklad, om man säger så.

På torsdag kväll hade Nic middag, dels som tack för att alla som var där på något sätt har hjälpt till med flytten och dels för att han fyllde år. Jag köpte en biografi om Jackie Kennedy, eller snarare om Jackie under dagarna efter mordet på JFK. Han blev glad, tror jag. Ärligt talat lade jag inte ner särskilt mycket energi på att hitta en present, men lindrar mitt vad som skulle ha varit dåliga samvete, med att han knappast valde min julklapp - duschprodukter - och nog inte kommer lägga ner så mycket tankekraft på någon födelsedagspresent heller. Det gör mig inget på något sätt, förutom då, att jag inte behöver tänka mer än en gång på om han skulle gilla en biografi om Jackie Kennedy eller någon schweizisk kung mest.

Festen var trevlig, med väldigt god mat. Jag kunde imponera på Magdalena - och mig själv! - med min franska, men jag tvivlar på att jag imponerade på någon annan med mina språkkunskaper. Till apéron - som bestod av räkor och kräftor och edamemebönor som Johanna lagar hela med lite salt, och drinkar såklart - kunde jag hålla en hel konversation med en man om mina planer på att resa i Asien och om hans äventyr i Sydamerika, utan svårigheter. Sedan blev det ostron till förrätt och Nics specialité till huvudrätt - helgrillad vit fisk och grillade grönsaker, lök, tomat med timjan, aubergine med kummin (som jag kommer att fortsätta göra i sommar), salicorn som är en slags alg och sallad med hans speciella - väldigt goda och komplicerade - dressing. Kvällen blev senare för andra än för oss, som gick till sängs vid elva, eftersom Maggie hade ett plan vid tio, och jag jobbade som vanligt på fredagen.

Vi har fortfarande ingen internetanslutning i huset. Telefonen fungerar nu, och jag har 3G på mobilen, men inte särskilt mycket och jag försöker att använda det enbart för att smsa mamma och pappa. Förhoppningsvis kommer det i veckan, så att jag kan skriva härpå bloggen, men också för att det är mysigt att se serier på kvällarna. Fördelen nu är ju att jag äter middag och går upp till mig och läser i någon timme och sedan är jag redo att sova. Klockan behöver inte vara mer än halv tio.

Jag mår med andra - och färre - ord, väldigt bra. Det känns som att våren är på gång på riktigt och att allt efter jul har gått lite för snabbt, och att det kommer fortsätta göra det tills jag helt plötligt tar morgondopp på Grinnebacken i sommar, som om jag aldrig åkte iväg och bodde i ett annat land i elva månader.

Likes

Comments

Hello!

Jag är i La Tzoumaz, vilket betyder att jag har WI-FI! Äntligen. Det kommer komma till ny huset i veckan, men hittills har vi inget wi-fi eller telefon. Det har gått bra, men eftersom mitt eget 3G på mobilen är slut har jag inte kunnat nå någon, ännu mindre skriva här.

Flytten och första veckan i nya skolan gick bättre än förväntat. Både Elsa och Luna är väldigt nöjda, och har nya kompisar och en tjej i Elsas klass bor precis i huset mitt emot, så de har lekt både hemma hos oss och hemma hos dem redan. Det är kul med kompisar som grannar.

Min vecka har varit okej. Huset knakar så att man blir rädd ibland, och är väldigt lyhört, men det går bra, och området är väldigt mysigt och utsikten är magisk. Man ser Mont Blanc från köket, bara det är ganska sjukt.

Denna helgen är Johannas bror och hans två barn här, och åker skidor med oss. Det är kul att ha några här som pratar svenska, och de är väldigt trevliga. Idag blåste det så mycket att liftarna var stängda imorse, och de flesta fortsatte att vara det under hela dagen. Vi kunde ändå åka lite på förmiddagen och under värsta snöovädret åt vi lunch på Croix de coeur i backen. Sedan mojnade det, och eftersom det hade hunnit snöa en del var det riktigt bra skidåkning och när Nic och Elsa åkt ner till lägenheten, kunde vi andra åka riktig off piste. Det var jätteroligt! Jag kraschade en gång, men det var så mjukt så det gjorde inte ont. Hade inte min skida lossnat så hade mitt knä nog inte fungerat så bra som det gör nu, dock... Just det, jag åkte in i en liten gran också.

