Search

Positiv, glad, social och omtänksam det är så dom flesta beskriver mig. Jag gillar och skratta och le för då blir allt mycket lättare, jag ler för att inte oroa andra men också för att skydda mig själv. Vissa saker vill jag inte prata om och då är det lättast att bara le även fast jag egentligen vill försvinna.


Jag har alltid varit den tjejen som går runt med en stort leende och är positiv till precis allt. Mina problem har aldrig funnits utan jag har alltid varit den som stöttar andra och inte den som går runt och klagar och pratar om mina problem så varför skulle jag sluta gå runt med mitt stora leende och mitt positiva tänkande. Jag känner mig tvingad till att le och till att stötta andra bara för att jag alltid har gjort det. Jag har gått runt och fejkat ett leende i 8 år och därför blir alla jag träffar så himla chockade när jag inte ler och när jag inte orkar bry mig när folk klagar på sitt liv, jag har större problem än att det inte är god mat eller att det är kallt så varför i helv**e skulle jag orka bry mig! Jag orkar inte bry mig och jag orkar inte le men jag måste för annars får jag massor frågor och därför är det lättast att bara lee...


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godmorgon!

Tisdag morgon och idag har jag inte några större planer förutom att jag ska försöka åka till skolan och ha privatlektion istället för att min lärare ska komma hem till mig. Och sedan när jag ändå är ute och far så ska jag passa på och åka in till stan en snabbis för att handla julklappar när dom flesta är i skolan och på jobbet så att det inte är för mycket folk.


Idag vaknade jag på rätt sida och min ångest är hanterbar vilket är väldigt skönt då det inte händer så ofta, så denna dagen måste jag ta vara på och vem vet jag kanske till och med kan åka och kolla på handbollsträningen ikväll för att träffa lite kompisar och tänka på annat en stund men det får komma som det kommer.


Nu måste jag kliva upp ur sängen och sminka mig så att dagen sedan kan börja!>33


Likes

Comments

snart är det jul och jul för mig innebär mycket ångest, ungefär i oktober börjar jag fundera över julen och hur jag ska göra för att dölja min sorg för mina nära och kära. Att man behöver hålla uppe leendet och kanske små skratta lite en hel dag för att ingen ska märka hur dåligt man mår, att man typ blir tvingad att äta godis och mat för att inte verka otacksam. I år är första julen folk runt omkring mig vet att jag mår dåligt och jag vet inte om det är negativt eller positivt, jag kommer ju ändå känna mig tvingad till att le och känna mig tvingad till att äta onyttigt eller att äta i huvudtaget vilket jag absolut inte vill men samtidigt kanske folk accepterar att jag går undan lite då och då och dom kanske accepterar ett nej när dom frågar om jag vill ha godis!?


Likes

Comments

hej på er!

Ny vecka med nya möjligheter, dock är jag väldigt trött och utsliten. Som vanligt ligger jag här i min säng och kollar på film och serier medan alla andra är på jobb och skola, Varför kan inte jag vara som alla andra upprepar jag om och om i mitt huvud. Jag har panik över mina betyg och får extra mycket ångest av att inte kunna gå i skolan och hålla uppe mina betyg på topp! Jag har så hög press på mig och det slutar med att det inte blir något gjort och att jag bara ligger i sängen och får ännu mer ångest över att att jag inte klarar något.


I förra veckan gav jag upp ännu en gång och försökte ta livet av mig, mitt bup besök blev istället ett läkarbesök men som vanligt misslyckats jag och jag lever fortfarande (fan). Det kanske är positivt att jag fortfarande lever men enligt mig är det negativt, jag vill bara dö och försvinna från alla problem och motgångar. Kanske är det någon som skyddar mig?!


men jajjaja, denna veckan ska jag iallafall försöka göra färdigt en inlämningsuppgift i svenskan så att jag inte får underkänt och det är typ allt jag måste göra sedan finns det väl lite saker jag borde göra men som får komma som det kommer tex som att träffa några kompisar eller att köpa julklappar, det kanske låter jätte fjanigt och jätte enkelt för er som inte är deprimerade men för mig blir en liten sak en väldigt stor sak och det är ett stort framsteg att jag ens orkar resa mig ifrån sängen!


Hoppas att eran vecka blir toppen och att ni har något roligt att se fram emot i veckan!<33


Likes

Comments

En liten ung tjej med så mycket känslor, tankar, deprission och ångest så att jag exploderar inombords, men ändå är jag fortfarande i liv.

Jag har alltid varit en envis tjej med mycket strävan, kraft och mål. Jag har alltid varit en tjej som stöttar andra mer än mig, jag är alltid den glada perfekta tjejen, men under mitt leende gömmer det sig en helt annan tjej.

Jag har gått runt och fejkat ett leende i snart 8 år, redan när jag började skolan började jag bli mobbad, inte så grovt och igen tog det på så stort allvar. Det kändes som att ingen brydde sig om mig längre, vad hade jag gjort? Inget! När jag gick i förskolan gick mina “kompisar” runt och sa att dom ville leva i flera tusen år och jag var nog den enda som sa att jag ville dö, jag gick runt och sa det nästan varje dag, men var det någon som tog mig på allvar? nee. Jag började tro att det var normalt och må såhär, att det var normalt och bli retad och att det var normalt att vilja dö. Åren gick och äntligen fick jag en vän, jag följde med han hem typ varje dag efter skolan och vi hade så roligt tillsammans tills den dagen då jag blir våldtagen av han, vi hade inte samlag men han tog av mig mina kläder mot min vilja och började ta på mig, jag försökte protestera men det gick inte. Jag har hållit detta helt för mig i flera år. Jag har gått runt och fejkat ett leende, jag har gått runt och låtsas som ingenting, jag har gått runt och blivit mobbad varje dag i flera år. Jag har inte kunnat konsentrera mig i skolan och därför har fått ta igen alla lektioner hemma. Min vardag var att vakna, gråta, gå till skolan med ett fejkat leende, gått in på skolans toaletter för att gråta, kämpa mig igenom hela skoldagen, åkt hem gråtit och skärt mig och pluggat tills jag ska sova. Såhär var det vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år! tills i sommras då jag fullständigt bröt ihop, jag blev inlagd och var inlagd i nästan 7 veckor, jag har försökt ta mitt liv gång efter gång och är så långt ner på botten man kan komma.

Nu har jag jag börjat en terapi behandling hos bup, jag äter medeciner mot min deprisstion och äter 6 sömnmedeciner för att i huvudtaget ska kunna sova en blund, jag är sjukskriven från skolan och får hemundervisning 2-3 ggr i veckan. Jag är trött på livet helt enkelt!


Men mina fantastiska internet vänner som hjälpt mig väldigt mycket sa till mig att jag skulle starta en blogg för att skriva om mitt liv och förhoppningsvis hjälpa andra där ute som lider av psykisk ohälsa. Jag hoppas att någon kanske vill följa min resa till mitt lyckliga jag och kanske kan få lite hjälp och stöd från mig!


Likes

Comments