En gång när vi åkte skidor med familjen - för flera år sedan, jag tror att det var i Orsa Grönklitt - så åkte pappa in i en gran. Alltså, som jag kommer ihåg det, var det som Djungel-George, ni vet så att hela kroppen liksom lämnar ett avtryck i trädets stam? Albert och jag åkte nämligen bredvid den gröna eller blåa pisten, bland granarna. Pappa skulle käcka sig, som bara han kan, och visa att han minsann kunde studsa högst - typiskt pappa. Nog studsade han högst. Han liksom stannade mitt ovanför den lilla gropen som jag och Albert åkt i. Han skidor verkade - i slow motion - böja sig och vips! Hade de skjutit upp honom i en gran, varifrån han gled ner - gapskrattandes - i snön. Jag och Albert lade oss också ner på markan, benen höll inte för att stå och skratta så mycket som vi gjorde samtidigt. Några norrmän kom för att se om vi hade fått nåt anfall allihopa.

Kommer ni ihåg samma, Pappa och Albert, eller har jag gjort minnet roligare med tiden?

Likes

Comments

Det har inte blivit mycket skrivande här de senaste dagarna. Jag har inte så mycket att skriva om, ärligt talat. Igår åkte vi skidor, även om det mest blev tid i kabinliften. På kvällen hade vi en massa människor på middag här, för att fira det nya huset. Vi åt ostron och drack champagne till förrätt och sedan hade Nic gjort något kött som tydligen var väldigt gott (jag äter ju inte, även om Nic, varje gång han lagar något kött, säger att om jag "skulle äta kött bara en gång till, så skulle det vara nu".), och jag åt pasta med svampsås som också var väldigt god. Det var väldigt trevligt, och jag hänger med i samtalen mer och mer, vilket är bra för självförtroendet.

Idag är Nic i Prilly för att fixa det absolut sista innan nyckeln lämnas över till de nya hyresgästerna. Johanna och tjejerna spelar spel just nu och ska senare åka ner i dalen för att köpa en födelsedagspresent till tjejernas kusin, som fyller år och ska fira lite på söndag. Jag själv ska se om backarna är mindre isiga än igår, men jag har inte alltför mycket hopp, om jag ska vara ärlig. Det är skönt att komma ut en stund ändå, och annars kan jag simma senare i eftermiddag. Jag hade tänkt göra det igår, men det blev inte av. Kanske i eftermiddag. Jag tror att mina muskler hade mått bra av det.

Det är helt fantastiskt att vara här och samtidigt veta att så fort jag kommer hem till Sverige, kommer jag att åka ut till Grinnebacken. Jag älskar att jag kan sakna havet och veta att jag kommer åka ut dit i sommar. Det bästa som finns kan ju vara att sakna något eller någon som man vet att man kommer få se snart igen. Och på tal om det, snart kommer min älskade Maggie ner för att hälsa på!

Just nu längtar jag väldigt mycket efter att få vara helt ledig ett par veckor i sommar, innan jag börjar kolla efter jobb i Göteborg. Att få åka ut till kobbar och ligga och dra sig på morgonen, cykla ner till Gullholmen, ta morgondopp efter en kort springtur, få äta frukost tills det är dags att äta lunch och dricka thé och lyssna på sommarpratarna i P1 på kvällarna med mamman och pappa. Äta på Peterssons på Sigrids födelsedag och göra Green Kitchen Stories jordgubbscheesecake till kalaset, även om jag nog är den som gillar den mest. Jag längtar speciellt mycket efter Måseskär och den lilla ön precis bredvid, där jag man sitta och kolla på hur vågorna skummar mot klipporna hur länge som helst, och där sandbottnen gör att det ser ut att vara tropiskt vatten. Jag längtar efter att få ha kräftskiva, ta midnattsdopp och dansa utan att oroa sig för någonting.

Att sitta i alperna, vara på väg ut i backen för att åka skidor och samtidigt få längta efter allt detta kan vara höjden av lyx.

Likes

Comments

Bild från Pinterest

God eftermiddag!

Jag är själv hemma i lägenheten, vilket är väldigt skönt och ganska välbehövligt, tror jag, speciellt när vi är så tätt inpå varandra denna veckan. Tjejerna är hos Dom och Sarah, Nic också nu. Han fick nämligen hoppa in för Dom i en tävling (om jag förstod det rätt), eftersom Dom hade sträckt sin vad och Sarah och Jade inte kunde åka själva. Jag var hemma med tjejerna här imorse, eftersom Johanna jobbar idag, och Dom och Stella kom hit och hämtade dem vid elva-tiden. Då gjorde jag lite lunch till mig, pluggade en stund och gick sedan ut i backen, själv.

Det är inte lika roligt att åka själv som med andra. Det visste jag redan, men jag gick ut en stund ändå, eftersom det var så fint väder. Snön var dålig dock, så jag var bara ute en liten stund, innan jag åkte hem igen. Nu har jag yogat och duschat, och ska nog sätta mig och plugga lite till, eller kanske läsa.

Just nu pluggar jag matsmältningen och det är så galet intressant. Passande nog har jag precis börjat läsa boken Gut (Charmen med tarmen på svenska), av Giulia Enders, som ju också handlar om just magen och tarmarna. Enbart i tunntarmen är det så stor yta som 300 kvm, med alla små veck och tarmludd. ​300 ​kvadratmeter!!! Kroppen är så jäkla cool, och man vet så lite om den och om vad man stoppar i den och hur det påverkar både kroppen själv, men också hjärnan och ens tankar. Allt sitter ju ihop och folk som inte bryr sig gör mig så förundrad och lite arg, faktiskt. Man har ju en kropp, som man måste pyssla om lite, för att den ska hålla i hela ens liv. Om jag kan inspirera någon - till exempel med ett café med föreläsningar och god och bra mat och fika - att faktiskt tänka efter hur maten de äter påverkar deras kropp och hjärna, då är jag nöjd. Det vill jag göra.

Ironiskt nog lever vi enbart på pasta och mackor för tillfället. Jag har börjat skippa croissant på morgonen, för visst det är så himla gott ibland, men jag känner att man mage inte mår bra av det, i kombination med all annan glutentung mat. Istället gör en kall gröt, genom att blanda yoghurt och havregryn kvällen innan, och äter det med banan och ett kokt ägg. Så fort jag kommer hem till Echichens (där vi ju bor permanent nu), så ska jag se vart närmsta mataffär ligger och köpa hem riktigt grovt bröd, linser i alla färger som finns, en massa mörkgrön sallad och kål och avokado. Åh, jag längtar efter att få laga min egen mat. Bakad, fylld sötpotatis, fish tacos, linsgrytor. Mums. 

Likes

Comments

Här sitter jag, i mitt underställ, och tittar på baddräkter som är alldeles för dyra på internet, i en by i alperna. Bara sådär.

Det är så naturligt, egentligen. Jag skulle inte vara hemma detta året, jag skulle vara här, för att utvecklas, få smaka på en liten del av världen och ha lite förståelse för hur otroligt lätt och bra jag har haft det i hela mitt liv. Jag behövde få lite bättre självförtroende, se att jag ju klarar mig, även utan mamma och pappa eller en klass eller någon som väntar på mig utanför toaletten, så jag slipper gå själv. Å andra sidan så är jag ju aldrig själv. Min tro på Gud, vad någon annan än tycker om den, är ju med mig.

Det känns som att nu när vi har flyttat, så släppte all min olust till vardagen här. Det var nog en större tyngd över bröstet än jag fattade. Nu är allt bra, igen. Om mindre än 40 dagar åker jag till Italien och kommer tillbaka till Schweiz som 20-åring. Alla tonåren är borta. Jag kommer nog inte sakna dem i sig, men jag hade ändå väldigt bra år som tonåring, iallafall efter min 16-årsdag.

Jag ser fram emot allt som ligger framför mig. Resa, plugga - även om jag inte har någon aning om vad, just nu är jag bara sugen på strökurser - kanske starta något eget, hitta en lägenhet, bo utomlands mer om det passar. Det finns så mycket jag vill göra att jag nog skulle behöva tre liv för att göra allt. Jag får väl skriva en lista över saker som måste göras och sånt som skulle vara kul att ha gjort, men inte är nödvändigt. Jag misstänker att den första skulle bli längre...

Idag kom vi ut i backen sent, efter 11-tiden. Vi åkte skidor till klockan halv fyra ungefär, jag och tjejerna och Nic. Johanna åkte ner till huset efter frukosten, för att ställa i ordning lite, och jobba imorgon. Hon kommer upp igen imon kväll. Jag hoppas att kvällen blir lugn och att jag kan få undan lite plugg om matspjälkningen, och kanske se nån film efter middagen. Dock så misstänker jag att Nic gärna äter med flera andra, när Johanna inte är här. On verra.

Likes

Comments

Salut tout le monde!

Hur har ni det? Jag mår bra. Jag och Johanna och Elsa har åkt skidor väldigt lugnt idag, från klockan tio till två ungefär. Sedan åkte Johanna en stund med Nic och jag åkte ner till lägenheten med Elsa. Luna åkte med sin farbror, faster och kusiner.

Gårkvällen var trevlig, trots att jag hade ont i huvudet på grund av vad jag skulle vilja kalla näst intill näringsbrist, men vad som nog egentligen var en kombination av mycket skidåkning, sol och för lite vätska och mat. Mat. Jag längtar efter min egna mat, full med en massa härliga vitaminer och nyttigheter. Här äter vi mest glutenbaserade kolhydrater, i form av bröd och croissanter till frukost, mackor till lunch i backen och sedan på kvällen - pasta. Eller ris, om man har tur. Ikväll tror jag att det blir fondue. Ingen linsgryta eller supersallad eller rotfrukter här inte! Suck. De verkar dessutom klara sig på tre - för mig väldigt små och näringslösa, eftersom jag inte äter kött och de vegetariska proteinerna inte är att tala om här - måltider. Jag som blir hängig och grinig om jag missar ett av mina två dagliga mellanmål... Har bett Jo köpa yoghurt och bananer, så kan jag äta det som mellis och frukost.

Efter middagen igår kollade jag i vilket fall som helst på 100 steg från Bombay till Paris, som Feffe tipsade mig om över jul. Tack, Feffe! Den var väldigt fin och mysig, och egentligen värdelös att se på om man är hungrig. Maten spelar en väldigt stor roll, nämligen. Tips, för att göra måndagen efter lovet lite mindre jobbig, kanske.

Nu ska vi snart knata ner till La grande salle, för att se en film om den bäste free ride-åkaren i världen. Han kommer vara där själv också, och Nic är väldigt taggad. Jag är mest med för att vara artig, men det ska bli intressant att se, och jag kan tänka mig att man blir inspirerad. Efteråt kommer det nog lite folk hit, till vår pyttelilla lägenhet, och äter fondue, om jag har förstått det hela rätt. Jag konsulteras ju sällan över sådana saker, vilket inte stör mig så mycket alls.

Raggsockarna åker av och på åker tunnare ullstrumpor, för att de ska få plats i mina skor som blev väldigt mycket mindre av inläggen jag fick med mig efter jul.

Bisous! 

Likes

Comments

Hej på er!

Jag ska börja med att säga att jag mår fint. Jag hade en dålig dag i fredags, och har varit lite ur form det senaste öre huvud taget. Men jag mår bra. Jag anser mig inte må tillräckligt dåligt, egentligen någonsin, för att säga att jag inte mår okej åtminstone. Om jag har en dålig dag, så försöker jag att limitera det till en dag. Nu med flytten har jag varit negativ till det mesta har det känts som, någon som jag sällan är och hatar att vara. Det hjälper ju ingen.

På tal om flytten, så sov vi första gången i det nya huset i fredags. Igår packade vi upp sakerna och försökte få ordning på så mycket som möjligt, även om jag måste erkänna att jag gjorde minimalt för att hjälpa till. Jag var trött och satt i mitt rum och pysslade med mina grejer mest hela dagen. På kvällen åkte vi upp till La Tzoumaz, och nu har vi sportlov!

Idag åkte vi i Verbier hela dagen, tillsammans med Nics bror Dominique, hans fru Sara och deras döttrar Jade och Stella. Jag har utmanat mig själv ordentligt idag, ska jag säga er. Problemet är ju inte om man kommer ner, utan snarare hur man kommer ner, och i vilket skick. Det kan knappast sägas att jag åkte vackert i backarna som inte var pistade och väldigt buckliga, och jag är rädd att jag har givit mina skidor några skrapsår, för backarna var ganska steniga, men jag kom ner i bra skick och har bara ramlat två gånger idag! Å andra sidan ha jag nog bränt min näsa i solen, trots att jag var noga med solskydd...

Den där festen som Nic hade, var inte ens igår, förresten, så jag gick runt och hade en klump i magen för inget alls. Ännu ett bevis på att det inte hjälper att oroa sig.

Likes

Comments

...och skriver mer i nästa inlägg! Vi är i La Tzoumaz nu och flytten gick bra. Nu har vi sportlov. Skönt!

Likes

Comments